söndag 24 november 2013

Triumfens leende

Plötsligt ser jag en skugga som rör sig på marken. När jag vänder mig om ser jag att skuggan tillhör en löpare som är på väg att springa ifatt mig.

Jag tror mig också se en liten ryckning i mungipan, och när löparen har sprungit upp jämsides med mig ser jag att den lilla ryckningen i mungipan har vuxit till ett stor leende.

Jag känner igen leendet. Det är triumfens leende. Det är triumfens ögonblick. En seger. En lite seger i ett obetydligt terrängspår någonstans på norra halvklotet, men ändå en seger, och alla segrar räknas, även segrar i obetydliga terrängspår.

Tänkte om jag skulle bjuda upp till kamp. Tänkte om jag skulle öka farten, men jag avstod. Idag bjöd jag på triumfen. Idag bjöd jag på segern.

Dagens pass blev ett långpass över 28 kilometer i 5:13-fart.

9 kommentarer:

Andreas Åkesson sa...

Mycket bra sprunget, som vanligt, Lennart!

Ingmarie sa...

ja ibland får man låta någon annan bli den ("vinnande") lyckliga. :-)

RZ sa...

Ser dom för glada ut så: Hur långt? Svaret kanske är 5km, kontra då direkt med att än så länge har du bara sprungit 22km.... Då kommer triumfens leende (((=

Stor portion ironi, förstår precis vad du menar.

Lennart sa...

Andreas - Tack!

Ingmarie - Ja, det kändes bra. Hoppas killen fick ett stärkt självförtroende :-).

RZ - Ja, det är ju lite det också :-), men tänk om han var ute och sprang 40 km :-).

Håkan sa...

Ädelt att låta någon annan få stärkt självförtroende! Den här gången blev det lite omvänt mot ditt löparbus för ett par veckor sedan ;-)

Johanna sa...

Starkt att låta hen springa förbi, jag brukar ha väldigt svårt för att inte börja tävla :)

Lennart sa...

Håkan - Ja, jag tänkte faktikst på det där löparbuset för någon vecka sedan. Dock kändes det bättre att göra så här :-).

Johanna - Hej och välkommen hit! För någon vecka sedan bjöd jag upp till kamp, och sprang ifrån den som tänkte springa om mig, fast det var många som inte verkade gilla det :-).

Jag måste dock medge att det kändes bättre att låta honom vinna, och vem vet. Han kanske fortfarande går omkring och känner sig nöjd med sig själv :-).

Martina sa...

Haha... ja denna gång fick du tillbaka! Bra distans.

Lennart sa...

Martina - Tack! Det är inte så viktigt att vinna :-).