"Du ska inte springa intervallerna fortare än att du orkar springa den sista intervallen lika fort som den första", är ett vanligt råd man brukar få när man ska springa intervaller.
Det är ett bra råd. Jag brukar lyda de rådet. Jag brukar hålla samma fart genom hela intervallpasset. Det är till och med så att min första intervall brukar vara den långsammaste, och den sista intervallen brukar vara den snabbaste. Idag blev det inte så, men det blev ändå ett riktigt bra intervallpass.
Dagens pass blev 8*1000 meter, med 2 min gåvila, på tiderna 3:50 - 3:43 - 3:45 - 3:43 - 3:45 - 3:46 - 3:58 - 3:45.
Som ni ser sprang jag den sjunde tusingen avsevärt långsammare än de övriga. Jag gjorde det medvetet, för jag var helt slut efter den sjätte tusingen. Jag kände att det inte skulle fungera med en tusing till i samma fart. Jag bestämde mig för att springa en "lugn tusing i kontrollerad 4-fart" för att sedan ge allt på den sista tusingen, och det gjorde jag. Jag är riktigt nöjd med att jag sprang den sista tusingen på tiden 3:45.
Idag blev det 7 kilometer i ca 3:45-fart, och det är fort. Att den sjunde tusingen gick lite långsammare spelar ingen roll. Det här var ett av de bästa intervallpassen jag har kört.
3 kommentarer:
Härligt! Nio sek under målsnittet på milen också. Indikerar att Sub 39 inte är omöjligt en bra dag?!? Du börjar åtminstone närma dig... Och en enorm skillnad jämfört med augustiformen!
Du blir ju bara snabbare och snabbare. Fint pass!
Magnus - Tack! Precis vad jag tänkte. 9 sekunder från måltiden :-), och visst verkar träningen ta :-).
Olov - Tack, det verkar som att det flyter på bra för dig med :-).
Skicka en kommentar