söndag 24 mars 2019

Britterna har inget val. De måste genomföra Brexit

Såg att Britterna igår genomförde en stor demonstration i London för en ny folkomröstning om EU-utträdet, och mot att Storbritannien ska lämna EU. En demonstration som tydligen samlade flera hundra tusen deltagare (upp mot en miljon enligt arrangörerna). Ironin i detta är att Britterna nu bara några veckor/månad innan EU-utträdet har den största pro-EU rörelsen av alla EU-länder. Fast, jag vet inte jag. Jag kan tycka att de redan har kommit lite för långt i processen med att lämna EU, och det känns lite för sent att backa ur nu. Skulle de avbryta ett EU-utträde så är jag faktiskt riktigt rädd för konsekvenserna. Låt mig förklara hur jag tänker.

Jag tänker att om Britterna nu helt plötsligt väljer att stanna kvar i EU så tror jag att de som fortfarande är för ett EU-utträde (Brexit) kommer driva en svekdebatt som bygger på de normala populistiska idéerna om att dagens politiker är opålitliga och korrupta samt att de inte vill folkets bästa, utan bara ser till sitt eget bästa.

En svekdebatt som också kommer underblåsas av krafter från bland annat Ryssland, USA och övriga nationalistiska partier i Europa. En svekdebatt som jag tror kan bli väldigt stor och svår att hantera eftersom det är ganska enkelt att få folk att känna igen sig i argumentationen om politikerna i Storbritannien går emot folkomröstningen. Denna svekdebatt tror jag också kommer påverka alla länder i EU, inte minst Sverige och vår inrikespolitik, och skapa misstro, motsättningar och djupa sår även här i Sverige.

Fast nu kanske ni tänker att debatten inför folkomröstningen i Storbritannien var väldigt smutsig och innehöll väldigt konstiga argument och rena lögner samtidigt som debatten också påverkades av andra länder. Ni kanske tänker att flera av det som röstade för ett EU-utträde känner sig lurade och nu har blivit klokare, tänkt om, och vill stanna kvar i EU, och att det då är demokratiskt att Britterna också stannar kvar i EU, men….

Men…… Till er som tänker så vill jag säga att en opinion är en sak och att opinionen ändras hela tiden och enskilda opinionsmätningar kan inte stå över en folkomröstning. De som röstade för ett EU-utträde vann valet och det motsvarar folkviljan där och då. Något annat finns inte, och skulle politikerna göra något annat så kan jag faktiskt förstå den svekdebatt som skulle komma. Det är inget konstigt med det.

Nä, Britterna har inget val. Att avbryta ett EU-utträde kan frigöra väldigt smutsiga krafter och skapa väldigt djupa sår som kan bli väldigt svåra att läka så Brexit är det enda som gäller, och vi andra ska bara sitta lugnt på läktaren nu och studera det som händer i Storbritannien. Vi ska så klart påverka och försöka göra det så bra som möjligt för oss, men jag tror att det bästa nu är att låta det hela ske, och för andra länder så gäller det att studera och lära sig av det som nu pågår, och försöka undvika att försätta sig i samma sits.

måndag 11 mars 2019

Ett inlägg för dig som inte kan något (om försvaret alltså....)

Det här inlägget är för dig som inte kan något. Med det inte sagt att du är okunnig. Bara att du inte kan något. Om försvaret alltså. Annars tror jag att du kan jättemycket om olika saker och kan lära mig en hel del. Men låt mig först lära dig något enkelt om försvaret, dess olika grenar och hur det är tänkt att det hela ska funka. Sen kan du lära mig något.

Nu när jag ska lära dig något så vill jag börja med att säga att du säkert någon gång har fått frågan ”Vad har du för strategi?”, utan att egentligen tänka närmare på vad det betyder. Du svarar säkert också reflexmässigt. Ofta när jag hör ordet strategi så tror jag att vederbörande egentligen menar ”taktik”, men jag vet inte. Jag har i alla fall lärt mig att ordet ”strategi” betyder att välja slagfält samtidigt som innebörden av ordet ”taktik” mer handlar om hur man utnyttjar sina resurser på slagfältet.

Strategi är alltså att tänka stort, och tänker man stort samtidigt som man tänker försvar i Sverige så kan man tänka att längst ut i Östersjön verkar marinen med sina fartyg. De möter tidigt upp en anfallare och kan öppna eld och sänka inkommande fartyg. Närmare land ligger amfibie som verkar i gränslandet mellan hav och land, dvs i skärgården och kustnära terräng samtidigt som de ger marinen understöd. Längst in på land verkar armen. Flygvapnet verkar understödjande i luften över hela arenan.

Den gamle kinesiska krigsstrategikern Tsu-Tsu sa en gång att ”du ska attackera din fiendes svagaste punkt med din största styrka för då vinner du stort”. Med det menar han att du ska göra processen kort och undvika långdraget tjafs.

Med det uttalandet som grund så förstår man att det är viktigt att en försvarslinje måste hänga ihop och vara stark med ett fåtal svaga punkter. Det spelar liksom ingen roll om det är idrott eller försvarspolitik. Tankegångarna är desamma. Tar man bort en del inom försvaret (tex flyg) eller försvagar en del (tex marinen) så kommer fienden utnyttja det. Nu kan man som försvarare i och för sig täcka upp på olika sätt, men en anfallare kommer i alla fall göra precis som Tsu-Tsu säger. De kommer anpassa sin anfallsstrategi efter Sveriges styrkor och svagheter, och attackera Sverige med sin största styrka på Sveriges svagaste punkt, oavsett var den punkten är.

Den som gör prioriteringarna av försvarets kommande resurser är Försvarsberedningen som kommer med en rapport i maj kring hur de ska prioritera försvarets resurser de kommande åren, och prioriterar de bort tex ett nytt ytstridsfartyg (som tidigt kan öppna eld och sänka inkommande fartyg) så kommer de prioritera bort en pusselbit i det svenska försvaret, och det kommer fienden utnyttja. Det bara är så, och därför är det viktigt med nya ytstridsfartyg.

Jag hoppas att du lärde dig något. Jag hoppas att du nu förstår vikten av Försvarsberedningens arbete och varför det är så viktigt att det finns ytstridsfartyg ute på Östersjön.

lördag 9 mars 2019

Detta ständiga hackande på Influencers

Jag börjar tycka lite synd om influencers. Alla bara hackar ner på dem. Vad dom än gör så rackas det ner. ”- Influencers bara skriver om saker som andra kan bättre”, ”- Influencers är falska”, "- Vad är ens en influencer?", bla, bla, bla. Så brukar det låta.

Det verkar som att influencers spelar i någon sorts B-lag och att etablissemanget där ledarskribenter som tex Jan Guillou, Anders Lindberg och Sakine Madon står högst i kurs och utgör någon form av A-lag som inte riktigt vill vara med influencers. Jag har sett otroligt många fall där etablissemanget försöker racka ner på influencers. Både inom löpning, där tex Petra Månström ofta blir hårt ansatt, och inom den offentliga debatten.

”Fler poliser, inte influencers”, skrev Sakine Madon när hon ifrågasatte att Polisen använde influencers från Instagram när de försökte sprida sitt budskap. Sakine tyckte alltså att Polisen borde anställa fler Poliser än att betala 12 influencers totalt 350 000 kr för att de skulle lägga ut två inlägg var på Instagram för att informera om Polisutbildningen.

Själv tycker jag det är lite coolt med influencers. Ingen vet egentligen hur det har hamnat i sin position men dom är där och bara genom sin närvaro provocerar de etablissemanget då de med sina 100 000-talse följare är en kraft att räkna med, och en stor konkurrens till de mediala plattformar som tex ledarskribenter sitter på. För det ska ni veta. Om dagens A-lag (ledarskribenterna) slutar på sin tidning så blir de samtidigt av med den plattform som de använder för att sprida sitt budskap eftersom de bara lånat sin plattform, och det har inte en influencer gjort för den plattformen kommer ju med influencern.

En plattform som alltså kan bestå av 100 000-tals följare på Instagram eller 500 000 följare på YouTube, och det är ingen dålig plattform om man någon gång skulle behöva en megafon, och eftersom ingen vill sitta i en garderob och prata (det är ju inget kul) så är det många som vill låna den där megafonen för att höras. Precis som Polisen gjorde när de ville marknadsföra sin Polisutbildning. Inget konstigt med det.

fredag 11 januari 2019

Positiv framtidsoptimism på Folk och Försvar

Det känns att vi är i början av ett nytt år, och som så ofta i början av ett nytt år så finns det framtidshopp, och hopp om en förändring. Hopp om en nystart.

Försvarsmakten och Försvarets Materielverk står inför en förändring, och en nystart. En positiv förändring med ökade ekonomiska tillskott som ska leda till någonting större och starkare, och som i år börjar med försvarskonferensen Folk och Försvar i Sälen. Försvarsministern är där. Överbefälhavaren är där. Generaldirektören på FMV är där. Marinchefen och arméchefen är där. Alla är där. Där och samlade.

Alla är där, och alla vet vad vi ska göra de kommande 10 åren. Alla vet att vi ska bygga ett än mer slagkraftigt försvar med allt vad det innebär. Alla vet att vi har mycket att göra. Alla vet vilken utrustning som måste köpas och vilka organisationer som måste utvecklas. Alla vet, och det känns som att vi går in i det nya året med de ökade ekonomiska anslagen samlade och enade.

Försvarsmakten, Försvarets Materielverk och övriga myndigheter inom Försvarsdepartementet är samlade, enade och starka, och vi har alla mycket att göra de kommande 10 åren.

Den positiva framtidsoptimismen vi står inför handlar inte bara om Försvarsmakten eller Försvarets Materielverk. Den positiva framtidsoptimismen handlar även om industrin. Fin svensk tillverkningsindustri som kommer ta emot beställningar och uppdrag för att bygga den utrustning som behövs för att Sverige om 10 år ska stå med ett slagkraftigt försvar.

Den positiva framtidsoptimismen vi står inför handlar också om de ingenjörer vi behöver utbilda på svenska universitet och högskolor. Ingenjörskunskap vi kanske inte har idag utan som vi måste skaffa oss genom att tillföra forskningsmedel för att kunna lösa våra problem. Men det gör inget. Vi löser det. Vi kan inget annat än att lösa den här typen av problem.

Jag hoppas att årets försvarskonferens Folk och Försvar i Sälen präglas av den positiva framtidsoptimism som finns. Förutsättningarna finns, för alla är där, alla är samlade och enade, och alla vet.

Alla vet att vi har väldigt mycket att göra.

tisdag 8 januari 2019

Ett ökat försvarsanslag får inte bli ett nytt Karolinska

Kan ett ökat försvarsanslag blir ett nytt Karolinska? Kan guldet bli till sand som rinner oss ur händerna? Blir det pannkaka av alla pengar? Dyra långa oändliga processer som slutar i någonting som bara är en liten vante, när man egentligen ville ha en kostym.

Att det tar 15 år från att de första specifikationerna börjar skrivas till leverans av ett militärt system är så klart inte bra, och nu kanske ni tänker; "Så lång tid tar det inte, det är ju nästan ett helt arbetsliv". Ja, men nu är det så att det kanske inte är helt osant det där eftersom det är oerhört avancerade beslutsprocesser och utvecklingsprocesser som ligger bakom, och nu är det viktigare än någonsin att förstå varför det kan ta så lång tid att utveckla militär materiel.

Det är viktigt att förstå det eftersom det svenska försvaret nu troligtvis står inför en ansenlig ökning av försvarsbudgeten samtidigt som de olika försvarsgrenarna gör vad de kan för att få så stor del av investeringspengarna som möjligt. Arméchefen pratar ut i media om att han minst behöver en till brigad (4 500 man med utrustning). Marinen vill ha nya stridsfartyg och Flygvapnet vill ha förstärkning till sin verksamhet. Alla vill ha sitt, och det är inget konstigt med det.

Det konstiga är dock att det kan ta 15 år från att de första specifikationerna skrivs till att tex en båt levereras. Det här är så klart en oacceptabel tidshorisont och så kan vi inte ha det när nya ekonomiska tillskott kommer Försvarsmakten och FMV tillhanda.

Den 6:e januari gick också Beatrice Ask ut i Rapport och sa hon är bekymrad över försvarsförmågan och att den måste bli bättre här och nu, men även hon verkade tycka att det tar lite för lång tid.

Vi vet var vi står, vi vet vad vi vill, och vi vet var vi ska. Det betyder att vi vet vilken utrustning vi har och vi vet vilken utrustning vi behöver köpa för att nå vårt mål. Det vet Försvarsmakten, det vet FMV och det vet regering och riksdag. Det vet alla, och alla vet också vad vi behöver prioritera så det är bara att sätta igång.
Men, det här med att ”sätta igång” är alltid inte så enkelt men som tur är så skedde det en organisationsförändring vid nyår som innebär att FMV får ta del av investeringspengarna direkt utan att Försvarsmakten finns med som mellanled och det spelar oss i händerna på ett positivt sätt. Så därför kommer här fem enkla tips till hur utvecklingen av ny materiel ska komma igång så att vi inte behöver vänta 15 år på leverans.
  1. Regeringen ska omgående på befintligt underlag (vi vet tillräckligt) prioritera och ”öronmärka” pengar till respektive investering (tex nytt stridsfartyg, ny armébrigad, etc) där tex FMV som mottagare av investeringsmedel ska hantera varje investering som ett projekt
  2. Förenkla utvecklingsprocesserna. Det går att ta bort en hel del steg, kontroller och göra utvecklingsprocesserna enklare. Utveckla enligt förenklad utvecklingsmodell.
  3. Använd ett mindre team på max 10-15 personer som sköter allt från projektledning, specificering, granskning av design/konstruktions, avtalshantering, uppföljning av leverantörer, osv. Teamet ska ha långt gående mandat att ta tekniska och funktionella beslut som krävs för att driva utvecklingen framåt.
  4. Acceptera inte ändringar efter specificeringsfasen är slut och byggnationsfasen har börjat. Det kostar bara tid och pengar.
  5. Håll tidplanen för om man levererar på tid så håller man budget. Allt som görs ska fokuseras på att klara kommande milstolpe på tid för gör man det så har man till slut klarat sista milstolpen på tid och budget.
Det här är ganska enkla grejer som ändå är väldigt svåra att genomföra för det finns väldigt många människor runt omkring ett militärt projekt som har lite olika viljor och olika perspektiv med möjlighet att påverka i olika riktningar.

torsdag 4 oktober 2018

Jämställdhet och genus inom försvaret

På twitter har jag vid ett par tillfällen skrivit tweets som fått över 500 gilla, och över 400 re-tweets. Tweets som visats över 100 000 gånger. Det har också hänt att jag inte fått några reaktioner alls, och det kan så klart bero på lite vad som helst, men ibland får det mig att fundera. Som nu.

Som när jag för någon dag sedan skrev om hur positivt jag upplevde det att Försvarsmakten anordnade ett seminarium med internationella deltagare som handlade om jämställdhet och genus i internationella militära insatser. Då reaktionerna på tweeten blev dålig tänkte jag att jag lägger upp en till tweet med ungefär samma budskap. Denna gång blev det en tweet som handlade om FMV:s deltagande, jämställdhet och inkludering i samband med Pridefestivalen i Stockholm. Inte heller denna gång blev det några reaktioner.

Vad betyder denna avsaknad av reaktioner? Är det en tillfällighet?, eller kan det hänga ihop med att andra som tweetat om ungefär samma sak har fått mycket negativa svar från anonyma skribenter som anser att jämställdhet och genus är fjollerier, och att myndigheter inte ska syssla med sånt.

Själv tycker jag att det är självklart med jämställdhet och genus. Tyvärr har dock genus fått en väldigt negativ klang då ordet kapats av ”tokvänstern” och ”tokhögern” som verkar tro att genus betyder att killar ska leka med dockor och tjejer med bilar, vilket det så klart inte gör. Jag inser här att avsaknaden av reaktioner kanske beror på de aggressiva kommentarerna som ofta syns i anslutning till texter och inlägg kring ämnet. Det kanske beror på att förnuftiga och balanserade mänskor inte längre vågar eller vill träda fram. Det kanske beror på att folk har blivit bortskrämda av det aggressiva beteendet, och det är illa.

För er som undrar vad genus har med internationella militära operationer att göra så kan jag upplysa om att det INTE handlar om att ”killar ska leka med dockor och tjejer med vapen”, utan det handlar till exempel om hur tjejer och killar upplevt bemötande från lokalbefolkning eller andra länders militära personal. Det kan handla om utrustningen var tillfredsställande, tex om skyddsvästar var anpassade efter manliga och kvinnliga kroppsformer. Det kan handla om det fanns separerade duschar, etc, etc. Jag tycker det är helt självklart att vi ska lära oss av erfarenheten och sådant måste diskuteras och självklart ska Försvarsmakten, angränsade myndigheter och försvarsindustrin hantera frågan. Jag tycker det var bra att Försvarsmakten tog tag i denna fråga.

Då så, då var det här inlägget skrivet och om reaktionerna följer trenden från twitter så kommer det bli aggressiva reaktioner, eller inga reaktioner alls J.

lördag 8 september 2018

Tankar i vallokalen bakom det gröna skynket

Jag står i vallokalen bakom den gröna skärmen med 6 valsedlar. 3 för socialdemokraterna och 3 för moderaterna. En valsedel för varje val, dvs kommunalval, landstingsval och riksdagsval. Jag är osäker. Osäker in i det sista. Även fast jag står bakom det gröna skynket med valsedlar och valkuvert så är jag fortfarande osäker på hur jag ska rösta.

Jag börjar med landstingsvalet. Det är enklast. En kompis till mig arbetar på Danderydsakuten och han säger att alliansen som styr landstinget i Stockholm inte klarar av att hålla ihop sjukvården. Allt är eländigt, och enligt min kompis så är socialdemokraterna det enda man kan rösta på i landstingsvalet, och jag litar på honom. Jag lägger ner min röstsedel som det står ”Socialdemokraterna” på i kuvertet och klistrar igen det.

Nästa röst blir kommunalvalet här i Vallentuna. Det är också ganska enkelt. Det blir moderaterna. Mest av gammal vana och ska jag vara helt ärlig så är jag inte heller så insatt i kommunpolitiken. Dock vet jag att de styrande i kommunen samarbetar ganska bra över partigränserna. Det verkar gå rätt lugnt till så det känns helt rätt att lägga en röstsedel som det står moderaterna på i valkuvertet och klistra igen det.

Det sista valet är svårast. Riksdagsvalet. Här väljer jag också mellan socialdemokraterna och moderaterna. Det kan tyckas vara två partier som står ganska långt ifrån varandra ideologiskt, vilket de också kanske gör, men när jag tittar på de olika sakpolitiska frågorna som är viktiga för mig så blir valet svårt. Ta skolan till exempel. Mina barn går på Engelska skolan som vi upplever är en helt fantastisk skola. Dock gör de övervinster på skattepengar och jag är lite osäker på hur socialdemokraterna tillsammans med vänsterpartiet vill hantera det. Själv är jag emot övervinster i välfärden men lite vinst måste välfärdsföretag ändå få göra, annars försvinner incitamentet att driva tex en skola i privat regi. I den här frågan står jag nog närmare moderaterna.

När det gäller andra samhällsstrukturella funktioner som tex sjukvård, föräldraförsäkring, familjevecka, osv så känns socialdemokraterna mycket starkare än moderaterna. Här utklassar socialdemokraterna sina motståndare i moderaterna. Jag tycker också att socialdemokraterna är starkare inom klimat och miljöfrågor än vad moderaterna är.

Ni som följer mig vet också att säkerhetspolitiken och försvarsfrågorna är viktiga för mig, och här tycker jag att moderaterna har presenterat den i särklass bästa och mest genomtänkta långsiktiga försvarsambitionen där försvarsanslaget först ska öka med 18 miljarder per år fram till 2021, och sedan inom 10 år öka försvarsanslaget ytterligare till 2% av BNP. Det känns som en ambition där de faktiskt läst det underlag som finns, och lyssnat på de som kan de här frågorna.

Socialdemokraterna har också Annika Strandhäll som under valrörelsen vuxit fram och tagit ett väldigt stort moraliskt ansvar och som i många fall på egen hand stått upp mot hat och tråkigheter på tex sociala forum. Hon har tagit debatten på ett värdigt, snyggt och fräscht sätt. Hon har stått för vem hon är och sina värderingar på ett sätt som jag beundrar och som är väldigt anständigt. För mig har det också väldigt stor betydelse.

Moderaterna har och sin sida Carl Bildt som i slutet av valrörelsen också trädde fram med ”Jag är en stolt hallänning, stolt svensk och stolt europé. Jag förbehåller mig rätten att du respekterar mig som hallänning, svensk och europé”. Ett uttalande som jag tror kommer bli legendariskt.

Men nu är det dags. Nu kan jag inte stå här bakom det gröna skynket och tveka längre. Jag måste bestämma mig. Med lite glädje, lite sorg och med lite vemod tar jag min röst. Jag lägger ned den i kuvertet och klistrar igen det samtidigt som jag inser hur ett demokratiskt val lockar fram mina komplexa och unika känslor och värderingar (som jag delat med mig av här).

När jag går mot valurnan inser jag också att demokratin är det enda statsskicket vi kan ha. Jag inser det då jag tittar in i mig själv och mina egna komplexa känslor och värderingar som blir en röst i ett demokratiskt val. Ett demokratiskt val där alla de andra miljontals människor som röstar i samma val går igenom samma process. Demokratin har sina brister, men det är ändå det bästa vi har.

Nu är valet över för min del. Nu kan jag bara avvakta morgondagen och se vad alla andra har röstat på.