Finns den Olympiska själen kvar? Uppfyller dagens Olympiska Spel de grundläggande värderingar som en gång i tiden utgjorde fundamentet till de Olympiska Spelen?
På slutet av 1800-talet fanns det många fattiga och utslagna människor som tränade och tävlade i olika idrottsgrenar. Vadslagning på det egna idrottandet var ofta deras enda inkomstkälla. För att säkra sin inkomst blev tanken på att fuska ofta allt för stor. Det var inte ovanligt att en eller flera individer drog omkring från stad till stad och arrangerade olika tävlingar och vadslagningar som dom själva deltog i, och påverkade utgången med olika typer av fusk.
Fusket kunde handla om att killar tävlade utklädda till tjejer, eller att en tävlande utgav sig för att vara sämre än vad personen i fråga var genom att förlora några enkla matcher, så att oddsen på en egen seger blev bättre, och när oddsen var bättre vann personen helt plötsligt.
De idrottare som tog emot pengar och priser kallades "idrottsutövare", men i slutet av 1800-talet var det inte fint att vara en ”idrottsutövare”, utan det betraktades mer som att vara halvt kriminell. Senare kallades "idrottsutövarna" för "professionella".
Det fanns också, vid den tiden, personer som tillhörde de övre samhällsklasserna, och som också ville tävla i olika typer av idrotter, men de ville inte förknippas med idrottarna från de lägre samhällsklasserna där fusket var väldigt utbrett.
Deltagarna från de finare samhällsklasserna kallade sig för "amatörer". Amatörerna fick absolut inte ta emot pengar för att tävla, och de ville absolut inte att det skulle finnas priser i form av ägodelar eller pengar. Det såg inte bra ut, och det uppfattades väldigt förolämpande och ofint om en arrangör ville dela ut en segerpremie. Amatörerna behövde minsann inga allmosor.
Nu är det så att "amatörerna" från de övre samhällsklasserna hade väldigt mycket att säga till om när de Olympiska Spelen återupprättades i slutet av 1800-talet. Det blev helt enkelt så att det blev de grenar och de regler som amatörerna ville ha som fick ingå och gälla i de moderna Olympiska Spelen.
Nu förstår ni kanske varför professionella inte fick delta i de Olympiska Spelen i en sisådär 100 år. Amatörerna grundade de Olympiska Spelen för att de inte vill ha med fusket som de professionella förknippades med.
Under sommarens Olympiska Spel tycker jag mig ha sett en hel del konstigheter. Jag vet inte om man kan kalla det för fusk, och det kanske inte har med idrottsutövaren själv att göra, utan mer med olika idrottsförbund som verkar bakom idrottarna.
Jag tänker framförallt på de konstiga reglerna inom brottningen där det verkar finnas några mäktiga idrottsförbund (nationer) som sätter agendan. Jag tänker på boxningen som inte heller verkar vara helt fri från mäktiga element som ligger och styr i bakgrunden.
Jag tänker på dopingen, och alla de dopingfall som kommer att radas upp efter de Olympiska Spelen (ja, jag tror att det kommer att bli så). Jag tänker på alla medaljer och resultatlistor som kommer att skrivas om till följd av kommande dopingresultat.
Har den ursprungliga tanken med rent spel som de Olympiska Spelen alltid förknippats med försvunnit?
2 kommentarer:
Du skriver som alltid bra och framförallt intressant. Hade faktiskt inte en aning om att det var på grund av fuskrisken som man inte fick vara proffs och delta i OS.
Men det är ju logiskt. Om äran är det "enda" man kan vinna så minskar helt klart risken för dopning (som jag lärde mig förra veckan att det heter på svenska och inte "doping") och annat fusk. För den försvinner ju helt och hållet om man åker fast.
Henrik - Det var inte bara på grund av fusket som amatörerna inte vill tävla med de som tävlade för pengar.
Det var en klassfråga också. De rika ville inte umgås med de fattiga. Det här var i England och där var (och är) klasstillhörighet viktigt....
Skicka en kommentar