Trender och intervallpass

Intervallpass med samma längd och samma vila har alltid varit populära. Klassiska tusingar eller fyrahundringar är exempel på sådana intervallpass. Det är väldigt mätbara intervallpass, och jag förstår att de är populära.

För ett par år sedan blev olika typer av stegar också populära. Alla sprang stegar. Stegar var bra, och variationen var oändlig. Olika längd och fart vid varje intervall chockade kroppen varje gång, och det var just det som var så bra.

Jag tycker också att stegar är bra, men nuförtiden pratas det inte lika mycket om stegar. Nuförtiden pratas det mer om intervaller som innehåller olika farter i en och samma intervall. Intervallen börjar alltså i en fart, och avslutas i en annan fart.

Mitt intervallpass jag körde idag var just ett sådant intervallpass. Jag började med en tusing i milfart, för att direkt efter tusingen skarva på med en fyrahundring i överfart.

Den här typen av intervallpass, där man börjar i en fart, och avslutar i en annan fart, har snabbt blivit populära. Runday kör dem, och jag har sett att LG Skoog på Runner´s World ofta rekommenderar dem.

Själv tycker jag att det är riktigt fina intervallpass som ligger helt i min smak. Det är jobbiga pass och det känns som de tar riktigt bra. Det gillar jag.

Dagens pass blev 5*(1000+400), med två minuters vila, på tiderna 3:59/1:29 - 3:58/1:28 - 3:56/1:28 - 3:58/1:29 - 3:59/1:30. Prova det här passet. Det är ett kanonpass!