Av kommentarerna att döma till det förra inlägget verkar det som att många anser att gårdagens pass på 10*1000 meter var för mycket. Det tycker jag också, men jag sprang det ändå, och jag tänkte använda det här inlägget till att förklara hur jag tänker.
Jag har hamnat på en platå. Det händer ingenting. Jag står still. Jag måste bryta mönstret, och ett av mina sätt att bryta mönstret var gårdagens intervallpass. Jag vet, det kanske hade räckt med sex intervaller i hög fart, eller åtta, men nu blev det tio, och det var ett helt nytt pass, och jag känner mig nöjd.
Senare i höst vill jag springa milen på 38 minuter, och jag tror att vägen dit är hårdträning. Jag tror inte att jag tar mig ur det här 4-fart-träsket genom att vila mig i form. Med gårdagens intervallpass försökte jag alltså bryta mönstret. Jag provade något nytt.
Ett annat sätt att bryta mönstret är att tävla lite mer än vad jag brukar. Tävlingar över fem och tio kilometer är bra snabbdistanser. Jag har redan genomfört två tävlingar i augusti, och min tredje tävling i augusti blir på lördag när jag springer Bellmanstafetten för Vallentuna Friidrotts andralag.
Här kanske man kan diskutera och ha åsikter om hurvida det var bra att springa intervaller på torsdagen, och springa Bellmanstafetten på lördagen. Det är nog lika bra att jag förklarar mitt beteende på en gång.
Min förklaring är att jag inte var helt säker på om jag hade en plats i laget när jag sprang gårdagens intervallpass. Jag hade ingen lust att "offra" ett intervallpass, och sen inte springa Bellmanstafetten heller. Det var lika bra att springa intervallpasset.
Sist så bestod dagens träningspass av en lugn återhämtningsjogg över fyra kilometer och några stegringslopp.
3 kommentarer:
Är inne på samma linje som du Lennart, har själv haft känslan av att stå still på samma fart ett tag. Har haft lite svårt med att finna vad jag skall ge mig på för mål avseende tid och distans. Klarade ju sub 40 nu i sommar efter att det varit målet en längre tid. Viktigt att variera och få till nytändningar, bara man inte förhäver sig till skador... Kan inte riktigt bestämma mig för om jag ska sikta på halvmara eller 5k....
24 augusti 2012 20:12
Du ska lita på din instinkt. Att köra olika upplägg för att se om du kan lätta från platån är garanterat rätt väg (för mig är dock det du kallar platå imponerande).
Den dag jag går Sub 40 så kommer jag istället sikta in mig på att hålla den farten längre och länge sträcka. Men tills dess är vägen lång (känns extra långt när man är tokförkyld).
Tommie - När du är redo kommer du att vilja springa snabbare. Själv satsar jag på att bli snabbare på kortare distanser för att sedan försöka bli snabbare på längre distanser :-).
Henrik - Jag tror att det lättarsnart. idag sprang jag bellmanstaffeten snabbare än vad jag gjorde förra året (med mindre ansträngning) och det ser jag som ett bra tecken.
Skicka en kommentar