30 minuter kvar till start. Omklädningsrummen är låsta. Kön till efteranmälan är lång. Kön till den enda toaletten är lång. Löpare byter om på golvet. Jag hör gnäll. Det finns ingen el till tidtagningen. Ryktet säger att låssystemet är bytt och att det saknas nyklar. Det är lite kaos. Jag tittar oroligt på tävlingsledningen och undrar; Kommer det att bli ett Nyårslopp 2013? Kommer de få ordning på det här? Har vi ett förtroende för det här?
Jag vet inte riktigt hur allt löste sig, men när jag, Peter och Johan kom tillbaka från vår uppvärmningsjogg var omklädningsrummen öppna, kön till efteranmälan var borta, och det fanns el till tidtagningen. Helt plötsligt var allt som vanligt igen.
Det gick fort från kaos till ordning. OK, starten var förskjuten 15 minuter, men det var det enda jag märkte av morgonens kaos. Nu brann det värmande eldar lite här och var samtidigt som doften av varm krov, kaffe, glögg och pepparkakor låg tät över området.
Efter lite strul blev det alltså ett Nyårslopp 2013. Det blev ett riktigt bra arrangemang. Det blev ett Nyårslopp där jag med huvudvärk och träningsvärk sprang på tiden 40:43 vilket jag efter omständigheterna känner mig väldigt nöjd med. Jag tycker det blev en värdig avslutning på en annars ganska brokig säsong.
Sist så hoppas jag att alla som sprang Nyårsloppet kom hem ordentligt, och att alla nu förbereder sitt nyårsfirande med fokus på vänner, skratt, glädje och gemenskap. Det gör i alla fall jag och därför hinner inte jag skriva mer nu, och inte sedan heller, inte i år i alla fall.
Nyckelorden i mina inlägg har den senaste tiden varit vänner, skratt, glädje, gemenskap och förtroende samt värdighet, och dessa ord kommer jag att ta med mig och låta vara mina ledstjärnor under 2014.
Gott Nytt År!
tisdag 31 december 2013
söndag 29 december 2013
Känslan inför Nyårsloppet
Det känns inte bra inför Nyårsloppet. Jag har varit sjuk, börjat träna och fått träningsvärk. Att springa fort med träningsvärk går inte. Det är svårt. Även på en bra bana.
För tillfället är banan helt perfekt. Det är sommarunderlag. Det känns inte heller bra. För stunden kanske det är bra, för loppet, för tiden, men inte i det stora hela. Växthuseffekten känns påtaglig.
Även fast det är sommarunderlag är det svårt att springa fort med träningsvärk, men det spelar ingen roll. Fort ska jag springa. Är det tävling så är det, men det känns inte bra.
Sprang ett lättare distanspass över 13 kilometer idag. 5:18-fart. Tungt. Kändes inte bra. Det var också varmt. Tänkte växthuseffekt. Tänkte att växthuseffekten inte heller känns bra.
Det enda som känns bra är att jag efter nyårsfirandet skall börja träna hårt igen. Mycket mängd och mycket fart. Mycket av allt.
2014 ska bli ett år präglat av mycket mängd och fart. 2014 ska bli ett bra träningsår. Ett år då jag blir farlig. Ett år kantat av nya pers. Det kommer bli så. Jag känner det. Det känns bra.
För tillfället är banan helt perfekt. Det är sommarunderlag. Det känns inte heller bra. För stunden kanske det är bra, för loppet, för tiden, men inte i det stora hela. Växthuseffekten känns påtaglig.
Även fast det är sommarunderlag är det svårt att springa fort med träningsvärk, men det spelar ingen roll. Fort ska jag springa. Är det tävling så är det, men det känns inte bra.
Sprang ett lättare distanspass över 13 kilometer idag. 5:18-fart. Tungt. Kändes inte bra. Det var också varmt. Tänkte växthuseffekt. Tänkte att växthuseffekten inte heller känns bra.
Det enda som känns bra är att jag efter nyårsfirandet skall börja träna hårt igen. Mycket mängd och mycket fart. Mycket av allt.
2014 ska bli ett år präglat av mycket mängd och fart. 2014 ska bli ett bra träningsår. Ett år då jag blir farlig. Ett år kantat av nya pers. Det kommer bli så. Jag känner det. Det känns bra.
lördag 28 december 2013
Din värdighet är viktig
Du är värdig precis som du är. Din värdighet sitter inte i vilka kläder du har, vad du arbetar med eller vilka vänner du umgås med. Värdigheten sitter inte heller i att vinna. Värdigheten finns inom dig, och var rädd om den.
Det är viktigt att du ser när det börjar bli ovärdigt, då är det dags att gå därifrån, dags att bryta. Det är många gånger viktigare att du behåller din värdighet än att du vinner.
När du går genom livet kommer du ständigt utsättas för personer som på ett eller annat sätt vill ta din värdighet ifrån dig. Personer som kan försöka locka ner dig i ovärdiga diskussioner, personer som kan försöka kränka och utnyttja. I dessa situationer sitter inte värdigheten i att till varje pris vinna, att få rätt, eller att få en ursäkt. Här sitter värdigheten i att gå där ifrån.
Du ska stå för vem du är, dina åsikter och dina värderingar. Blir du påhoppad behöver du inte svara. Möts du av manipalutiva personer behöver du inte umgås. Tvingas du genomföra saker du inte vill behöver du inte fullfölja. Du har din värdighet, behåll den.
Idag sprang jag ett värdigt distanspass över 12 kilometer i 4:50-fart. Känslan var sådär. En ganska tung känsla i låren som jag inte riktigt vet om den hör till en infektion, eller om den bara beror på att jag inte har sprungit på ca 7-dagar. Vet inte. Imorgon får vi se.
Planen de närmaste dagarna är att springa ytterligare 12 kilometer imorgon, och ha en vilodag på måndag inför Nyårsloppet på tisdag. Målsättningen på Nyårsloppet är att få en värdig avslutning på löparåret, en målsättning som känns fullt rimlig.
Det är viktigt att du ser när det börjar bli ovärdigt, då är det dags att gå därifrån, dags att bryta. Det är många gånger viktigare att du behåller din värdighet än att du vinner.
När du går genom livet kommer du ständigt utsättas för personer som på ett eller annat sätt vill ta din värdighet ifrån dig. Personer som kan försöka locka ner dig i ovärdiga diskussioner, personer som kan försöka kränka och utnyttja. I dessa situationer sitter inte värdigheten i att till varje pris vinna, att få rätt, eller att få en ursäkt. Här sitter värdigheten i att gå där ifrån.
Du ska stå för vem du är, dina åsikter och dina värderingar. Blir du påhoppad behöver du inte svara. Möts du av manipalutiva personer behöver du inte umgås. Tvingas du genomföra saker du inte vill behöver du inte fullfölja. Du har din värdighet, behåll den.
Idag sprang jag ett värdigt distanspass över 12 kilometer i 4:50-fart. Känslan var sådär. En ganska tung känsla i låren som jag inte riktigt vet om den hör till en infektion, eller om den bara beror på att jag inte har sprungit på ca 7-dagar. Vet inte. Imorgon får vi se.
Planen de närmaste dagarna är att springa ytterligare 12 kilometer imorgon, och ha en vilodag på måndag inför Nyårsloppet på tisdag. Målsättningen på Nyårsloppet är att få en värdig avslutning på löparåret, en målsättning som känns fullt rimlig.
fredag 27 december 2013
Var rädd om ditt förtroende
Förtroendet är bland det viktigaste du har. Var rädd om det. Har du inget förtroende, har du heller inte mycket kvar, oavsett vad det handlar om.
Det är svårt att få ett förtroende. Förtroendet måste förtjänas, och det tråkiga med ett förtroende är att det förbrukas väldigt lätt. Det behövs inte många felsteg för att förtroendet skall vara borta.
Det spelar ingen roll om du har en fin utbildning, fint arbete, många vänner eller fina medaljer. Ingenting är värt någonting utan ett förtroende. Saknas förtroendet har du ingenting kvar.
Just nu ifrågasätter jag min egen kropp. Har jag förtroende för den? Är jag sjuk eller inte? Jag vet inte.
Idag gav jag kroppen ett litet förtroende. Jag bestämde mig för att springa lite kort, och lite lugnt. Det blev ett kort pass över 5 km i 5:12-fart.
Nu återstår det att se om jag kan ge kroppen utökat förtroende imorgon. Som allt förtroende måste kroppen också förtjäna sitt förtroende. Det är hälsosamt.
Det är svårt att få ett förtroende. Förtroendet måste förtjänas, och det tråkiga med ett förtroende är att det förbrukas väldigt lätt. Det behövs inte många felsteg för att förtroendet skall vara borta.
Det spelar ingen roll om du har en fin utbildning, fint arbete, många vänner eller fina medaljer. Ingenting är värt någonting utan ett förtroende. Saknas förtroendet har du ingenting kvar.
Just nu ifrågasätter jag min egen kropp. Har jag förtroende för den? Är jag sjuk eller inte? Jag vet inte.
Idag gav jag kroppen ett litet förtroende. Jag bestämde mig för att springa lite kort, och lite lugnt. Det blev ett kort pass över 5 km i 5:12-fart.
Nu återstår det att se om jag kan ge kroppen utökat förtroende imorgon. Som allt förtroende måste kroppen också förtjäna sitt förtroende. Det är hälsosamt.
onsdag 25 december 2013
Böcker om löpning
Jag fick en bok i Julklapp. Boken heter "Den ultimata löparguiden". En bok som beskriver det mesta om löpning och löpträning, till exempel pulsering, olika träningstyper och dess effekt, mål, individualiserad träning, formtoppning, löpsteg, springa på löpband, skador, mat, etc, etc.
Jag känner igen det som står i boken. Det mesta som står i boken har jag läst tidigare i andra böcker, på internetsidor och löparforum. Det får mig att fundera på om marknaden försöker sälja samma produkt flera gånger genom att förpacka samma produkt i olika förpackningar, och sen sälja produkten som en ny produkt.
Mitt tips är att köpa en (1) bok om löpträning samtidigt som en löpcoach/tränare konsulteras. Då tror jag att teori och praktik samspelar bäst. Detta kan också kompletteras med att läsa om löpning på Internet och i Runner´s World. De är bra källor för att hålla sig ajour med vad som händer inom löpningen.
Jag känner igen det som står i boken. Det mesta som står i boken har jag läst tidigare i andra böcker, på internetsidor och löparforum. Det får mig att fundera på om marknaden försöker sälja samma produkt flera gånger genom att förpacka samma produkt i olika förpackningar, och sen sälja produkten som en ny produkt.
Mitt tips är att köpa en (1) bok om löpträning samtidigt som en löpcoach/tränare konsulteras. Då tror jag att teori och praktik samspelar bäst. Detta kan också kompletteras med att läsa om löpning på Internet och i Runner´s World. De är bra källor för att hålla sig ajour med vad som händer inom löpningen.
måndag 23 december 2013
Ett ljus fyllt av liv
Ljusets låga. Ljusets låga kan stå för så mycket. Ljusets låga kan stå för ensamhet och övergivenhet, men även för hopp, värme och omtänksamhet.
Där det brinner ett ljus, brinner också ett hjärta. Ett hjärta fyllt av liv. Ett hjärta fyllt av värme, medmänsklighet och omtänksamhet.
Fyll ditt liv med människor som bryr sig om dig. Då kommer ditt hjärta att bli större. Då kommer ditt ljus att brinna starkare. Då kan du fylla andra människors liv med värme, medmänsklighet och omtänksamhet.
Jag vill med dessa ord önska er alla en riktigt God Jul.
Där det brinner ett ljus, brinner också ett hjärta. Ett hjärta fyllt av liv. Ett hjärta fyllt av värme, medmänsklighet och omtänksamhet.
 |
| Bild: Privat |
Jag vill med dessa ord önska er alla en riktigt God Jul.
söndag 22 december 2013
Blogga är som att sjunga
Blogga är som att sjunga. Det är väldigt många som sjunger. Lite som Idol. Där sjunger de. Vissa sjunger bra, andra inte, och vissa sjunger heller än bra. Alla vill dock synas.
En duktig sångare kan ta en dålig låt och sjunga den på ett bra sätt samtidigt som en dålig sångare kan ta en bra låt och fullständigt dissekera den. Lite så är det med bloggandet. Vissa kan ta ett helt ointressant ämne och skriva en jätteintressant text samtidigt som andra har jätteintressanta ämnen, men klarar inte av att förmedla det i en text. Alla vill dock synas.
Det kan bli väldigt mycket hjärta ibland. Det är bra. Det är charmigt. Sådant gillar jag. Samtidigt får vi inte glömma bort att det finns annat bakom. Det kan finnas väldigt mycket kvalitet bakom de som sjunger med ett stort hjärta, de som sjunger högst. Glöm inte det.
Själv har jag lite ont i halsen så jag kan inte sjunga idag. Det skulle inte bli bra. Av samma anledning kan jag inte springa. Det skulle inte heller bra.
Tack Ulrika K för inspirationen till den här texten.
En duktig sångare kan ta en dålig låt och sjunga den på ett bra sätt samtidigt som en dålig sångare kan ta en bra låt och fullständigt dissekera den. Lite så är det med bloggandet. Vissa kan ta ett helt ointressant ämne och skriva en jätteintressant text samtidigt som andra har jätteintressanta ämnen, men klarar inte av att förmedla det i en text. Alla vill dock synas.
Det kan bli väldigt mycket hjärta ibland. Det är bra. Det är charmigt. Sådant gillar jag. Samtidigt får vi inte glömma bort att det finns annat bakom. Det kan finnas väldigt mycket kvalitet bakom de som sjunger med ett stort hjärta, de som sjunger högst. Glöm inte det.
Själv har jag lite ont i halsen så jag kan inte sjunga idag. Det skulle inte bli bra. Av samma anledning kan jag inte springa. Det skulle inte heller bra.
Tack Ulrika K för inspirationen till den här texten.
lördag 21 december 2013
Tips på löparbloggar
För en tid sedan rensade jag i min blogglista nedan till höger och då jag tog bort många bloggar som inte är aktiva, eller bloggar jag av någon anledning inte längre följer. Nu vill jag uppdatera med 3-4 nya bloggar och jag undrar om ni har några tips på läsvärda löparbloggar?
Jag vill gärna ha tips på bloggar som vill förmedla något annat än produkter, reklam och fjäsk för stora bloggskribenter med syfte att enbart försöka "marknadsföra sig själv". Det är också viktigt att jag känner att jag inte bara är en del av bloggskribentens bekräftelsebehov, och att bloggskribenten har en relation till sina läsare samt att bloggskribenten läser, sätter sig in i, tycker och kommenterar vad jag skriver på min blogg. Annars tycker jag att relationen lika gärna kan vara. Har ni några tips på sådana bloggar?
Jag tycker mig också ha lagt märke till att det har skett en konsolidering av löparbloggar. Med "konsolidering" menar jag att det tidigare fanns små bloggar, mellanstora bloggar och stora bloggar, men nu tycker jag att många mellanstora bloggar har försvunnit. De har på någotvis "buntats-i-hop" på en större plattform som tex BloggarOmTräning eller LöpningFörAlla. Jag tycker det känns lite opersonligt att gå in där, läsa och kommentera. Dessa plattformar erbjuder inte riktigt den personliga relationen jag vill ha med de bloggar jag läser.
Som sagt. Har ni några tips på läsvärda löparbloggar?
Jag vill gärna ha tips på bloggar som vill förmedla något annat än produkter, reklam och fjäsk för stora bloggskribenter med syfte att enbart försöka "marknadsföra sig själv". Det är också viktigt att jag känner att jag inte bara är en del av bloggskribentens bekräftelsebehov, och att bloggskribenten har en relation till sina läsare samt att bloggskribenten läser, sätter sig in i, tycker och kommenterar vad jag skriver på min blogg. Annars tycker jag att relationen lika gärna kan vara. Har ni några tips på sådana bloggar?
Jag tycker mig också ha lagt märke till att det har skett en konsolidering av löparbloggar. Med "konsolidering" menar jag att det tidigare fanns små bloggar, mellanstora bloggar och stora bloggar, men nu tycker jag att många mellanstora bloggar har försvunnit. De har på någotvis "buntats-i-hop" på en större plattform som tex BloggarOmTräning eller LöpningFörAlla. Jag tycker det känns lite opersonligt att gå in där, läsa och kommentera. Dessa plattformar erbjuder inte riktigt den personliga relationen jag vill ha med de bloggar jag läser.
Som sagt. Har ni några tips på läsvärda löparbloggar?
fredag 20 december 2013
Jag hade ingen tumör
Jag hade ingen tumör på hörselnerven. Resultatet från magnetröntgen kom igår, och allt var helt normalt.
Innerst inne trodde jag aldrig att jag hade en tumör. Det fanns saker som tydde på att jag inte hade det, bland annat att min balans var helt 100%. Dock genomför sjukvården inte magnetröntgen för att de tycker det är roligt att göra det, utan för att det finns en välgrundad anledning, och det har oroat mig. En oro som periodvis var lite svår att koppla bort.
Bakgrunden är att det under hösten har börjat susa i öronen, och att hörseln har gått ner lite. Efter en hel del undersökningar hamnade jag i en sån där magnetröntgentrumma där huvudet undersöktes med magnetism.
Nu är det i alla fall över, och nu kan jag lägga det här bakom mig, men mina tankar går till alla som inte kan lägga såna här saker bakom sig. Skänk pengar till cancerforskningen. Gör bara det.
Idag sprang jag ett lunchpass, en progressiv distanslöpning över 12 kilometer i 4:29-fart.
Innerst inne trodde jag aldrig att jag hade en tumör. Det fanns saker som tydde på att jag inte hade det, bland annat att min balans var helt 100%. Dock genomför sjukvården inte magnetröntgen för att de tycker det är roligt att göra det, utan för att det finns en välgrundad anledning, och det har oroat mig. En oro som periodvis var lite svår att koppla bort.
Bakgrunden är att det under hösten har börjat susa i öronen, och att hörseln har gått ner lite. Efter en hel del undersökningar hamnade jag i en sån där magnetröntgentrumma där huvudet undersöktes med magnetism.
Nu är det i alla fall över, och nu kan jag lägga det här bakom mig, men mina tankar går till alla som inte kan lägga såna här saker bakom sig. Skänk pengar till cancerforskningen. Gör bara det.
Idag sprang jag ett lunchpass, en progressiv distanslöpning över 12 kilometer i 4:29-fart.
torsdag 19 december 2013
Även jag är människa
Även jag är människa. Även fast jag är ute och tränar året runt i alla väder så är inte jag en maskin som bara matar på. Jag har också känslor, precis som alla andra.
Igår var jag trött. Trött som människor kan vara. Så där mänskligt trött att jag inte orkade springa backintervaller, men det är inget konstigt med det. Det är helt normalt att inte orka springa backintervaller.
Jag sprang backintervaller idag istället. Det blev 12 repetitioner i en 280 meter lång backe i 4:15-fart med joggvila ner. 12 backintervaller där jag försökte bortse från de mänskliga känslorna, från kölden, från vinden och från tröttheten.
Som alla människor blev jag trött, även fast jag försökte bortse från de mänskliga känslorna, och mata på som en maskin.
Igår var jag trött. Trött som människor kan vara. Så där mänskligt trött att jag inte orkade springa backintervaller, men det är inget konstigt med det. Det är helt normalt att inte orka springa backintervaller.
Jag sprang backintervaller idag istället. Det blev 12 repetitioner i en 280 meter lång backe i 4:15-fart med joggvila ner. 12 backintervaller där jag försökte bortse från de mänskliga känslorna, från kölden, från vinden och från tröttheten.
Som alla människor blev jag trött, även fast jag försökte bortse från de mänskliga känslorna, och mata på som en maskin.
onsdag 18 december 2013
Mycket av allt
"Det är mycket av allt nu". Det står så i ett mail från vår tränare. Det är mycket mängd, och mycket intervaller med många repetitioner. Det är mycket löpning.
Det spelar ingen roll vilken typ av pass jag springer. Bara det är mycket. Då blir det bra. Nyckelordet är "mycket". Mycket löpning, mycket vila, mycket mat, och mycket fokus.
Fast jag sprang inte mycket idag. Jag sprang ingenting. Det är vilodag. Det blev mycket vila idag.
Det spelar ingen roll vilken typ av pass jag springer. Bara det är mycket. Då blir det bra. Nyckelordet är "mycket". Mycket löpning, mycket vila, mycket mat, och mycket fokus.
Fast jag sprang inte mycket idag. Jag sprang ingenting. Det är vilodag. Det blev mycket vila idag.
tisdag 17 december 2013
Vänligt men bestämt tackade jag nej
Jag tackade nej. Vänligt men bestämt tackade jag nej.
Jag fick mail från Airia med lite reklam om deras nya skor Airia One samt ett erbjudande att provspringa skorna, men med tanke på min profil som "Sveriges största icke kommersiella manliga löparblogg" tackade jag nej. Nedan följer mitt svar.
Hej! Tack för ditt mail och jag tycker att Airiaskon verkar väldigt intressant och jag hade gärna testat att springa i ett par. Dock är det så att jag har etablerat min blogg med profilen "icke kommersiell" vilket betyder att jag inte tar emot produkter och provar dem.........
Jag vill dock avsluta med att jag tycker skon verkar vara väldigt intressant och hade gärna provsprungit skon men i och med min "profil" på bloggen så kan jag inte göra det. Även om jag själv vill :-).
Jag kommer säkert köpa ett par när de finns i affären och då kommer jag att skriva om dem :-).
MVH
Lennart
Airias representanter tog det här väldigt positivt, och jag hoppas verkligen att det går bra för dem framöver.
I och med detta får jag vackert vänta med att prova skorna tills de finns i affären, och fram till dess får jag springa i mina gamla Asics Gel Cumulus 15. Det gjorde jag idag. Det blev 12 kilometer i 4:41-fart.
Jag fick mail från Airia med lite reklam om deras nya skor Airia One samt ett erbjudande att provspringa skorna, men med tanke på min profil som "Sveriges största icke kommersiella manliga löparblogg" tackade jag nej. Nedan följer mitt svar.
Hej! Tack för ditt mail och jag tycker att Airiaskon verkar väldigt intressant och jag hade gärna testat att springa i ett par. Dock är det så att jag har etablerat min blogg med profilen "icke kommersiell" vilket betyder att jag inte tar emot produkter och provar dem.........
Jag vill dock avsluta med att jag tycker skon verkar vara väldigt intressant och hade gärna provsprungit skon men i och med min "profil" på bloggen så kan jag inte göra det. Även om jag själv vill :-).
Jag kommer säkert köpa ett par när de finns i affären och då kommer jag att skriva om dem :-).
MVH
Lennart
Airias representanter tog det här väldigt positivt, och jag hoppas verkligen att det går bra för dem framöver.
I och med detta får jag vackert vänta med att prova skorna tills de finns i affären, och fram till dess får jag springa i mina gamla Asics Gel Cumulus 15. Det gjorde jag idag. Det blev 12 kilometer i 4:41-fart.
måndag 16 december 2013
30 mil på 30 dagar
Det är vilodag idag. Tid för reflektion. Ser i träningsdagboken att jag har sprungit 30 mil på 30 dagar. Reflekterar över att det är en distans eliten knappt höjer på ögonbrynen för, men att jag känner mig ganska nöjd. Ganska sliten också.
Det är något visst med 30 mil på 30 dagar. Det är en jämn och fin siffra. Det är också en siffra alla förstår. Även de som inte springer, de som är mindre vetande, de som tycker att en mara på 5 timmar är bättre än 5 km på 17 minuter. Alltså de som inte förstår någonting, även de förstår att 30 mil på 30 dagar är en prestation.
30 mil på 30 dagar imponerar på alla. Även på de som inte förstår.
Det är något visst med 30 mil på 30 dagar. Det är en jämn och fin siffra. Det är också en siffra alla förstår. Även de som inte springer, de som är mindre vetande, de som tycker att en mara på 5 timmar är bättre än 5 km på 17 minuter. Alltså de som inte förstår någonting, även de förstår att 30 mil på 30 dagar är en prestation.
30 mil på 30 dagar imponerar på alla. Även på de som inte förstår.
söndag 15 december 2013
En vecka i en liten tillvaro
Träningstillvaron är en ganska liten tillvaro. Den går att summera med tre ord. Träning, mat och vila. En tillvaro där du tränar, äter, vilar och sover. En liten tillvaro med enkla grundläggande behov som du väljer att tillfredsställa.
Tillvaron runt omkring träningen är lite större. Den tillvaron handlar om jobb och familj, hus och hem, fritid och nöjen. En lite större tillvaro som också är viktig, om inte livsviktig.
Dagens långpass över 28 kilometer i 5:21-fart avslutade en tuff träningsvecka där mängden hamnade på totalt 96 kilometer. En vecka där den lilla träningstillvaron, med sina grundläggande behov, har fått väldigt stort utrymme.
Nu är det dags att komplettera den lilla träningstillvaron med en tillvaro runt omkring träningen. En tillvaro som totalt sett är lite större, lite roligare, och lite festligare. En tillvaro med lite mindre träning, och med lite mer julfirande.
Tillvaron runt omkring träningen är lite större. Den tillvaron handlar om jobb och familj, hus och hem, fritid och nöjen. En lite större tillvaro som också är viktig, om inte livsviktig.
Dagens långpass över 28 kilometer i 5:21-fart avslutade en tuff träningsvecka där mängden hamnade på totalt 96 kilometer. En vecka där den lilla träningstillvaron, med sina grundläggande behov, har fått väldigt stort utrymme.
Nu är det dags att komplettera den lilla träningstillvaron med en tillvaro runt omkring träningen. En tillvaro som totalt sett är lite större, lite roligare, och lite festligare. En tillvaro med lite mindre träning, och med lite mer julfirande.
lördag 14 december 2013
Dussinbloggar
Vad vill jag? Vad vill jag förmedla med min blogg? Har jag ett budskap? Vill jag utbilda, eller vill jag bara synas och ropa "här är jag!"? Vad skiljer min blogg från alla dussintals av träningsbloggar?
Alla träningsbloggar vill inspirera och motivera till träning genom att skapa känslan ”kan han/hon så kan du”, och för att skapa den känslan skrivs det om träning, träningspass, prylar och tankar. Alla träningsbloggar är uppbyggda så. Alla dussintals av träningsbloggar.
Alla träningsbloggar vill inspirera och motivera till träning genom att skapa känslan ”kan han/hon så kan du”, och för att skapa den känslan skrivs det om träning, träningspass, prylar och tankar. Alla träningsbloggar är uppbyggda så. Alla dussintals av träningsbloggar.
För att skilja min blogg från alla "dussinbloggar" försöker jag ge bloggen en egen profil, och skriva på mitt sätt. Jag försöker skriva lite suggestivt.
Lite så att läsaren stannar upp. Jag försöker skriva lite fint, men ibland
tröttnar jag på det. Ibland känns det som att det blir lite mesigt, och då kan
jag försöka provocera lite, väcka debatt.
I den här bloggen står jag som person inte heller i centrum, det är texten som står i centrum. Det är därför jag som person försöker vara lite anonym. Det är också därför jag är helt ointresserad av reklam och produktplacering på bloggen, och det kanske är därför Milen Sub 40 inte är vilken "dussinblogg" som helst. Det kanske är därför Milen Sub 40 har blivit "Sveriges största icke kommersiella manliga löparblogg".
Hur skiljer du dig från mängden? Som person? Som bloggare? Som läsare?
I den här bloggen står jag som person inte heller i centrum, det är texten som står i centrum. Det är därför jag som person försöker vara lite anonym. Det är också därför jag är helt ointresserad av reklam och produktplacering på bloggen, och det kanske är därför Milen Sub 40 inte är vilken "dussinblogg" som helst. Det kanske är därför Milen Sub 40 har blivit "Sveriges största icke kommersiella manliga löparblogg".
Hur skiljer du dig från mängden? Som person? Som bloggare? Som läsare?
fredag 13 december 2013
Löpartöntar
Överallt finns det töntar, och löpningen är inget undantag. Det finns personer som alltid ska överdriva. På maran kan man se dem med vätskebälten, trots att det är vätskekontroller hela tiden, samtidigt som de har 10 gel nedtryckta i bältet som handgranater.
Att springa 50 varv runt Gustav Adolf Torg i anslutning till Musikhjälpen tyckte jag också var töntigt. Det var för en bra sak, men måste de göra det så töntigt bara för det. Det går att springa någon annanstans. Det går faktiskt att skänka pengar utan att springa 50 varv runt Gustav Adolf Torg.
Runt Jul kan man också se töntarna vara ute och träna med tomteluva, och till min förfäran kom jag på mig själv idag när jag funderade på om jag skulle springa dagens distanspass över 18 kilometer i 4:57-fart med tomteluva. Jag tänkte att jag skulle "hedra Lucia". Herregud, där höll jag på att trilla ner i töntfällan själv.
För några år sedan tyckte jag också att en "pricka-tiden-tävling" var töntig, men i tisdags sprang jag en själv, och jag tyckte det var kul. Riktigt kul.
Jag kanske börjar bli en tönt. Nästa år springer jag väl den där töntiga SÄPO-joggen också.
Att springa 50 varv runt Gustav Adolf Torg i anslutning till Musikhjälpen tyckte jag också var töntigt. Det var för en bra sak, men måste de göra det så töntigt bara för det. Det går att springa någon annanstans. Det går faktiskt att skänka pengar utan att springa 50 varv runt Gustav Adolf Torg.
Runt Jul kan man också se töntarna vara ute och träna med tomteluva, och till min förfäran kom jag på mig själv idag när jag funderade på om jag skulle springa dagens distanspass över 18 kilometer i 4:57-fart med tomteluva. Jag tänkte att jag skulle "hedra Lucia". Herregud, där höll jag på att trilla ner i töntfällan själv.
För några år sedan tyckte jag också att en "pricka-tiden-tävling" var töntig, men i tisdags sprang jag en själv, och jag tyckte det var kul. Riktigt kul.
Jag kanske börjar bli en tönt. Nästa år springer jag väl den där töntiga SÄPO-joggen också.
torsdag 12 december 2013
Skilj på person och prestation
Har under de senaste dagarna läst ett par bloggar jag normalt inte läser. Bloggar med blogginlägg där min stora reflektion blev att man ska skilja på "person och prestation".
En person kan prestera bra inom löpning, världstider, få fina artiklar i tidningar, och framhäva sig själv på ett bra sätt i intervjuer, men det betyder inte att det är en bra person. Tvärt om.
Skaffa er inte förebilder som innefattar både "person och prestation". Ni kommer bara bli besvikna. Ni kan inspireras och försöka nå samma prestation som en person, men glöm aldrig vem du är som person.
Som person är du troligvis bättre som dig själv, än som en annan person, men du kan inspireras och försöka uppnå samma prestation som en annan person. Hoppas du förstår skillnaden.
Att skilja på "person och prestation" är reflektioner jag funderade på under dagens långa distanslöpning över 18 kilometer i 4:55-fart.
En person kan prestera bra inom löpning, världstider, få fina artiklar i tidningar, och framhäva sig själv på ett bra sätt i intervjuer, men det betyder inte att det är en bra person. Tvärt om.
Skaffa er inte förebilder som innefattar både "person och prestation". Ni kommer bara bli besvikna. Ni kan inspireras och försöka nå samma prestation som en person, men glöm aldrig vem du är som person.
Som person är du troligvis bättre som dig själv, än som en annan person, men du kan inspireras och försöka uppnå samma prestation som en annan person. Hoppas du förstår skillnaden.
Att skilja på "person och prestation" är reflektioner jag funderade på under dagens långa distanslöpning över 18 kilometer i 4:55-fart.
tisdag 10 december 2013
Har det gått över styr nu?
Har det gått över styr nu? Den frågan ställde jag mig när
jag satt på planet till New York för att springa New York Marathon. Jag satt
där och tittade ner på Grönland, och funderade på den frågan. Jag minns inte riktigt
vad jag kom fram till, men troligtvis tyckte jag att det var helt OK. Det tycker jag i alla fall nu. Nu i efterhand tycker jag det.
Idag har hela dagen kretsat kring att jag skulle springa en ”pricka-tiden-tävling” nere vid Vallentuna IP. Jag vaknade på morgonen och tänkte, ”måste hinna ner till pricka-tiden-tävlingen”. Packade väskan med träningskläder. Tog bilen till jobbet. Åt en rejäl lunch. Boka inga sena möten. Hoppade över middagen. Allt för att hinna till ”pricka-tiden-tävlingen”. Vet inte, men innebär det att det har gått över styr?
Banan vi skulle "pricka-tiden" på var 9370 meter lång, och innan start gissade jag att jag skulle springa på 43:10 (ca 4:40-fart), men det blev det inte. Det blev 41:45 (4:27-fart).
Vet inte, men jag borde kunna springa bättre, men jag är nöjd. Det blev en bra snabbdistans över lite drygt 9 kilometer, och med 5 kilometer uppjogg och 5 kilometer nerjogg blev det totalt ca 19 kilometer i 4:57-fart. Det känns helt OK för en vanlig tisdag. Inte har det gått över styr heller.
Idag har hela dagen kretsat kring att jag skulle springa en ”pricka-tiden-tävling” nere vid Vallentuna IP. Jag vaknade på morgonen och tänkte, ”måste hinna ner till pricka-tiden-tävlingen”. Packade väskan med träningskläder. Tog bilen till jobbet. Åt en rejäl lunch. Boka inga sena möten. Hoppade över middagen. Allt för att hinna till ”pricka-tiden-tävlingen”. Vet inte, men innebär det att det har gått över styr?
Banan vi skulle "pricka-tiden" på var 9370 meter lång, och innan start gissade jag att jag skulle springa på 43:10 (ca 4:40-fart), men det blev det inte. Det blev 41:45 (4:27-fart).
Vet inte, men jag borde kunna springa bättre, men jag är nöjd. Det blev en bra snabbdistans över lite drygt 9 kilometer, och med 5 kilometer uppjogg och 5 kilometer nerjogg blev det totalt ca 19 kilometer i 4:57-fart. Det känns helt OK för en vanlig tisdag. Inte har det gått över styr heller.
måndag 9 december 2013
Vänner, gemenskap, glädje och skratt
För att orka träna och prestera vårt yttersta behöver vi inspiration. Inspiration från något som får oss att träna när vi inte riktigt orkar träna. Inspiration från våra drömmar, från våra målsättningar.
För att orka träna under mörka och kalla decemberkvällar räcker ofta inte de vanliga inspirationskällorna. Det behövs lite mer. Lite mer inspiration än vanligt.
Att springa Arenamilen på 37 minuter är en målsättning som inspirerar mig. I vanliga fall inspirerar den mig, men inte nu. Inte idag, och inte imorgon.
Imorgon kommer vänner, gemenskap, glädje och skratt inspirerar mig. Imorgon ska jag springa en pricka-tiden-tävling här i Vallentuna och där kommer det vara mycket vänner, gemenskap, glädje och skratt. Det ger lite extra inspiration.
Dagens distanspass över 12 kilometer i 4:42-fart blev ett tävlingsförberedande pass inför pricka-tiden-tävlingen där jag ska försöka springa i 4:40-fart.
För att orka träna under mörka och kalla decemberkvällar räcker ofta inte de vanliga inspirationskällorna. Det behövs lite mer. Lite mer inspiration än vanligt.
Att springa Arenamilen på 37 minuter är en målsättning som inspirerar mig. I vanliga fall inspirerar den mig, men inte nu. Inte idag, och inte imorgon.
Imorgon kommer vänner, gemenskap, glädje och skratt inspirerar mig. Imorgon ska jag springa en pricka-tiden-tävling här i Vallentuna och där kommer det vara mycket vänner, gemenskap, glädje och skratt. Det ger lite extra inspiration.
Dagens distanspass över 12 kilometer i 4:42-fart blev ett tävlingsförberedande pass inför pricka-tiden-tävlingen där jag ska försöka springa i 4:40-fart.
söndag 8 december 2013
Jag orkar inte
Jag har en sån där mellandag idag. Jag har svårt att ta mig för saker. Jag orkar inte riktigt. Det började med att jag inte orkade gå upp ur sängen imorse, men det gjorde jag ändå.
Jag orkade inte heller åka och handla vinterkläder, men det gjorde jag ändå. Egentligen orkade jag inte handla julklappar, men det gjorde jag ändå, och så där har det fortsatt.
Jag orkade inte laga mat, orkar inte tvätta, orkar inte skotta snö, orkar inte det ena, orkar inte det andra, men jag gjorde det ändå.
Skönt att det är vilodag idag, för jag hade inte orkat träna, men det hade jag säkert gjort ändå.
Jag orkade inte heller åka och handla vinterkläder, men det gjorde jag ändå. Egentligen orkade jag inte handla julklappar, men det gjorde jag ändå, och så där har det fortsatt.
Jag orkade inte laga mat, orkar inte tvätta, orkar inte skotta snö, orkar inte det ena, orkar inte det andra, men jag gjorde det ändå.
Skönt att det är vilodag idag, för jag hade inte orkat träna, men det hade jag säkert gjort ändå.
lördag 7 december 2013
Vem är bäst på löpning?
Vem är bäst på löpning? Det är en fråga vi hela tiden söker svar på. Vår, sommar och höst springer vi lopp för att ta reda på vem som är bäst. Varje vecka anordnas det nya lopp som ger oss nya möjligheter att visa vem som är bäst.
Nu är det vinter. Nu är det off-season, och inte särskilt löpvänligt, men det hindrar inte oss löpare från att ta reda på vem som är bäst.
Idag var Lars Södergård bäst. Vilken gång i ordningen han var bäst vet jag inte, men han vann Bore Cups seniorklass i Björklinge, och då är man bäst. Så är det med det.
Själv var jag inte bäst, men jag känner mig ändå oerhört nöjd med att ha sprungit 10 kilometer på tiden 41:47 på ett underlag bestående av blankis, snödrivor och snömodd. Jag känner mig verkligen supernöjd med 41:47 under dessa förutsättningar.
Nu är det vinter. Nu är det off-season, och inte särskilt löpvänligt, men det hindrar inte oss löpare från att ta reda på vem som är bäst.
Idag var Lars Södergård bäst. Vilken gång i ordningen han var bäst vet jag inte, men han vann Bore Cups seniorklass i Björklinge, och då är man bäst. Så är det med det.
Själv var jag inte bäst, men jag känner mig ändå oerhört nöjd med att ha sprungit 10 kilometer på tiden 41:47 på ett underlag bestående av blankis, snödrivor och snömodd. Jag känner mig verkligen supernöjd med 41:47 under dessa förutsättningar.
fredag 6 december 2013
Tävlingsdags
När det är storm ute är det skönt att sitta inne i värmen framför en brasan, speciellt när det närmar sig Jul och allt julpynt är framme. Allt känns så varmt och mysigt då. Sitta i soffan, äta godis och titta på brasan. Det låter fint, men det har inte jag gjort.
Jag har varit ute i stormen och tränat. Det var kallt, moddigt och små iskorn som blåste rakt in i mina ögon. Det var inte kul, och hur orimligt det än kan låta sprang jag och tänkte på att jag måste köpa solglasögon.
Dagens pass blev 12 km i 4:50-fart vilket också var ett tävlingsförberedande pass inför morgondagen då jag ska springa första deltävlingen av Bore Cup i Björklinge, och julmysa, det får jag göra när jag kommer hem.
Jag har varit ute i stormen och tränat. Det var kallt, moddigt och små iskorn som blåste rakt in i mina ögon. Det var inte kul, och hur orimligt det än kan låta sprang jag och tänkte på att jag måste köpa solglasögon.
Dagens pass blev 12 km i 4:50-fart vilket också var ett tävlingsförberedande pass inför morgondagen då jag ska springa första deltävlingen av Bore Cup i Björklinge, och julmysa, det får jag göra när jag kommer hem.
onsdag 4 december 2013
Ingen kommer att höra mig skrika
Om det händer mig något kommer ingen att höra mig skrika, tänker jag 14 kilometer in på dagens långpass över 28 kilometer i 5:15-fart.
Det är en ganska obehaglig tanke jag tänker. Det är en tanke jag tänker när jag vrickar foten och "knäar" några steg. Jag ramlar inte, men det är nära.
Troligtvis trampade jag på en rot eller en sten, jag vet inte, men foten känns i alla fall bra och jag springer vidare.
Jag springer i ett terrängspår och jag är säkert en kilometer från närmaste hus, närmaste väg, och närmaste människa. Det är kväll. Det är mörkt, och det är bara jag ute i skogen. Jag och min pannlampa som lyser upp en ljuskägla i en nattsvart skog. Det är också kallt. Säkert minusgrader.
Vad händer om jag trampar snett och bryter foten här? Kommer jag behöva krypa en kilometer innan jag får hjälp? Här kommer i alla fall ingen att höra mina rop på hjälp. Obehagliga tankar i en nattsvart och ödslig skog. Tänker att jag ska ta med mig en telefon nästa gång.
Det är en ganska obehaglig tanke jag tänker. Det är en tanke jag tänker när jag vrickar foten och "knäar" några steg. Jag ramlar inte, men det är nära.
Troligtvis trampade jag på en rot eller en sten, jag vet inte, men foten känns i alla fall bra och jag springer vidare.
Jag springer i ett terrängspår och jag är säkert en kilometer från närmaste hus, närmaste väg, och närmaste människa. Det är kväll. Det är mörkt, och det är bara jag ute i skogen. Jag och min pannlampa som lyser upp en ljuskägla i en nattsvart skog. Det är också kallt. Säkert minusgrader.
Vad händer om jag trampar snett och bryter foten här? Kommer jag behöva krypa en kilometer innan jag får hjälp? Här kommer i alla fall ingen att höra mina rop på hjälp. Obehagliga tankar i en nattsvart och ödslig skog. Tänker att jag ska ta med mig en telefon nästa gång.
måndag 2 december 2013
Stor och liten
Jag är inte stor. Inte fysiskt. När jag för en tid sedan
träffade en läsare för första gången utbrast han ”Vad liten du är, jag trodde
du skulle var större. Du ser så stor ut på bilderna”. Ja, så sa han. Rakt ut när många hörde. Utan hämningar.
Vad svara man på det? Nu är det så att personen som utbrast de orden är väldigt snäll. Jag vet det, och det gör ingenting att han sa så. Orden råkade bara komma ut genom hans mun. Han tänkte sig inte för. Jag förstår det, för jag tänker stort.
Även fast jag rent fysiskt kanske kan betraktas som liten så är jag en stor person. I sinnet är jag stor, precis som Staffan. Staffan är också stor i sinnet.
Jag och Staffan är också viktiga. Vi gör stora och viktiga saker. Som att blogga till exempel. Var och en på sitt sätt, och på sitt håll. Var och en på ett sätt som vi var för sig känner oss stolta över.
Idag sprang jag 18 kilometer distanslöpning i 4:40-fart. Det är jag också stolt över. Det var stort och viktigt för mig.
Att vara liten är ganska lätt, man utgör liksom inget hot mot andra, i alla fall inget större hot mot alla stora som vet var de har den lilla.
Att vara stor kan nog också vara lätt, men att vara störst har visat sig vara lite krångligt. I alla fall när man hävdar att man driver ”Sveriges största icke kommersiella manliga löparblogg”. Jag har en känsla av att ni kommer få se en fortsättning på de uttalandet.
Vad svara man på det? Nu är det så att personen som utbrast de orden är väldigt snäll. Jag vet det, och det gör ingenting att han sa så. Orden råkade bara komma ut genom hans mun. Han tänkte sig inte för. Jag förstår det, för jag tänker stort.
Även fast jag rent fysiskt kanske kan betraktas som liten så är jag en stor person. I sinnet är jag stor, precis som Staffan. Staffan är också stor i sinnet.
Jag och Staffan är också viktiga. Vi gör stora och viktiga saker. Som att blogga till exempel. Var och en på sitt sätt, och på sitt håll. Var och en på ett sätt som vi var för sig känner oss stolta över.
Idag sprang jag 18 kilometer distanslöpning i 4:40-fart. Det är jag också stolt över. Det var stort och viktigt för mig.
Att vara liten är ganska lätt, man utgör liksom inget hot mot andra, i alla fall inget större hot mot alla stora som vet var de har den lilla.
Att vara stor kan nog också vara lätt, men att vara störst har visat sig vara lite krångligt. I alla fall när man hävdar att man driver ”Sveriges största icke kommersiella manliga löparblogg”. Jag har en känsla av att ni kommer få se en fortsättning på de uttalandet.
söndag 1 december 2013
Fartträning
Mitt i all mängdträning har jag den senaste tiden också smugit in lite fartträning. Det har blivit tvåhundringar, och progressiva distanspass.
Som idag, idag blev det ett progressivt distanspass över 12 kilometer där snittfarten de första 6 kilometrarna hamnade på 4:35 min/km, och på de andra 6 kilometrarna 4:24 min/km.
Jag tror att den här fartträningen, tillsammans med de tre tävlingarna jag avser att springa i närtid, kommer att ge en bra träningseffekt. Det känns också som att det kommer att ge en bra kontinuitet.
Kul också att gårdagens inlägg, där jag helt fräckt proklamerade att du just nu sitter och läser "Sveriges största icke kommersiella manliga löparblogg", togs emot väl. Om ni inte har läst inlägget tycker jag att ni ska läsa det nedan. Kul också med diskussionerna i kommetarsfältet. Diskussioner vi får se var de slutar någonstans.
Kanske också kan nämna att de tre tävlingarna jag i närtid avser att springa är Bore Cup, deltävling 1 och 2, samt Nyårsloppet.
Som idag, idag blev det ett progressivt distanspass över 12 kilometer där snittfarten de första 6 kilometrarna hamnade på 4:35 min/km, och på de andra 6 kilometrarna 4:24 min/km.
Jag tror att den här fartträningen, tillsammans med de tre tävlingarna jag avser att springa i närtid, kommer att ge en bra träningseffekt. Det känns också som att det kommer att ge en bra kontinuitet.
Kul också att gårdagens inlägg, där jag helt fräckt proklamerade att du just nu sitter och läser "Sveriges största icke kommersiella manliga löparblogg", togs emot väl. Om ni inte har läst inlägget tycker jag att ni ska läsa det nedan. Kul också med diskussionerna i kommetarsfältet. Diskussioner vi får se var de slutar någonstans.
Kanske också kan nämna att de tre tävlingarna jag i närtid avser att springa är Bore Cup, deltävling 1 och 2, samt Nyårsloppet.
fredag 29 november 2013
5 kilometer fort
Allt är packat. Redan igår kväll packade jag. Jag packade lite extra också. Bara för att ha lite i reserv. Skor, tights, strumpor, tröjor, jacka och handduk är packat.
Ombyte, borste och deodorant är också packat. Det är saker jag brukar glömma, men inte idag. Idag har jag tänkt på det. Idag har jag tänkt på allt.
På lunchen byter jag om. Jag skall träna. Jag är laddad. Det känns som att det kommer gå bra, men precis innan jag ska gå ut märker jag vad jag har glömt. Klockan.
Typiskt. Jag som skulle springa 5 kilometer fort idag. Hela passet känns förstört. Jag måste tänka om. Jag måste finna mig i den nya situationen.
Tänker att jag ska springa 5 kilometer fort idag. Det bara är så. Med eller utan klocka. Jag tänker inte låter en klocka påverka mig.
Jag sprang 5 kilometer fort idag. Troligtvis på ca 21 minuter. Jag höll högt tryck i löpningen runt hela Djurgårdsbrunnsviken. Det kändes bra.
Inklusive transportjogg blev dagens pass 12 kilometer i ca 4:40-fart.
Ombyte, borste och deodorant är också packat. Det är saker jag brukar glömma, men inte idag. Idag har jag tänkt på det. Idag har jag tänkt på allt.
På lunchen byter jag om. Jag skall träna. Jag är laddad. Det känns som att det kommer gå bra, men precis innan jag ska gå ut märker jag vad jag har glömt. Klockan.
Typiskt. Jag som skulle springa 5 kilometer fort idag. Hela passet känns förstört. Jag måste tänka om. Jag måste finna mig i den nya situationen.
Tänker att jag ska springa 5 kilometer fort idag. Det bara är så. Med eller utan klocka. Jag tänker inte låter en klocka påverka mig.
Jag sprang 5 kilometer fort idag. Troligtvis på ca 21 minuter. Jag höll högt tryck i löpningen runt hela Djurgårdsbrunnsviken. Det kändes bra.
Inklusive transportjogg blev dagens pass 12 kilometer i ca 4:40-fart.
torsdag 28 november 2013
Du läser mina tankar
En enkel tanke. En tanke jag inte uttalar, eller säger till någon. En tanke jag bara översätter till ord, ord som bildar en text.
När du läser mina texter läser du samtidigt mina tankar. Du ser rakt in i mig. In i mina tankar. I alla fall de tankar som jag skrev ner till en text.
Avsikten med mina tankar är inte att såra. Inte heller att ta ställning eller att försöka driva en fråga åt endera hållet. Jag sätter bara ord på mina tankar.
När du läser mina texter läser du samtidigt mina tankar. Du ser rakt in i mig. In i mina tankar. I alla fall de tankar som jag skrev ner till en text.
Avsikten med mina tankar är inte att såra. Inte heller att ta ställning eller att försöka driva en fråga åt endera hållet. Jag sätter bara ord på mina tankar.
onsdag 27 november 2013
Alla dessa tips
Alla dessa tips. Det är så mycket tips överallt. Gör si, gör så. Så här kan du göra. Jag rekommenderar att du gör så här.
Var jag än tittar så delar alla med sig av en förfärligt massa tips. Det är tips om allt möjligt. Ät så här. Träna så här. Spring så här. Sov så här. Köp det här.
Behöver vi alla tips? Böcker, tidningar, bloggar och internetforum överöser oss med tips. Det tar aldrig slut. Det bara fortsätter.
Har vi bett om alla tips? Jag har i alla fall inte bett om alla tips, och utan att någon har tipsat mig om det så sprang jag tvåhundringar idag.
Dagens pass blev 5 kilometer uppjogg i 5:03-fart, plus 6*200 meter på 35 sekunder vardera, samt en nerjogg över 5 kilometer i 5:15-fart.
Kanske kan avsluta med att säga att om någon skulle känna sig lite träffad så är det här inlägget absolut inte menat mot någon eller några individer, utan inlägget bygger på en reflektion i det stora hela, och i största allmänhet :-).
Var jag än tittar så delar alla med sig av en förfärligt massa tips. Det är tips om allt möjligt. Ät så här. Träna så här. Spring så här. Sov så här. Köp det här.
Behöver vi alla tips? Böcker, tidningar, bloggar och internetforum överöser oss med tips. Det tar aldrig slut. Det bara fortsätter.
Har vi bett om alla tips? Jag har i alla fall inte bett om alla tips, och utan att någon har tipsat mig om det så sprang jag tvåhundringar idag.
Dagens pass blev 5 kilometer uppjogg i 5:03-fart, plus 6*200 meter på 35 sekunder vardera, samt en nerjogg över 5 kilometer i 5:15-fart.
Kanske kan avsluta med att säga att om någon skulle känna sig lite träffad så är det här inlägget absolut inte menat mot någon eller några individer, utan inlägget bygger på en reflektion i det stora hela, och i största allmänhet :-).
tisdag 26 november 2013
Kontraster
Jag minns sommaren. Jag minns när jag sprang ljusa ljumma sommarkvällar samtidigt som en lätt bris fläktade över mitt ansikte. En lätt bris som också fläktade mitt hår.
Jag minns vattnet, skärgården, och havet där vinden samlade kraft samtidigt som solen värmde mitt ansikte.
När jag nu springer på Gävsjövägen är det mörkt. Mörkt och kallt. Solen värmer inte längre, och vinden fläktar inte längre.
Nu viner vinden in under mössan. Det är minusgrader, och det enda ljuset jag ser är ett kallt sken från min pannlampa. Kontrasten mot sommaren är oändlig.
Kontrasten mellan ljusa sommarkvällar och mörka höstkvällar är stora, men vill vi vara utan dessa kontraster? Eller är det kontrasterna som lär oss att uppskatta sommaren?
Det är nu i det mörka och kalla vi minns det ljusa och varma. Minnen vi förknippar med glädje. Minnen som hjälper oss att med glädje se fram mot nästa sommar.
Nu är det i slutet av november, och snart börjar vintern, som är början på våren, som är början på sommaren. Snart. Snart blir det varmare igen.
12 kalla kilometrar i 4:44-fart med pannlampa blev dagens träningspass.
Jag minns vattnet, skärgården, och havet där vinden samlade kraft samtidigt som solen värmde mitt ansikte.
När jag nu springer på Gävsjövägen är det mörkt. Mörkt och kallt. Solen värmer inte längre, och vinden fläktar inte längre.
Nu viner vinden in under mössan. Det är minusgrader, och det enda ljuset jag ser är ett kallt sken från min pannlampa. Kontrasten mot sommaren är oändlig.
Kontrasten mellan ljusa sommarkvällar och mörka höstkvällar är stora, men vill vi vara utan dessa kontraster? Eller är det kontrasterna som lär oss att uppskatta sommaren?
Det är nu i det mörka och kalla vi minns det ljusa och varma. Minnen vi förknippar med glädje. Minnen som hjälper oss att med glädje se fram mot nästa sommar.
Nu är det i slutet av november, och snart börjar vintern, som är början på våren, som är början på sommaren. Snart. Snart blir det varmare igen.
12 kalla kilometrar i 4:44-fart med pannlampa blev dagens träningspass.
måndag 25 november 2013
Löpare vs Joggare
När är man löpare? När är man joggare? Ständiga frågor som debatteras med jämna mellanrum, och svaren verkar vara lika många som det finns människor.
En vanlig uppfattning är att en joggare ägnar sig åt jogging, och en löpare ägnar sig åt löpning, och skillnaden ligger i hur fort man springer.
I hårda siffror har jag hört att jogging är ett tempo som är långsammare än 6 min/km, men här brukar också den subjektiva bedömningen vara att jogging är ett tempo som är lite långsammare än det egna miltempot, men jag vet inte. Själv tycker jag att det känns lite fånigt att kvantifiera det på de sättet. Det känns ointressant.
Jag tycker att det inte spelar någon roll hur fort man springer, för det är individuellt. Jag tyckert att det istället handlar om inställningen till vad man gör. Om inställningen till sin löpning.
Jag anser att en löpare ser lite allvarligare på sin löpning än vad en joggare gör. En löpare tänker löpning, pratar löpning, sover löpning och äter löpning, samtidigt som en joggare bara joggar, om ni förstår vad jag menar. Hur fort det går spelar ingen roll.
Nyårsloppet i Vallentuna kanske kan användas som en metafor i sammanhanget. En löpare springer eller överväger att springa ett lopp på Nyårsafton. Det gör troligtvis inte en joggare.
Jag springer Nyårsloppet på nyårsafton, och som en av Sveriges löpare hade jag vilodag idag, men då sprang jag å andra sidan över 80 kilometer förra veckan. Det är sånt som löpare gör.
En vanlig uppfattning är att en joggare ägnar sig åt jogging, och en löpare ägnar sig åt löpning, och skillnaden ligger i hur fort man springer.
I hårda siffror har jag hört att jogging är ett tempo som är långsammare än 6 min/km, men här brukar också den subjektiva bedömningen vara att jogging är ett tempo som är lite långsammare än det egna miltempot, men jag vet inte. Själv tycker jag att det känns lite fånigt att kvantifiera det på de sättet. Det känns ointressant.
Jag tycker att det inte spelar någon roll hur fort man springer, för det är individuellt. Jag tyckert att det istället handlar om inställningen till vad man gör. Om inställningen till sin löpning.
Jag anser att en löpare ser lite allvarligare på sin löpning än vad en joggare gör. En löpare tänker löpning, pratar löpning, sover löpning och äter löpning, samtidigt som en joggare bara joggar, om ni förstår vad jag menar. Hur fort det går spelar ingen roll.
Nyårsloppet i Vallentuna kanske kan användas som en metafor i sammanhanget. En löpare springer eller överväger att springa ett lopp på Nyårsafton. Det gör troligtvis inte en joggare.
Jag springer Nyårsloppet på nyårsafton, och som en av Sveriges löpare hade jag vilodag idag, men då sprang jag å andra sidan över 80 kilometer förra veckan. Det är sånt som löpare gör.
söndag 24 november 2013
Triumfens leende
Plötsligt ser jag en skugga som rör sig på marken. När jag vänder mig om ser jag att skuggan tillhör en löpare som är på väg att springa ifatt mig.
Jag tror mig också se en liten ryckning i mungipan, och när löparen har sprungit upp jämsides med mig ser jag att den lilla ryckningen i mungipan har vuxit till ett stor leende.
Jag känner igen leendet. Det är triumfens leende. Det är triumfens ögonblick. En seger. En lite seger i ett obetydligt terrängspår någonstans på norra halvklotet, men ändå en seger, och alla segrar räknas, även segrar i obetydliga terrängspår.
Tänkte om jag skulle bjuda upp till kamp. Tänkte om jag skulle öka farten, men jag avstod. Idag bjöd jag på triumfen. Idag bjöd jag på segern.
Dagens pass blev ett långpass över 28 kilometer i 5:13-fart.
Jag tror mig också se en liten ryckning i mungipan, och när löparen har sprungit upp jämsides med mig ser jag att den lilla ryckningen i mungipan har vuxit till ett stor leende.
Jag känner igen leendet. Det är triumfens leende. Det är triumfens ögonblick. En seger. En lite seger i ett obetydligt terrängspår någonstans på norra halvklotet, men ändå en seger, och alla segrar räknas, även segrar i obetydliga terrängspår.
Tänkte om jag skulle bjuda upp till kamp. Tänkte om jag skulle öka farten, men jag avstod. Idag bjöd jag på triumfen. Idag bjöd jag på segern.
Dagens pass blev ett långpass över 28 kilometer i 5:13-fart.
lördag 23 november 2013
Varför Ultraintervaller?
På Jogg springer de Ultraintervaller. De springer 8*10 kilometer med start var tredje timme. Det innebär att en normaltränad löpare vilar ca 2 timmar mellan varje 10 kilometerslopp.
Jag ställer mig lite frågande till det här med ultraintervaller, och mina frågor kretsar kring:
Jag har också noterat att Ultraintervallerna på Jogg påminner om en tävling. Är det så jag ska se det? Ska jag se det som en tävlingsform, och inte som en träningsform?
Någon som vet?
Jag ställer mig lite frågande till det här med ultraintervaller, och mina frågor kretsar kring:
- Finns det någon vetenskaplig grund för att det är bra att springa ultraintervaller, dvs 8*10 kilometer med start var tredje timme?
- Finns det någon vetenskaplig grund för att det är bra att springa 8 mil på ett dygn, och att det bygger upp kroppen? Sliter inte det mer än vad det ger?
Jag har också noterat att Ultraintervallerna på Jogg påminner om en tävling. Är det så jag ska se det? Ska jag se det som en tävlingsform, och inte som en träningsform?
Någon som vet?
fredag 22 november 2013
Jag är ingen missbrukare
Jag gillar att dricka öl och vin på fredagar. Det är skönt att belöna sig själv efter en hård arbetsvecka. Ibland blir det lite mer än tänkt. Lite längre, och lite hårdare. Jag blir så härligt lugn av det. Som idag. Idag blev det 18 kilometer i 4:45-fart.
Jag är ingen missbrukare, och jag ljuger inte om hur mycket jag dricker, förlåt, tränar. Varken för mig själv eller för andra. Jag dricker ca 3 gånger per vecka, eller tränar. Inte mer. Dock visar min träningsdagbok att det blir ca 5-6 träningspass per vecka, fast det är bara tillfälligt. Jag kan minska på det när jag vill. Det är inget problem.
Jag är ingen missbrukare. Jag blir bara lite lynnig när jag inte har tränat på några dagar, men jag har kontroll på mitt drickande.
Jag är ingen missbrukare. Dagen efter en hård fylla, träningspass, är det också skönt att ta en återställningsgrogg, oj förlåt, jag menar en återhämtningsjogg......
Jag är ingen missbrukare, och jag ljuger inte om hur mycket jag dricker, förlåt, tränar. Varken för mig själv eller för andra. Jag dricker ca 3 gånger per vecka, eller tränar. Inte mer. Dock visar min träningsdagbok att det blir ca 5-6 träningspass per vecka, fast det är bara tillfälligt. Jag kan minska på det när jag vill. Det är inget problem.
Jag är ingen missbrukare. Jag blir bara lite lynnig när jag inte har tränat på några dagar, men jag har kontroll på mitt drickande.
Jag är ingen missbrukare. Dagen efter en hård fylla, träningspass, är det också skönt att ta en återställningsgrogg, oj förlåt, jag menar en återhämtningsjogg......
onsdag 20 november 2013
Ett mängdpaket
Jag har satt ihop ett mängdpaket. Ett mängdpaket som består av dagens distanspass över 18 kilometer i 5:05-fart, plus 18 kilometer distanslöpning på fredag, samt ett långpass över 28 kilometer på söndag.
Ett mängdpaket som tillsammans med måndagens lätta distanslöpning, och tisdagens hårda intervallpass, ger en veckomängd på totalt 80 kilometer. Ett bra mängdpaket.
Ett bra mängdpaket så här mitt under grundträningsperioden.
Ett mängdpaket som tillsammans med måndagens lätta distanslöpning, och tisdagens hårda intervallpass, ger en veckomängd på totalt 80 kilometer. Ett bra mängdpaket.
Ett bra mängdpaket så här mitt under grundträningsperioden.
tisdag 19 november 2013
Ingen riktig koll
Jag vet inte riktigt varför jag springer snabba tvåhundringar med lång vila så här sent på säsongen, men jag vet att några klubbkamrater gjorde det vid den här tiden förra året, och jag vet också att de blev riktigt snabba senare under tävlingssäsongen.
Farten, den långa vilan och längden på intervallerna betyder att det inte handlar om någon tröskel eller VO2-max träning, utan jag tror att det mer handlar om styrka och löpsteg. Jag tror att det handlar om att springa högt upp på fotbladen och utveckla ett effektivt och vägvinnande löpsteg.
Dagens pass blev 5 km uppjogg i 4:55-fart följt av sex stycken tvåhundringar på ca 35 sekunder följt av 5 km nerjogg i 5:12-fart.
Även fast jag inte riktigt har full koll på varför jag springer den här typen av pass så här sent på säsongen så hoppas jag ändå att det ska hjälpa mig att bli minst lika snabb som mina klubbkamrater var förra säsongen.
Farten, den långa vilan och längden på intervallerna betyder att det inte handlar om någon tröskel eller VO2-max träning, utan jag tror att det mer handlar om styrka och löpsteg. Jag tror att det handlar om att springa högt upp på fotbladen och utveckla ett effektivt och vägvinnande löpsteg.
Dagens pass blev 5 km uppjogg i 4:55-fart följt av sex stycken tvåhundringar på ca 35 sekunder följt av 5 km nerjogg i 5:12-fart.
Även fast jag inte riktigt har full koll på varför jag springer den här typen av pass så här sent på säsongen så hoppas jag ändå att det ska hjälpa mig att bli minst lika snabb som mina klubbkamrater var förra säsongen.
måndag 18 november 2013
Massmedial rundgång
Känslan på gårdagens distanspass över 12 kilometer var tung. Fruktansvärd tung. Det var tungt hela tiden, och i ett försök att få igång benen igen sprang jag nu på sena eftermiddagen ett lättare distanspass över 5 km i 5:12-fart. Nu hoppas jag att det ska kännas bättre imorgon igen. Vi får se.
När jag sprang Runrundan 2011 var det också tungt. Det var 30 grader varmt, soligt och hög luftfuktighet. Det var så tungt att jag fick möjligheten att skriva en artikel om det i vår lokaltidning här i Vallentuna. En artikel som handlade om mig och mina upplevelser under loppet.
När jag läser artikeln i tidningen (jag har sparat den) brukar jag tänka att; "Här sitter jag och läser en artikel i tidningen. En artikel jag själv har skrivit, och som handlar om mig själv".
Bara för att spä på det hela lite så bloggar jag om det nu också. På min egen blogg, bloggar jag alltså om hur jag upplever det att läsa en artikel i tidningen, en artikel som handlar om mig själv, och som jag själv har skrivit.
Nu ska jag bara skriva en krönika om det här också. Någonting som jag kanske ska försöka få publicerat i en tidning........
Undra om skribenterna på Runner´s World har känt så här någon gång? Kanske ska skicka dit min krönika.........
När jag sprang Runrundan 2011 var det också tungt. Det var 30 grader varmt, soligt och hög luftfuktighet. Det var så tungt att jag fick möjligheten att skriva en artikel om det i vår lokaltidning här i Vallentuna. En artikel som handlade om mig och mina upplevelser under loppet.
När jag läser artikeln i tidningen (jag har sparat den) brukar jag tänka att; "Här sitter jag och läser en artikel i tidningen. En artikel jag själv har skrivit, och som handlar om mig själv".
Bara för att spä på det hela lite så bloggar jag om det nu också. På min egen blogg, bloggar jag alltså om hur jag upplever det att läsa en artikel i tidningen, en artikel som handlar om mig själv, och som jag själv har skrivit.
Nu ska jag bara skriva en krönika om det här också. Någonting som jag kanske ska försöka få publicerat i en tidning........
Undra om skribenterna på Runner´s World har känt så här någon gång? Kanske ska skicka dit min krönika.........
söndag 17 november 2013
Allt är material
Allt är material. Allt jag ser, gör, hör och säger. Allt är material till bloggen.
Tränar. Material till bloggen. Hål i skon. Material till bloggen. Smutsiga kläder. Material till bloggen. Duschar. Material till bloggen. Äter. Material till bloggen.
Åker tåg. Hittar inte bilnyckeln. Trafikregler i en rondell. Städar i carporten. Dricker kaffe. Handlar julklappar. Pratar med grannen. Målar. Tänker. Allt är material till bloggen. Allt kan bli ett inlägg.
Det enda som begränsar mig är min egen förmåga att hitta en intressant infallsvinkel med en inledning, ett mittstycke och ett avslut. Gärna kopplat till löpning.
Idag har jag tränat, och idag ska jag skriva ett inlägg till den här bloggen. Alltså de inlägget du läser nu. Jag kan välja att fokusera inlägget på mitt träningspass som blev ett distanspass enligt 6 km i 4:40-fart + 3 km i 4:15-fart + 3 km i 4:40-fart.
Jag kan också välja att fokusera inlägget på människorna jag mötte. Till exempel att jag mötte Micke som var ute och sprang med sin hund, eller att jag mötte Johan som jag planerar att springa ett långpass med senare.
Eller vänta. Jag kanske ska fokusera inlägget på att jag åt lite mindre till frukost med syfte att undvika håll, eller att det kändes lite segt att ta det första steget över tröskeln. Hmm. Nä. Första steget över tröskeln skrev jag om förra veckan.
Allt är material, och det svåraste är oftast att välja vad jag ska fokusera på, och att välja bort material för att hålla inlägget kort och koncist.
Tränar. Material till bloggen. Hål i skon. Material till bloggen. Smutsiga kläder. Material till bloggen. Duschar. Material till bloggen. Äter. Material till bloggen.
Åker tåg. Hittar inte bilnyckeln. Trafikregler i en rondell. Städar i carporten. Dricker kaffe. Handlar julklappar. Pratar med grannen. Målar. Tänker. Allt är material till bloggen. Allt kan bli ett inlägg.
Det enda som begränsar mig är min egen förmåga att hitta en intressant infallsvinkel med en inledning, ett mittstycke och ett avslut. Gärna kopplat till löpning.
Idag har jag tränat, och idag ska jag skriva ett inlägg till den här bloggen. Alltså de inlägget du läser nu. Jag kan välja att fokusera inlägget på mitt träningspass som blev ett distanspass enligt 6 km i 4:40-fart + 3 km i 4:15-fart + 3 km i 4:40-fart.
Jag kan också välja att fokusera inlägget på människorna jag mötte. Till exempel att jag mötte Micke som var ute och sprang med sin hund, eller att jag mötte Johan som jag planerar att springa ett långpass med senare.
Eller vänta. Jag kanske ska fokusera inlägget på att jag åt lite mindre till frukost med syfte att undvika håll, eller att det kändes lite segt att ta det första steget över tröskeln. Hmm. Nä. Första steget över tröskeln skrev jag om förra veckan.
Allt är material, och det svåraste är oftast att välja vad jag ska fokusera på, och att välja bort material för att hålla inlägget kort och koncist.
fredag 15 november 2013
Allt är som vanligt
Tillbaka från England. Tillbaka i Sverige. Tillbaka till vanliga rutiner, till facebookflödet, till träningsdagboken, till diskussionerna på Jogg. Allt är som innan, som alltid. Allt är som vanligt.
Tillbaka till bloggen. Samma blogg och samma texter som innan. Läser andra bloggar. Läser samma texter som innan, som alltid. Allt är som vanligt.
Tillbaka till löpningen. Springer ett vanligt distanspass terränglöpning över 18 kilometer i 4:54-fart. Ett distanspass i en vanlig skog, i ett vanligt novemberregn, med en vanlig lyckokänsla, samma lyckokänsla som innan, som alltid. Allt är som vanligt.
Jag springer förbi villor, stugor och höghus. Allt är som vanligt i fönsterna. Det ser varmt ut. Det ser tryggt ut. Allt är som vanligt hos familjerna, hos de gamla, hos de ensamma.
Allt är som vanligt hos de lyckliga, och hos de olyckliga. Det ser jag. Jag ser att allt är som vanligt.
Tillbaka till bloggen. Samma blogg och samma texter som innan. Läser andra bloggar. Läser samma texter som innan, som alltid. Allt är som vanligt.
Tillbaka till löpningen. Springer ett vanligt distanspass terränglöpning över 18 kilometer i 4:54-fart. Ett distanspass i en vanlig skog, i ett vanligt novemberregn, med en vanlig lyckokänsla, samma lyckokänsla som innan, som alltid. Allt är som vanligt.
Jag springer förbi villor, stugor och höghus. Allt är som vanligt i fönsterna. Det ser varmt ut. Det ser tryggt ut. Allt är som vanligt hos familjerna, hos de gamla, hos de ensamma.
Allt är som vanligt hos de lyckliga, och hos de olyckliga. Det ser jag. Jag ser att allt är som vanligt.
onsdag 13 november 2013
Det schemalagda livet
Det är fint i England. På sitt sätt är det fint, men jag föredrar Sverige. Naturen är påtagligare i Sverige, och det gillar jag. Jag gillar också att naturen är tillgänglig. Det är aldrig några problem att ta sig ut i naturen. För oss svenskar är det här självklart, men det är inte det i England.
England har en fin landsbygd, men det är just en landsbygd. En landsbygd med fina slingrande vägar kantade av klassiska höga häckar, men det är ingen riktigt natur. Den är inte orörd. Inte på samma sätt som i Sverige.
Bakom de höga häckarna är det ofta privatmark och bredvid de fina slingrande vägarna finns det inga trottoarer. Vägrenen är också obefintlig så det är i princip förenat med livsfara att springa på vägkanten. Jag vågar inte det.
Jag är i England nu, på ett ställe som jag har varit på tidigare, och det här inlägget är schemalagt. Jag skrev alltså inlägget i söndags, men det publiceras idag.
Planen är att jag under min vistelse här ska springa två lätta distanspass, men när jag skriver det här vet jag inte riktigt hur jag ska springa. Åt vilket håll? Åt vilken riktning? Vi får se.
När ni läser det här har jag förhoppningsvis redan sprungit ett av passen, och om allt går som det ska springer jag det andra passet samtidigt som det här inlägget publiceras, alltså onsdag klockan 19.00. Tänk vad schemalagt livet kan vara.
England har en fin landsbygd, men det är just en landsbygd. En landsbygd med fina slingrande vägar kantade av klassiska höga häckar, men det är ingen riktigt natur. Den är inte orörd. Inte på samma sätt som i Sverige.
Bakom de höga häckarna är det ofta privatmark och bredvid de fina slingrande vägarna finns det inga trottoarer. Vägrenen är också obefintlig så det är i princip förenat med livsfara att springa på vägkanten. Jag vågar inte det.
Jag är i England nu, på ett ställe som jag har varit på tidigare, och det här inlägget är schemalagt. Jag skrev alltså inlägget i söndags, men det publiceras idag.
Planen är att jag under min vistelse här ska springa två lätta distanspass, men när jag skriver det här vet jag inte riktigt hur jag ska springa. Åt vilket håll? Åt vilken riktning? Vi får se.
När ni läser det här har jag förhoppningsvis redan sprungit ett av passen, och om allt går som det ska springer jag det andra passet samtidigt som det här inlägget publiceras, alltså onsdag klockan 19.00. Tänk vad schemalagt livet kan vara.
söndag 10 november 2013
28 000 löpsteg
Ett löpsteg. Ett löpsteg är så fundamentalt och i grunden så enkelt. Trots löpstegets självklara natur och enkelhet kan ett löpsteget också vara väldigt svårt.
Teorierna kring löpsteg och skodon är många. Allt från framfotslöpning i sandaler till rullande löpsteg i ett par Hoka OneOne.
Att ta det första löpsteget i ett träningspass kan också vara svårt. Steget över tröskeln och ut genom dörren är ofta det svåraste steget att ta.
Idag tog jag steget över tröskeln. Sedan tog jag det första löpsteget, ett löpsteg som följdes av ytterligare ca 28 000 löpsteg. 28 000 löpsteg där samtliga löpsteg kändes lättare än det första.
Dagens träningspass blev ett långpass över 28 kilometer i 5:21-fart där jag snurrade omkring i spåren vid Täby IP och Skavlöten.
Teorierna kring löpsteg och skodon är många. Allt från framfotslöpning i sandaler till rullande löpsteg i ett par Hoka OneOne.
Att ta det första löpsteget i ett träningspass kan också vara svårt. Steget över tröskeln och ut genom dörren är ofta det svåraste steget att ta.
Idag tog jag steget över tröskeln. Sedan tog jag det första löpsteget, ett löpsteg som följdes av ytterligare ca 28 000 löpsteg. 28 000 löpsteg där samtliga löpsteg kändes lättare än det första.
Dagens träningspass blev ett långpass över 28 kilometer i 5:21-fart där jag snurrade omkring i spåren vid Täby IP och Skavlöten.
fredag 8 november 2013
Mängd, mängd och mängd
18 kilometer i 4:54-fart blev gårdagens träningspass. Det var återigen ett härligt pass i terrängspår där farten och längden blev lite som det blev. Det är skönt att kunna springa så.
Idag är det fredag och jag gillar att sparka igång helgen med ett träningspass. Jag vet inte riktigt varför, men jag är ofta träningssugen på fredagar. Det är skönt att lämna jobbet bakom sig och bara koppla av med ett träningspass.
Idag blev det 12 kilometer progressiv distanslöpning från 5:00-fart ner till ca 4:15-fart. Jag valde att öka farten idag eftersom tröskeln och VO2-maxet också behöver få sitt med jämna mellanrum. Det kändes bra.
På söndag är planen att återigen springa ett långpass över ca 25 kilometer vilket innebär att veckomängden kommer att landa på strax över 65 kilometer.
Kan jag fortsätta att hålla en bra mängd samtidigt som jag varvar med lite snabbare pass tror jag nästa år kan bli roligt. Planen är att fortsätta träna så här ett par månader till innan jag lägger om träningen.
Idag är det fredag och jag gillar att sparka igång helgen med ett träningspass. Jag vet inte riktigt varför, men jag är ofta träningssugen på fredagar. Det är skönt att lämna jobbet bakom sig och bara koppla av med ett träningspass.
Idag blev det 12 kilometer progressiv distanslöpning från 5:00-fart ner till ca 4:15-fart. Jag valde att öka farten idag eftersom tröskeln och VO2-maxet också behöver få sitt med jämna mellanrum. Det kändes bra.
På söndag är planen att återigen springa ett långpass över ca 25 kilometer vilket innebär att veckomängden kommer att landa på strax över 65 kilometer.
Kan jag fortsätta att hålla en bra mängd samtidigt som jag varvar med lite snabbare pass tror jag nästa år kan bli roligt. Planen är att fortsätta träna så här ett par månader till innan jag lägger om träningen.
onsdag 6 november 2013
Är jag slut som löpare?
Är jag slut som löpare? Var jag på toppen av min förmåga den 15 maj 2013? Kommer jag någonsin att springa en mil fortare än 38:50 som jag gjorde på
Arenamilen? Det är frågor som plågar mig. Frågor jag ältar om och om igen.
Höstens misslyckade satsning på att springa Hässelbyloppet på 37 minuter har satt djupa spår. Det är snart en månad sedan misslyckandet, och tankarna snurrar fortfarande i huvudet. Tankar kring hur jag ska komma tillbaka på bästa sätt.
Jag har bestämt mig. Jag ska springa en mil snabbare än 38:50. Det är det som motiverar mig. Det är det jag tänker på samtidigt som jag springer de mörka vinterpassen.
Höstens misslyckade satsning på att springa Hässelbyloppet på 37 minuter har satt djupa spår. Det är snart en månad sedan misslyckandet, och tankarna snurrar fortfarande i huvudet. Tankar kring hur jag ska komma tillbaka på bästa sätt.
Jag har bestämt mig. Jag ska springa en mil snabbare än 38:50. Det är det som motiverar mig. Det är det jag tänker på samtidigt som jag springer de mörka vinterpassen.
tisdag 5 november 2013
Löparbus
Jag funderar på om jag ska busa lite med löparen som springer framför mig. Jag har precis börjar springa ett terrängvarv nere vid Vallentuna IP, och ca 100 meter framför mig springer det en annan löpare.
Någonting säger mig att det inte är en erfaren löpare, troligtvis det höga, studsiga och energislösiga löpsteget tillsammans med ett par fladderbyxor. Jag bestämmer mig för att busa lite.
Jag springer ifatt. Jag springer inte ifatt honom helt, utan jag lägger mig ca 10 meter bakom. Bara så att han vet att jag är där, bara så att han känner flåset i nacken, bara så att han ökar tempot till det där "jag-ökar-tempot-innan-han-springer-om-tempot". Till det där tempot som ligger lite över hans förmåga.
Efter någon minut hör jag att andningen börjar bli lite ansträngd. Jag bestämmer mig för att lägga mig någon meter bakom, men jag springer inte om. Inte ännu, och här funderar jag på om han är beredd att ta förlusten att bli omsprungen, eller om han tänker fortsätta kämpa.
Efter någon kilometer flåsas det väldigt mycket, samtidigt som en backe börjar torna upp sig. När backen börjar springer jag inte om direkt, utan jag lägger mig jämsides och försöker få med honom i mitt tempo. Jag försöker pressa honom lite till, men det går inte. Han släpper. Han är slut. Han orkar inte.
Nu kanske man kan tycka att det här var lite ojust, fast det tycker inte jag. Det var bara lite löparbus. Jag hade på känn att han skulle öka tempot, och när han väl har gjort det är det svårt att backa ur. Speciellt som jag gjorde en jämn kamp av det genom att inte springa om. Det här var bara lite löparbus. Ingen skada skedd.
Dagens pass blev 2*2.6 km i lugn 5:30-fart plus 6*200 meter på 36 sekunder med 2-3 minuter vila. Efter intervallerna blev det 2.6 kilometer i 5:10-fart (det var här det blev lite löparbus), och sen avslutade jag med 2.6 kilometer i 4:30-fart.
Någonting säger mig att det inte är en erfaren löpare, troligtvis det höga, studsiga och energislösiga löpsteget tillsammans med ett par fladderbyxor. Jag bestämmer mig för att busa lite.
Jag springer ifatt. Jag springer inte ifatt honom helt, utan jag lägger mig ca 10 meter bakom. Bara så att han vet att jag är där, bara så att han känner flåset i nacken, bara så att han ökar tempot till det där "jag-ökar-tempot-innan-han-springer-om-tempot". Till det där tempot som ligger lite över hans förmåga.
Efter någon minut hör jag att andningen börjar bli lite ansträngd. Jag bestämmer mig för att lägga mig någon meter bakom, men jag springer inte om. Inte ännu, och här funderar jag på om han är beredd att ta förlusten att bli omsprungen, eller om han tänker fortsätta kämpa.
Efter någon kilometer flåsas det väldigt mycket, samtidigt som en backe börjar torna upp sig. När backen börjar springer jag inte om direkt, utan jag lägger mig jämsides och försöker få med honom i mitt tempo. Jag försöker pressa honom lite till, men det går inte. Han släpper. Han är slut. Han orkar inte.
Nu kanske man kan tycka att det här var lite ojust, fast det tycker inte jag. Det var bara lite löparbus. Jag hade på känn att han skulle öka tempot, och när han väl har gjort det är det svårt att backa ur. Speciellt som jag gjorde en jämn kamp av det genom att inte springa om. Det här var bara lite löparbus. Ingen skada skedd.
Dagens pass blev 2*2.6 km i lugn 5:30-fart plus 6*200 meter på 36 sekunder med 2-3 minuter vila. Efter intervallerna blev det 2.6 kilometer i 5:10-fart (det var här det blev lite löparbus), och sen avslutade jag med 2.6 kilometer i 4:30-fart.
söndag 3 november 2013
Det rullar på
Det rullar på. Gårdagens 12 kilometer i 4:46-fart följdes upp med ett långpass över 26 kilometer i 5:57-fart idag.
5:57-fart är inte fort, men det var inte heller meningen att springa fort idag, för jag sprang tillsammans med en kompis, och vi sprang i lugn pratfart, och det fick helt enkelt ta den tid det tog.
Vi sprang på regntunga skogsvägar, geggiga stigar, och kuperade terrängspår. Inte sällan var vi tvungna att hoppa över gegga och vattenpölar. En härlig skogslöpning. Jag gillar när det är så. Jag gillar det skarpt.
När jag kom hem var en av mina grannar ute i sin carport.
- Hur långt har du sprungit, frågade hon.
- 2.6, svarade jag.
- Jaha så hon, och fortsatte med; - Jag brukar springa 5.
Jag tittade på henne, nickade, och log. Tänkte att det är bra som det är. Jag gick in och drack Oboy.
5:57-fart är inte fort, men det var inte heller meningen att springa fort idag, för jag sprang tillsammans med en kompis, och vi sprang i lugn pratfart, och det fick helt enkelt ta den tid det tog.
Vi sprang på regntunga skogsvägar, geggiga stigar, och kuperade terrängspår. Inte sällan var vi tvungna att hoppa över gegga och vattenpölar. En härlig skogslöpning. Jag gillar när det är så. Jag gillar det skarpt.
När jag kom hem var en av mina grannar ute i sin carport.
- Hur långt har du sprungit, frågade hon.
- 2.6, svarade jag.
- Jaha så hon, och fortsatte med; - Jag brukar springa 5.
Jag tittade på henne, nickade, och log. Tänkte att det är bra som det är. Jag gick in och drack Oboy.
lördag 2 november 2013
Jag känner mig irrationell
Jag känner mig irrationell. Irrationell i den meningen att jag skriver en löparblogg, en av de större manliga löparbloggarna, samtidigt som jag vill vara anonym.
Jag vill att min blogg ska ha många besökare. Jag vill ha publicitet, samtidigt som jag vill vara anonym. Det känns lite irrationellt.
Jag känner mig också irrationell för att jag är emot fenomenet att samma människor (en liten grupp) bekräftar varandra i alla olika sociala forum som till exempel bloggar, jogg, twitter, facebook, etc, etc, samtidigt som jag själv är en del av fenomenet. Det känns lite irrationellt.
Vad håller jag på med? Varför gör jag som jag gör? Jag vet inte. Det känns också irrationellt att inte kunna svara på det.
Idag sprang jag 12 kilometer i 4:46-fart. Det kändes skönt. Det kändes i alla fall inte irrationellt.
Jag vill att min blogg ska ha många besökare. Jag vill ha publicitet, samtidigt som jag vill vara anonym. Det känns lite irrationellt.
Jag känner mig också irrationell för att jag är emot fenomenet att samma människor (en liten grupp) bekräftar varandra i alla olika sociala forum som till exempel bloggar, jogg, twitter, facebook, etc, etc, samtidigt som jag själv är en del av fenomenet. Det känns lite irrationellt.
Vad håller jag på med? Varför gör jag som jag gör? Jag vet inte. Det känns också irrationellt att inte kunna svara på det.
Idag sprang jag 12 kilometer i 4:46-fart. Det kändes skönt. Det kändes i alla fall inte irrationellt.
torsdag 31 oktober 2013
Oväntade möten
- Bra tänkt, säger jag till M när jag springer förbi honom.
Jag är ute och springer ett lättare distanspass på skogsstigar. Det är blött och regnet hänger i luften. Skogen ligger öde och tyst. Jag förväntar mig inte att möta någon.
Stigen leder upp på ett berg, och ner på andra sidan. Plötsligt ser jag att det är något som rör sig mellan träden. Det är en löpare som springer på samma stig som jag, fast åt motsatt håll.
Precis innan vi springer om varandra ser jag att det är M. M som jag nästan bara möter på olika tävlingar och banpass på Vallentuna IP. Aldrig annars.
Vi hälsar när vi möts, och jag tror att vi båda tycker det hela känns lite otroligt. Lite otroligt att våra vägar korsars så ofta utan att vi planerar det.
När jag springer vidare reflekterar jag över att vi ofta träffas utan att ha kontakt med varandra. Som nu. Mitt ute i skogen. Mitt ute i ingenstans. Bara så där.
Jag är ute och springer ett lättare distanspass på skogsstigar. Det är blött och regnet hänger i luften. Skogen ligger öde och tyst. Jag förväntar mig inte att möta någon.
Stigen leder upp på ett berg, och ner på andra sidan. Plötsligt ser jag att det är något som rör sig mellan träden. Det är en löpare som springer på samma stig som jag, fast åt motsatt håll.
Precis innan vi springer om varandra ser jag att det är M. M som jag nästan bara möter på olika tävlingar och banpass på Vallentuna IP. Aldrig annars.
Vi hälsar när vi möts, och jag tror att vi båda tycker det hela känns lite otroligt. Lite otroligt att våra vägar korsars så ofta utan att vi planerar det.
När jag springer vidare reflekterar jag över att vi ofta träffas utan att ha kontakt med varandra. Som nu. Mitt ute i skogen. Mitt ute i ingenstans. Bara så där.
tisdag 29 oktober 2013
Efterlängtat distanspass
Vissa träningspass är mer efterlängtade än andra. Som dagens pass. Efter en lång dag där jag inte riktigt har känt igen mig själv behövde jag dagen träningspass.
Det var bara en sån där jobbig dag idag. Jag vaknade fel, mitt i en sömncykel. Jag piggnade aldrig till, och tröttheten hängde kvar hela dagen.
Av erfarenhet vet jag att den här typen av trötthet brukar bli bättre av träning. Det brukar kännas bättre efter ett träningspass.
Det kändes nästan lite förlösande att komma hem, byta om och börja springa i lugn takt. Mörkret var kompakt, men pannalampan lös upp fint, och efter någon kilometer i 5:00-fart ökade jag tempot.
Jag sprang in på mindre skogsvägar, och följde stigarna bort till Täby IP. Jag tänkte på Rialavargen. Jag tänkte på att den kanske sprang bakom mig. Jag vände mig om, men det var ingen varg där.
Vid Täby IP sprang jag ett varv i 5 km spåret för att sedan springa hem samma väg som jag sprang dit.
När jag kom hem visade klockan 13 kilometer i 4:44-fart. Det kändes bra. Jag var inte trött längre. Inte så där jobbigt trött i alla fall.
Det var bara en sån där jobbig dag idag. Jag vaknade fel, mitt i en sömncykel. Jag piggnade aldrig till, och tröttheten hängde kvar hela dagen.
Av erfarenhet vet jag att den här typen av trötthet brukar bli bättre av träning. Det brukar kännas bättre efter ett träningspass.
Det kändes nästan lite förlösande att komma hem, byta om och börja springa i lugn takt. Mörkret var kompakt, men pannalampan lös upp fint, och efter någon kilometer i 5:00-fart ökade jag tempot.
Jag sprang in på mindre skogsvägar, och följde stigarna bort till Täby IP. Jag tänkte på Rialavargen. Jag tänkte på att den kanske sprang bakom mig. Jag vände mig om, men det var ingen varg där.
Vid Täby IP sprang jag ett varv i 5 km spåret för att sedan springa hem samma väg som jag sprang dit.
När jag kom hem visade klockan 13 kilometer i 4:44-fart. Det kändes bra. Jag var inte trött längre. Inte så där jobbigt trött i alla fall.
måndag 28 oktober 2013
Kampen om läsarna och annat dravel
Det är svårt att skriva en löparblogg när det är säsongsvila, när man inte springer, samtidigt som kampen om läsarna är hård. Att komma igenom den stora floran
av likvärdiga träningsbloggar är inte lätt. Rim kan vara ett sätt, men det kanske
inte är rätt sätt. Komiska formuleringar ett annat, men det kanske känns lite
gammalt. Ja, jag vet. Den var dålig.....
I ett försök att behålla en aktiv och intressant blogg samtidigt som kreativiteten sinar använder skribenter ofta gamla och
uttjatade formuleringar. Jag tycker det känns lite desperat när en träningsbloggare benämner fredagseftermiddagens/fredagskvällens
träningspass som ”fredagsmys”. Det är gjort många gånger förr, och de uttrycket känns lika fräscht som att ta
på sig ett par illaluktande och utslitna gamla skor.
Att benämna ett vanligt distanspass en vanlig dag, i vanligt
väder, i vanlig terräng, i vanliga kläder med en vanlig känsla som ett ”mellanmjölkspass” luktar också illa.
Ordet vittnar bara om ett inlägg som saknar fantasi och kreativitet.
Andra slitna formuleringar är ”lördagsgodis” för ett
lördagspass, och ”gott och blandat” för ett träningspass med variation. Är det bara
jag som tappar intresset när ett inlägg innehåller dessa ord?
Angående formuleringen "långpass på långfredagen" så känns kommentarer överflödiga.
Angående formuleringen "långpass på långfredagen" så känns kommentarer överflödiga.
Ordet ”produktutvärdering” känns också nedgånget, lite som en rostig gammal
bil. Endast intressant för några lumpsamlare. För någon månad sedan tror jag
också att Craft skickade ut produkter till ett antal bloggare som har lovat att
blogga om dessa produkter. Snart kommer vi alltså troligtvis att dränkas av
”produktutvärderingar” av olika gratisprodukter från Craft. Hjälp!
Vissa kommer på nya saker. Andra kommer på gamla saker de
tror är nya, somliga bara härmas. Själv försöker jag
hålla mig till min linje, till mitt sätt att skriva. Om det funkar? Jag tror
det. Besöksstatistiken har den senaste tiden visat på över 10 000 besökare/månad. Det
är i alla fall någon som läser vad jag skriver.
Imorgon hoppas jag också att ni slipper läsa sånt här dravel för imorgon planerar jag att springa 12 kilometer distanslöpning. Det betyder att jag hoppas på att kunna skriva lite om livets väsentligheter, alltså distanslöpning.
söndag 27 oktober 2013
Tänka nya tankar
Jag tror att jag tänker kreativt. Jag tror att jag tänker på, och provar på, nya saker. Jag tror att jag varierar mig, att jag tänker nya tankar, men det är så att 80% av det jag tänker på idag, tänkte jag på igår också.
Ta den sista meningen i det förra stycket som exempel. Den meningen tänkte jag på igår, men jag skrev ner den idag. Dagens pass tänkte jag också på igår, men jag genomförde det idag. Det blev 5.1 kilometer i 4:49-fart.
Dagens träningspass blev ett ganska ovanligt träningspass. Ganska kort och lugnt. Det brukar inte mina träningspass bli. Mina träningspass brukar bli minst 10 kilometer långa.
Även ett pass korta intervaller brukar tillsammans med upp och nerjogg bli minst 10 kilometer. Det brukar bli så, för jag styr längden på upp och nerjoggen så. De faktumet får mig också att tänka på att jag har tänkt på det här tidigare.
Ta den sista meningen i det förra stycket som exempel. Den meningen tänkte jag på igår, men jag skrev ner den idag. Dagens pass tänkte jag också på igår, men jag genomförde det idag. Det blev 5.1 kilometer i 4:49-fart.
Dagens träningspass blev ett ganska ovanligt träningspass. Ganska kort och lugnt. Det brukar inte mina träningspass bli. Mina träningspass brukar bli minst 10 kilometer långa.
Även ett pass korta intervaller brukar tillsammans med upp och nerjogg bli minst 10 kilometer. Det brukar bli så, för jag styr längden på upp och nerjoggen så. De faktumet får mig också att tänka på att jag har tänkt på det här tidigare.
lördag 26 oktober 2013
Jag vilar in framtiden
Jag vilar. Vilar från löpningen. Vilar från träningen. Sen i måndags har jag inte tränat någonting. Inte löpning. Inte simning. Inte cykling. Ingenting.
Vad gör jag med all tid? All tid som jag vilar. Var tar all tid vägen? Vad händer med tiden? Svaret är lika självklart som paradoxalt. Jag vet inte.
Jag vet inte vad jag gör med all tid. Jag vet bara att tiden försvinner in i tomma intet. In i den oändliga dåtiden. En dåtid som forskarna inte kan förklara.
Att inte kunna förklara vad man gör med all tid, eller var tiden tar vägen, kan vara stressande. Det kan kännas lite jobbigt, för man vill ju gärna utnyttja sin tid. Den korta tid man har.
Med tiden kommer framtiden bli dåtid. Det är så tiden fungerar. Det är som det alltid har varit, och jag kan inte göra någonting åt det. Jag tar det som det kommer.
Jag vilar. Jag stressar inte. Jag vilar in framtiden. Jag möter framtiden i lugn och ro.
Vad gör jag med all tid? All tid som jag vilar. Var tar all tid vägen? Vad händer med tiden? Svaret är lika självklart som paradoxalt. Jag vet inte.
Jag vet inte vad jag gör med all tid. Jag vet bara att tiden försvinner in i tomma intet. In i den oändliga dåtiden. En dåtid som forskarna inte kan förklara.
Att inte kunna förklara vad man gör med all tid, eller var tiden tar vägen, kan vara stressande. Det kan kännas lite jobbigt, för man vill ju gärna utnyttja sin tid. Den korta tid man har.
Med tiden kommer framtiden bli dåtid. Det är så tiden fungerar. Det är som det alltid har varit, och jag kan inte göra någonting åt det. Jag tar det som det kommer.
Jag vilar. Jag stressar inte. Jag vilar in framtiden. Jag möter framtiden i lugn och ro.
tisdag 22 oktober 2013
Trea i lagtävlingen på Terräng-DM
Jag och två andra lagkamrater kom trea i lagtävlingen på helgens Terräng-DM i Upplands Väsby. Det var i veteranklassen M35-55 som vi kom trea.
Nu ska jag i ärlighetens namn säga att det bara var tre lag som ställde upp, men det spelar ingen roll. Jag är glad ändå. En bronsmedalj i ett Terräng-DM är alltid kul att ha.
En tredjeplats i lagtävlingen på Terräng-DM avslutade min tävlingssäsong, och nu väntar i första hand en viloperiod. Tänkte i och för sig springa en lugnare jogg idag, men jag ställde in.
Jag ställde in för jag hade ingen lust att springa i regn och rusk. Speciellt som jag i det långa loppet förmodligen tjänar på att vila.
Det här inlägget avslutar också min bloggsäsong. Jag ska ut och resa, några dagar bara, så nu blir det lite bloggvila.
Kroppen och knoppen behöver vila.
Nu ska jag i ärlighetens namn säga att det bara var tre lag som ställde upp, men det spelar ingen roll. Jag är glad ändå. En bronsmedalj i ett Terräng-DM är alltid kul att ha.
En tredjeplats i lagtävlingen på Terräng-DM avslutade min tävlingssäsong, och nu väntar i första hand en viloperiod. Tänkte i och för sig springa en lugnare jogg idag, men jag ställde in.
Jag ställde in för jag hade ingen lust att springa i regn och rusk. Speciellt som jag i det långa loppet förmodligen tjänar på att vila.
Det här inlägget avslutar också min bloggsäsong. Jag ska ut och resa, några dagar bara, så nu blir det lite bloggvila.
Kroppen och knoppen behöver vila.
måndag 21 oktober 2013
Anima Sana In Corpore Sano
Jag gillar det latinska uttrycket “Anima Sana In Corpore Sano”. På svenska betyder det "en sund själ i en sund kropp", och i sin förkortade version blir det ASICS.
Jag tänker ofta på de uttrycket. "En sund själ i en sund kropp" känns hälsosamt, samtidigt som det kan beskrivas som ett tillstånd som är svårt att nå.
En sund kropp kanske inte är så svårt att få, det kan man ganska lätt träna sig till. Jag tror det är svårare att få en sund själ.
En osund själ kan vara svår att bli av med. Fysisk träning kan hjälpa till viss del, men det krävs också ett arbete med sig själv, ett arbete som kan vara ganska svårt att förlika sig med.
"En sund själ i en sund kropp" kanske kan beskrivas som ett tillstånd som präglas av en psykisk och fysisk god hälsa tillsammans med en positiv syn på livet där man har hittat glädjen i det man gör.
För mig är det glädjen i att springa, och glädjen i att leva.
Jag tänker ofta på de uttrycket. "En sund själ i en sund kropp" känns hälsosamt, samtidigt som det kan beskrivas som ett tillstånd som är svårt att nå.
En sund kropp kanske inte är så svårt att få, det kan man ganska lätt träna sig till. Jag tror det är svårare att få en sund själ.
En osund själ kan vara svår att bli av med. Fysisk träning kan hjälpa till viss del, men det krävs också ett arbete med sig själv, ett arbete som kan vara ganska svårt att förlika sig med.
"En sund själ i en sund kropp" kanske kan beskrivas som ett tillstånd som präglas av en psykisk och fysisk god hälsa tillsammans med en positiv syn på livet där man har hittat glädjen i det man gör.
För mig är det glädjen i att springa, och glädjen i att leva.
söndag 20 oktober 2013
Det var för bra för att vara sant
Runby motionsspår ligger i Upplands Väsby, och det var där vi sprang Terräng-DM igår. Strax innan jag åkte hem kastade jag en snabb blick på spårinformationen som fanns på startskylten. Jag häpnade.
Tänkte att det kanske var en gammal och felaktig spårinformation, en spårinformation som inte stämde. Den borde inte stämma, för det jag såg var för bra för att vara sant.
Under dagen har jag inte lyckats släppa tankarna på den där spårinformationen. Tankarna har gått runt, lite som en tvångstanke, och nu på kvällen åkte jag tillbaka till Runby motionsspår för att kontrollera om spårinformationen verkligen stämde.
Var spårinformationen sann, eller var det bara en gammal och felaktig spårinformation?
Det var för bra för att vara sant. Efter att ha sprungit 12 kilometer terränglöpning i Runby motionsspår kan jag bara konstatera att spårinformationen stämde, men det var ändå inte som jag trodde.
Runby motionsspår har ett 9 km långt eljusspår, men det är inte ett rundspår. Det är ett "vändspår", alltså 4.5 km åt ett håll, och sen 4.5 km tillbaka. Jag hade förväntat mig ett rundspår, men det var det alltså inte.
Det 9 km långa eljusspåret är också ett väldigt lätt terrängspår. Det absolut lättaste terrängspåret jag har sprungit. Det kändes som att det var nedförsbacke hela tiden, både fram och tillbaka, och det är som bekant en fysiskt omöjlighet, men det är nog ett väldigt bra "snabbdistansspår".
Ett spår för att springa snabbdistanser. Det är vad jag tar med mig från dagens pass som blev 3 km eljusspår direkt följt av 9 km eljusspår i 5:10-fart.
Tänkte att det kanske var en gammal och felaktig spårinformation, en spårinformation som inte stämde. Den borde inte stämma, för det jag såg var för bra för att vara sant.
Under dagen har jag inte lyckats släppa tankarna på den där spårinformationen. Tankarna har gått runt, lite som en tvångstanke, och nu på kvällen åkte jag tillbaka till Runby motionsspår för att kontrollera om spårinformationen verkligen stämde.
Var spårinformationen sann, eller var det bara en gammal och felaktig spårinformation?
Det var för bra för att vara sant. Efter att ha sprungit 12 kilometer terränglöpning i Runby motionsspår kan jag bara konstatera att spårinformationen stämde, men det var ändå inte som jag trodde.
Runby motionsspår har ett 9 km långt eljusspår, men det är inte ett rundspår. Det är ett "vändspår", alltså 4.5 km åt ett håll, och sen 4.5 km tillbaka. Jag hade förväntat mig ett rundspår, men det var det alltså inte.
Det 9 km långa eljusspåret är också ett väldigt lätt terrängspår. Det absolut lättaste terrängspåret jag har sprungit. Det kändes som att det var nedförsbacke hela tiden, både fram och tillbaka, och det är som bekant en fysiskt omöjlighet, men det är nog ett väldigt bra "snabbdistansspår".
Ett spår för att springa snabbdistanser. Det är vad jag tar med mig från dagens pass som blev 3 km eljusspår direkt följt av 9 km eljusspår i 5:10-fart.
onsdag 16 oktober 2013
Nerjogg
Innan jag springer ett intervallpass på Vallentuna IP brukar jag springa ett varv i det angränsande 2.6 kilometerspåret som uppjogg. Jag brukar också springa ett varv i 2.6 kilometerspåret som nerjogg.
Idag sprang jag min vanliga uppjogg direkt följt av min vanliga nerjogg. Det blev två varv i 2.6 kilometerspåret i 5:17-fart.
Nu när säsongen är över känner jag mig trött, samtidigt som jag känner att det är skönt att springa lite. En känsla som kanske kan karaktäriseras av ordet "nerjogg".
Idag sprang jag min vanliga uppjogg direkt följt av min vanliga nerjogg. Det blev två varv i 2.6 kilometerspåret i 5:17-fart.
Nu när säsongen är över känner jag mig trött, samtidigt som jag känner att det är skönt att springa lite. En känsla som kanske kan karaktäriseras av ordet "nerjogg".
söndag 13 oktober 2013
Det är över nu, och nu börjar nästa säsong
Det är över nu. Höstens motgångar är över. Motgångarna avslutades med att jag sprang Hässelbyloppet på tiden 40:41. En tid som jag efter omständigheterna ändå måste känna mig ganska nöjd med.
Nu är säsongen över, och nu återstår alla frågor. Varför tog träningen bra i våras, men inte nu under hösten? I våras sprang jag Arenamilen på 38:50, och nu får jag vara nöjd med att klara Hässelbyloppet på 40:41. Hur kan jag få så olika resultat när jag tränar på samma sätt? Vad är skillnaden? Vad är det som har hänt?
Min egen analys är att jag missade vinterns grundträning samt att jag har tränat för lite distanspass och långpass under våren och sommaren. Jag har under året helt enkelt fokuserat för mycket på kvalitetsträning.
Träning är som att bygga en pyramid, och jag missade att bygga den stora grunden, den stora bottenplattan. Jag kan beskriva det som att jag under hösten har försökt att bygga en topp (genom kvalitesträning/intervaller) på en bottenplatta som inte finns (grundträning/distanspass).
I våras kunde jag snabbt förbättra formen genom en "snabbfix" med hjälp av kvalitetsträning, men eftersom jag saknade grundträning blev formtoppen kortvarig, och nu under hösten har inte kroppen kunnat tillgodogöra sig kvalitetsträningen längre.
Det var min analys, och nu ska jag börja bygga bottenplattan. Jag ska börja med grundträning. Nu börjar nästa säsong!
Nu är säsongen över, och nu återstår alla frågor. Varför tog träningen bra i våras, men inte nu under hösten? I våras sprang jag Arenamilen på 38:50, och nu får jag vara nöjd med att klara Hässelbyloppet på 40:41. Hur kan jag få så olika resultat när jag tränar på samma sätt? Vad är skillnaden? Vad är det som har hänt?
Min egen analys är att jag missade vinterns grundträning samt att jag har tränat för lite distanspass och långpass under våren och sommaren. Jag har under året helt enkelt fokuserat för mycket på kvalitetsträning.
Träning är som att bygga en pyramid, och jag missade att bygga den stora grunden, den stora bottenplattan. Jag kan beskriva det som att jag under hösten har försökt att bygga en topp (genom kvalitesträning/intervaller) på en bottenplatta som inte finns (grundträning/distanspass).
I våras kunde jag snabbt förbättra formen genom en "snabbfix" med hjälp av kvalitetsträning, men eftersom jag saknade grundträning blev formtoppen kortvarig, och nu under hösten har inte kroppen kunnat tillgodogöra sig kvalitetsträningen längre.
Det var min analys, och nu ska jag börja bygga bottenplattan. Jag ska börja med grundträning. Nu börjar nästa säsong!
lördag 12 oktober 2013
Vacker löpning och osportslig fotboll
Vi löpare är vana vid rent spel. Vi är vana vid att ställa oss på startlinjen och tävla genom att springa en viss sträcka på lika villkor. Den som springer fortast vinner. Så enkelt är det med det, en enkelhet som i sin enkelhet är vacker.
Det jag därmot ser på en fotbollsplan är inte vackert. Det är bara fusk och manipulation. Spelare skriker och bråkar. Spelare ligger på marken, "filmar" och låtsas vara skadade. Det är pinsamt och osportsligt.
Jag blir stolt när jag ser Mustafa Mohamed iförd Sverigetröja kämpa och kräkas av utmattning framför TV-kamerorna. Jag blir också stolt när jag ser Fredrik Uhrbom iförd Sverigetröja kollapsa av trötthet framför TV-kamerorna på Finnkampen.
Jag beundrar deras satsning, att de försökte, att de tog sig igenom alla de mentala spärrar som krävs för att bli så trött. Det spelar ingen roll om de vann, eller om de kom på en femtonde plats. Det är inte viktigt. Det viktiga är att de kämpade och representerade rent spel samtidigt som de representerade Sverige.
Johan Elmander därmot. Han beundrar jag inte. Johan Elmanders "filmning" efter den där "skallningen" tycker jag är fusk jämställd med dopning. Pinsamt och onödigt. Hur kan vi skicka ett gäng fuskare till VM?
Imorgon ställer jag mig på startlinjen på Hässelbyloppet. Den som springer fortast vinner. Så enkelt är det med det, en enkelhet som i sin enkelhet är vacker.
Det jag därmot ser på en fotbollsplan är inte vackert. Det är bara fusk och manipulation. Spelare skriker och bråkar. Spelare ligger på marken, "filmar" och låtsas vara skadade. Det är pinsamt och osportsligt.
Jag blir stolt när jag ser Mustafa Mohamed iförd Sverigetröja kämpa och kräkas av utmattning framför TV-kamerorna. Jag blir också stolt när jag ser Fredrik Uhrbom iförd Sverigetröja kollapsa av trötthet framför TV-kamerorna på Finnkampen.
Jag beundrar deras satsning, att de försökte, att de tog sig igenom alla de mentala spärrar som krävs för att bli så trött. Det spelar ingen roll om de vann, eller om de kom på en femtonde plats. Det är inte viktigt. Det viktiga är att de kämpade och representerade rent spel samtidigt som de representerade Sverige.
Johan Elmander därmot. Han beundrar jag inte. Johan Elmanders "filmning" efter den där "skallningen" tycker jag är fusk jämställd med dopning. Pinsamt och onödigt. Hur kan vi skicka ett gäng fuskare till VM?
Imorgon ställer jag mig på startlinjen på Hässelbyloppet. Den som springer fortast vinner. Så enkelt är det med det, en enkelhet som i sin enkelhet är vacker.
fredag 11 oktober 2013
Inför Hässelbyloppet
Dagens distanspass över 12 kilometer i 4:41-fart blev det sista riktiga träningspasset inför Hässelbyloppet på söndag.
Imorgon ska jag i och för sig springa en lättare jogg över 5 km tillsammans med några stegringslopp, men det räknar jag inte som riktig träning.
När jag ställer mig på startlinjen på söndag gör jag det med ett väldigt dåligt självförtroende. Höstens testlopp har varit katastrofala, och jag får nog vara glad om jag klarar sub40.
Vi får se vad som händer på söndag. Planen är 5 km på 19:55 för att sedan öka. Vi får se om det håller.
Imorgon ska jag i och för sig springa en lättare jogg över 5 km tillsammans med några stegringslopp, men det räknar jag inte som riktig träning.
När jag ställer mig på startlinjen på söndag gör jag det med ett väldigt dåligt självförtroende. Höstens testlopp har varit katastrofala, och jag får nog vara glad om jag klarar sub40.
Vi får se vad som händer på söndag. Planen är 5 km på 19:55 för att sedan öka. Vi får se om det håller.
onsdag 9 oktober 2013
Vad gör jag här?
Vad gör jag här? På söndag är det Hässelbyloppet, och det sista hårda passet körde jag för tre dagar sedan. Nu står jag här tillsammans med Vallentuna Friidrotts löpargrupp och ska köra intervaller.
Vad gör jag här egentligen? Varför gick jag hit? Jag tänker inte köra intervaller. Jag tänker gå upp i skogen och springa ett distanspass med inslag av fartökningar. Eventuellt kanske jag avslutar med några tvåhundringar på bana. Bara för att få lite fart inför Hässelbyloppet, men jag tänker inte köra ett fullskaligt intervallpass.
Varför är jag här idag? Jag är inte här bara för träningens skull. Jag är också här för att träffa andra som är som jag, som tycker om att träna, som är här för att träffa andra, andra som är som dom, dom som är som jag. Alltså som vi, eller som oss.
Om du läser den här bloggen så är du nog som oss, men du var inte där med oss. Det var lite trist. Varför var inte du där med oss?
Dagens pass blev 2.7 kilometer uppjogg plus en fartlek i terrängspåren, 6 kilometer i 4:36-fart, som avslutades med 2.7 kilometer nedjogg. Tvåhundringarna hoppade jag över. Det räckte som det var.
Vad gör jag här egentligen? Varför gick jag hit? Jag tänker inte köra intervaller. Jag tänker gå upp i skogen och springa ett distanspass med inslag av fartökningar. Eventuellt kanske jag avslutar med några tvåhundringar på bana. Bara för att få lite fart inför Hässelbyloppet, men jag tänker inte köra ett fullskaligt intervallpass.
Varför är jag här idag? Jag är inte här bara för träningens skull. Jag är också här för att träffa andra som är som jag, som tycker om att träna, som är här för att träffa andra, andra som är som dom, dom som är som jag. Alltså som vi, eller som oss.
Om du läser den här bloggen så är du nog som oss, men du var inte där med oss. Det var lite trist. Varför var inte du där med oss?
Dagens pass blev 2.7 kilometer uppjogg plus en fartlek i terrängspåren, 6 kilometer i 4:36-fart, som avslutades med 2.7 kilometer nedjogg. Tvåhundringarna hoppade jag över. Det räckte som det var.
måndag 7 oktober 2013
Du är modig
Du är modig. I en av kommentarerna till det förra inlägget skrev Staffan att "du är modig". Jag blev glad när jag läste att Staffan hade skrivit så, fast jag vet inte om jag håller med.
Bakgrunden är att inlägget Staffan kommenterade kan uppfattas som kontroversiellt och provocerande, men jag tycker inte att jag var modig som skrev de inlägget.
Jag tycker jag gjorde vad alla bloggare borde göra. Vi bloggare ska ta upp ämnen som ligger utanför det normala, och ifrågasätta aspekter som de stora medierna inte tar upp.
Under dagens terränglöpning över 12 kilometer i 5:04-fart reflekterade jag över att riksmedia inte alltid vågar ifrågasätta saker, men det gjorde jag.
Det kanske är som Staffan säger. Staffan kanske har rätt. Jag är modig.
Bakgrunden är att inlägget Staffan kommenterade kan uppfattas som kontroversiellt och provocerande, men jag tycker inte att jag var modig som skrev de inlägget.
Jag tycker jag gjorde vad alla bloggare borde göra. Vi bloggare ska ta upp ämnen som ligger utanför det normala, och ifrågasätta aspekter som de stora medierna inte tar upp.
Under dagens terränglöpning över 12 kilometer i 5:04-fart reflekterade jag över att riksmedia inte alltid vågar ifrågasätta saker, men det gjorde jag.
Det kanske är som Staffan säger. Staffan kanske har rätt. Jag är modig.
lördag 5 oktober 2013
Känslan att leva
Sista hårda passet inför Hässelbyloppet blev ett pass i ett murrigt höstregn som också tilltog lite under passet.
Att träna när det är höst, 5 grader varmt, regn och blåst ger en härlig livskänsla. Det ger en känslan av att leva, att leva här och nu.
Känslan att leva här och nu är en ganska stark känsla. Det är en lyckokänsla som jag hoppas att andra också känner när de springer sina pass.
Dagens pass blev ett intervallpass över 5*(1000+400), med 1 minut gåvila, på tiderna 4:00/1:31 - 3:59/1:30 - 3:59/1:31 - 4:01/1:32 - 4:02/1:32.
Att träna när det är höst, 5 grader varmt, regn och blåst ger en härlig livskänsla. Det ger en känslan av att leva, att leva här och nu.
Känslan att leva här och nu är en ganska stark känsla. Det är en lyckokänsla som jag hoppas att andra också känner när de springer sina pass.
Dagens pass blev ett intervallpass över 5*(1000+400), med 1 minut gåvila, på tiderna 4:00/1:31 - 3:59/1:30 - 3:59/1:31 - 4:01/1:32 - 4:02/1:32.
fredag 4 oktober 2013
Jorden
Jag slutar aldrig förundras över de fyra årstiderna och dess variationer. Snö och is på vintern, gröna växter och blått vatten på sommaren. Där emellan vår och höst med alla dessa färger.
Jag förundras över havet, bergskedjorna, regnskogen och öknarna. Jag förundras över den storslagna naturen.
Jag förundras över vädret med sol, vind, regn och åska. Jag förundras över andra naturfenomen som regnbåge, norrsken och röda solnedgångar.
Mest av allt förundras jag över hur djur och natur samspelar med varandra, tillsammans i det lilla, och tillsammans i det stora. Allt i en enhet.
Från rymden sett är jorden en blå och väldigt vacker planet. Jorden kan beskrivas som ett paradis. Ett paradis som vi ser varje dag, som vi lever i, och som vi inte får ta för givet.
Under dagens progressiva distanspass över 12 km i 4:33-fart reflekterade jag över hur vacker vår natur är, och att vi lever på en jord som vi måste vara rädda om.
Jag förundras över havet, bergskedjorna, regnskogen och öknarna. Jag förundras över den storslagna naturen.
Jag förundras över vädret med sol, vind, regn och åska. Jag förundras över andra naturfenomen som regnbåge, norrsken och röda solnedgångar.
 |
| Moder jord |
Från rymden sett är jorden en blå och väldigt vacker planet. Jorden kan beskrivas som ett paradis. Ett paradis som vi ser varje dag, som vi lever i, och som vi inte får ta för givet.
Under dagens progressiva distanspass över 12 km i 4:33-fart reflekterade jag över hur vacker vår natur är, och att vi lever på en jord som vi måste vara rädda om.
onsdag 2 oktober 2013
Börjar det släppa nu?
Börjar det släppa nu? Jag vill tro det, men jag vet inte om jag vågar tro det. Dagens intervallpass kändes i alla fall bra.
Först blev det 2.6 kilometer terränglöpning i 4:10 fart följt av en minut vila. Det hela kändes kontrollerat.
Nästa intervall blev 1.6 kilometer terränglöpning i 4:05-fart, och i efterföljande vila lugnade andning och puls snabbt ner sig. Efter 59 sekunder tryckte jag igång klockan för den sista intervallen.
Den sista intervallen blev 910 meter terränglöpning i 4:04-fart. En intervall jag sprang med bra flyt. Hela passet kändes kontrollerat, och det kändes som att det fanns mer.
Tänkte här på Lars Södergårds tips. ”Man ska i princip alltid kunna göra en eller två intervaller till när man är klar”. Jag följde de tipset.
Jag avslutade passet med 1.6 kilometer nerjogg följt av stretch.
Först blev det 2.6 kilometer terränglöpning i 4:10 fart följt av en minut vila. Det hela kändes kontrollerat.
Nästa intervall blev 1.6 kilometer terränglöpning i 4:05-fart, och i efterföljande vila lugnade andning och puls snabbt ner sig. Efter 59 sekunder tryckte jag igång klockan för den sista intervallen.
Den sista intervallen blev 910 meter terränglöpning i 4:04-fart. En intervall jag sprang med bra flyt. Hela passet kändes kontrollerat, och det kändes som att det fanns mer.
Tänkte här på Lars Södergårds tips. ”Man ska i princip alltid kunna göra en eller två intervaller till när man är klar”. Jag följde de tipset.
Jag avslutade passet med 1.6 kilometer nerjogg följt av stretch.
tisdag 1 oktober 2013
12 kilometer distanslöpning
12 kilometer distanslöpning. Det är mitt grundpass. Det är ett pass som känns alldeles lagom. Det är varken för långt, eller för kort, och det kan springas på många olika sätt.
Jag kan välja att springa passet med låg belastning, till exempel i lugn 5:00-fart, eller med lite högre belastning i 4:30-fart. Jag kan också välja att springa passet progressivt från 5:00-fart ner till ca 4:20-fart. Varianterna är många, och alla varianter är fina på sitt sätt.
Idag valde jag att springa 12 kilometer distanslöpning där jag började med att springa 9 kilometer i 4:45-fart, för att sedan avsluta med att springa 3 kilometer i ca 4:30-fart.
Jag kan välja att springa passet med låg belastning, till exempel i lugn 5:00-fart, eller med lite högre belastning i 4:30-fart. Jag kan också välja att springa passet progressivt från 5:00-fart ner till ca 4:20-fart. Varianterna är många, och alla varianter är fina på sitt sätt.
Idag valde jag att springa 12 kilometer distanslöpning där jag började med att springa 9 kilometer i 4:45-fart, för att sedan avsluta med att springa 3 kilometer i ca 4:30-fart.
måndag 30 september 2013
Bästa svensk på Lidingöloppet, Lars Södergård, intervju, del 2
Här kommer svaret på de sista tre frågorna jag ställde till Lars Södergård efter att han blev bästa svensk, med en fjärde plats, på Lidingöloppets huvudklass över 30 km.
Fråga: I år har du bland annat sprungit milen på 29:43, vunnit ALJ-Open, varit med i vinnande lag i Bellmanstafetten (Vallentuna Friidrott så klart....) och blivit bästa svensk med en fjärdeplats på Lidingöloppets 30 km. Vad siktar du på nästa år? Vilka mål har du inför 2014?
Lars svar: "Hoppas kunna springa fort (ca 2:18-19) på Dubai Maraton 24 januari och därmed kanske knipa en plats till EM i Zürich. Om det går åt skogen blir det bana 5000m och 10000m. Det är trots allt roligast. Vill komma ner mot 29 låga på 10000m och springa LL på under 1:40".
Fråga: Vilket är ditt favoritträningspass. Några tips?
Lars svar: "Halvhårda 90-minuterspass i terräng är fina, det blir man stark av. Annars är tipset att inte köra på för hårt på träning, de sista procenten måste man spara till när det verkligen gäller något (tävling). Alltid träna med kontroll, kontinuiteten är viktigast och får inte offras genom allt för hårda träningspass som kostar flera dagar med återhämtning. Man ska i princip alltid kunna göra en eller två intervaller till när man är klar".
Fråga: Hände det något annorlunda igår. Något som är värt att ta upp. Någon som sa något roligt? Någon som skojade? Starkt minne? En anekdot?
Lars svar: "Uhrbom försökte langa öl till mig i Grönstabacken. Jag var nära att ta en klunk men ångrade mig i sista stund eftersom jag inte vågade riskera ett magras i det läget. Hade varit en kul story dock".
Personligen tycker jag (Lennart) att det skall bli väldigt roligt att följa Lars under nästa år. Dubai Marathon tillsammans med banlöpningen känns väldigt intressant. Jag hoppas verkligen att det går bra, och nästa års Lidingölopp med en satsning på att springa under 1:40 känns också väldigt spännande.
Angående träningstipsen har jag faktiskt redan börjat springa intervallpassen med lite mindre belastning. Det är ett tips som jag har tagit till mig, och som jag i kombination med lite andra funderingar kommer att använda när jag lägger upp vinterns träning.
Sist vill jag också lyfta fram en oerhört fin formulering som jag fastnade för när Lars svarade på den första frågan i det förra inlägget. Formuleringen löd: "I de ständigt återkommande branta upp- och nedförsbackarna höjer David farten och jag vågar inte gå med honom utför pga rädsla för att "slå sönder" låren. Så jag släpper och tänker att antingen tar han slut och så kommer jag ikapp eller så är han en värdig vinnare".
Det jag fastnade för var den fina sportsmansandan. Jag tycker det var väldigt stort och sportsligt tänkt. Väl värdigt en vinnare.
Fråga: I år har du bland annat sprungit milen på 29:43, vunnit ALJ-Open, varit med i vinnande lag i Bellmanstafetten (Vallentuna Friidrott så klart....) och blivit bästa svensk med en fjärdeplats på Lidingöloppets 30 km. Vad siktar du på nästa år? Vilka mål har du inför 2014?
Lars svar: "Hoppas kunna springa fort (ca 2:18-19) på Dubai Maraton 24 januari och därmed kanske knipa en plats till EM i Zürich. Om det går åt skogen blir det bana 5000m och 10000m. Det är trots allt roligast. Vill komma ner mot 29 låga på 10000m och springa LL på under 1:40".
Fråga: Vilket är ditt favoritträningspass. Några tips?
Lars svar: "Halvhårda 90-minuterspass i terräng är fina, det blir man stark av. Annars är tipset att inte köra på för hårt på träning, de sista procenten måste man spara till när det verkligen gäller något (tävling). Alltid träna med kontroll, kontinuiteten är viktigast och får inte offras genom allt för hårda träningspass som kostar flera dagar med återhämtning. Man ska i princip alltid kunna göra en eller två intervaller till när man är klar".
Fråga: Hände det något annorlunda igår. Något som är värt att ta upp. Någon som sa något roligt? Någon som skojade? Starkt minne? En anekdot?
Lars svar: "Uhrbom försökte langa öl till mig i Grönstabacken. Jag var nära att ta en klunk men ångrade mig i sista stund eftersom jag inte vågade riskera ett magras i det läget. Hade varit en kul story dock".
Personligen tycker jag (Lennart) att det skall bli väldigt roligt att följa Lars under nästa år. Dubai Marathon tillsammans med banlöpningen känns väldigt intressant. Jag hoppas verkligen att det går bra, och nästa års Lidingölopp med en satsning på att springa under 1:40 känns också väldigt spännande.
Angående träningstipsen har jag faktiskt redan börjat springa intervallpassen med lite mindre belastning. Det är ett tips som jag har tagit till mig, och som jag i kombination med lite andra funderingar kommer att använda när jag lägger upp vinterns träning.
Sist vill jag också lyfta fram en oerhört fin formulering som jag fastnade för när Lars svarade på den första frågan i det förra inlägget. Formuleringen löd: "I de ständigt återkommande branta upp- och nedförsbackarna höjer David farten och jag vågar inte gå med honom utför pga rädsla för att "slå sönder" låren. Så jag släpper och tänker att antingen tar han slut och så kommer jag ikapp eller så är han en värdig vinnare".
Det jag fastnade för var den fina sportsmansandan. Jag tycker det var väldigt stort och sportsligt tänkt. Väl värdigt en vinnare.
söndag 29 september 2013
Intervju med bästa svensk med en fjärde plats på Lidingöloppet, Lars Södergård, del 1
Efter Lars Södergårds fantastiska prestation på Lidingöloppet igår där Lars kom på en fjärde plats, och blev bästa svensk i huvudklassen över 30 kilometer, fick jag möjligheten att ställa ett par frågor till Lars.
Frågorna jag ställde var:
Fråga: Du avslutade väldigt starkt och tog placeringar genom hela loppet. Vill du berätta lite kort om loppet och tankarna från Abborrbacken och in i mål.
Lars svar: Jag och David Nilsson hade pratat ihop oss om att försöka växeldra första halvan och så blev det. Vi kom ikapp Akbit efter ca 3 km och sedan ingick även han i vår klunga. Milen passerades på 32:53 (David körde utan klocka men hade gjort upp exakta hålltider som han sedan tänkte springa på känsla, 32:50 var beställt...) och det kändes rätt bra, jag tar hand om mycket av dragjobbet och är fräsch. Vid 15 km (ca 49:30) inser jag att det här kan bli rätt jävla bra om det håller, tar dock inte ut någonting i förskott eftersom att det tuffaste partiet på hela banan nu väntar. I de ständigt återkommande branta upp- och nedförsbackarna höjer David farten och jag vågar inte gå med honom utför pga rädsla för att "slå sönder" låren. Så jag släpper och tänker att antingen tar han slut och så kommer jag ikapp eller så är han en värdig vinnare.
Efter att ha tagit mig igenom det hatiska 15-20km-partiet så piggnar jag till lite, är sugen på "sista milen" som jag kan utan och innan efter flertalet träningspass (Jag och Olle Walleräng har bla dragit den på höga 36 min på slutet av ett långpass förra året). Kommer ikapp Akbit i Grönstabacken och får ny energi av att han direkt släpper mig. Tar mitt eget tempo och försöker trycka på i de mer lättlöpta partierna där jag har min styrka (jag är trots allt främst banlöpare). Vid asfaltsdelen av Abborrbacken ser jag att jag närmat mig David och tänker att det här faktiskt kan gå men att det kommer bli vidrigt jobbigt om vi ska tampas mana du mana sista biten in mot mål. Tar in mer och mer och strax innan vägövergången vid Golfbanan (ca 27,5 km) är jag ikapp. När jag kommer upp jämsides så gratulerar David mig och säger "bra jobbat Lars", jag säger ingenting för jag vill inte ingjuta något hopp i honom. Kör på rätt hårt för att han inte ska lockas haka på och det funkar. Situationen är tämligen overklig, jag ligger fyra och är bäste svensk med 2 km kvar att springa. Och jag är fräsch. Sista biten in mot mål är underbar och upploppet är närmast euforiskt. Allt jävla slit betalar sig och jag gör en tid som nog bara jag och brorsan (tillika min tränare) trodde att jag var kapabel till.
Jag (Lennart) vill återigen gratulera Lars till en mycket fin prestation, och jag har själv svårt att smälta det här. En fantastisk prestation, och imorgon kommer svaret på de andra tre frågorna.
Frågorna jag ställde var:
- Du avslutade väldigt starkt och tog placeringar genom hela loppet. Vill du berätta lite kort om loppet och tankarna från Abborrbacken och in i mål.
- I år har du bland annat sprungit milen på 29:43, vunnit ALJ-Open, varit med i vinnande lag i Bellmanstafetten (Vallentuna Friidrott så klart....) och blivit bästa svensk med en fjärdeplats på Lidingöloppets 30 km. Vad siktar du på nästa år? Vilka mål har du inför 2014?
- Vilket är ditt favoritträningspass. Några tips?
- Hände det något annorlunda igår. Något som är värt att ta upp. Någon som sa något roligt? Någon som skojade? Starkt minne?
Fråga: Du avslutade väldigt starkt och tog placeringar genom hela loppet. Vill du berätta lite kort om loppet och tankarna från Abborrbacken och in i mål.
Lars svar: Jag och David Nilsson hade pratat ihop oss om att försöka växeldra första halvan och så blev det. Vi kom ikapp Akbit efter ca 3 km och sedan ingick även han i vår klunga. Milen passerades på 32:53 (David körde utan klocka men hade gjort upp exakta hålltider som han sedan tänkte springa på känsla, 32:50 var beställt...) och det kändes rätt bra, jag tar hand om mycket av dragjobbet och är fräsch. Vid 15 km (ca 49:30) inser jag att det här kan bli rätt jävla bra om det håller, tar dock inte ut någonting i förskott eftersom att det tuffaste partiet på hela banan nu väntar. I de ständigt återkommande branta upp- och nedförsbackarna höjer David farten och jag vågar inte gå med honom utför pga rädsla för att "slå sönder" låren. Så jag släpper och tänker att antingen tar han slut och så kommer jag ikapp eller så är han en värdig vinnare.
Efter att ha tagit mig igenom det hatiska 15-20km-partiet så piggnar jag till lite, är sugen på "sista milen" som jag kan utan och innan efter flertalet träningspass (Jag och Olle Walleräng har bla dragit den på höga 36 min på slutet av ett långpass förra året). Kommer ikapp Akbit i Grönstabacken och får ny energi av att han direkt släpper mig. Tar mitt eget tempo och försöker trycka på i de mer lättlöpta partierna där jag har min styrka (jag är trots allt främst banlöpare). Vid asfaltsdelen av Abborrbacken ser jag att jag närmat mig David och tänker att det här faktiskt kan gå men att det kommer bli vidrigt jobbigt om vi ska tampas mana du mana sista biten in mot mål. Tar in mer och mer och strax innan vägövergången vid Golfbanan (ca 27,5 km) är jag ikapp. När jag kommer upp jämsides så gratulerar David mig och säger "bra jobbat Lars", jag säger ingenting för jag vill inte ingjuta något hopp i honom. Kör på rätt hårt för att han inte ska lockas haka på och det funkar. Situationen är tämligen overklig, jag ligger fyra och är bäste svensk med 2 km kvar att springa. Och jag är fräsch. Sista biten in mot mål är underbar och upploppet är närmast euforiskt. Allt jävla slit betalar sig och jag gör en tid som nog bara jag och brorsan (tillika min tränare) trodde att jag var kapabel till.
Jag (Lennart) vill återigen gratulera Lars till en mycket fin prestation, och jag har själv svårt att smälta det här. En fantastisk prestation, och imorgon kommer svaret på de andra tre frågorna.
Undantag
Söndagar är långpassdagar. Så är normen. Så är den oskrivna regeln, men ingen regel utan undantag. Vid några tillfällen har jag sprungit intervaller på söndagar, men det har aldrig gått bra. Det har aldrig riktigt fungerat.
Jag gillar inte att springa intervallpass på söndagar, framförallt inte på förmiddagen. Då känns kroppen bara slö och trött, men idag var det annorlunda. Idag var det ett undantag. Idag var det också ett undantag för undantaget.
Idag är det söndag, och undantaget är att det var ganska lätt att springa intervaller. Jag sprang fyra tvåtusingar på rundbana på tiderna 8:08 – 8:03 – 8:00 – 8:05, med en vila på 1:08, 1:15 och 1:30.
Undantaget för undantaget heter ”dagen efter Lidingöloppet”. Lidingöloppet där Lars Södergård (och Vallentuna Friidrott) fick en mycket fin fjärde plats i huvudklassen över 30 kilometer. Lars Södergård blev också bästa svensk på den mycket fina tiden 1:41 (3:22-fart).
Lars prestation inspirerar. Den inspirerar mycket, och träningsviljan fullständigt bubblar i kroppen. Nu ska jag bara avsluta den här säsongen, och sen blicka framåt, mot nästa säsong.
Jag gillar inte att springa intervallpass på söndagar, framförallt inte på förmiddagen. Då känns kroppen bara slö och trött, men idag var det annorlunda. Idag var det ett undantag. Idag var det också ett undantag för undantaget.
Idag är det söndag, och undantaget är att det var ganska lätt att springa intervaller. Jag sprang fyra tvåtusingar på rundbana på tiderna 8:08 – 8:03 – 8:00 – 8:05, med en vila på 1:08, 1:15 och 1:30.
Undantaget för undantaget heter ”dagen efter Lidingöloppet”. Lidingöloppet där Lars Södergård (och Vallentuna Friidrott) fick en mycket fin fjärde plats i huvudklassen över 30 kilometer. Lars Södergård blev också bästa svensk på den mycket fina tiden 1:41 (3:22-fart).
Lars prestation inspirerar. Den inspirerar mycket, och träningsviljan fullständigt bubblar i kroppen. Nu ska jag bara avsluta den här säsongen, och sen blicka framåt, mot nästa säsong.
fredag 27 september 2013
Anpassar till mig själv
Det är svårt att springa ett vanligt distanspass. Det är svårt att inte höja farten. En kilometer eller två i lite högre fart, det kan inte skada, eller? Hämmar det min utveckling? Ärligt talat vet jag inte. Somliga skulle kanske säga det, andra inte.
Löpträning är ingen exakt vetenskap. Det finns ingen bestämd väg. Ingen ”tränar-du-så-här-blir-du-bäst-väg”. Löpträning är individuellt. Löpträning anpassas efter individen, efter individens förutsättningar och egenskaper.
Mitt i dagens distanspass över 13 kilometer i 4:50-fart anpassade jag träningen till mig själv, till mig själv som individ. Jag valde att öka farten och springa 3 kilometer kuperad terränglöpning i 4:19-fart.
Löpträning är ingen exakt vetenskap. Det finns ingen bestämd väg. Ingen ”tränar-du-så-här-blir-du-bäst-väg”. Löpträning är individuellt. Löpträning anpassas efter individen, efter individens förutsättningar och egenskaper.
Mitt i dagens distanspass över 13 kilometer i 4:50-fart anpassade jag träningen till mig själv, till mig själv som individ. Jag valde att öka farten och springa 3 kilometer kuperad terränglöpning i 4:19-fart.
onsdag 25 september 2013
Hoppas att de inte märker
Jag är lite mer andfådd än vad jag vill visa. Jag kväver andningen lite. Jag hoppas att de inte märker. De springer och småpratar. Jag är bara tyst och andas.
Jag håller på att värma upp. Jag springer ett 2.6 kilometer långt terrängspår tillsammans med Lars Södergård och Mattias W.
Lars har nyligen sprungit milen på 29:43, och Mattias är god för ca 34 minuter på milen. Själv är jag inte så snabb. Själv ligger jag ganska långt efter deras tider, och jag tycker att det är ganska ansträngande att springa i deras uppvärmningsfart.
Efter uppvärmningen kör jag ett pass terrängintervaller med varierande längd. Det blev 2*900 meter i 4:05-fart, plus 2*1600 meter i 4:10-fart, plus 2*900 meter i 4:05-fart.
Det kändes ganska bra idag. Det var ingen maxansträngning och tiderna idag, med en minut gåvila, blev ungefär som för sex veckor sedan, med två minuters gåvila.
Jag håller på att värma upp. Jag springer ett 2.6 kilometer långt terrängspår tillsammans med Lars Södergård och Mattias W.
Lars har nyligen sprungit milen på 29:43, och Mattias är god för ca 34 minuter på milen. Själv är jag inte så snabb. Själv ligger jag ganska långt efter deras tider, och jag tycker att det är ganska ansträngande att springa i deras uppvärmningsfart.
Efter uppvärmningen kör jag ett pass terrängintervaller med varierande längd. Det blev 2*900 meter i 4:05-fart, plus 2*1600 meter i 4:10-fart, plus 2*900 meter i 4:05-fart.
Det kändes ganska bra idag. Det var ingen maxansträngning och tiderna idag, med en minut gåvila, blev ungefär som för sex veckor sedan, med två minuters gåvila.
måndag 23 september 2013
Jag kör!
Jag kör! Det är tre veckor kvar till Hässelbyloppet. Två veckor träning. En veckas uppladdning. En tävling. Sen är säsongen över.
Det finns ingen anledning att avbryta träningscykeln nu. Det är lika bra att krama ur det sista.
På onsdag är det gemensam träning med Vallentuna Friidrott. Banintervaller med individuellt upplägg. Jag tänker vara med.
Troligtvis kör jag tusingar, eller tvåtusingar, eller något annat. Något långt blir det i alla fall. Något med kort vila. Något jobbigt. Så får det bli. Jag kör!
Det finns ingen anledning att avbryta träningscykeln nu. Det är lika bra att krama ur det sista.
På onsdag är det gemensam träning med Vallentuna Friidrott. Banintervaller med individuellt upplägg. Jag tänker vara med.
Troligtvis kör jag tusingar, eller tvåtusingar, eller något annat. Något långt blir det i alla fall. Något med kort vila. Något jobbigt. Så får det bli. Jag kör!
söndag 22 september 2013
Ett perfekt skitlopp
Sicklaloppet är ett väldigt bra arrangemang. Det var hur lätt som helst att hitta parkering, hämta nummerlapp, och hitta allt annat vi löpare kan tänkas behöva.
I kuvertet med nummerlappen fick vi också parkeringstillstånd, bankartor, kartor över start och målområdet och annan nyttig information. Helt perfekt. Jag kan inte klaga på någonting.
Arrangörerna ska ha en jättestor eloge för arrangemanget, men jag själv därmot. Jag borde skämmas.
I allt det perfekta lyckade jag med bedriften att genomföra ett riktigt skitlopp. Det kändes bra till en början, till en början höll jag mig till planen som var 4 min/km, men redan vid 5 km, på 20:22, hade jag tappat några sekunder, och det värsta av allt var att jag var trött. Riktigt trött.
I det lite backiga partiet mellan 5-7 kilometer orkade jag inte alls hålla farten. När jag sprang där i backarna och slet hörde jag någon ropa "kom igen Lennart". Det var Morgan som ropade och hejade på mig. Det är alltid kul att träffa Morgan eftersom han är en väldigt glad och positiv person.
Jag gillar Morgan. Morgan tränar ingenting, men han springer ändå maran på 3:30, och vid 6 kilometer sprang han om mig.
Knäckt av att Morgan, som inte tränar någonting, sprang om mig avslutade jag de sista 5 kilometrarna på 21:32, vilket ger en sluttid på 41:54. Ja, och den tiden fick jag slita för.
Just nu blir tiderna bara sämre och sämre. För tre veckor sedan hade jag 41:30 på Kistaloppet, i sämsta tänkbara väderlek, och idag blev det sämre, i bästa tänkbara väderlek. Det känns skit.
I kuvertet med nummerlappen fick vi också parkeringstillstånd, bankartor, kartor över start och målområdet och annan nyttig information. Helt perfekt. Jag kan inte klaga på någonting.
Arrangörerna ska ha en jättestor eloge för arrangemanget, men jag själv därmot. Jag borde skämmas.
I allt det perfekta lyckade jag med bedriften att genomföra ett riktigt skitlopp. Det kändes bra till en början, till en början höll jag mig till planen som var 4 min/km, men redan vid 5 km, på 20:22, hade jag tappat några sekunder, och det värsta av allt var att jag var trött. Riktigt trött.
I det lite backiga partiet mellan 5-7 kilometer orkade jag inte alls hålla farten. När jag sprang där i backarna och slet hörde jag någon ropa "kom igen Lennart". Det var Morgan som ropade och hejade på mig. Det är alltid kul att träffa Morgan eftersom han är en väldigt glad och positiv person.
Jag gillar Morgan. Morgan tränar ingenting, men han springer ändå maran på 3:30, och vid 6 kilometer sprang han om mig.
Knäckt av att Morgan, som inte tränar någonting, sprang om mig avslutade jag de sista 5 kilometrarna på 21:32, vilket ger en sluttid på 41:54. Ja, och den tiden fick jag slita för.
Just nu blir tiderna bara sämre och sämre. För tre veckor sedan hade jag 41:30 på Kistaloppet, i sämsta tänkbara väderlek, och idag blev det sämre, i bästa tänkbara väderlek. Det känns skit.
lördag 21 september 2013
Tills det ljusnar
Det finns nästan alltid två sidor av tillvaron. Det kan finnas en svart sida, och en vit sida, men ingenting är helt svart eller vitt.
Mårten Klingberg har skrivit en bok som heter "Tills det svartnar". Den boken ger en sida av tillvaron. Den sidan som består av målsättningar, fokusering och hårdträning.
Den andra sidan av tillvaron gav Mårten Klingberg i sitt föredrag i anslutning till Sicklaloppet. Ett intressant föredrag.
Ett föredrag som inte bara handlade om hårdträning, utan ett föredrag som även handlade om andra funderingar. Funderingar kring syftet med träningen. Funderingar kring varför. Vad är poängen? Vad är belöningen?
Dagens träningspass blev ett kort tävlingsförberedande pass inför Sicklaloppet imorgon.
Mårten Klingberg har skrivit en bok som heter "Tills det svartnar". Den boken ger en sida av tillvaron. Den sidan som består av målsättningar, fokusering och hårdträning.
Den andra sidan av tillvaron gav Mårten Klingberg i sitt föredrag i anslutning till Sicklaloppet. Ett intressant föredrag.
Ett föredrag som inte bara handlade om hårdträning, utan ett föredrag som även handlade om andra funderingar. Funderingar kring syftet med träningen. Funderingar kring varför. Vad är poängen? Vad är belöningen?
 |
| I anslutning till dagens föredrag passade jag på att köpa ett signerat exemplat av Mårten Klingbergs bok "Tills det svartnar". |
Min egna reflektion av dagens föredrag är att det svarta och det vita är beroende av varandra. Det ena existerar inte utan det andra. "Tills det svartnar" fungerar inte utan "Tills det ljusnar".
Dagens träningspass blev ett kort tävlingsförberedande pass inför Sicklaloppet imorgon.
torsdag 19 september 2013
Besegra mig själv
Jag behöver en seger. Inte nödvändigtvis en seger över andra. Jag behöver inte vinna över andra, bara vinna över mig själv.
Jag själv är min största motståndare, och jag behöver besegra mig själv. Mig själv och mina tankar. Mig själv och mina tider.
Mitt i dagens distanspass över 12 kilometer i 4:46-fart höjde jag farten, och sprang 3 kilometer i 4:10-fart. Det var inte en seger över mig själv. Det kändes för tungt för det.
På söndag ska jag besegra mig själv. På söndag ska jag springa Sicklaloppet, och då ska jag åka hem därifrån med en positiv känsla och ett stärkt självförtroende.
Att besegra sig själv, och vinna över sig själv, är många gånger en mycket större tillfredsställelse, än att vinna över andra.
Jag själv är min största motståndare, och jag behöver besegra mig själv. Mig själv och mina tankar. Mig själv och mina tider.
Mitt i dagens distanspass över 12 kilometer i 4:46-fart höjde jag farten, och sprang 3 kilometer i 4:10-fart. Det var inte en seger över mig själv. Det kändes för tungt för det.
På söndag ska jag besegra mig själv. På söndag ska jag springa Sicklaloppet, och då ska jag åka hem därifrån med en positiv känsla och ett stärkt självförtroende.
Att besegra sig själv, och vinna över sig själv, är många gånger en mycket större tillfredsställelse, än att vinna över andra.
onsdag 18 september 2013
Inför Sicklaloppet
På söndag ska jag springa mitt sista testlopp inför Hässelbyloppet. Det blir Sicklaloppet, 10 km, där målsättningen är att springa under 40 minuter, helst låga 39 minuter.
Inför Sicklaloppet har jag också en psykisk målsättning. Jag vill åka hem från Sicklaloppet och känna mig stärkt tillsammans med ett stort självförtroende.
Jag ska satsa lite på Sicklaloppet. Jag kanske inte springer "Tills det svartnar", men jag kommer satsa ordentligt, för jag behöver den psykiska träningen.
Dagen innan loppet ska jag också åka och lyssna på vad Mårten Klingberg har att säga när han talar om sin träning. Där tänkte jag även köpa Mårten Klingbers bok med titeln "Tills det svartnar". Vem vet, den kanske kan vara bra att ha.......
Inför Sicklaloppet har jag också en psykisk målsättning. Jag vill åka hem från Sicklaloppet och känna mig stärkt tillsammans med ett stort självförtroende.
Jag ska satsa lite på Sicklaloppet. Jag kanske inte springer "Tills det svartnar", men jag kommer satsa ordentligt, för jag behöver den psykiska träningen.
Dagen innan loppet ska jag också åka och lyssna på vad Mårten Klingberg har att säga när han talar om sin träning. Där tänkte jag även köpa Mårten Klingbers bok med titeln "Tills det svartnar". Vem vet, den kanske kan vara bra att ha.......
tisdag 17 september 2013
Ett mäktigt intervallpass
"Det här måste vara det mäktigaste intervallpasset jag kört", tänkte jag när jag stängde av klockan efter 25*200 meter med 200 meter joggvila.
Det var ett intervallpass där jag fokuserade på ett högt och fint löpsteg med rak höft och lätta fotisättningar. Fartavsnitten sprang jag på ca 41 sekunder, och 200 meter joggvila på ca 70 sekunder.
Totalt gav passet 25 varv på bana vilket är väldigt psykiskt påfrestande. Efter 15 varv hade jag allvarliga funderingar på att korta ner passet, men då kom Lars Södergård och peppade lite. Det muntrade upp. Det gav kraft till de avslutande 10 intervallerna.
Det här intervallpasset gav också lite perspektiv eftersom intervallpasset påminner om ett klassiskt 200 m intervallpass i 30/40-sekundersfart.
Steve Prefontaine sprang 18 intervaller över 200 meter i 30-sekundersfart och sen 200 meter i 40-sekundersfart. Galen Rupp har lyckats med bedriften att springa hela 24 repetitioner i 30/40-sekundersfart.
Om man inte är löpare tror jag att man kan ha svårt att förstå vilken otrolig prestation det är att springa 24 repetitioner över 200 meter i 30/40-sekundersfart. Ja, man måste nog vara löpare för att verkligen förstå.
Det var ett intervallpass där jag fokuserade på ett högt och fint löpsteg med rak höft och lätta fotisättningar. Fartavsnitten sprang jag på ca 41 sekunder, och 200 meter joggvila på ca 70 sekunder.
Totalt gav passet 25 varv på bana vilket är väldigt psykiskt påfrestande. Efter 15 varv hade jag allvarliga funderingar på att korta ner passet, men då kom Lars Södergård och peppade lite. Det muntrade upp. Det gav kraft till de avslutande 10 intervallerna.
Det här intervallpasset gav också lite perspektiv eftersom intervallpasset påminner om ett klassiskt 200 m intervallpass i 30/40-sekundersfart.
Steve Prefontaine sprang 18 intervaller över 200 meter i 30-sekundersfart och sen 200 meter i 40-sekundersfart. Galen Rupp har lyckats med bedriften att springa hela 24 repetitioner i 30/40-sekundersfart.
Om man inte är löpare tror jag att man kan ha svårt att förstå vilken otrolig prestation det är att springa 24 repetitioner över 200 meter i 30/40-sekundersfart. Ja, man måste nog vara löpare för att verkligen förstå.
söndag 15 september 2013
Ett lugnt långpass
Ett lugnt långpass. Det är inte ofta jag springer det. Det blir mest kort, fort, häftig andning och mjölksyra i benen. Ett lugnt långpass. Det var länge sen.
När jag började springa mitt lugna långpass hade jag ingen plan, och det är ovanligt. I intervallernas och snabbdistansernas rike där jag befinner mig finns det alltid en plan inför träningspassen, men idag hade jag ingen plan.
Mitt lugna långpass visade sig bli ett av de mest behagliga passen jag har sprungit. Det var helt kravlöst, och efter någon timme bestämde jag mig för att passet skulle bli två timmar långt.
Dagens lugna långpass sprang jag uteslutande i terräng, och det blev 22.25 kilometer i 5:26-fart.
När jag började springa mitt lugna långpass hade jag ingen plan, och det är ovanligt. I intervallernas och snabbdistansernas rike där jag befinner mig finns det alltid en plan inför träningspassen, men idag hade jag ingen plan.
Mitt lugna långpass visade sig bli ett av de mest behagliga passen jag har sprungit. Det var helt kravlöst, och efter någon timme bestämde jag mig för att passet skulle bli två timmar långt.
Dagens lugna långpass sprang jag uteslutande i terräng, och det blev 22.25 kilometer i 5:26-fart.
lördag 14 september 2013
Trender och intervallpass
Intervallpass med samma längd och samma vila har alltid varit populära. Klassiska tusingar eller fyrahundringar är exempel på sådana intervallpass. Det är väldigt mätbara intervallpass, och jag förstår att de är populära.
För ett par år sedan blev olika typer av stegar också populära. Alla sprang stegar. Stegar var bra, och variationen var oändlig. Olika längd och fart vid varje intervall chockade kroppen varje gång, och det var just det som var så bra.
Jag tycker också att stegar är bra, men nuförtiden pratas det inte lika mycket om stegar. Nuförtiden pratas det mer om intervaller som innehåller olika farter i en och samma intervall. Intervallen börjar alltså i en fart, och avslutas i en annan fart.
Mitt intervallpass jag körde idag var just ett sådant intervallpass. Jag började med en tusing i milfart, för att direkt efter tusingen skarva på med en fyrahundring i överfart.
Den här typen av intervallpass, där man börjar i en fart, och avslutar i en annan fart, har snabbt blivit populära. Runday kör dem, och jag har sett att LG Skoog på Runner´s World ofta rekommenderar dem.
Själv tycker jag att det är riktigt fina intervallpass som ligger helt i min smak. Det är jobbiga pass och det känns som de tar riktigt bra. Det gillar jag.
Dagens pass blev 5*(1000+400), med två minuters vila, på tiderna 3:59/1:29 - 3:58/1:28 - 3:56/1:28 - 3:58/1:29 - 3:59/1:30. Prova det här passet. Det är ett kanonpass!
För ett par år sedan blev olika typer av stegar också populära. Alla sprang stegar. Stegar var bra, och variationen var oändlig. Olika längd och fart vid varje intervall chockade kroppen varje gång, och det var just det som var så bra.
Jag tycker också att stegar är bra, men nuförtiden pratas det inte lika mycket om stegar. Nuförtiden pratas det mer om intervaller som innehåller olika farter i en och samma intervall. Intervallen börjar alltså i en fart, och avslutas i en annan fart.
Mitt intervallpass jag körde idag var just ett sådant intervallpass. Jag började med en tusing i milfart, för att direkt efter tusingen skarva på med en fyrahundring i överfart.
Den här typen av intervallpass, där man börjar i en fart, och avslutar i en annan fart, har snabbt blivit populära. Runday kör dem, och jag har sett att LG Skoog på Runner´s World ofta rekommenderar dem.
Själv tycker jag att det är riktigt fina intervallpass som ligger helt i min smak. Det är jobbiga pass och det känns som de tar riktigt bra. Det gillar jag.
Dagens pass blev 5*(1000+400), med två minuters vila, på tiderna 3:59/1:29 - 3:58/1:28 - 3:56/1:28 - 3:58/1:29 - 3:59/1:30. Prova det här passet. Det är ett kanonpass!
fredag 13 september 2013
Trögstartad
De första stegen på ett träningspass kan ibland kännas väldigt tunga. Tunga steg där fötterna känns som bly, där lederna känns stela, och där varenda steg är en kraftansträngning.
När det känns så där tungt i början vet jag att man ska fortsätta springa. Jag vet att kroppen kommer bli varm, att lederna kommer mjukas upp, och att steget kommer bli lättare.
De träningspass som känns så där extra tunga i början, brukar också kännas så där extra bra i slutet. Någonstans vid 4-5 kilometer brukar det släppa. Där brukar steget släppa, och där brukar farten höjas. Efter ytterligare några kilometer brukar steget kännas lätt, farten vara hög, och backarna forceras med kraftiga steg.
Idag sprang jag en terränglöpning över 13 kilometer i 4:55-fart. I början kändes det väldigt tungt, men på slutet kändes det väldigt lätt.
När det känns så där tungt i början vet jag att man ska fortsätta springa. Jag vet att kroppen kommer bli varm, att lederna kommer mjukas upp, och att steget kommer bli lättare.
De träningspass som känns så där extra tunga i början, brukar också kännas så där extra bra i slutet. Någonstans vid 4-5 kilometer brukar det släppa. Där brukar steget släppa, och där brukar farten höjas. Efter ytterligare några kilometer brukar steget kännas lätt, farten vara hög, och backarna forceras med kraftiga steg.
Idag sprang jag en terränglöpning över 13 kilometer i 4:55-fart. I början kändes det väldigt tungt, men på slutet kändes det väldigt lätt.
onsdag 11 september 2013
Dimma
Det är lite dimmigt. Inte mycket, bara lite. När jag kommer ut ur kurvan på bortre långsidan och blickar mot parkeringen ser jag en lätt dimma som börjar lägga sig över marken.
Det börjar skymma. Dimman ligger lågt, och vaktmästaren har ännu inte tänt lamporna över Vallentuna IP. När jag springer på bortre långsidan mot bilparkeringen tänder en bil sina strålkastare, och dess ljus lyser upp dimman. Jag ser att dimman rör på sig lite.
Det är väldigt fuktigt i luften, och när jag springer i kurvan mot start och målrakan ser jag att den svaga dimman når upp till midjan på de som står vid mållinjen. Det är ett ganska häftigt fenomen, och jag springer rakt igenom det.
Jag springer ett intervallpass över 12*400 meter med 400 meter joggvila. Det är fuktigt, och tungt. Riktigt tungt. Intervallerna hamnar på ca 1:30, och joggvilan på ca 2:15.
Efter passet känner jag mig nöjd och tacksam. Jag känner mig nöjd med att ha genomfört passet, och tacksam för att jag har fått ta del av väderfenomenet. Jag känner mig också nöjd med livet.
Det börjar skymma. Dimman ligger lågt, och vaktmästaren har ännu inte tänt lamporna över Vallentuna IP. När jag springer på bortre långsidan mot bilparkeringen tänder en bil sina strålkastare, och dess ljus lyser upp dimman. Jag ser att dimman rör på sig lite.
Det är väldigt fuktigt i luften, och när jag springer i kurvan mot start och målrakan ser jag att den svaga dimman når upp till midjan på de som står vid mållinjen. Det är ett ganska häftigt fenomen, och jag springer rakt igenom det.
Jag springer ett intervallpass över 12*400 meter med 400 meter joggvila. Det är fuktigt, och tungt. Riktigt tungt. Intervallerna hamnar på ca 1:30, och joggvilan på ca 2:15.
Efter passet känner jag mig nöjd och tacksam. Jag känner mig nöjd med att ha genomfört passet, och tacksam för att jag har fått ta del av väderfenomenet. Jag känner mig också nöjd med livet.
måndag 9 september 2013
Inte för mycket, bara lite lagom
Efter 6 kilometer i 4:38-fart bestämmer jag mig för att ta ut steget. Farten höjs. I nästa uppförsbacke börjar syran värka lite i benen. Inte för mycket, bara lite lagom.
Jag springer in på skogsvägen med sina backar, kurvor och ojämnheter. Syran värker inte längre i benen. Det går fort, men ändå bekvämt. Lite långsammare än tröskelfart.
Efter ett par kilometer kommer det några längre uppförsbackar. Syran kommer tillbaka i benen. Den ligger där och värker. Inte för mycket, bara lite lagom.
När det planar ut bestämmer mig för att hålla farten de sista kilometrarna. Det går fort, men ändå bekvämt. Syran ligger där och värker. Inte för mycket, bara lite lagom.
Dagens pass blev ett progressivt distanspass över 12 kilometer i 4:31-fart.
Jag springer in på skogsvägen med sina backar, kurvor och ojämnheter. Syran värker inte längre i benen. Det går fort, men ändå bekvämt. Lite långsammare än tröskelfart.
Efter ett par kilometer kommer det några längre uppförsbackar. Syran kommer tillbaka i benen. Den ligger där och värker. Inte för mycket, bara lite lagom.
När det planar ut bestämmer mig för att hålla farten de sista kilometrarna. Det går fort, men ändå bekvämt. Syran ligger där och värker. Inte för mycket, bara lite lagom.
Dagens pass blev ett progressivt distanspass över 12 kilometer i 4:31-fart.
lördag 7 september 2013
Åttisar på Vallis
På Stockholmsslang kan man säga "Rållis" om Rålambshovsparken, man kan också säga "Medis" om Medborgarplatsen. Stockholmsslang lägger ofta till ändelsen "is" i slutet av orden.
Själv var jag varken i Rållis eller på Medis idag, utan jag var nere på Vallis och körde åttisar. Nu bor jag inte i Stockholm utan i Vallentuna så det kanske är bäst att skriva att jag var nere på Vallentuna IP och körde åttahundringar.
Det gick tungt idag. Planen var 3:40-fart, men det mäktade jag inte med. Det blev snarare 3:45-fart. Hur som helst blev tiderna på åttahundringarna 3:11 - 2:59 - 2:58 - 2:59- 3:02 - 3:01 - 3:02 - 3:01. Som sagt, ett tungt pass.
Själv var jag varken i Rållis eller på Medis idag, utan jag var nere på Vallis och körde åttisar. Nu bor jag inte i Stockholm utan i Vallentuna så det kanske är bäst att skriva att jag var nere på Vallentuna IP och körde åttahundringar.
Det gick tungt idag. Planen var 3:40-fart, men det mäktade jag inte med. Det blev snarare 3:45-fart. Hur som helst blev tiderna på åttahundringarna 3:11 - 2:59 - 2:58 - 2:59- 3:02 - 3:01 - 3:02 - 3:01. Som sagt, ett tungt pass.
fredag 6 september 2013
Lite mer glass
Det är fredag lunch. Till efterätt serveras det glass med chokladsås. Det är självservering. Jag kan ta hur mycket jag vill.
Jag tar lite extra glass med chokladsås eftersom jag tränar. Jag tar tre kulor glass med chokladsås. Chokladsåsen är varm och rinner över glassen. Samtidigt som jag äter glassen, stelnar chokladsåsen. Det är gott.
Senare ska jag springa. Tänker att jag kan ta lite mer glass. Jag ska ju ändå springa ett distanspass. Jag hämtar lite mer glass. Den här gången blir det två kulor med chokladsås.
Dagens distanspass blev 13 kilometer i 5:10-fart. Det blev Brottbymilen plus det röda spåret. Det kändes bra.
Jag tar lite extra glass med chokladsås eftersom jag tränar. Jag tar tre kulor glass med chokladsås. Chokladsåsen är varm och rinner över glassen. Samtidigt som jag äter glassen, stelnar chokladsåsen. Det är gott.
Senare ska jag springa. Tänker att jag kan ta lite mer glass. Jag ska ju ändå springa ett distanspass. Jag hämtar lite mer glass. Den här gången blir det två kulor med chokladsås.
Dagens distanspass blev 13 kilometer i 5:10-fart. Det blev Brottbymilen plus det röda spåret. Det kändes bra.
onsdag 4 september 2013
Sköna tusingar
Det är höst. Det känns bra. Luften är krispig. Det är sol, och det är löparbanor. Jag trycker igång klockan för den första tusingen. En skön känsla.
Tusingar är bekanta. Jag vet precis hur de brukar kännas. Jag vet också precis hur trött jag brukar vara inför de sista tusingarna.
Idag känns det bra. Till en början känns det bra, men efter fyra tusingar är jag trött. Tiderna blev 3:56 - 3:54 - 3:48 - 3:48. Här vill jag nästan ge upp, men jag samlar ihop mig, och springer ytterligare en tusing på 3:43.
Efter två minuters vila tänker jag att jag måste prova. Jag måste prova att springa en tusing till, och så blir det. Den sista tusingen springer jag på 3:45.
Efter passet känner mig nöjd. Det här var bättre än förväntat. Åttahundringar i 3:40-fart kanske kan var lördagspasset. Jag ska tänka på saken.
Tusingar är bekanta. Jag vet precis hur de brukar kännas. Jag vet också precis hur trött jag brukar vara inför de sista tusingarna.
Idag känns det bra. Till en början känns det bra, men efter fyra tusingar är jag trött. Tiderna blev 3:56 - 3:54 - 3:48 - 3:48. Här vill jag nästan ge upp, men jag samlar ihop mig, och springer ytterligare en tusing på 3:43.
Efter två minuters vila tänker jag att jag måste prova. Jag måste prova att springa en tusing till, och så blir det. Den sista tusingen springer jag på 3:45.
Efter passet känner mig nöjd. Det här var bättre än förväntat. Åttahundringar i 3:40-fart kanske kan var lördagspasset. Jag ska tänka på saken.
måndag 2 september 2013
Det är kul nu
Jag har en klar och tydlig målsättning, samtidigt som testloppen går lite motigt. Det hela känns lite ovisst. Hur ska det går på Hässelbyloppet?
Är det verkligen möjligt för mig att springa Hässelbyloppet på 37 minuter? Kommer det verkligen att gå? Är inte det lite överambitiöst?
Jag gillar när det är lite motigt, och lite tufft. Det motiga och tuffa, tillsammans med ett gott självförtroende, får mig att fokusera. Det får hela situationen att kännas lite spännande. Lite rolig.
I våras förbättrade jag min miltid med 3 minuter och 16 sekunder på sju veckor. Det lever jag på än, kommer det att gå igen?
Det verkar som att det finns fler som tycker det är spännande, för det är ett fasligt tryck på bloggen just nu. Det är också kul. Kommentera gärna.
Dagens träningspass blev en lättare distanslöpning över 12 kilometer i 4:54-fart.
Är det verkligen möjligt för mig att springa Hässelbyloppet på 37 minuter? Kommer det verkligen att gå? Är inte det lite överambitiöst?
Jag gillar när det är lite motigt, och lite tufft. Det motiga och tuffa, tillsammans med ett gott självförtroende, får mig att fokusera. Det får hela situationen att kännas lite spännande. Lite rolig.
I våras förbättrade jag min miltid med 3 minuter och 16 sekunder på sju veckor. Det lever jag på än, kommer det att gå igen?
Det verkar som att det finns fler som tycker det är spännande, för det är ett fasligt tryck på bloggen just nu. Det är också kul. Kommentera gärna.
Dagens träningspass blev en lättare distanslöpning över 12 kilometer i 4:54-fart.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)