tisdag 17 juli 2018

32 grader varmt och soligt, klart jag ska träna löpning

32 grader varmt och soligt. Det är ett jobbigt löparväder, och som alla 47-åriga män tänker jag att då ska jag träna löpning. Det är ju lite mer utmanande att träna löpning då, och här följer några tips för ett lyckat träningspass i 32 graders värme:
  1. Svagt hjärta. Stanna hemma. Det bara är så. Gör något annat.
  2. Spring i terrängspår i skogen. Det är mer skugga och svalare där.
  3. Spring INTE i trendiga åtsittande kläder. I värme är det otrendiga, luftiga och fladdriga kläder som gäller. De fläktar bättre.
  4. Visa så mycket skinn du kan och vågar. Själv kör jag med bar överkropp, fladdriga shorts och korta strumpor i skorna. Spännigt? Ja, men jag får en snygg solbränna på köpet.
  5. Anpassa farten, och om ni i slutet av passet känner att ni behöver gå i en uppförsbacke så är det helt OK att göra det. Själv tycker jag att det är lite mesigt att gå så jag biter ihop och springer hela vägen.
Sist vill jag säga att allt som ser ut som ormar i ett terrängspår inte är ormar. Det är oftast pinnar. Kör hårt nu! Med ovanstående tips kanske du till och med fixar den vanliga distansen.

söndag 15 juli 2018

Mer sans. Mindre sensation

Slogan ”Mer sans. Mindre sensation” går att hitta överst på Medborgerlig Samlings, MEDs, hemsida. MED är alltså ett nytt liberalkonservativt parti där den liberala delen avser marknad, ekonomi och statens styrning vilket innebär att de inom dessa områden gärna ser en hög grad av självbestämmande och eget ansvar, och där den konservativa delen avser kultur, seder och bruk vilket innebär att de gärna bevarar dessa områden lite mer som de är nu och har varit. ”Mer sans. Mindre sensation” tycker jag känns som något vi behöver inom den svenska politiken.

Jag är själv liberalkonservativ så därför tycker jag att det är intressant att följa Medborgerlig Samling och hur de lyckas etablera sig på den politiska arenan. De har under de ca 18 månaderna jag följt dem blivit stora på sociala forum där det finns flera vettiga debattörer inom olika sakområden. Till exempel Caroline Nielsen (vård och omsorg) och Christoffer Lernö (energi och miljö) samt Josefine Utas (demokratifrågor och tvåa på MEDs riksdagslista) som alla gör väldigt kompetenta och seriösa intryck. De har verkligen axlat ”Mer sans. Mindre sensation” på ett mycket positivt sätt.

Tyvärr så har all denna seriösa framtoning hamnat lite på kant den senaste tiden då Alexander Bard nu gjort entré i partiet. Det började med några mindre framträdanden på partiets årliga stämma och fortsatte sedan i Almedalen för att sedan ta fart ordentligt på twitter när Stockholm Pride inte gav partiet tillstånd att ställa ut på sitt festivalområde (detta på grund av uttalanden partiets representanter gjort kring HBTQ-personer och arrangemanget som helhet).

Jag blir lite misstänksam när en person som Alexander Bard och som jag tycker byggt hela sin karriär på att utmana det traditionella konservativa etablissemanget genom sitt sätt att klä sig, prata, tycka och på alla sätt framhäva sig själv och agera provokativt mot gängse sociala regler, nu plötsligt ska representera ett parti som är konservativt i den mån det gäller kultur, seder och bruk. Det första som händer är dessutom att han ryker ihop med Stockholm Pride för att MED inte får vara med. Vad var det nu man kunde läsa på MED:s hemsida?

”Mer sans. Mindre sensation” går att läsa på MED:s hemsida samtidigt som glåporden haglar från Alexander Bard. Ingen går säker. Stockholm Pride kallas för ”Fucking morons” och ”the bastards”. Vår socialminister Annika Strandhäll kallas för ”this madwoman” och för ”hilariously hypocritical”.

Alexander Bard är för mig ingen person som är konservativ i den mån det gäller kultur, seder och bruk. Tvärtom. Min uppfattning är istället att Alexander Bard söker sensation. Jag tycker att han personifierar ”Mindre sans. Mer sensation”. Han vill provocera, testa gränser, sticka ut och synas, och ibland undrar jag om Alexander Bard använder partiet Medborgerlig Samling som en plattform och megafon för sina egna stollerier, och detta på bekostnad av partiets riktiga politik. Den politik som de pålästa och kompetenta debattörerna som finns inom partiets olika sakområden driver. Som Josefine Utas (demokratifrågor). Som Caroline Nielsen (vård och omsorg). Som Christoffer Lernö (energi och miljö).

Själv kommer jag rösta på Moderaterna. De är också liberalkonservativa. Jag röstar på Moderaterna för där vet jag vad jag får. Jag är ju konservativ. Jag gillar att veta vad jag får. Jag gillar ”Mer sans. Mindre sensation”, och som läget är nu så tror jag att jag får det med Moderaterna.

måndag 25 juni 2018

Gästinlägg av Anders Svensson: Beställarkompetens inom FMV

Jag tror aldrig jag har haft ett gästinlägg tidigare, men idag blir det ett. Det är en kollega till mig som vill dela med sig av sina tankar kring beställarkompetens inom Försvarets Materielverk, och inlägget kan läsas tillsammans med mitt förra inlägg om kritiken FMV kan få på Twitter och Instagram vid olika typer av anskaffningar av försvarsmateriel.

Inom Försvarets Materielverk är detta ett väldigt viktigt ämne då det förändrade säkerhetsläget i Sveriges närområde innebär en högre militär beredskap vilket också sätter hela logistik-kedjor, underhållskedjor och materielförsörjning av tex ubåtar, JAS-plan och stridsvagnar under större press. En press som inte bara kan bemötas med hjälp av ökade resurser i form av pengar och antal personer, utan det krävs även en högre beställarkompetens på FMV vars ansvar är att anskaffa försvarsmateriel. Här kommer alltså lite tankar från Anders Svensson kring beställarkompetensen inom Försvarets Materielverk. Ni kan också följa Anders Svensson på twitter under användarnamnet @svempis. (texten publicerades förs på FMV:s interna tidning UV-nytt och har godkänts att publiceras här).

Beställarkompetens
Man hör ofta kritik kring hur upphandlingar misslyckats och hur FMV inte haft kompetens. Ibland är det officerare på förband som är missnöjda med avsaknaden av leveranser eller den tid det kan ta innan behov täcks. Ibland är det politiken och allmänheten som inte uppskattar hur materielförsörjningen genomförts. Ofta är det ett antal ”dåliga exempel” som återkommer. Det kan vara Visbykorvetterna eller så är det ofta Helikopter 14. Politiken förklarar ibland att FMV måste bli bättre på ”upphandlingskompetens”. Vad detta är förklaras då inte närmre, men kompetens det behövs tydligen. Själv är jag överens med uppfattningen att FMV behöver hög beställarkompetens och att denna inte kan tas för given. Det är enklare att rekrytera kompetenta människor men det är svårare att förse dem med kunskap och erfarenhet som gör dem världsbäst i att materielförsörja Försvarsmakten.

Den 25 augusti genomförs en flyguppvisning i Uppsala 
med bla JAS39 Gripen som ni kan besöka, och som inte hade
kunnat genomföras utan en hög beställarkompetens på FMV

Varför skriver jag om detta i vår lilla tidning? Jag gör det för att jag anser att det ligger ett ansvar på FMV att utbilda officerare, allmänhet och politiker, det måste komma från oss som har erfarenhet. Jag tror att man bör lägga en grund för att ta denna dialog med våra kunder och ägare genom att ha dialoger internt om detta så att mer uppfattningar om status och behov kan odlas i våra fikarum.

Jag skall här bidraga med mina tankar kring detta. En gång har jag sagt att FMV är ett konsortium av småföretagare. Då detta sades av mig på Marinstridsdagarna kring 2005 önskade FMV skapa ”ett FMV” och det var inte en uppskattad hållning att förmedla att vi var en myriad av olika individer med olika drivkrafter. Jag har senare kommit att tänka på dessa ord efter att de då uttalades med brist på eftertanke, utan mer spontant. Jag skulle idag vilja säga att det fanns något vackert i den tanken även om den innehåller vissa brister.

FMV hade vid denna tid kommit från ett system där Försvarsmakten och dess stödmyndigheter hade en stark övertygelse till uppdragstaktik. Definiera uppgiften och ge resurser och handlingsfrihet att nå målet. Detta skapade en massa drivkraftiga ”affärsmän/-kvinnor” som tog täten inom sina områden och drev dessa framåt. En stark vilja att utveckla sina funktionsområden skapade även en vilja att öka sin kompetens kring områdena och den teknik som utvecklades i omvärlden. ”Hur skall jag kunna nyttiggöra detta inom mitt område”? Var den underliggande frågan. Ambitionen var hög. Möjligen var det ett medvetet val som politiken genomförde att man skulle försöka stoppa denna drivkraft då den ansågs vara för dyr och då det då fanns starka kopplingar till nationell industri i många av dessa funktionsområden. Nackdelen om man nu vill leta efter detta var att FMV inte hade ett gemensamt arbetssätt och att personal skolades in på olika sätt beroende på vilket ”affärsområde” de hamnade i. Bra arbetssätt kopierades inte alltid av andra affärsområden även om det ibland mycket väl kunde ske.

Vad önskar jag nu då skall ske efter denna historiska exposé? Jo jag önskar viss återgång i att ge ingenjörer hälsa, kraft och mod. Jag önskar mer samarbete med Försvarsmakten. Att de deltar i utvecklingen av sina förmågor. Att inte allt är här och nu och underhåll, även om det är av stor vikt det med. Jag önskar långsiktighet och dialog så att vi kan agera i framkant med studier och prov och försök, utveckling i god tid innan paniken inträder. Jag önskar att mindre uppdrag ges ungdomarna och att de får ta sig fram medelst ansvar och befogenheter till resultat. Så att vi odlar en ny generation ”affärspersoner” med starkt fokus på målet. Som skapar kunskap kring hur man framgångsrikt arbetar genom egen erfarenhet i mindre uppdrag.
 
”buzz words” nedan:
  • Uppdragstaktik
  • VÅGA! Utan misstag sker inget intressant
  • Ta ansvar
  • Få befogenheter
  • Planering
  • Resurser
  • Studier, grundutveckling, FoU
  • Sjöförsök och fler sjöförsök
  • Samarbete
  • Här hoppas jag diskussionen börjar. Vad är beställarkompetens och hur skapar vi den? Skiljer den sig åt beroende på område?
Anders Svensson
Produktledare Torped vid FMV. Artikeln är min egna och speglar inte FMV åsikt eller uppfattning.

lördag 23 juni 2018

Obefogad kritik kring FMV-anskaffningar

Att upphandla försvarsmateriel är svårt. Svårt då det ofta är stora upphandlingar med stora summor pengar involverade vilket ofta leder till meningsskiljaktigheter. I den ideala världen är en upphandling av ett materielsystem (typ JAS, ubåtar eller stridsvagnar) ganska enkel då behovet av en viss produkt/system borde vara styrande, vilket det egentligen också är idag. Problemet är bara att alla intressenter, beslutare och brukare inte alltid kan komma överens om vad det egentliga behovet och den bästa tekniska lösningen är.

Åsiktsskillnaden mellan olika behov och lösningar börjar alltid redan i beredningsskedet/planeringsskedet av en anskaffning och fortsätter ofta genom hela anskaffningsprojektet fram till leverans. En process som ibland kan ta 10 år. Under resans gång kommer dock tekniska beslut och vissa tekniska kompromisser ske i syfte att komma vidare i anskaffningen. Tyvärr så har här ofta de som inte fått sin vilja igenom svårt att släppa det och gå vidare vilket ofta syns i debatter i tidningar, TV och på sociala forum.

Debatter och diskussioner är bra, men samtidigt kan det verka splittrande om det görs på fel sätt och kan skapa mer förvirring än att det på ett sunt sätt driver anskaffningen framåt till ett bättre resultat. En sak är dock säker och det är att Försvarets Materielverk, som alltid är den som driver anskaffningen, kommer få kritik. Vid slutlig leverans kommer ofta kritiken och det sker i allmänhet i media och på sociala forum som tex FMV:s Instagramkonto eller twitterkonto. Tyvärr är ofta kritiken väldigt insiktslös och onyanserad. Det är bara att gå in och titta tex här: https://instagram.com/p/BkSA7zLBPY4/

Ett exempel på anskaffning som pågår nu i ett tidigt skede där FMV i slutändan mycket väl kan få kritik, oavsett vad allt landar i och vad FMV slutligen levererar, är det nya luftvärnssystemet.

Efter att Försvarsmakten sammanställt behovet av ett nytt luftvärnssystem, och att FMV därefter formulerat behoven i form av tekniska krav, och i en offertförfrågan, så landade utvärderingen i att det tekniska och funktionella valet stod mellan det amerikanska Patriot-systemet och det europeiska(fransk/italienska) SAMP/T-systemet.

Det amerikanska Patriot-systemet betraktas äldre och dyrare än den europeiska konkurrentens. Dock ska tilläggas att Patriot-systemet är installerat i bland annat Litauen, Rumänien och finns i Polen, och har utvecklats och uppgraderats under åren så det innehåller modern teknologi med modern prestanda varvar Patriot-systemet i och med detta betraktas som ett väldigt driftsäkert system jämfört med den europeiska konkurrentens.

Den amerikanske försvarsministern har också klargjort för de svenska och finska försvarsministrarna vad som gäller: Patriot ska vara norra och östra Europas luftvärnssystem. Ett litet problem som den Polska regeringen uppmärksammat är dock att Patriot, för att kunna motverka alla olika scenarion, bör kompletteras med ett system utvecklat av Israel.

Till försvarsmaktens behov, tekniska utvärderingen och den storpolitiska aspekten som nämns ovan ska också tilläggas att det finns ett Svenskt nationellt intresse från industrin att välja det Fransk-Italienska Samp/T-systemet då en Svensk radar samt andra robotar skulle kunna användas vilket skulle generera arbetstillfällen, teknologisk kompetens och positiva spin-off-effekter i Sverige.

Att Försvarets Materielverk ska navigera rätt och göra alla parter nöjda i den här anskaffningen är omöjligt. Det är helt omöjligt då meningsskiljaktigheter finns mellan de olika politiska partierna (och inom partierna), beställare, och brukare, och när systemet i slutändan levereras så kommer det finnas några som inte är nöjda. Det bara är så.

En sak är dock säker. Anskaffningen av nytt luftvärn kräver en oerhört hög beställarkompetens, och den kompetensen finns på Försvarets Materielverk som kommer hanterar den här frågan och anskaffningen på ett väldigt professionellt sätt. Patriot-anskaffningen kommer bli rätt, oavsett vad andra tycker. Detta då det system som slutligen levereras kommer vara det bästa med hänsyn tagen till alla olika aspekter.

Slutligen vill jag säga att det här inlägget bara representerar mina åsikter och källorna till det här inlägget har varit:

lördag 7 april 2018

David Nilsson springer fort, och det är kul

David Nilsson springer mycket och fort, och det är kul. Själv springer jag inte lika mycket, och inte heller lika fort, och det är inte lika kul. Misstänker här ett samband mellan att springa mycket och fort, och att inte springa lika mycket och lika fort, och att ha kul.

Såg på David Nilssons Instagram att han för någon vecka sedan sprang en landsvägsmil på 29:03 vilket är den bästa svenska landsvägsmiltiden på över 10 år. Det blev så klart också PB med 18 sekunder vilket är en oerhört stark prestation efter en vinter som för David Nilssons del tydligen präglats av ömmande hälsenor (enligt Davids Nilssons Instagram), och jag hoppas verkligen att vi får se mer av David Nilsson under säsongen 2018. Det vore kul.

Jag blir också extra glad över att just David Nilsson lyckades få till ett sådant fantastiskt lopp då jag upplever att David Nilsson är en väldigt rolig, ödmjuk och trevlig person. Nu känner jag inte David Nilsson men han har tidigare varit med på någon klubbträning med Vallentuna FK tillsammans med Lars Södergård när jag också tränade med dem, och där fick jag ett väldigt positivt intryck av honom.

Jag kan också tycka att det finns en härligt positiv relation mellan just Lars Södergård och David Nilsson. I alla fall om jag får döma av vad jag ser på Instagram där de skojar friskt med varandra. Det är kul. Även Fredrik Uhrbom verkar vara med på ett hörn. Det är också kul. I ärlighetens namn så verkar de vara flera svenska elitlöpare som har riktigt kul tillsammans. Det är så klart också kul.

Nu kanske det börjar bli lite tjatigt med ordet kul, men en sak som inte är riktigt lika kul är att jag själv inte springer en landsvägsmil på 29:03. Möjligtvis springer jag 5 km på 29:03, eller nja. Nu var jag kanske lite elak mot mig själv. Lite fortare går det, men det går inte så fort så att det är kul att skriva om. Därför gläder jag mig istället åt, och skriver om, David Nilssons fantastiska resultat, och det tycker jag hela löparsverige ska göra. För det är kul.

torsdag 15 februari 2018

Vad händer i Syrien?

IS verkar vara på väg att besegras. De har knappt något territorium kvar i Irak och i Syrien, och de är väldigt hårt ansatta i de områden som de fortfarande existerar.

I och med det kanske man kan tro att kriget i Syrien snart är över, men så är det inte. Nu börjar nästa krig. Nu börjar Turkiets krig mot de USA-stödda kurderna. Samma USA-stödda kurder som regeringstrogen Assad-milis tidigare attackerat. Och det är här det börjar bli komplicerat då Ryssland också stödjer den regeringstrogna Assad-milisen.

Det komplicerade läget urartade för någon vecka sedan och exakt vad som hände är fortfarande oklart samtidigt som det hela är väldigt känsligt. Men klart är dock att det bröt ut stridigheter mellan USA-ledda styrkor och styrkor ledda av Ryssland. Vem som attackerade vem är inte klart, men när stridigheterna efter ett par dagar lagt sig så hade många ryssar dött i ett antal USA-ledda bombanfall.

Uppgifterna kring antalet döda ryska medborgare varier mellan 5 och 100. Inga exakta siffror finns då ryska myndigheter också förnekar att det var ryska soldater som dödats i stridigheterna, trots att det var ryska medborgare. Detta då de ryska soldaterna var så kallade ”privata soldater” som arbetade på kontrakt i regionen. Jämför med amerikanska Blackwater i Irak.

Dock finns det omständigheter kring stridigheterna som enligt många bedömare innebär att de ryska ”privata soldaterna” agerade på order från Moskva. Det har hänt förr. Det hände då samma företag tidigare agerat åt ryska intressen både på Krim och i Östra Ukraina.

Incidenten mellan Ryssland och USA oroar så klart samtidigt det uppstått hotfulla situationen mellan Iranska och Israeliska styrkor i regionen. Situationer där Iranska styrkor bland annat skjutit ner Israeliska drönare.

Sen gammalt vet vi också att USA och Israel har starka band med varandra samtidigt som Ryssland och Iran är allierade. Det här betyder att vi kanske kan börja urskilja två block i regionen som på ena sidan består av USA och Israel och som på andra sidan består av Ryssland, Iran och regimtrogna styrkor till Assad i Syrien.

Som en annan stor spelare har vi också Turkiet som å ena sidan är med i NATO samtidigt som Turkiet har etablerat en offensiv mot just de kurder som USA stödjer militärt. Med tanke på hur Erdogan agerar och hur han har skapar ett mer islamistiskt samhälle i Turkiet så är det naturliga för honom att ställa sig på Ryssland och Irans sida.

I och med den komplexa situationen så tror inte jag att kriget i Syrien är slut. Långt ifrån, och vill det sig illa så kan det eskalera från dagens situation. Dock verkar det bli som vanlig, alltså USA och Israel mot resten.

onsdag 13 december 2017

Medicinen mot att känna sig fet, trött, kletig och äcklig

Kom hem efter jobbet och kände mig fet, trött, kletig, äcklig och sunkig. Kände mig som skit, och medicinen mot det heter löpning. Det vet vi sen gammalt. Det vet vi av erfarenhet. Den gammal erfarenheten säger att det är när man känner sig som skit man ska ut och träna löpning. Det är då man ska stänga av känslorna och byta om till träningskläder och ta det svåra steget över tröskeln, och ut i kylan och frysa.

Här i Stockholmsområdet är det inte bara kallt utan det är också snöslask. Så där slafsigt och halt så att skorna släpper lite vid frånskjutet på varje steg. Jag tror ni vet. Jag tror också att ni vet att allt blir lite extra jobbigt då.

I början av ett sånt där grispass känner man sig alltså fet, trött, kletig och äcklig samtidigt som man springer och fryser i slafsigt snöslask. Men, nu är det så att även fast det känns så där dåligt innan och i början av passet så är medicinen mot att känna sig så där grisig och dålig just löpning. Det är liksom bara att ta sig igenom det för det känns ju så mycket bättre efteråt, och det är ju just det vi vet sen gammalt.

Det verkar också som psykvården nu rekommenderar träning och löpning till de som lider av lättare depressioner. Det är bra. Det gjorde man tidigare också. Typ på 40, 50 och 60-talet. Alltså innan antidepressiva medel gjorde intåg i dagens samhälle, för när de kom så slutade man att rekommendera motion och träning till de som led av lättare depressioner. Det fanns ju lite mer pengar att hämta i antidepressiva medel så då tog de över, men nu verkar det som att man ha hittat en medelväg med både mediciner och motion. I alla fall för de lite svårare fallen, och det är bra.

Mitt grispass blev 12 km löpning i snöslask och efter det mådde jag som en prins. Här behövs inga mediciner. Behövs bara träning. Bara löpning. Löpning.