lördag 26 oktober 2013

Jag vilar in framtiden

Jag vilar. Vilar från löpningen. Vilar från träningen. Sen i måndags har jag inte tränat någonting. Inte löpning. Inte simning. Inte cykling. Ingenting.

Vad gör jag med all tid? All tid som jag vilar. Var tar all tid vägen? Vad händer med tiden? Svaret är lika självklart som paradoxalt. Jag vet inte.

Jag vet inte vad jag gör med all tid. Jag vet bara att tiden försvinner in i tomma intet. In i den oändliga dåtiden. En dåtid som forskarna inte kan förklara.

Att inte kunna förklara vad man gör med all tid, eller var tiden tar vägen, kan vara stressande. Det kan kännas lite jobbigt, för man vill ju gärna utnyttja sin tid. Den korta tid man har.

Med tiden kommer framtiden bli dåtid. Det är så tiden fungerar. Det är som det alltid har varit, och jag kan inte göra någonting åt det. Jag tar det som det kommer.

Jag vilar. Jag stressar inte. Jag vilar in framtiden. Jag möter framtiden i lugn och ro.

6 kommentarer:

Magnus sa...

Varför vilar du?

Lennart sa...

Magnus - Bra fråga :-). Ja, jag är trött bara, och kände att jag inte hade någon lust att träna. Jag har känt så hela veckan men, jag kanske ska börja grundträna så smått igen nu.

Det blir nog lite kort och lugnt imorgon :-).

Ingmarie sa...

Det är särskilt när man inte tränar man undrar vad folk som inte tränar gör av all sin tid. ;-)

Lennart sa...

Ingmarie - Ja, så är det, men den senate veckan har min tid bara försvunnit. VIsst, jag har jobbat lite mer än vanligt, men ändå :-).

Martina sa...

Kan rekommendera boken Uppkopplad eller avkopplad av Micke Darmell. Intressant i den mening att mycket av vår tid läggs på sociala medier och upptar vår fokus som vi kan lägga på annat. Tid finns men ändå klagar vi på tidsbrist.

Själv har jag börjat Facebook-banta och vet du... jädrans skönt!

Lennart sa...

Martina - Jag kanske ska läsa den boken :-).

Facebook har jag i princip lagt av med. Kanske gör "tummen upp" eller kommenterar vid speciella saker :-).

Min bloggar räcker bra för mig :-).