tisdag 7 mars 2017

Varje generation måste försvara sin frihet

För min generation låter det nästan lite konstigt att jag eller mina barn måste försvara min frihet. Det har ju inte jag behövt ta ansvar för de senaste 20 åren. Det var något som mina föräldrar tog ansvar för och behövde göra under det kalla kriget. Mina föräldrar gjorde det fram till 1990-talets början, men sen dess har vi inte behövt ta ansvar för det. Sen dess har det liksom inte funnits något hot att försvara sig mot, men så är det inte längre.

Det är inte så eftersom det i öst nu finns ett Ryssland som vill annorlunda. Ett Ryssland lett av Putin som anser att världen måste ha minst två maktcentrum, för annars blir det fel. Ja, Putin sa faktiskt så i en intervju för ett antal år sedan och jag kan idag inte säga att han hade fel.

Jag förstår precis vad Putin menar. Med ett maktcentrum (tidigare USA) blir den dominerande kraften så stark samtidigt som den starka makten etablerar en struktur som de svagare inte kan rå på. Det blir alltså en obalans som den starkare makten vinner på samtidigt som de svagare får nöja sig med vad de får, eller med vad den starkare makten väljer att fördela till dem. Ryssland bedömer nog här att "det är bättre att vara stark och respekterad än att vara snäll och göra som man blir tillsagd", och jag kan inte klandra dem för det. 

Men, men. Nu finns det alltså inte bara ett maktcentrum längre utan nu finns det två. USA och Ryssland. Eller egentligen finns det nog fem maktcentrum. Dvs USA, EU, Ryssland, Kina och Mellanöstern, där USA och Ryssland är de maktcentrum som visat sig ha störst ambitioner att med militär makt utöka sin politiska makt och sitt inflytande. Här måste alltså Sverige, EU och alla andra länder i varje enskild situation möte upp och försvara sin frihet mot andra, och då främst mot Ryssland i sin ambition att bli en stormakt.

Vid varje enskild möte, militär incident eller vid annan kontakt med Ryssland måste Sverige stå stabilt och möta upp Ryssland utan att vika en tum. Vi måste står starkt, och som ett led i att stå starkt och försvara oss från Ryssland återupptar vi nu mönstringen och militärtjänstgöringen för de som är födda 1999 och senare. Jag tycker det är helt naturligt eftersom jag också anser att världen behöver flera maktcentrum, och med det kommer en viss naturlig anspänning mellan de olika maktcentrumen. En naturlig anspänning som pågått i generationer där varje generation fått försvara sina intressen, och sin egen frihet mot andra.

Sist vill jag också nämna att utöver andra nationer så finns det också religiösa element som vill ta våra fria demokratiska rättigheter ifrån oss. Hur många de är, hur stort de hotet är, och vilka resurser de har vet jag inte. Men vi bör nog vara vaksamma och inte slappna av för de hotet upplever jag kommer smygande på ett annat sätt. Vi är nog också den första generationen som konfronteras med detta. Viktigt här att vi inte etablerar hat och motsättningar, men en större närvaro i till exempel moskeer skulle jag tycka kännas tryggt då jag upplever de religiösa elementen väldigt obehagliga, och för tillfället bekämpas nog de hotet bäst med polis och underrättelseverksamhet.

onsdag 22 februari 2017

Är det politiska klimatet tuffare idag än tidigare?

Det kan inte ha undgått någon att det politiska klimatet i världen på senare tid har gått från globalisering, internationalisering och samarbete till ett mer polariserat klimat präglat av motsägelser, protektionism och hot om konflikter.

Om ens politiska erfarenhet inte sträcker sig längre än 20 år tillbaka i tiden kan dagens hårda klimat lätt skrämma och förvirra. Vem har rätt, och vem har fel? Vågar jag säga vad jag tycker? Många har många frågor, och söker många svar.

Om vi ser till historien så måste vi nog gå tillbaka till 70-talet för att hitta en period där politiken präglades av lika stora motsättningar som idag. Då precis som idag var det terrorattacker, sanktioner och kärnvapenhot. Vi i Sverige försökte då precis som idag hålla oss neutrala. Då var det en framgångsrik strategi som vi mer eller mindre glömde bort efter murens fall 1989. Murens fall 1989 kan nu i efterhand också symbolisera startskottet för den efterföljande lugnare politiska perioden som präglades av globalisering, internationalisering och samarbete. En period som de flesta av oss känner igen oss i. En period som för många av oss kändes trygg.

Det här råa politiska klimatet vi ser idag har vi alltså sett förut. Det var under 70- och 80-talet, och vid den tiden fördes debatten hemma i vardagsrummen och i små lokala sammanslutningar som i bästa fall kunde få en text publicerad i en tidning. Vid den tiden var det alltså svårt att nå ut med sitt budskap. I ett försök att nå ut med sitt budskap kunde den lilla sammanslutningen också ge ut en egen liten tidning som ofta trycktes upp på enklast möjligaste sätt i A4-format och i svart/vitt.

Svårigheten att nå ut med sin åsikt och argumentation gjorde att hela det politiska klimatet vid den tiden inte kändes lika hårt och rått som idag. Detta då vi idag enkelt kan nå ut till 10 000-tals läsare med våra åsikter och argument. Vi behöver inte längre en tidning till det samtidigt som de enkla A4-skrifterna nu ersatts av sofistikerade och välskrivna hemsidor, bloggar och andra sociala kanaler.

Mängden samhällskritik och argumentation är alltså lättillgängligare idag än tidigare. Samhällskritik och argumentation som idag också är enklare att manipulera och förvränga än tidigare. Som exempel kan vi använda Trumps uttalande om den svenska migrationen där argumentationen och retoriken mer eller mindre känns desperat. Att använda ett reportage från Fox News som källa är inte riktigt klokt. Det bara är så. En President ska använda sig av andra kanaler för inhämtande av information. Men det absurda stannar inte i att Fox News används som källa utan det hela blir än absurdare när Sverige sedan etablerar en moteld som föringar och undertrycker de problem som faktiskt finns med migrationen.

Som slutsats kan vi alltså säga att det hätska politiska läget inte är nytt. Det fanns på 70- och 80-talet också, dock följt av en ca 20 år lång period av lugnare politiskt läge. Det nya i det nuvarande hätska politiska läget är alltså de kanaler vi använder för att diskutera och påverka, och här känns det som att dessa kanaler ibland missbrukas. Det nya är också att vi medborgare måste lära oss och hantera den ibland manipulerade informationen som överöser oss, och att det blir svårare och svårare att veta vad som är rätt, och vad som är fel.

Vi får bara hoppas att de nya kanalerna, och sätten att argumentera och diskutera inte får politiker eller andra att gå över gränsens, och ta det politiska klimatet neråt på "konflikttrappan". Neråt på konflikttrappan där det sista steget heter "Tillsammans ner i avgrunden" och kan uttryckas som "Jag bryr mig inte om det går dåligt för mig, bara det går dåligt för dig".

tisdag 21 februari 2017

Finishertröjor och killträning

Jag har undersökt den oerhört viktiga frågan vilken av finishertröjorna från Stockholm Marathon som framhäver bicepsen bäst.

Som säkert många upptäckt, eller nja, kanske inte så många. Det är nog bara de av oss som har en schysst biceps som upptäckt det, men finishertröjorna från Stockholm Marathon spänner liksom över bicepsen på ett snyggt sätt och jag måste säga att det är den gula finishertröjan från 2012 som framhäver bicepsen bäst.

De mörkare finishertröjorna från till exempel 2011 och 2013 framhäver inte bicepsen lika bra. Ja, bara så att ni vet. Jag tänkte att det kan vara bra att veta om man vill sitta med en finishertröja från Stockholm Marathon och flexa bicepsen lite. Sånt är ju viktigt.

Annars körde jag ett ”vi-killar-med-schyssta-biceps-pass” idag. Alltså ett träningspass som vi killar med schyssta biceps tycker om. Det blev 20 minuter snabbdistans på löpband plus lite styrketräning med bröst, axlar, triceps och biceps (vad annars?). Tungt körde jag också. 8-10 reps gånger 4 set på varje övning. Helt klart ett pass att rekommendera.

måndag 13 februari 2017

Säljer vi oss till Djävulen?

USA har tydligt markerat mot Kina. USA har tydligt markerat att de kommer att försvara sina intressen i Sydkinesiska sjön. Ingen kan tvivla på USA:s intentioner där.

USA har också tydligt markerat mot Iran. USA är tydliga med att de avser att bryta kärnavtalet med Iran samt att USA kommer att stötta Israel i alla lägen. USA har också hotat med eventuella militära interventioner mot Iran om så behövs.

Två tydliga markeringar från USA:s sida. Två tydliga markeringar från USA som får mig att fundera på vilken ambition Svensk utrikespolitik har nu. Detta då Sverige, samtidigt som USA kraftig tagit avstånd ifrån Kina och Iran, istället närmat sig Kina och Iran.

Sverige närmade sig Kina under toppmötet i Davos för någon månad sedan där Kinas ledare var specialinbjudna. Exakt vad som diskuterades med Kina vet jag inte, men vi kan vara exaktare i Sveriges närmande av Iran den senaste veckan då avtalet om försäljning av 1350 lastblar från Scania undertecknades. Det vet vi exakt.

USA:s kraftiga avståndstagande från Kina och Iran är egentligen inte oväntat. Det är som vanligt. Det är alltid så när Republikanerna tar makten i USA. Då blir det krig i mellanöstern. Det kanske låter syniskt, men det är faktiskt så det har varit de senaste gångerna Republikanerna tagit över Vita Huset.

Sveriges närmade av Kina och Iran är däremot lite mer oväntat, och själv undrar jag om det är någon Trump-effekt där Sverige försöker hitta nya handelspartners nu när USA känns osäkert. Dock kan Sveriges närmande av Kina och Iran lätt ge intressekonflikter med USA, och det tror jag inte vi vill ha. Vi bör noga vara lite försiktiga här.

Vi får se vart vi är på väg, men jag vet inte om jag tycker att vi på egen hand ska ha så mycket mer med Kina och Iran att göra. Nä, jag förespråkar EU. Det är där vi ska vara starka. Tillsammans ska vi vara starka och sätta press på USA, Kina och mellanöstern. Det är med EU vi blir starka, och kan diktera villkor.

Just nu verkar vi agerar själva utan EU, och jag hoppas bara att vi inte håller på att sälja oss till Djävulen.

torsdag 9 februari 2017

Därför lämnar jag Medborgerlig Samling

Idag meddelade jag Medborgerlig Samling att jag inte avser att förnya mitt medlemskap för 2017. Jag tog beslutet efter att ha varit involverade i några diskussioner på twitter där jag efter hand insåg att mina åsikter inte ligger helt i fas med övriga twittrare för partiet. Detta då jag inte är lika kategorisk i mitt sätt att tänka utan jag försöker se helhet och nyanseringar på ett annat sätt än vad jag upplevde att jag möttes av i diskussioner.

Som exempel kan vi ta svensk ekonomi som för tillfället är väldigt starkt. Allt tyder på det, men det finns ändå de som hävdar motsatsen och är oerhört onyanserade i sin kritik. Ekonomi är stark, så är det, och om vi inte kan vara överens om det så blir det så konstigt om vi ska diskutera lösningar på de problem som faktiskt finns inom till exempel polisen, försvarets underfinansiering, migrationen, etc.

På Medbloggen skriver också en medlem en debattartikel med titeln ”Ministrar i egen drömbubbla”, och motiverar varför. Här överöser debattören samhället med en oerhört onyanserad kritik mot till exempel den svenska sjukvården. Jag har två barn och har kommit i kontakt med den svenska sjukvården många gånger och har alltid (utan undantag) fått komma på läkarbesök/akuten när jag vill och vid varje tillfälle har jag mötts av fantastiska människor och fått den hjälp jag behöver. Jag har känt mig nöjd när jag lämnat sjukhuset.

Med detta sagt så vill jag också säga att det finns problem inom sjukvården, precis som det gör inom polisen och migrationen, och dessa problem måste vi göra någonting åt. Dock tror jag att det är just den onyanserade kritiken mot hela samhällsbygget som skrämmer iväg mig lite. Att kritisera något så kategoriskt anser jag är för enkelt, och att stödja den onyanserade kritiken som jag upplever saknar balans känns inte riktigt som jag.

Trots mitt beslut att gå ur Medborgerlig Samling så tror jag att partiet har något på gång. Jag tror att partiet behövs, och uppfyller ett tomrum inom svensk politik. Jag tror också att partiet ännu inte riktigt har hittat sin politik och att det pågår ett antal inre diskussioner kring hur partiet ska hantera vissa frågor. Jag vill också rekommendera alla att gå in på partiets hemsida och titta på vad partiet står för, och överväga om partiet kan vara ett alternativ.

Jag tror att Medborgerlig Samling går en ljus framtid till mötes. Dock tror jag också att partiet skulle må bra av att vissa debattörer inom partiet tonade ner sin onyanserade kritik, och tala mer om VAD man vill åstadkomma och HUR man vill göra det. Inte bara kritisera för kritiserandes skull.

Vem vet, i framtiden kanske jag går med i partiet igen. Det kanske känns bättre då. När det har mognat lite. Därför vill jag inte säga ”Hej då”, utan jag vill säga ”På återseende”.

tisdag 7 februari 2017

Pinka revir

Det pinkas revir. Överallt. På jobbet. I tunnelbanan. I löparkretsar. I löparkretsar är det tydligt då det är väldigt viktigt för samhörigheten att veta vilket revir du tillhör. Är du löpare eller joggare? Det är en fråga som är viktig att känna till svaret på för om du befinner dig i ”joggreviret” så är du ju inte riktigt lika fin som de som befinner sig i ”löparreviret".

Inom löparreviret finns det också en underindelning där det finaste är att vara elit, och sedan följer indelningen sub-elit, sub-elit-motionär, elit-motionär och motionär. Mellan de olika reviren finns det en hackordning som blir tydlig om alla ska dela på tex en inomhusbana. En motionär får här till exempel inte störa en elit-motionär för då blir det fel. Då uppstår det irritation som kan sluta med lite hårda ord och höjda röster.

Det finns också revir inom bloggarna, och här kan löpare som bloggar om sin träning tala nedlåtande om joggare som bloggar om sin träning genom att kalla dem för ”bloggjoggare”, ty joggarna befinner sig i fel revir och driver där av inga riktiga löparbloggar, och det är viktigt för löpare som driver löparbloggar att påpeka. Det markeras tydligt genom att benämna och nedvärdera dem som ”bloggjoggare".

Att vara något som kallas för ”Influencer” har också seglat upp och blivit riktigt viktigt inom löparvärlden. Reviret Influencer kan också delas in i de två underreviren ”Professional Influencer”, som livnär sig på att vara Influencer, och ”Hobbyinfluencer” som försöker vara Influencer på sin fritid men har annan försörjning vid sidan om. Viktigt här är att påpeka att reviret Professional Influencer inte ska blandas ihop med ett visst löparrevir eftersom en Influencer kan vara antingen en joggare, en löpare eller elit. Detta då det viktiga för en Influencer inte är att springa fort utan att ha många följare på sociala medier.

Alla dessa olika revir ryker ibland ihop och vanligast är att löparna inom reviret elit-motionärer ryker ihop med löparna inom reviret motionärer då det är väldigt viktigt för en elit-motionär att en motionär vet sin plats. En löpare inom reviret elit verkar lite tryggare i sig själv och behöver inte hävda sig lika mycket.

En annan vanlig konflikt är att elit-motionärerna ryker ihop med Professional Influencer som råkar vara joggare eller motionär. Detta då elit-motionärerna inte tycker att Professional Influencer har gjort sig förtjänt av sin popularitet då de inte är lika duktiga löpare som elit-motionärerna.

Personligen kan jag tycka att elit-motionärerna (vanlig målsättning är typ sub 3 på maran och milen på typ 36-38 minuter) är de som har det största behovet av att pinka revir då de verkar ha ett väldigt stort självhävdelsebehov.

söndag 5 februari 2017

America first

”America first”, säger Trump samtidigt som han håller på att förlora USA:s ledande roll i världspolitiken. ”America first”, säger Trump samtidigt som han kallar en domare som inte vill bryta mot den amerikanska konstitutionen för en ”förrädare”.

”America first” är tydligen två ord som man kan använda om man vill bestämma saker, och det spelar ingen roll vad man vill bestämma, utan hänvisar man till ”America first” så är det liksom fritt fram att bestämma saker.

Vi sätter ”America first” så därför inför vi censur. Vi sätter ”America first” så därför stänger vi ner sociala medier. Vi sätter ”America first” så därför startar vi ett krig, och de som inte stödjer oss i våra åtgärder är förrädare och ska fängslas. Allt i andan av ”America first”.

Nu kanske det sista stycket inte har inträffat men man bör nog vara på sin vakt för just nu verkar de inte sky några medel där borta på andra sidan Atlanten. Det som pågår nu är riktigt smutsigt, och riktigt osäkert.

Det smutsiga och osäkra tror jag också skadar USA, och om de inte tar det försiktigt kan investerare och andra samarbetspartners vända sig bort från USA. Jag menar, om man inte vet vilka regler som gäller så är det svårt att investera och samarbeta. Ta fordonsindustrin som exempel.

Inom fordonsindustrin kravställer Trump att fordonstillverkarna ska tillverka bilar i USA, annars blir det strafftullar, men han säger inte vad han menar med det. Räcker det till exempel med att montera hjulen på bilen i USA eller måste motorn, växellåda, kaross och säten tillverkas och monteras i USA för att undvika strafftullar? Eller måste varenda skruv tillverkas i USA?

Så länge ingen vet vad Trump menar med ”tillverkning i USA” så är det helt omöjligt att göra korrekta investeringsbedömningar vilket gör det hela väldigt osäkert. Det är jätteviktigt att regelverket kring det här blir tydligt så att alla gör lika och konkurrerar på lika villkor, men just nu är det inte så.

”America first” säger Trump, utan att säga vad han menar och så länge det är så kommer det vara osäkert, och troligtvis kommer investeringarna då också dra ut på tiden med lång juridiska processer och stora kostnader som följd.

Inrikespolitiskt kan ”America first” mycket väl bli en industriell förlustaffär för USA, och ni som läste mitt förra inlägg om den nya axelmakten Ryssland-Iran-Kina inser nog också att ”America first” mycket väl kan bli en förlustaffär även inom utrikespolitiken.

fredag 3 februari 2017

Axelmakten Ryssland-Iran-Kina utmanar USA

Att säkerhetsläget i världen har förändrats sen Trump blev President i USA kan inte ha undgått någon. Förutom att Trump själv verkar vara en säkerhetsrisk för den amerikanska underrättelsetjänsten så finns det en hel del andra oroshärdar i världen som har blossat upp eller intensifierats i skymundan av Trumps politiska show i USA.

Rätt allmänt känt är att Ryssland har ansatt en offensiv i Ukraina och beskjuter rebellerna intensivt, och frågan är var det slutar. Tar Ryssland hela Ukraina nu? Ingen vet. Dock skulle frågan må bra av en större uppmärksamhet.

Ett inte lika känt problem som kan växa och bli riktigt hotfullt är att Iran ”hjälper” koalitionsstyrkorna i Irak mot IS, och samtidigt som Iran ”hjälper” koalitionsstyrkorna i Irak så tar också Iran territorium av Irak som de troligtvis inte kommer lämna tillbaka.

Irans agerande i Irak kan faktiskt växa till något riktigt obehagligt då Iran och Ryssland är allierade med varandra i många militära frågor samtidigt som Irans fiende Israel är nära allierad med USA. Allt detta i en region som tillstordel präglas av inbördeskriget i Syrien där också Ryssland, USA, Turkiet, Kurderna och ett antal andra stridande grupperingar krigar mot varandra.

När vi nu nämnt Ryssland och Iran måste vi också nämna Kina (som är tredje part i axelmakten Ryssland-Iran-Kina) som även dom har lite olösta gränskonflikter med sina grannländer i Sydkinesiska sjön, och här tror jag bara det är en tidsfråga innan vi ser en upptrappning från Kinas sida. Eventuellt även med stöd av Ryssland.

Alla dessa oroshärdar där Ryssland i flera fall har en nyckelroll samtidigt som USA är opålitliga och drar sig tillbaka oroar och påverkar också vår svenska säkerhetspolitik. Hur påverkar det oss att axelmakten Ryssland-Iran-Kina växer sig starkare och tar territorium från andra? Hur hanterar vi en konflikt i Baltikum? Hur agerar Ryssland på den militära upptrappningen längs den Polska gränsen? Viktiga frågor som påverkar oss och som vi ännu inte vet svaret på.

I detta läge är det egentligen ganska trist att se hur Trump kör sin mediala politiska show som tydligen på något sätt syftar till att sätta ”Amerika först”. Själv tycker jag att han springer omkring och bråkar och tjafsar om i sammanhanget patetiska småsaker som till exempel muren mot Mexico eller vilken Hollywoodkändis som dissat honom.

I detta läge är det oerhört trist att se hur USA med Trump i spetsen på tre veckor har lyckats förlora kontrollen och världsherraväldet samtidigt som de släppt fram axelmakten Ryssland-Iran-Kina för att tillsammans axla och ta den ledande rollen i världen. För en sak är säker. Från och med nu kommer Ryssland göra som Ryssland vill. Kina kommer göra som Kina vill, och Iran kommer göra som Iran vill. Att dessa länder nu kommer göra som de vill är ingenting som Trump kommer kunna ändra på. Vare sig med hot eller andra politiska påtryckningsmedel.

Vi får se hur det slutar, och vem vet? Trump kanske lyckas vända på steken igen, men att Trump på tre veckor lyckats förlora kontrollen och världsherraväldet på den internationella arenan är en skandal som ännu inte nått ut till den breda massan.

måndag 16 januari 2017

Mopedavgaser

Mopedavgaser. Speciellt avgaser från en tvåtaktsmotor med oljeblandad bensin av äldre modell. De luktar. Luktar lite mer än andra avgaser.

Personligen tycker jag det är lite jobbigt när jag är ute och springer och en gammal moppe kör förbi mig och sprutar ut de där avgaserna. Inte nog med att det luktar illa utan det påverkar också löpningen då luften inte alls känns lika syrerik. Avgaserna ligger också kvar i luften. Länge. Flera minuter. Kanske upp till en kilometer.

När jag springer intervaller blir de där mopedavgaserna ännu värre. När pulsen är hög påverkas löpningen mer. Det är så illa att jag inte ens förstår att det fortfarande är lagligt och spruta ut den där typen av avgaser.

För några år sedan hade jag en båt. En Sjöstedt hardtopp, 510 lång med 90 hk motor som gjorde ca 40 knop som jag brukade åka ut och fiska med, och precis som en gammal moppe tankade jag den med 95-oktanig bensin som jag blandade upp med 2% tvåtaktsolja. Båtmotorn sprutade ut precis samma typ av avgaser som de gamla mopederna och även här förstod jag aldrig att det var lagligt att göra det. Dock slipper jag andas in avgaserna från en båt (då jag inte springer på vatten) men denna typ av motorer borde ändå förbjudas.

Vid ett par tillfällen har jag också mött/blivit omkörd av en sån där gammal moppe när jag springer terrängspår. Inte för att det är någon jättegrej, men jag kan ändå tycka att det är lite nonchalant då det luktar illa och påverkar.

söndag 15 januari 2017

Nya försvarsallianser

"Everything can be negotiated", säger Trump, och med det menar han att alla bollar är uppe i luften och flyger. Bollar som ingen vet hur och var de kommer landa. USA:s relation med Kina. USA:s relation med Ryssland. USA:s relation med EU. USA:s åtagande inom NATO. Allt är under förhandling.

Vem är kompis med vem? Vem är fiende med vem? Vilka underrättelsetjänster litar på varandra? Är informationen sann eller falsk? Vilka handelsavtal gäller? Vilka försvarsallianser gäller? Vem är ambassadör var? Vem, hur, vad, sant, falskt? Allt är uppe och flyger.

Läget i världspolitiken kan verka lite rörigt och det kanske det är också, men det finns också förklaringar och det som sker nu kanske inte är så konstigt. Det sker hela tiden när nya ledare tillsätts. Det som sker är en omorganisation. Ja, Trump omorganiserar USA och dess administration och byter ut medarbetare han inte kan lita på. Han tillsätter nya individer som han litar på och anslår en ny agenda och nya tillvägagångsätt. Det är inte konstigt. Alla gör så. Det är bara det att Trump gör det på ett sätt som vi inte sett tidigare. Ett sätt där han vevar och drämmer till än den ena och än den andra. Ett sätt som jag tyvärr inte tror är bra då det bara sprider osäkerhet och tveksamhet. Det är en jobbig härskarteknik.

När Trump omorganiserar USA (och resten av världen) måste vi i Sverige också omorganisera oss. Vi måste anpassa oss till den nya situationen. Vi måste se över vem och vilka vi kan lita på. Vilka vi handlar med. Vilka roller Sverige har i olika sammanhang, och vilken roll Sverige kan tänkas få? Vilken nation pratar med vilken och när? Allt detta påverkar oss inrikespolitiskt. Det påverkar vår säkerhetspolitik där vi måste klarlägga vilka som fortfarande är våra vänner. En säkerhetspolitik som också är europeisk.

Jag är övertygad om att vi måste hålla ihop Europa. Jag är övertygad om att ett enat och starkt Europa med gemensam handelspolitik, utbildningsväsende och försvarspolitik är det mest fördelaktiga ur ett svenskt perspektiv. Jag är övertygad om att ett splittrat Europa bara innebär att vi blir marionetter i ett större spel mellan de gamla supermakterna USA och Ryssland.

Angående försvarspolitiken som ligger mig nära om hjärtat så har vi en allians med Finland. En allians som faktiskt innebär att om den ena anfalls ska den andra parten hjälpa till. En allians som jag tror är mer omfattande än vad många svenskar insett.

Vi har också en allians med EU vilket enligt Lissabonföredraget innebär att om en nation anfalls så ska övriga nationer hjälpas åt att försvara aggressionen. Säkerhetspolitiskt är allianserna med Finland och EU fortfarande två fasta punkter, trots den världsomspännande omorganisationen.

Den tredje alliansen som brukar diskuteras är NATO. Ska vi vara med eller inte? Ett NATO-medlemskap kan vara fördelaktigt. Jag tror det, men samtidigt vet vi inte riktigt vad det innebär så länge den världsomfattande omorganisationen pågår. Är NATO bra efter omorganisationen? Jag vill tro det, men jag vet inte.

En fjärde allians som skulle kunna vara ett alternativ är att de europeiska NATO-länderna går samman i en egen allians med ett tydligt europeiskt intresse, men det är bara en ide. En tanke.

fredag 6 januari 2017

Broken Arrow within the American administration

“Broken Arrow” is a famous codeword used in wars when the enemy breaks through the defense lines. It's a famous codeword used when the defense lines has crack down and when the enemy is all around the place. The own status is also characterized by a confusing and irrational behavior. A status where no one really know what’s going on. A status where there is a lack of leadership, strategies and organization.

We know that the Russians hacked the American administrations computers and servers. We know that. We also know that there is a lack of leadership, strategies and organization within the American administration. We also know that the intelligence found foreign “computer code” within an American electrical power plant systems. Computer code that probably could make damage.

Based on what we know the situation in America more and more looks like a Broken Arrow situation. For me, the situation looks dangerous and the Americans should act from a Broken Arrow situation within their own administration. Not start to make internal domestic politics about it like the elected president is doing now on Twitter.

The elected president might have a plan. He might know exactly what's going on. Maybe he is in control of things. Maybe there isn’t a Broken Arrow situation. But that, we don’t know.

onsdag 4 januari 2017

Den nya världsordningen

Tidigare har den amerikanska presidenten varit den som lett världen. Den som med sin politiska och militära styrka varit kung över världen. Det var en världsordning med USA som etta, men nu verkar vi ha fått en ny världsordning där Ryssland lett av Putin tagit kommandot. Det verkar vara Putin som sätter agendan på den världspolitiska arenan. Nu går Putin först, och många följer Putin. Bland Putins följare kan vi bland annat se Kina, Iran, Turkiet och Syrien. I sin region starka följare som lyder minsta vink.

USA har marginaliserats. Europa också. Två världsdelar som marginaliserats till den grad att de inte finns på kartan längre. I alla fall inte på Putins karta. Två svaga världsdelar som inte riktigt verkar veta var de är på väg. Vad de vill. Som saknar agenda.

Två världsdelar där nationalister med stöd från Putin driver splittring och att olika länder ska bryta sig loss från olika gemenskaper. Från NAFTA. Från EU. Utträden som kommer försvaga de enskilda länderna ännu mer där vi till slut bara kommer ha splittrade och svaga länder kvar som starka Putin med sina följare kan utnyttja. Putin driver enighet mot sina följare som Kina, Iran och Turkiet samtidigt som han driver splittring mot EU och USA. Allt för att vinna fördelar.

Det känns som att det pågår ett krig. Ett krig som vi inte sett tidigare. Ungefär som när Putin gick in i Ukraina då allting präglades av förvirring och inge visste vad som hände. Alla utom Putin. Det känns som att det pågår ett politiskt krig, ett informationskrig, ett religiöst krig, ett kulturellt krig som varken Europa eller USA riktigt har förstått.

Oavsett vilket epitet vi sätter på kriget måste EU och USA nu resa sig, samla ihop sig, sträva mot enighet och ta kriget. Annars kommer vi snart inte härska över oss själva. Då kommer det vara Putin som härska över oss. Vi kommer vara marginaliserade.

Det är inte alls meningen att krigshetsa på något sätt, men det är bara det att det är väldigt mycket som går emot ett enat Europa och USA samtidigt som det mesta verkar gå Putins väg. Det kanske är en tillfällighet, men jag tror inte det. Det känns som att det ligger väldigt starka och rationella krafter bakom. Väldigt starka och rationella krafter.

tisdag 3 januari 2017

Förbannad

Förbannad, eller småförbannad. Det är en bra känsla. Den känslan hjälper. I alla fall när man ska träna löpning. Allt går så mycket lättare då.

Det kan ha hänt något. På jobbet. På stan. Eller hemma. Något har hänt. Under dagen. Något som gjort dig förbannad. Då ska du ut och träna löpning. Det är det bästa.

Det absolut viktigaste är att hålla igen i början. När du springer. Men det kan gå bra ändå. Under passet kommer kroppen hela tiden vilja dra iväg, men håll igen. Håll igen tills det är ca en tredjedel kvar. Då öser du på. Jag lovar att det kommer kännas lätt.

Efter passet känner du eufori. Endorfinerna hjälper. Men också att det blev ett hejdundrande träningspass. Jävlars vad det gick undan, tänker du. Du mår bra. Du är inte förbannad. Du känner glädje.

Mitt andra femtonkilometerspass för året sprang jag lite småförbannad. Jag vet inte varför jag var småförbannad, men jag var det. Jag sprang långt. Jag sprang fort.

Efter passet kände jag mig glad, och jag är fortfarande glad.

söndag 1 januari 2017

15 km löpning med Bowie, Trump och Putin i tankarna

Springer årets sista träningspass över 15 km. Tänker. Tänker på året som gått. Tänker dock inte på träning som jag brukar utan jag tänker på de viktiga händelser som präglat det senaste året.

Tänker på alla dödsfall. Bowie. Prince. Fischer. Listan kan göras lång. Inser att det är livets gång. Det är som det är. Vi föds. Vi lever. Vi dör. Vi kanske inte ska göra det mer komplicerat än så.

Tänker på det amerikanska valet där Trump alltså allierade sig med en före detta FSB-chef (tidigare KGB), uppmanade honom i direktsänd TV att hacka det demokratiska partiets servar och datorer, kallade den gamla administrationen i USA för ”etablissemanget”, och därigenom ta makten. Wow!

Lojaliteten Trump visar mot Putin under och efter det amerikanska valet måste vara 2016 enskilt mest sensationella händelse. Att via TV och twitter hantera och drämma till frågor kring den amerikanska säkerhetspolitiken saknar motstycke och är ett hån mot de 100 000-tals anställda på CIA, FBI, NSA, Homeland Security, osv, osv. 100 000-tals lojala amerikaners arbete och analyser av underrättelser som han avfärdar som lögner och konspirationer till sin egen och Putins fördel i kampen mot den gamla administrationen. Wow!

Var Trump är på väg, vilken strategi och vilka målsättningar han har verkar bara vara han själv som vet. För tillfället ett enmansrace i nära relation med en före detta FSB-chef (alltså tidigare KGB) och tillika president över den forna fienden Ryssland. Jag förstår att många amerikaner är oroliga.

En inte alltför lugnande Nyårshälsning till många oroliga amerikaner.
Inte heller en Nyårshälsning som enar ett folk och skapar framtidstro inför det nya året.
Tidigare har jag haft lite svårt att förhålla mig till Trump. Jag har haft svårt för att bestämma mig om jag ska se Trump som ett hot mot det vi har eller en möjlighet för oss att skapa någonting nytt. Efter den senaste tidens händelser där USA utvisat Ryska diplomater har jag bestämt mig. Jag ser honom som ett hot mot det vi har för i detta läge känns det inte rätt att Trump kallar Putin för "smart". Trump kan omöjligt veta tillräckligt mycket om USA:s oerhört komplexa säkerhetspolitik för att göra det, han vet för lite för det.

Oavsett om 2016 var ett bra eller dåligt år kommer 2017 onekligen bli intressant. Det kommer bli väldigt intressant på den världspolitiska arenan där vi får hoppas att Trump rätar upp positionerna lite.