Idag sprang jag en 7.5 km lätt distanslöpning i spåren vid Täby IP. Först ett varv i 2.5 km spåret, och sen ett varv i 5 km spåret. Ett väldigt enkelt pass där snittfarten blev 5:15 min/km.
Nu vill jag inte på något sätt vara "snorkig", men idag var det en kille som sprang om mig. Det händer inte ofta. Jag tyckte det kändes lite jobbigt. Jag hade lite svårt att släppa det, och på sista kilometern funderade jag på om jag skulle springa om honom, men jag höll mig till min plan. Jag sprang inte om honom.
På onsdag hoppas jag att kunna springa ett intervallpass tillsammans med Vallentuna FK. Då kommer troligtvis flera löpare att springa om mig. Tur att jag fick lite träning idag......
10 kommentarer:
Haha! Livet är hårt ibland.. ;-D
Uh, ja det där är mentalt jobbigt. :S
Vätskgötskan - Ja, visst är det :-).
Ousa - Ja, det är den där tävlingsinstinkten.... :-).
Det sägs att man ska träna när man tränar och tävla när man tävlar - jag har svårt för det. Vill gärna springa om och ifrån (om jag kan) och det ökar ibland farten på ett pass som var tänkt att vara lugnt. Så är det att vara tävlingsmänniska :-)
Anneli - Ja, så är det. Vi är gamla nog för att göra som vi vill, erkänna våra fel och brister samtidigt som vi vet att vi duger bra som vi är :-).
Jag blir sällan omsprungen och känner igen känslan. Igår blev jag omsprungen när jag sprang långpass — och riktigt besviken när det visade sig att den andre löparen sprang en annan väg så att jag inte kunde passera honom senare.
Jag måste erkänna att jag ibland älskar att springa om män som inte riktigt kan ta det. Att omärkligt smyga upp farten mot 4:00 och sen när dom ändå hänger på och flåsar trycker man till i 3:20-3:30 ett tag. :-)
Morgan - jag förstår precis hur du känner. Låt honom inte slippa undan nästa gång.... :-).
Maramackan - Jaha, så du ökar försiktigt och lurar upp dom i 4-fart innan du drar iväg :-). jag bra springer förbi...
Nejdå, jag passerar i den fart jag håller för stunden. Det är om folk hakar på och vägrar bli omsprungna jag kan bli på bushumör och gradvis dra upp farten. Tricket är att göra det nästan omärkbart tills man känner att gränsen är nära för dom. Då sätter man fart på riktigt.
maramackan - OK, jag förstår. Kanske ska prova något liknande... :-).
Skicka en kommentar