Det var länge sen jag sprang intervaller. OK, jag sprang ett pass tvåtusingar (2*2000 i 3:58-fart), för någon vecka sedan, men det kändes inte som ett "riktigt intervallpass". Det var mer en test, och jag har saknat att springa ett "riktigt intervallpass".
Jag har saknat löparbanorna, och jag har saknat adrenalinet. Jag har saknat den där absoluta tröttheten, och jag har saknat den där "nöjda känslan" jag kan känna precis efter ett avslutat intervallpass.
Innan dagens intervallpass hade jag svårt att bestämma mig för vilket pass jag skulle springa. Skulle jag springa lång eller korta intervaller? Om det blev långa intervaller, hur långa skulle de vara då? Om det blev korta intervaller, hur korta skulle de då vara? Svåra frågor. Jag gjorde det enkelt för mig. Det fick bli klassiska tusingar med en minut ståvila.
Intervallpasset gick bra, och när jag var klar hade jag sprungit tusingarna på 3.55 - 3.50 - 3.49 - 3.49 - 3.49 - 3.46, och jag känner mig väldigt nöjd med att jag snittade tusingarna under 3:50!
2 kommentarer:
Härligt jobb! Lägre snittid ju fler intervaller du gjorde.
Har ännu inte kommit mig för att springa Djävulsstegen eller Olga. Det är tufft att göra det själv och jag behöver nog sällskap som kan pusha mig.
Imorgon blir det istället 6x1500 m i planerad 3.39 fart
Mikael - Du är grymt snabb!! Själv ska jag springa 400-ingar imorgon, men någon gång inom en månad blir det säkert Djävulsstegen för mig också :-).
Skicka en kommentar