Framför mig står det en kille i spåret som säger, - Ööhhaaaeööhha, det är allt jag uppfattar. Killen viftar också med armarna.
Jag har sprungit ungefär 10 km terränglöpning i Hackstaspåret i Åkersberga. Jag befinner mig mitt i den brantaste och tyngsta uppförsbacken. Jag förstår att killen framför mig försöker säga något, men jag hör inte vad han säger. Jag är trött, och i de tillståndet kan man vara lite trög.
Jag fortsätter och springer upp för backen. Mitt i backen gör spåret en tvär vänstersväng. Jag tittar upp, och fryser till. Jag stannar i princip mitt i steget. Mindre än 5 meter framför mig står en stor älg mitt i spåret och blänger på mig. Nu förstår jag vad killen, som nu står alldeles bredvid mig, försökte säga.
I det här läget hinner jag tänka tusen tankar på mindre än 1 sekund. Ok, där överdrev jag lite, men många tankar tänkte jag. Det är också i det här läget ställningskriget börjar.
Vi är tre individer. Två människor, och en älg. Alla tre anser sig ha rätt till spåret. Vem ska flytta på sig? Jag och killen ansåg att älgen skulle flytta på sig. Vi försökte göra oss stora och läskiga genom att vifta på armarna, klappa händer och ropa "Ööhh". Det har vi sett på TV att man kan göra, men det fungerade inte. Älgen var tuff. Han stod kvar. Han verkade inte tycka att vi var stora och läskiga. Han verkade inte tycka att det fanns någon anledning att flytta på sig.
Om älgen i det här läget hade gett ifrån sig ett "bröl", som älgar kan göra, hade jag och den andra killen sprungit där ifrån. Jag lovar. Läget kändes ganska spänt. Om älgen hade "brölat" hade älgen fått spåret för sig själv, men älgen "brölade" inte. Älgen gjorde ingenting.
Själv började jag inse att älgen inte tänkte flytta på sig. Jag började inse mina begränsningar. Jag började fundera på alternativen. Tänkte att jag kanske skulle springa runt älgen genom skogen, men det var för mycket berg och staket för det. Det var inget bra alternativ. Tillslut kom jag och den andra killen överens om att vi skulle försöka smyga förbi älgen.
Vi började gå sakta mot älgen samtidigt som vi pratade, och då började älgen sakta lämna terrängspåret. Jag och killen kunde sakta gå förbi älgen på ett avstånd av mindre än tre meter, ja så nära var vi. Det var en riktigt häftig upplevelse!
Så här i efterhand känner jag mig väldigt privilegiad som har fått uppleva det här. Älgar är fruktansvärt stora och fina djur. Helt fantastiskt att få vara så nära.
Sist kan jag tillägga att dagens pass blev 15 km terränglöpning i 5:15-fart.
20 kommentarer:
Härligt med naturen!
Häftigt att få vara med om en sådan upplevelse. Själv har jag bara sett diverse rådjur som största (vilda) djur i spåret
Mathias - ja, visst är det. Såna upplevelser får man inte på löpband.... :-).
Håkan - Möte med älg kommer med tiden. Jag har mött älg flera gånger på Täby IPs 10 km spår. Två gånger på den sträckan som går på andra sidan Arningeleden. Dock inte så nära som idag, men det var också häftiga upplevelser.
Lycka till på Midnattsloppet!
Vilket sammanträffande - vi pratade om möjligheten att möta älg idag när vi gick genom skogen! Spännande och underhållande berättelse.
Morgan - Tack! För några år sedan läste jag i tidningen att en älg hade jagat en motionär vi Hellasgården så det är nog inte omöjligt att du också stöter på en älg.....
Lycka till på Midnattsloppet. Hoppas att du får en pokal :-).
När jag bode hemma hos mina föräldrar hade vi under en tid en älg som då och då traskade runt på vår tomt. En kväll när jag kom hem stod den framför trappen till ytterdörren. Som tur var har mot och fars hus en källaringång.
Och jag skulle inte gå förbi - har stor respekt för älg, kanske för att jag levt nära älgskogar.
Fniss... ingen som filmade er och älgen? Häftig upplevelse i alla fall. Jag tycker att man ska ha respekt för älgar... stora djur :-)
Annelie - Kul det där med dina föräldrars hus :-). Jag har också stor respekt för älgar och jag vet att de kan vara lite stingsliga om de känner sig trängda. Vi var väldigt mycket på vår vakt när vi mötte älgen. Vi var beredda att ta till flykten om det skulle behövas.
Hur hade du gjort om du var i min situation? Hade du vänt om?
RosaMilton - Jag och den andra killen pratade om det när vi stod där med älgen. Vi grämde oss för att vi inte hade någon kamera med oss. Det hade blivit jättebra bilder (och film) på oss med älgen inte alls långt bakom oss :-).
Ja älgar är stora djur som man ska ha respekt för. Jag har både mött älgar och krockat med en. De är trevligare att möta i skogen än på vägen, fast tre meter var nästan lite väl nära. Hade du pulsmätaren på?
Jag som brukar springa i Värmlandsskogarna har mött en och annan älg under löprundorna. Förra sensommaren mötte jag dock en björn på stigen... Apropå puls så hade jag pulsband på och jag kunde konstatera efteråt att jag var nära maxpuls trots att jag stod still i någon minut. Löste "problemet" genom att sjungandes gå sakta men bestämt åt andra hållet. Ett tips om du råkar ut för samma sak :)
/mope
Johan - helt rätt, det är trevligare att möta en i skogen :-). Jag hade ingen pulsmätare. Dock visade klockan att det tog ca 2.5 minuter att ta sig förbi (tempot på den km blev strax över 7:30 :-))
Vi var för nära igår. Så när sak man inte vara. Dock verkade älgen väldigt van vid människor, nästan lite tam eftersom den inte alls verkade bli skrämd av oss, och jag har funderat på hur länge den hade befunnit sig i det området den var i för den måste vara ganska "instängd" mellan hus och vägar.
mope - Om jag hade mött en Björn hade jag blivit väldigt rädd. Jag hade nog också fått maxpuls och jag hade aldrig försökt att gå förbi utan jag hade gjort precis som du, dvs prata lugnt eller ge något annat ljud ifrån sig så att björnen vet var jag är, och sedan hade jag backat lugnt därifrån.
Den upplevelsen måste ha genererat ganska mycket adrenalin :-).
Häftigt!!!!!!!!!!
Vilken tur att du är en så cool kille!! ;-)
Hammarbybacken snart kanske? Jag har testat den i dag. Och den funkar fortfarande att bli trött i. :-)
Ingmarie - Ja just det, det tänkte jag inte på... :-).
Hammarbybacken låter fint. Vi får försöka hitta en tid till det. Vi mailar.
Det är ju sådana möten som gör att man minns ett löppass. Minns fortfarande när jag var typ 15 och sprang i skogen bak vår villa i Åhus. Efter ca 70-10 meter var det en liten "ås". Mitt starkaste minne från denna tid var när jag en dag kommit över denna ås och såg en älgko med kalv som stod ca 20 meter bort.
Ett annat djurmöte var i höstas. När jag sprang i spåren runt Väsjöbacken började det plötsligt låta som att något sprang med en liten bjällra i mörkret i skogen brevid spåret. Följde med ca 100 meter. Såg dock inget. Vet fortfarande inte vad det var för slags djur...
Henrik - Det där du berättade om att ett djur hade sprungit bredvid spåret har jag också råkat ut för.
Det var en mörk kväll när belysnignen var tänd. Då ser man inte vad som finns i skogen men jag hörde att löven prasslade och det var något som höll ungefär samma fart som mig. Sen tystnade det i ett par sekunder, och sen prasslade det bredvid mig igen.
Det där pågick några hundra meter och jag tror att det var en räv, men jag vet inte.... :-).
Japp, det var elljus för mig mig, men det märkligaste var det bjällrande ljudet. Det logiska är väl att det var en katt, men det kändes som något mer i råddjurs storlek. Men vem hänger bjällror på rådjur?
Henrik - Det låter som att det var en katt. Det kanske var en tam kanin eller något annat husdjur som hade rymt....
Jag har försökt att lägga till dig i min blogglista men det går inte. Blogger vill inte ta din adress....
Bloggers teknik är lite skum ibland. Min blogg (http://alltomlchf.blogspot.se/) handlar dock bara några promille om löpning.
Funderar på att starta en blogg som har mer fokus på träning och då framförallt löpning (i kombination med minimalt med kolhydrater). Den som lever får se.
Henrik - jag har sett att det är mycket recept och så... Någon idé kanske man kan få :-).
Skicka en kommentar