måndag 16 oktober 2017

Flickan från lotusfälten

”Mina klasskompisar blev ihop och gjorde slut, stod och hånglade i korridorerna och smygrökte bakom skolan. Jag ägnade varje rast åt att repetera det jag redan kunde utantill och hade pluggat in under flera veckor”.  Stycket är ett citat från Linn Heeds självbiografi "Flickan från lotusfälten", och det var jag som smygrökte bakom skolan (och de som hånglade i korridorerna var Pernilla och Göran).

Flickan från lotusfälten heter en nysläppt bok som handlar om adoption, om att söka efter sina biologiska föräldrar, om att utvecklas som människa, och är skriven av Linn Heed som mest är känd som Aftonbladets sex-och relationsrådgivare.

Boken är en mycket personlig skildring av Linns barndom, uppväxt och sökandet efter sina biologiska föräldrar i Sydkorea och berör mig mycket då Linn och jag gick i samma klass i högstadiet.

Linn Heeds självbiografi "Flickan från lotusfälten"
Jag blir berörd när Linn beskriver hur hon tänkte som högstadieelev. Hur hon pluggade. Hur hon upplevde sin barndom, sina klasskamrater, och hur hon såg på tillvaron. Hur hennes självkänsla byggde på prestation och goda studieresultat. Jag minns Linn och hennes personlighet men jag hade ingen aning om vilka tankar hon bar på, och det är dessa tankar som berör mig när jag läser hennes bok.

Jag köpte boken och läste ut den samma dag. Boken är lättläst och jag rekommenderar er alla att läsa den. Jag rekommenderar er alla, inte bara adopterade, att läsa boken då den ökar empatin och möjligheten att förstå olikheter. När jag gick i högstadiet hade jag till exempel ingen aning om hur olik oss andra hon kände sig som adopterad. Jag förstod aldrig det. Jag reflekterade aldrig över det, och därför tror jag det är jättenyttigt för mig som förälder att läsa boken och samtidigt reflektera över de skillnader som finns mellan mina barn och deras kompisar.

Jag har läst boken. Jag har reflekterat. Nu tycker jag att du ska läsa boken. Nu tycker jag att du ska reflektera.

måndag 9 oktober 2017

Löpning, fasta och ätstörningar

Jag har börjat fasta. 2 dagar per vecka fastar jag 24 timmar i sträck utan att äta någonting. Jag dricker då bara vatten och kaffe. Sen jag började fasta har jag också börjat förstå anorektiker eller andra med ätstörningar. Jag förstår dessa människor då jag efter 24 timmars fasta ska börja äta igen. Det är svårt. Det är ofta svårare att börja äta igen än att fortsätta svälta sig själv. Svårare då det både finns fysiska och psykiska barriärer att ta itu med.

Efter 24-timmars fasta känns kroppen ”renad” från diverse skräpmat och slaggprodukter. Kroppen känns ungefär som efter ett långpass löpning över 30 kilometer i stegrande fart. Kroppen känns fräsch. En fräsch känsla som jag vill bevara. En känsla som jag förstår att anorektiker också kanske vill bevara. Allt för att vi inte har ätit.

Mitt under en fasteperiod är det också skönt att träna löpning. De träningspassen känns ofta lätta. Det går fort. Kroppen flyger fram och det spär på den positiva känslan av att inte äta. Inser att en anorektiker också kanske kan uppleva det så.

Nu är inte jag anorektiker och jag vet att jag efter en fasteperiod måste äta för att orka, för att kunna tänka och för att fungera som människa, men jag är inte redo att börja äta vad som helst, utan jag är redo för att ladda upp med nyttig mat. Efter fastan brukar den första matbiten bli en frukt. En banan eller ett äpple. Någonting lätt och fräscht, och även här inser jag att mitt beteende påminner om en anorektikers. Det är här jag förstår att det efter 24-timmarsfasta inte går att äta skräpmat som till exempel hamburgare eller pizza. Kroppen vill inte ha det, vare sig psykiskt eller fysiskt. Det är här jag förstår att det finns barriärer mot att äta som jag aldrig tidigare har fått konfronteras med.

Förutom att min 24-timmarsfasta är bra för vikten och löpformen så har fastan gett mig insikter som jag inte trodde att jag skulle få när jag började fasta. Insikter som på ett oväntat sätt har vidgat mina vyer. Vyer som i framtiden kan vara nyttiga att ha sett. Sett för att förstå. Sett för att växa som människa och öka empatin.