måndag 8 februari 2016

Vem är den bästa Runner´s World skribenten?

Kenneth Gysing, LG Skoog, Claes Åkeson och Lars Södergård skriver alla i tidningen Runner´s World. På ett eller annat sätt skriver de texter i Runner´s World. De skriver texter med lite olika fokus, men de skriver texter som vi läsare läser. Som vi läsare begrundar. Vi inspireras.

Texterna i Runner´s World hjälper oss läsare att nå våra målsättningar. Utöver det så hjälper texterna oss också med att vidga våra vyer och se bortom horisonten. Bortom vardagens gråtrista träningspass. I senaste numret fick vi läsare till exempel se ända ner till Israel och Eilat Desert Marathon.

Men, vem är egentligen den bästa Runner´s World skribenten? Kan man säga att någon är bäst eller är alla beroende av varandra? Går det att utse vem som är bäst samtidigt som det kanske är variationen och hur de kompletterar varandra som är det bästa?

Det kanske är lite som en tv-serie. Som Seinfeld. Det kanske är en dålig jämförelse, men vad vore Jerry utan Kramer eller George? Ganska tråkig tror jag. Det går liksom inte att ta bort någon, men om man ändå tar bort någon så måste personen ersättas med en annan färgstark figur. Det är så att säga summan av vad alla gör som gör det hela bra.

Utan att utse vem som är den bästa skribenten på Runner´s World så vill jag ändå lyfta fram en skribent som ligger lite bakom de stora skribenterna. En skribenten som inte står längst fram och tar allt strålkastarljus, men ändå en skribent som jag känner ett väldigt stort förtroende för.

Skribenten jag tänker på är Sten Björnum. Sten Björnum är den som hjälper Runner´s Worlds läsare med skador och rehabilitering, och jag måste säga att han ger ett väldigt kompetent intryck. Han är mycket tydlig och konkret, och förtjänar lite ljus.

fredag 5 februari 2016

Att köra vattenskoter med barn

Nu mitt i den smällkalla vintern 2016 tänkte jag ge er ett tips om en viktig detalj att tänka på när man kör vattenskoter med barn (ja, utöver att vi pappor har ett stort ansvar för att lugna alla oroliga mammor då förstås) och även om ni tycker att det inte riktigt passar in på en löparblogg, samtidigt som "timingen" känns lite dålig, så är det bara att gilla läget.

Och hur jag kom på ” att köra vattenskoter med barn” när alla andra tänker "löpning" och möjligtvis ”skidor” vet jag inte riktigt, men om ni ska åka vattenskoter med era barn så vill jag att ni ska tänka på att hemförsäkringen/reseförsäkringen troligtvis inte gäller om olyckan skulle vara framme.

Jag kör iväg med min äldsta dotter som sitter framför
mig i famnen. Min yngsta har precis åkt och sprudlar av glädje i slutet av klippet. 

Detta gäller inte bara vattenskoter utan även dykning, klättring och andra aktiviteter som innehåller inslag av "äventyr", och om det innehåller inslag av ”äventyr” kan det alltså krävas en egen försäkring.

Mitt tips är alltså att kolla upp vad försäkringen täcker, och om den överhuvudtaget gäller, om ni ska åka vattenskoter med era barn. Bara så att ni inte står där helt handfallna om olyckan skulle vara framme.

måndag 1 februari 2016

3 saker som gör mig irriterad

Jag har gått omkring och varit irriterad de senaste dagarna. Vet inte riktigt vad det beror på men jag har en teori om att jag kanske tränar för lite mängd, eller att jag springer för sakta. Jag vet inte. Förra veckan kunde jag i alla fall summera till 50 km löpning inklusive ett intervallpass och det borde jag vara nöjd med, inte irriterad som jag är nu.

Hur som helst så har jag satt ihop en lista på 3 saker som gör mig irriterad, och det är:
  1. Listor. Listor gör mig irriterad. Jag tycker det är en sån brist på fantasi när man skriver blogginlägg som listar olika saker.
  2. Ironi. Jag är så trött på att folk ska hålla på att göra sig lustiga över saker och ting hela tiden utan ibland tycker jag faktiskt att man kan vara lite allvarlig också.
  3. Fåniga blogginlägg. Ja, det finns inget mer irriterande än att sitta och läsa ett fånigt blogginlägg när man hade kunna lägga tiden på annat.
En sista sak som gör mig irriterad är när bloggskribenten avslutar sitt blogginlägg med en fråga. En fråga vars enda syfte är att locka fram kommentarer och på ett billigt sätt öka interaktionen med läsarna.

Eller, vad tycker du?