torsdag 31 mars 2016

Män som kissar

I och med Premiärmilen nu på lördag börjar loppsäsongen på allvar, och som alltid vid ett lopp kommer nervösa löpare stå och kissa överallt i anslutning till tävlingsområdet, och det är framförallt män som kommer att stå och kissa helt ogenerat då det är lite lättare för män att kissa offentligt.

Ni kommer se män stå och kissa i startfållan, i buskagen och bakom reklampelare. Ni kommer också se män stå och kissa bakom bajamajor som arrangörerna har ställt ut på olika platser.

Det är hög klass på män
Foto: Privat
När starten senare går kommer ni också under loppet kunna se män stå och kissa på lyktstolpar, träd och annat som kan tänkas finnas i omgivningen. Så fort det finns någonting som kan ge ett litet skydd mot omgivningen så kommer ni se en man stå där och kissa.

Män som kissar ser ni inte bara i anslutning till olika motionslopp utan ni kan även se kissande män ute på stan där de kissar lite här och var. De kissar i parker, i portar, i trappuppgångar, i tunnelbanan, i hissar. Överallt kissar de.

Efter att männen har kissat utomhus går det iväg med sina kissiga händer, och som löpare kanske mannen några minuter efter avslutat kissand tar sin hand upp i ansiktet och fräser ut lite snor ur sin näsa.
Foto: Privat
På sin väg ut kan snoret fastna i mannens skägg varav mannen då tar sin kisshand och torkar av snoret som han senare i sin tur kletar av på byxan eller tröjan.

Efter avslutat kissande och snorande tar mannen här inte sällan sin hand och highfivar alla barn längs banan, och vem som helst måste väl ändå förstå hur snuskigt det är, men uppenbarligen fortsätter män att kissa, snora och highfiva barn på våra motionslopp. Se efter själva. På lördag.

lördag 19 mars 2016

Parasit-Tränare

Vet inte riktigt vad som är så svårt att förstå, men om jag inte har bett om hjälp så vill jag nog inte ha någon hjälp heller, och om du hjälper någon som inte vill ha hjälp så är risken också oerhört stor att du bara blir en irriterande belastning som är i vägen istället för att vara till någon hjälp.

Vet inte hur det är hemma hos er, men här i Vallentuna har de på vårt lokala gym lagt sig till med ofoget där man måste förboka tid med en PT bara för att gå in och titta på lokalerna. Och inte nog med det, utan jag måste också träna tillsammans med en PT första gången jag tränar. Detta även fast jag uttryckligen inte vill ha en PT.

Personliga Tränare verkar leva på andra utan andras tillåtelse. Precis som en parasit. PT kanske står för Parasit-Tränare. De är som en sån där svamp som växer på ett träd. Eller som en sugfisk. Fast sugfisken gör ändå värddjuret en tjänst, och det gör inte en Parasit-Tränare.

Nä, jag har annat och göra än att lägga energi på parasiter som vill hjälpa mig med saker som jag inte vill ha hjälp med.

söndag 13 mars 2016

Gysing och Skoog är bäst

Gysing och Skoog är bäst. Ingen protest. I alla fall om man får tro mina läsare då Gysing och Skoog var de som fick flest positiva omdömen i inlägget där jag frågade vem som är den bästa Runner's World skribenten.

Fast ska jag vara helt ärlig så verkade de flesta föredra Spring framför Runner's World vilket jag anser är helt obegripligt då jag upplevde Spring som ett slarvigt hopkok av diverse amatörer. Inte konstigt att tidningen gick i konkurs för ett par dagar sedan. Titta bara på hemsidan LFA. Den går ju inte ens att läsa. Jag blir helt yr i huvudet av alla bloggar, reportage, poddar och reklam som ligger huller om buller.

Att det daltades så mycket med Spring (även efter konkursen så daltas det) tror jag mer har att göra med att branschen är liten och att alla känner alla vilket leder till att den sunda kritiken avtar, och det är lite synd att ingen vågar kritisera. Sist det var någon som kritiserade någonting var när Claes Åkeson kritiserade löpargymnasiet. Ja, och ni kan själva fundera på vilken tidning han skriver i.

Kritiken mot löpargymnasiet var typ 2009, och sen dess har det inte hänt någonting. Allt bara ältas på samma sätt hela tiden. Ska jag ha en keps på maran? Jag har lite ont på smalbenen ca 10 cm ovanför den inre fotknölen, vad kan det vara? Vad är det för skillnad på jogging och löpning? Barfotaskor, är det bra?

I den här gråtrista löparbranchen så sticker ändå Gysing och Skoog ut. Ja, var och en på sitt sätt. Gysing med sina fantastiska poetiska skildringar av diverse lopp, och Skoog med sin nästan lite barnsligt roliga attityd till livet och alla.

Gysing och Skoog är två skribenter på Runner's World som förnyar och inspirerar, och av alla som försöker skildra löpning i allmänhet och löpträning i synnerhet så är Gysing och Skoog de bästa skribenterna.

torsdag 10 mars 2016

Väntad konkurs av förlaget som ger ut tidningen Spring

Och så kom det då. Konkursbeskedet från förlaget Mediavänner som bland annat ger ut tidningen Spring. Det var väntat. I alla fall för mig då jag tycker att tidningen andades amatörmässighet lång väg.

Klart att det är synd med en konkurs då löparvärlden behöver två konkurrerande tidningar för ökad kvalitet, och vi kanske kan hoppas på att tidningen Spring överlever på annat sätt, men jag anser inte att tidningen Spring håller måttet i sin nuvarande form och ser en konkurs som helt naturlig då de få artiklar jag läst kändes gamla redan innan jag läst dem. Tidningen saknade också nyskapande, och hemsidan var bland det rörigaste jag sett vilket jag också tidigare har skrivit om. Bland annat i det här inlägget.

Det spelar ingen roll att en massa poppisbloggare runt om i landet tyckte att tidningen Spring var det bästa som hänt på länge. De där poppisbloggarna försökte nog bara fjäska till sig lite utrymme i tidningen.

Tror nog också att tidningen Springs popularitet mer handlade om att många hade tröttnat på Runner's World, än att tidningen Spring var bra, och vilket alternativ som helst dög som substitut. Hur dåligt alternativet än var.

Det ska bli intressant och se hur de där poppisbloggarna som har talat sig så varma om tidningen Spring, samtidigt som det har talat illa om Runner's World, nu hanterar den här situationen. Kommer de börja fjäska för Runner's World igen? Jag tror det. De har ju inget val för nu finns det inget annat alternativ då de vill få ut sina texter.

tisdag 8 mars 2016

Älskling, jag vill skiljas!

"Älskling, jag vill skiljas!" Så heter Lars Södergårds senaste krönika i tidningen Runner’s World. En krönika som inte bara handlar om att byta klubb utan som också handlar om några av de eldsjälar som bär våra svenska småklubbar på sina axlar. Människor som föreningslivet inte hade överlevt utan. Eldsjälar och människor som nästan alla elitidrottsmän är skyldiga ett enormt tack.

När Lars i sin krönika på ett så fint sätt lyfte fram och tackade de individer i Vallentuna Friidrott som har betytt extra mycket för honom blev jag oerhört glad då det är människor som väldigt många har väldigt mycket att tacka för. Det är människor som bär Vallentuna Friidrott på sina axlar, och som mångårig medlem i Vallentuna Friidrott så delar jag Lars vänliga ord till fullo.

Mitt bidrag till den lilla klubbens familjära stämning är förutom mitt deltagande på träningar och tävlingar också en film. En film som spelades in hösten 2014 under ett av Vallentuna Friidrotts öppna klubbmästerskap i terränglöpning. Ett klubbmästerskap som Lars också nämnde i sin krönika.

Jag lägger ut filmen nedan då jag nu (efter flera år) väljer att dela filmen med er, och när ni tittar på filmen så vill jag att ni framförallt lägger märke till glädjen alla visar. Alla skrattar, och då menar jag alla! Det är faktiskt ganska fascinerande och se glädjen i allas ansikten.

Lägg märke till glädjen alla visar. Alla skrattar,
och då menar jag alla!

Nu är det så att det inte bara är Lars Södergård som har sagt ”Älskling, jag vill skiljas”, utan det har jag också gjort då jag har valt att inte förnya mitt medlemskap i klubben detta år, men vem vet. Jag kanske kommer tillbaka. Kanske redan nästa år. Jag måste bara hitta motivationen att träna löpning först.