Vems målsättningar försöker du uppfylla? Jag reflekterade över frågan när jag såg Ma Junren träna de kinesiska löparna i början av 90-talet. Det såg väldigt konstigt ut när Ma Junren åkte moped bredvid löparna samtidigt som han skrek och slog dom med en pinne.
Vems målsättning försöker du uppfylla? Jag har som barnledare vid ett par tillfällen reflekterat över frågan. Är det barnets målsättning att prestera ett visst resultat eller en viss tid, eller är det barnets föräldrars målsättning? En tabubelagd fråga, men ibland undrar jag. Jag har sett väldigt konstiga saker på fotbollsplan, tennisbanan, terrängspåret, etc, etc.
Vems målsättningar försöker du uppfylla? Min målsättning är att springa Hässelbyloppet på 38 minuter. Min familj stödjer mig i det, men samtidigt bryr de sig inte så mycket om det. Att jag ska springa Hässelbyloppet på 38 minuter är min egen målsättning, ingen annans.
Vems målsättningar försöker du uppfylla? Sanningen är att om du inte har dina egna mål som du försöker uppfylla kommer du för alltid arbeta för att uppfylla någon annans mål. Det tycker jag är någonting att fundera över. Det gäller alla, vuxna som barn.
Vilka mål har du här i livet? Vilka mål har dina barn? Vilka mål har din partner?
8 kommentarer:
Visst är det så att många försöker uppfylla andras mål. Men jag tycker även man ska fråga sig varför man har de mål man har?
Många löpare sätter säkert upp specifika mål för att duga eller "vara någon", när de i själva verket kanske varit lika nöjda med att springa runt i skogen utan tidspress om alla andra gjorde det :-)
Tja Lennart! Prövar här för första gången...
Igår sprang jag som planerat 7,5km på 34.33. Första femman gick på 22.15 och två-femman gick på 12.18. Detta är 91 sekunder snabbare än förra gången, kändes bra.
Ang. smärtan så har jag upplevt problem i benhinnetrakten ganska ofta, cirka 5 tillfällen under mina 10 månaders träning. Jag har alltid fortsatt och tränat vidare och smärtan har gett med sig. Det är svårt att säga "hur länge" jag haft smärtan nu på sistone men den kommer och går. Jag har inga problem när jag väl är varm, så det är väl därför jag inte bryr mig så mycket... Överväger dock att kolla upp det, men jag vet att jag är så envis att jag inte kommer vilja vila ifall jag blir uppmanad att göra så.. klurigt.
Jag tror det är väldigt många människor som lever "andras liv och drömmar". Och det är otroligt sorgligt...
Hej!
Ja, varför har man de målen man har? Den frågan är också viktig. Jag vet flera som inte har tidsmål som målsättning utan målet kan vara något annat. Till exempel springa en viss distans, den där sköna efter-tränings-känslan, et, etc :-).
Man måste så klart inte jaga tider.
Henrik - Det bästa är att kolla upp det. Jag tror på benhinnor, men det kan bara en undersökning utvisa. Kolla upp det!
Kul att löpningen går så bra, men se till att ge kroppen återhämtning också, annars kommer bara besvären.
Ingmarie - Visst är det sorgligt!
Jag upplever att löpningen går fint, jag känner aldrig av benhinnan efter 20 sekunder in i passet. Det är en smärta som bara släpar med helt enkelt, ganska tystlåten men den finns där.
Men kring återhämtning så har jag i princip gått från 15 km i veckan till 30,5 km vilket på papper är alldeles för mycket, men jag upplever att jag klarar det. Känner mig fortfarande pigg och så. Jag upplever att jag har orken för det och rättare sagt hållit tillbaka mig själv då jag bara köttade enkla femmor.
Men som sagt, jag har sprungit ganska same-same sträckor under min träningsperiod och där kanske roten ligger, ska iallafall kolla upp det med hjälp av en kompis farsa för att se vad det ger innan jag betalar 950 för en idrottsdoktor.
Grundmålet för alla, i alla fall i Sverige och andra i-länder, måste vara att må bra, både i det korta och det långa perspektivet, av sin träning.
Sen kan man ha andra mål för att man tycker det sporrar och är roligt. Men det är sekundärt.
I övrigt liknar mina mål dina, utom möjligtvis på marathon. Där skulle jag vara nöjd med under 3.08. Det var nämligen den tid min far sprang Malmö Marathon på 1982 eller 1983 :-)
Stora frågor Lennart!
Samtidigt är det viktigt att ställa sig frågan regelbundet och fråga sig varför man sätter upp vissa mål. Konditionsidrott, speciellt över långa distanser som marathon är populärt som aldrig förr och att fundera över sina egna motiv tror jag är nyttigt.
Kommer man fram till att man har som drivkraft att skryta vid jobbets kaffebord att man minsann sprungit Stockholm marathon, oavsett om man lufsat runt på fem timmar, dvs man har löpningen för att "vara någon" i andras ögon är det riktigt synd och illa och med ett sådant motiv jagar man ständigt ny bekräftelse och ingen sysselsättning blir så långvarig.
Henrik W - Det låter som benhinnor. Kolla upp det för nästa steg är att det gör lite ont när du springer och sen gör det så ont att du inte kan springa. Kolla upp det.
Henrik - När jag läste din kommentar tänkte jag på ordspråket "Den sjuke har bara en önskan. Den friske har många".
Att må bra, vara hel och frisk är så klart det viktigaste, men sen då vill jag också slå din pappas tid på maran :-).
Staffan - Att söka bekräftelse blir som du sa ett enda långt sökande... Låter jobbigt.
Själv brukar jag tona ner min löpning lite eftersom jag tränar lite mer och fokuserat än andra. Jag kan uppleva att många inte förstår.
Jag försöker till och med vara anonym här på bloggen, men det är svårt :-).
Skicka en kommentar