söndag 25 september 2016

Fantastisk veteranlöpare

Är på väg hem från jobbet. Jag har tränat, och bär på datorväska och träningskläder. Det är varmt. Samtidigt som jag går igenom bostadsområdet hemma i Vallentuna hör jag en röst ropa bakom mig.

-Lennart!; är det någon som ropar, och innan jag vänder mig om så hinner jag tänka att det kanske är något av mina barn som ropar, eller någon granne. På sätt och vis var det också en granne som ropade då hon som ropade bor ca 200 meter ifrån mig.

Det var Åsa som ropade, Åsa Lundin. Åsa som för ett par veckor sedan sprang Stockholm Halvmaraton på tiden 1:20:39 och som på det blev fjärde bästa tjej av totalen, men då Åsa är 46 år gammal, och mamma till två barn, så tycker jag att hon var bäst av alla.

På vår väg hem genom bostadsområdet hinner Åsa berätta lite om sitt lopp. Hon berättade att hon fick en sån där fullträff där hon aldrig blev trött. Hon bara körde på och starkast var den positiva känslan upp för backarna på Södermalm.

Hon berättade också att hon tagit det lite lugnt i början men då hon efter ca halva loppet mötte den före detta Vallentunalöparen Lars Södergård (som var farthållare för 1:20-gruppen) så ville tydligen Lars att hon skulle springa lite fortare eftersom hon kunde prata så mycket. De hade gemensamt ökat farten lite men då det kändes lite för fort så tyckte Åsa att det var bättre att spara lite på krafterna. Klokt tycket jag.

När vi närmade oss våra hus nämnde jag att hon i mål bara var ca 50 sekunder efter Charlotte Karlsson och det hade hon så klart koll på och här kunde jag också se en antydan till revanschlust. En revanschlust som kanske började infinna sig redan i somras på Stockholm Marathon då Åsa (där med en femte plats på tiden 2:49:56) bara var drygt tre minuter efter Charlotte Karlsson.

På vår väg genom vårt bostadsområde hinner vi också med att avhandla Åsa´s träning och coachuppdrag på Team Stockholm Marathon och Urban Tribes, och när vi kommer fram till min lilla gatstump där jag ska vika av mot mitt hus nämner jag för Åsa att Ewy Palm var som bäst när hon var 48. Åsa ler och säger, - Jag vet.

måndag 19 september 2016

Bra kilometerfart! Starkt!

”Bra kilometerfart! Starkt!”, får jag som kommentar på mitt träningspass när jag lägger ut det på twitter.

Men, va f-n, tänker jag. Det är ju urkasst. 5:12-fart över 12 kilometer är inte bra. Det är väldigt mediokert. För en otränad man i 45-årsåldern kanske det är bra, men inte för mig då jag inte klassar mig själv i den kategorin. Jag klassar mig själv i kategorin ”ung och snygg, vältränad, atletisk, sympatisk och ödmjuk manlig inspiratör i 45-årsåldern”, och då är 5:12-fart över 12 kilometer inte så bra.
Ett distanspass i 5:12-fart
Men, oavsett vilken kategori man klassar sig själv i så blev jag faktiskt glad över kommentaren då det var länge sedan jag fick en positiv kommentar på ett träningspass. Tänker att det kanske är som han säger, och att 5:12-fart över 12 kilometer inte är så dåligt. Det kanske bara är jag som jämför mig med mitt gamla jag. Det jaget som jag var för 2-3 år sedan. Då hade 5:12-fart över 12-kilometer definitivt inte varit bra. Eller?

Inser att jag här förskönar historien lite. Jag sprang nog 12 kilometer i 5:12-fart för några år sedan också. Det är bara det att jag minns andra träningspass bättre, till exempel träningspasset när jag sprang 12 kilometer i 4:12-fart, men det var och andra sidan ett av de bättre träningspassen jag genomfört någonsin.

måndag 12 september 2016

5 tips till Magasinet Springs redaktion

Nedan till vänster ser ni magasinet Springs twitterkonto (@springlfa) med 574 följare, och nedan till höger ser ni mitt twitterkonto (@milensub40) med över 1000 följare. Just saying…….

 
Jag har i flera inlägg uttryck en kritik mot hur magasinet Spring sköts och hur redaktionen väljer att hantera sin ”produkt”, och jag tänkte i det här inlägget ge lite bakgrund och tips till hur de bör hantera dagens situation.

Det hela är ganska enkelt. Finns det ingen marknad att sälja sin produkt på så kommer man inte att kunna sälja sin produkt. Så enkelt är det, och i fallet Spring så finns det ingen marknad att lansera en ”nischad löpartidning” på. Det är som att försöka sälja is på nordpolen. Det finns ingen marknad för det, och det spelar ingen roll om man försöker ändra formen på isen man säljer, eller bildar en klubb för de fåtal som råkar vara intresserade. Nä, det går i alla fall inte att sälja is på nordpolen.

Man måste alltså hitta en ny marknad. Vill man sälja is så kanske det är bättre att göra det på Mallorca, och vill man sälja en löpartidning så är det bättre att hitta en större marknad och andra platser att sälja sin löpartidning på, och den marknaden och den platsen finns bland motionärslöparna.

Den som kan den stora marknaden och motionärslöparna är Petra Månström och om det är någon i sfären kring magasinet Spring som kan vända på den skutan så är det hon. Mitt första tips till redaktionen är alltså att göra henne till chefredaktör och låta henne skapa en tidning som säljer till den breda massan. Efter det kan man börja nischa sig.

Det andra tipset från min sida är också hämtat från bloggvärlden, och det är att folk är intresserade av att följa människor. Se bara på de större bloggarna. De handlar inte bara om löpning utan de handlar om människan bakom. Alltså löpare som tränar, byter blöjor, arbetar och fastnar i tunnelbanan. Intressanta människor som delar med sig av sina liv. Mitt andra tips är alltså att låta läsarna följa en eller ett par människor på regelbunden basis. Människor som delar med sig av träning, bekymmer och framgångar. Lite som ”True Man Show” fast i textform. Har pratar jag inte bara om en liten "spalt" utan om riktiga artiklar i varje nummer.

Det tredje tipset till redaktionen för magasinet Spring är att hitta nya skribenter/journalister. Ta inte de gamla vanliga som redan skriver på olika håll. Ta inte in Petra Månström som skribent. Det är inte nyskapande. Låt henne ta jobbet som chefredaktör och hitta andra nya förmågor som kan skriva texter. Som exempel kan vi ta förra årets ASICS-utmanare som Runners World hittade. De överraskade otroligt positivt och kan utvecklas till någonting riktigt bra. Att rekrytera någon av de ”gamla rävarna” känns bara gammalt.

Det fjärde tipset till redaktionen för magasinet Spring är att de måste våga utmana. Våga ta sin plats. Ta konflikter. De måste vinna sina läsare och de måste ta dem från någon annan som inte kommer vilja släppa dem. Utmana de största och bästa. Tro på sig själva och slåss för sin sak. Är de fega kommer de aldrig att lyckas, och just nu upplever jag de väldigt fega. Det är som Paul Ronge sa till mig en gång. Han sa "Jag går alltid all in, jag kan ingenting annat", och till magasinet Spring vill jag säga. Skärp er! Tuffa till er!

Det femte och sista tipset från mig hänvisar till vad det här inlägget började med, och det är att om ni vill lyckas och bli stora med ert magasin så måste ni blir stora på social forum. På, twitter, instagram, facebook och ni måste arbeta aktivt med de sociala kanalerna. Se bara på Petra Månström. Hon har ca 20 000 följare på instagram, och vem tror ni då kommer med kunderna? Just saying….

onsdag 31 augusti 2016

Ekvalls, Uhrboms och mina mentala barriärer

Efter att Mikael Ekvall missade OS-kvaltiden, och guldmedaljen på 10 000 meter på SM, samt Fredrik Uhrboms kollaps på Finnkampen för något år sedan, så har jag börjat fundera lite på olika mentala barriärer vi löpare lider av.

Som exempel på mentala barriärer kan vi titta på Ekvalls missade OS-kvalitid på maraton med 7 sekunder samt att Ekvall också skulle springa en halvmara på 65:00 min för att kvalificera sig till OS där tiden sedermera blev 65:01, alltså en miss med sju (7) respektive en miss med en (1) ynka sekund. Sist kan vi också hänvisa till att Ekvall missade SM-guldet på 10 000 meter med en (1) ynka hundradel.

Som alla förstår så är detta ett mönster som hänger ihop med psykologiska och mentala barriärer och om Ekvall vill lyckas inom löpningen så bör han ta tag i detta och se till att börja hamna på rätt sida om de olika tidsgränserna. Receptet brukar heta mental träning och om det inte blir någon ändring kommer inte Ekvall lyckas fullt ut, och det är väldigt synd då det är oerhört frustrerande att Ekvall inte vinner, trots att han i många fall har de bästa tiderna.

För att se på de mentala aspekterna inom löpningen från andra hållet så kan vi ta Fredrik Uhrbom som exempel, och även om Uhrbom inte är lika bra tränad och springer lika fort som Ekvall så tror jag ändå att Uhrbom har lite mindre mentala barriärer än vad Ekvall har. Detta då Uhrbom på Finnkampen för något år sedan sprängde den mentala barriären efter den andra vilket i slutändan ledde till den berömda kollapsen i slutet av loppet. Den mentala prestationen Uhrbom gjorde i detta lopp var alltså i världsklass. En oerhört hög mental prestation.

För att hänvisa till mig själv och när jag själv sprang mer seriöst så sprang jag ofta mot klockan vilket ledde till att jag ”visste” precis hur fort jag kunde springa. Den kunskapen tror jag också skapade mentala barriärer för mig. Detta för om en kilometer gick 10 sekunder fortare än vad jag ”visste” att jag kunde springa så började jag tänka att jag dragit på mig mjölksyra och fick andra negativa tankar.

Den där klockan kan alltså med sin exakta vetskap ställa till det lite för oss löpare och jag är tämligen säker på att den ställer till det för Ekvall också. Mitt tips till vanliga motionärer är att faktiskt lämna klockan hemma ibland och försöka springa så fort som möjligt på ren känsla utan kunskap om kilometertider och feedback. Min erfarenhet är att det ger bra effekt och kan vara väldigt utvecklande.

söndag 28 augusti 2016

Sveriges viktigaste löparblogg

”Sveriges viktigaste löparblogg”. Det är min nya byline och bygger på att min blogg är den enda löparbloggen i Sverige som ger perspektiv på det som händer och sker inom löpningen. Den enda bloggen i sitt slag.

Den enda bloggen som ifrågasätter konventionerna. Den enda bloggen som vågar gå mot strömmen, och om min blogg försvinner så finns det ingen annan löparblogg att falla tillbaka på och få perspektiv, och det är just därför min blogg är "Sveriges viktigaste löparblogg".

Jag blir glad när jag i kommentarfältet får positiv feedback från till exempel LG Skoog som innan han slutade blogga skrev i en kommentar att; ”Du gör det bra med din blogg. Och du vågar sticka ut och röra om i grytan”.

Jag blir glad när jag till det förra inlägget som heter ”Är AbebaAregawi ett offer” får kommentarer på twitter från Claes Åkeson som skriver; ”Agree till fullo. Gillar inte att dom som förut stod och solade sig i glansen nu sopat under mattan och vill glömma. Inte rätt”.

LG Skoog och Claes Åkeson håller troligtvis inte med mig i allt jag skriver. I fallet Ekvall och OS tycker de förmodligen tvärt om (fast det vet inte jag), men jag blir ändå glad när jag ser enskilda individer kommentera och diskutera min blogg i olika sammanhang. Det kan vara på twitter, diskussionsforum, blogginlägg eller i kommentarsfält. Jag blir glad när min blogg nämns, och det spelar ingen roll vad som skrivs. Positivt eller negativt. Jag blir glad oavsett.

Jag blir också glad när jag ser att mina inlägg gång på gång hamnar högst upp på Joggs topplista över mest lästa inlägg. Detta trots att jag aldrig någonsin fått hjälp att på något sätt marknadsföra min blogg. Med mycket små medel och resurser konkurrerar jag med de största. De största bloggarna med de största nätverken som de använder för att marknadsföra sig själva.

Jag blir glad när jag ser att min blogg inte drabbats av sviktande besöksstatistik som andra tidningar och löparbloggar. Tvärt om. Hos mig ökar besöksstatistiken och ”Sveriges viktigaste löparblogg” är här för att stanna. Så länge det finns perspektiv, så länge kommer "Sveriges viktigaste löparblogg" att stanna. Den positiva feedbacken och bekräftelse bloggen får visar att min blogg behövs. Den behövs mer än någon annan löparblogg.

torsdag 25 augusti 2016

Är Abeba Aregawi ett offer?

Jag tror aldrig på drev. Så fort det blir för mycket drev så slutar jag tror på drevet. Det kanske hänger ihop med att jag är mångårig vän och seglarkompis med Åsa Romsons pojkvän, som också är sambo och far till deras barn, och det drev Åsa utsattes för var något i hästväg. Om drevet var rätt eller fel kan inte jag avgöra, men jag tror i alla fall inte på allt som skrevs om henne.

Detsamma gäller Abeba Aregawi. Hon har definitivt utsatts för ett drev som tagit proportioner som varken hon eller någon annan kan försvara sig emot. Proportioner där artiklar och blogginlägg genererar nya artiklar och blogginlägg där lögner, sanningar och felaktigheter förstärks. Artiklar och blogginlägg som inte sällan heller är kryddade med kändisar som uttalar sig.

Ser vi till fallet Aregawi så var hon inte dopad. Detta då de personer och organisationer som har till uppgift att fälla och fria dopningsanklade faktiskt har friat henne, och då ska hon också frias. Av alla. Hon ska frias på alla punkter. Hon ska få tävla. Hon ska få respekt. Hon ska få erkännande. Hon ska bli behandlad som alla andra.

Att vissa fortfarande uttalar sig på ett oerhört dömande sätt, som till exempel ”Hon har ändå gjort fel, och jag hoppas att hon aldrig tävlar för Sverige igen” är faktiskt väldigt konstigt. Speciellt om Kajsa Bergqvist skulle säga så, och det kan vara så att om någon gjorde detta uttalande redan på ett tidigt stadium så kan det vara lite svårt att backa tillbaka från det.

I drevet mot Aregawi ingick också att hon mer eller mindre myglat sig till ett svenskt medborgarskap vilket så klart inte heller är korrekt. Jag kan inte hela ärendet i detalj, men när jag läser Claes Åkessons artikel i Runners World (som är den mest utförliga och genomarbetade artikeln jag läst i ärendet) får jag faktiskt intryck av att hon ville backa ur vid ett par tillfällen, men övertalades att fortsätta. Jag fick intrycket av att hon övertalades av krafter både inom den svenska friidrottsrörelsen och i kretsen närmast henne.

Historien kring medborgarskapet är inte fullt utrett (frågan är om det någonsin kommer bli det) men att Aregawi i expressfart och på rekordtid har ordnat medborgarskap på egen hand helt själv utan att några andra var involverade är helt fel. Det var många involverade.

Det var många och starka krafter som var involverade, annars skulle en sådan här sak aldrig kunna gå igenom. Frågan är om hon själv verkligen ville byta medborgarskap, eller om hon bara är ett offer av andra starka krafter som ville det. Krafter som hon själv inte kunde stå emot.

Jag hoppas att vi ser Abeba Aregawi i tävlingssammanhang snart igen. I landslaget. På Finnkampen. På de stora galorna. På mästerskapen.

lördag 30 juli 2016

Bra OS-uttagning av SOK

Som helhet tycker jag att SOK har gjort en bra uttagning till OS. Dessvärre så har det kommit i skym undan lite då ett antal personer promt anser att de själva är mycket bättre på att ta ut en OS-trupp än vad SOK är. Detta inte sällan understött med förvirrade resonemang där man blandar ihop sommar-OS, och vinter-OS, och olika idrotter med varandra. Alltså en total avsaknad av rationellt tänkande vilket då så klart innebär att man bara sprider tråkigheter.

Själv tycker jag att SOK verkar ha resonerat rationellt och logiskt. Klart det finns några frågetecken som med fallet Ekvall men då det är deras topp-8 kriterium som är grundkriteriet så är det så. Klart man kan tycka att Ekvall borde få åka med sina 2:12:07, men nu är det som det är.

Det mest positiva tycker jag är att Sanna Kallur får en OS-biljett då hon är så pass folklig och utstrålar en glädje som smittar av sig på en hel nation. Jättekul. Tänk om hon tar sig till final. Vilken grej det vore efter 8 år av skador. En sak är i alla fall säkert. Jag kommer att sitta som klistrad framför TV:n när hon tävlar.

En annan som inte fick åka till OS (precis som Ekvall) var Abeba Aregawi som blev av med sin OS-biljett efter att hon blivit oskyldigt anklagad för dopning. Ja, jag skriver ”oskyldigt anklagad” då hon faktiskt inte har brutit mot några regler. Dock är det väldigt synd att hon ändå straffas i media och på bloggar som om hon har brutit mot reglerna. Den debatten som uppstått i spåren av Aregawi saknar fullständigt perspektiv vilket är väldigt synd då det i grund och botten handlar om tydlighet, och vilka regler som gäller för elitidrottare. Jag menar, har man följt reglerna så har man. Det går inte att i efterhand straffas för att man inte följt några andra regler som någon bara har hittat på. Det blir lite som i Erdogans Turkiet då.

Som jag ser det är det enda reglerna Aregawi brutit mot diverse ”hittepåregler”. ”Hittepåregler” påhittade av samma människor som har blandat ihop idrotter, sommar-OS, och vinter-OS till en salig röra i ett manipulativt syfte att försöka hitta en anledning att skicka Ekvall till OS trots att han inte har klarat SOK:s topp-8 krav, men i fallet Aregawi handlade det om ”hittepåregler” med syfte att inte skicka henne till OS. Ja, ni hör. Hur obehagligt är inte det?

Jag anser att SOK har varit hårda, konsekventa och professionella genom att inte skicka varken sig Ekvall eller Aregawi till OS (detta då topp-8 kravet inte uppfylldes för Ekvall samt att Aregawi tävlingsstatus är väldigt osäker), och detta kan jag inte säga om de personer som har hittat på lite egna uttagningsregler för att skicka Ekvall till OS, och som har hittat på lite andra uttagningsregler för att inte skicka Aregawi till OS.