lördag 23 juni 2018

Obefogad kritik kring FMV-anskaffningar

Att upphandla försvarsmateriel är svårt. Svårt då det ofta är stora upphandlingar med stora summor pengar involverade vilket ofta leder till meningsskiljaktigheter. I den ideala världen är en upphandling av ett materielsystem (typ JAS, ubåtar eller stridsvagnar) ganska enkel då behovet av en viss produkt/system borde vara styrande, vilket det egentligen också är idag. Problemet är bara att alla intressenter, beslutare och brukare inte alltid kan komma överens om vad det egentliga behovet och den bästa tekniska lösningen är.

Åsiktsskillnaden mellan olika behov och lösningar börjar alltid redan i beredningsskedet/planeringsskedet av en anskaffning och fortsätter ofta genom hela anskaffningsprojektet fram till leverans. En process som ibland kan ta 10 år. Under resans gång kommer dock tekniska beslut och vissa tekniska kompromisser ske i syfte att komma vidare i anskaffningen. Tyvärr så har här ofta de som inte fått sin vilja igenom svårt att släppa det och gå vidare vilket ofta syns i debatter i tidningar, TV och på sociala forum.

Debatter och diskussioner är bra, men samtidigt kan det verka splittrande om det görs på fel sätt och kan skapa mer förvirring än att det på ett sunt sätt driver anskaffningen framåt till ett bättre resultat. En sak är dock säker och det är att Försvarets Materielverk, som alltid är den som driver anskaffningen, kommer få kritik. Vid slutlig leverans kommer ofta kritiken och det sker i allmänhet i media och på sociala forum som tex FMV:s Instagramkonto eller twitterkonto. Tyvärr är ofta kritiken väldigt insiktslös och onyanserad. Det är bara att gå in och titta tex här: https://instagram.com/p/BkSA7zLBPY4/

Ett exempel på anskaffning som pågår nu i ett tidigt skede där FMV i slutändan mycket väl kan få kritik, oavsett vad allt landar i och vad FMV slutligen levererar, är det nya luftvärnssystemet.

Efter att Försvarsmakten sammanställt behovet av ett nytt luftvärnssystem, och att FMV därefter formulerat behoven i form av tekniska krav, och i en offertförfrågan, så landade utvärderingen i att det tekniska och funktionella valet stod mellan det amerikanska Patriot-systemet och det europeiska(fransk/italienska) SAMP/T-systemet.

Det amerikanska Patriot-systemet betraktas äldre och dyrare än den europeiska konkurrentens. Dock ska tilläggas att Patriot-systemet är installerat i bland annat Litauen, Rumänien och finns i Polen, och har utvecklats och uppgraderats under åren så det innehåller modern teknologi med modern prestanda varvar Patriot-systemet i och med detta betraktas som ett väldigt driftsäkert system jämfört med den europeiska konkurrentens.

Den amerikanske försvarsministern har också klargjort för de svenska och finska försvarsministrarna vad som gäller: Patriot ska vara norra och östra Europas luftvärnssystem. Ett litet problem som den Polska regeringen uppmärksammat är dock att Patriot, för att kunna motverka alla olika scenarion, bör kompletteras med ett system utvecklat av Israel.

Till försvarsmaktens behov, tekniska utvärderingen och den storpolitiska aspekten som nämns ovan ska också tilläggas att det finns ett Svenskt nationellt intresse från industrin att välja det Fransk-Italienska Samp/T-systemet då en Svensk radar samt andra robotar skulle kunna användas vilket skulle generera arbetstillfällen, teknologisk kompetens och positiva spin-off-effekter i Sverige.

Att Försvarets Materielverk ska navigera rätt och göra alla parter nöjda i den här anskaffningen är omöjligt. Det är helt omöjligt då meningsskiljaktigheter finns mellan de olika politiska partierna (och inom partierna), beställare, och brukare, och när systemet i slutändan levereras så kommer det finnas några som inte är nöjda. Det bara är så.

En sak är dock säker. Anskaffningen av nytt luftvärn kräver en oerhört hög beställarkompetens, och den kompetensen finns på Försvarets Materielverk som kommer hanterar den här frågan och anskaffningen på ett väldigt professionellt sätt. Patriot-anskaffningen kommer bli rätt, oavsett vad andra tycker. Detta då det system som slutligen levereras kommer vara det bästa med hänsyn tagen till alla olika aspekter.

Slutligen vill jag säga att det här inlägget bara representerar mina åsikter och källorna till det här inlägget har varit:

lördag 7 april 2018

David Nilsson springer fort, och det är kul

David Nilsson springer mycket och fort, och det är kul. Själv springer jag inte lika mycket, och inte heller lika fort, och det är inte lika kul. Misstänker här ett samband mellan att springa mycket och fort, och att inte springa lika mycket och lika fort, och att ha kul.

Såg på David Nilssons Instagram att han för någon vecka sedan sprang en landsvägsmil på 29:03 vilket är den bästa svenska landsvägsmiltiden på över 10 år. Det blev så klart också PB med 18 sekunder vilket är en oerhört stark prestation efter en vinter som för David Nilssons del tydligen präglats av ömmande hälsenor (enligt Davids Nilssons Instagram), och jag hoppas verkligen att vi får se mer av David Nilsson under säsongen 2018. Det vore kul.

Jag blir också extra glad över att just David Nilsson lyckades få till ett sådant fantastiskt lopp då jag upplever att David Nilsson är en väldigt rolig, ödmjuk och trevlig person. Nu känner jag inte David Nilsson men han har tidigare varit med på någon klubbträning med Vallentuna FK tillsammans med Lars Södergård när jag också tränade med dem, och där fick jag ett väldigt positivt intryck av honom.

Jag kan också tycka att det finns en härligt positiv relation mellan just Lars Södergård och David Nilsson. I alla fall om jag får döma av vad jag ser på Instagram där de skojar friskt med varandra. Det är kul. Även Fredrik Uhrbom verkar vara med på ett hörn. Det är också kul. I ärlighetens namn så verkar de vara flera svenska elitlöpare som har riktigt kul tillsammans. Det är så klart också kul.

Nu kanske det börjar bli lite tjatigt med ordet kul, men en sak som inte är riktigt lika kul är att jag själv inte springer en landsvägsmil på 29:03. Möjligtvis springer jag 5 km på 29:03, eller nja. Nu var jag kanske lite elak mot mig själv. Lite fortare går det, men det går inte så fort så att det är kul att skriva om. Därför gläder jag mig istället åt, och skriver om, David Nilssons fantastiska resultat, och det tycker jag hela löparsverige ska göra. För det är kul.

torsdag 15 februari 2018

Vad händer i Syrien?

IS verkar vara på väg att besegras. De har knappt något territorium kvar i Irak och i Syrien, och de är väldigt hårt ansatta i de områden som de fortfarande existerar.

I och med det kanske man kan tro att kriget i Syrien snart är över, men så är det inte. Nu börjar nästa krig. Nu börjar Turkiets krig mot de USA-stödda kurderna. Samma USA-stödda kurder som regeringstrogen Assad-milis tidigare attackerat. Och det är här det börjar bli komplicerat då Ryssland också stödjer den regeringstrogna Assad-milisen.

Det komplicerade läget urartade för någon vecka sedan och exakt vad som hände är fortfarande oklart samtidigt som det hela är väldigt känsligt. Men klart är dock att det bröt ut stridigheter mellan USA-ledda styrkor och styrkor ledda av Ryssland. Vem som attackerade vem är inte klart, men när stridigheterna efter ett par dagar lagt sig så hade många ryssar dött i ett antal USA-ledda bombanfall.

Uppgifterna kring antalet döda ryska medborgare varier mellan 5 och 100. Inga exakta siffror finns då ryska myndigheter också förnekar att det var ryska soldater som dödats i stridigheterna, trots att det var ryska medborgare. Detta då de ryska soldaterna var så kallade ”privata soldater” som arbetade på kontrakt i regionen. Jämför med amerikanska Blackwater i Irak.

Dock finns det omständigheter kring stridigheterna som enligt många bedömare innebär att de ryska ”privata soldaterna” agerade på order från Moskva. Det har hänt förr. Det hände då samma företag tidigare agerat åt ryska intressen både på Krim och i Östra Ukraina.

Incidenten mellan Ryssland och USA oroar så klart samtidigt det uppstått hotfulla situationen mellan Iranska och Israeliska styrkor i regionen. Situationer där Iranska styrkor bland annat skjutit ner Israeliska drönare.

Sen gammalt vet vi också att USA och Israel har starka band med varandra samtidigt som Ryssland och Iran är allierade. Det här betyder att vi kanske kan börja urskilja två block i regionen som på ena sidan består av USA och Israel och som på andra sidan består av Ryssland, Iran och regimtrogna styrkor till Assad i Syrien.

Som en annan stor spelare har vi också Turkiet som å ena sidan är med i NATO samtidigt som Turkiet har etablerat en offensiv mot just de kurder som USA stödjer militärt. Med tanke på hur Erdogan agerar och hur han har skapar ett mer islamistiskt samhälle i Turkiet så är det naturliga för honom att ställa sig på Ryssland och Irans sida.

I och med den komplexa situationen så tror inte jag att kriget i Syrien är slut. Långt ifrån, och vill det sig illa så kan det eskalera från dagens situation. Dock verkar det bli som vanlig, alltså USA och Israel mot resten.

onsdag 13 december 2017

Medicinen mot att känna sig fet, trött, kletig och äcklig

Kom hem efter jobbet och kände mig fet, trött, kletig, äcklig och sunkig. Kände mig som skit, och medicinen mot det heter löpning. Det vet vi sen gammalt. Det vet vi av erfarenhet. Den gammal erfarenheten säger att det är när man känner sig som skit man ska ut och träna löpning. Det är då man ska stänga av känslorna och byta om till träningskläder och ta det svåra steget över tröskeln, och ut i kylan och frysa.

Här i Stockholmsområdet är det inte bara kallt utan det är också snöslask. Så där slafsigt och halt så att skorna släpper lite vid frånskjutet på varje steg. Jag tror ni vet. Jag tror också att ni vet att allt blir lite extra jobbigt då.

I början av ett sånt där grispass känner man sig alltså fet, trött, kletig och äcklig samtidigt som man springer och fryser i slafsigt snöslask. Men, nu är det så att även fast det känns så där dåligt innan och i början av passet så är medicinen mot att känna sig så där grisig och dålig just löpning. Det är liksom bara att ta sig igenom det för det känns ju så mycket bättre efteråt, och det är ju just det vi vet sen gammalt.

Det verkar också som psykvården nu rekommenderar träning och löpning till de som lider av lättare depressioner. Det är bra. Det gjorde man tidigare också. Typ på 40, 50 och 60-talet. Alltså innan antidepressiva medel gjorde intåg i dagens samhälle, för när de kom så slutade man att rekommendera motion och träning till de som led av lättare depressioner. Det fanns ju lite mer pengar att hämta i antidepressiva medel så då tog de över, men nu verkar det som att man ha hittat en medelväg med både mediciner och motion. I alla fall för de lite svårare fallen, och det är bra.

Mitt grispass blev 12 km löpning i snöslask och efter det mådde jag som en prins. Här behövs inga mediciner. Behövs bara träning. Bara löpning. Löpning.

torsdag 9 november 2017

Vi vet att Putin vet att vi vet att Putin ljuger

Putin ljög. Tänker på konflikten i Ukraina och när ryska trupper gick in i de östra delarna samtidigt som Putin hävdade att rysk trupp inte alls befann sig där. Uttalandet gjordes inför världens media trots överväldigande bevis för att rysk trupp befann sig i Ukraina. Putin ljög alltså.

Putin vet att Putin ljög när han förnekade att rysk trupp var i Ukraina. Vi vet också att Putin ljög. Putin vet att vi vet att Putin ljög, men ändå så fortgår det och det är ingen som kan göra någonting åt det. Det är helt enkelt så det går till idag. Politiska ledare uttalar lögner som regimtrogen media exponerar samtidigt som en påverkningskampanj med lögnen som grund etableras i sociala forum. Ja, så är det med den saken och det hela blir såklart obehagligt när sedan desperata svenska debattörer använder ljust påverkningskampanjerna för att stärka sin egen argumentation.

Det känns väldigt obehagligt när svenska politiker sprider, hänvisar till, och använder tex Sputnik eller Egor Potolov som källa för sina diskussioner. Det är så uppenbart att de driver en agenda, en rysk agenda som går ut på att splittra, sprida osäkerhet och förvirra så mycket som möjligt. Bland annat genom att bekräfta debattörer som ständigt hävdar att Sverige faller sönder (trots att det finns en mängd rapporter om motsatsen).

Det hela är så konstigt för om vi vänder på det så finns det inga svenskar i Ryssland som gör samma sak. Det finns inga svenskar i Ryssland som sitter och eldar på splittring i deras inrikesdebatt. Det finns ingen som gör det, men i Sverige är det helt normal att Egor Putilov och Sputnik eldar på splittringen. Det är till och med så accepterat att debattörer i sin desperation efter argument använder det som källa för att stärka sin egen åsikt.

Snart är det 2018 och valår, och då ska det bli väldigt intressant hur det här fenomenet tar fart. För det kommer det göra. Mer än någonsin, men vi måste också tänka på att vi vet att Putin ljuger. Vi måste tänka på att vi också vet att Putin vet att vi vet att Putin ljuger.

fredag 3 november 2017

Det viktigaste är att ha roligt

Just nu pågår Europamästerskapet i discodans för fullt nere i Minsk i Vitryssland. Idag klockan 13:45 tävlar min yngsta dotter för Sverige. Hon tävlar i klassen ”Small Group Children”, och hon är 11 år.

"- Det viktigaste är att du har roligt", säger vi till henne. Vi säger det nästan varje dag. Vi säger det för att vi verkligen vill att hon ska ha roligt, och inte känna någon press från omgivningen. Att hålla dottern borta från för mycket press och fokus samtidigt som det genomförs en EM-satsning är faktiskt inte så lätt. På något vis så bagatelliserar vi något som är väldigt stort. Allt för att det viktigaste är att hon ska ha roligt.

Jag tänker ofta på hur hon som 11-åring upplever det hela, och uppriktigt sagt så tror jag inte hon förstår vad hon gör. Hon förstår inte hur stort det är. Hon bara kör. Hon bara kör utan vetskap om hur EM-satsningen påverkar våra liv. Hon bara kör utan vetskap om hur vi har anpassat vårt arbete och vår fritid efter hennes träning. Det är lika bra att hon inte vet det, och så länge hon har roligt så kommer vi fortsätta med det.

En gång frågade min 11-åriga dotter hur mycket dansen kostade. Hon berättade att hon hade hört av en danskompis att dansen kostade 10 000 kr per år. Jag smålog och sa att hon inte skulle tänka på det. Jag sa att så länge vi har roligt så ska vi dansa. Att den egentliga kostnaden är ca 100 000 – 150 000 kr per år håller vi för oss själva. Det är ju inte viktigt. Det viktigaste är ju att hon har roligt.

Igår kom ett antal bilder på Facebook från deras sista träning nere i Minsk i Vitryssland som de gjorde på tävlingsarenan, på tävlingsgolvet, framför läktarna och i den rätta miljön. Senare kom också fina bilder och liveinspelningar från invigningen när de gick i en ”flaggparad”. Det hela påminde lite om OS-invigningen och dess inmarsch med all pompa och ståt. Det såg ut som de hade roligt, och det är i alla fall det som är det viktigaste.

Sveriges Television spelar också in en dokumentär om min dotter och hennes discogrupp. Ni kommer alltså under våren att få se lite av hur hon och hennes danskompisar tränar, tävlar och tänker. Ni kommer få se det på TV, men det kan jag återkomma till senare, för det är ju inte viktigt. Det viktigaste är ju att hon har roligt. Det viktigaste är att min 11-åriga dotter har roligt när hon idag representerar Sverige i Europamästerskapet i discodans.

måndag 16 oktober 2017

Flickan från lotusfälten

”Mina klasskompisar blev ihop och gjorde slut, stod och hånglade i korridorerna och smygrökte bakom skolan. Jag ägnade varje rast åt att repetera det jag redan kunde utantill och hade pluggat in under flera veckor”.  Stycket är ett citat från Linn Heeds självbiografi "Flickan från lotusfälten", och det var jag som smygrökte bakom skolan (och de som hånglade i korridorerna var Pernilla och Göran).

Flickan från lotusfälten heter en nysläppt bok som handlar om adoption, om att söka efter sina biologiska föräldrar, om att utvecklas som människa, och är skriven av Linn Heed som mest är känd som Aftonbladets sex-och relationsrådgivare.

Boken är en mycket personlig skildring av Linns barndom, uppväxt och sökandet efter sina biologiska föräldrar i Sydkorea och berör mig mycket då Linn och jag gick i samma klass i högstadiet.

Linn Heeds självbiografi "Flickan från lotusfälten"
Jag blir berörd när Linn beskriver hur hon tänkte som högstadieelev. Hur hon pluggade. Hur hon upplevde sin barndom, sina klasskamrater, och hur hon såg på tillvaron. Hur hennes självkänsla byggde på prestation och goda studieresultat. Jag minns Linn och hennes personlighet men jag hade ingen aning om vilka tankar hon bar på, och det är dessa tankar som berör mig när jag läser hennes bok.

Jag köpte boken och läste ut den samma dag. Boken är lättläst och jag rekommenderar er alla att läsa den. Jag rekommenderar er alla, inte bara adopterade, att läsa boken då den ökar empatin och möjligheten att förstå olikheter. När jag gick i högstadiet hade jag till exempel ingen aning om hur olik oss andra hon kände sig som adopterad. Jag förstod aldrig det. Jag reflekterade aldrig över det, och därför tror jag det är jättenyttigt för mig som förälder att läsa boken och samtidigt reflektera över de skillnader som finns mellan mina barn och deras kompisar.

Jag har läst boken. Jag har reflekterat. Nu tycker jag att du ska läsa boken. Nu tycker jag att du ska reflektera.