Långpasslunket

Jag tycker det är ganska skönt att springa långpass. När jag springer långpass brukar jag komma in i någonting som kan kallas för ett "långpasslunk". När jag befinner mig i det där "långpasslunket" brukar jag inte tänka på att jag springer. Jag springer och tänker på annat, och innan jag vet ordet av har jag sprungit ett par mil.

Idag var jag lite konfundersam innan jag sprang mitt långpass. Det var 14 grader kallt ute, och då blev jag lite osäker på om det där "långpasslunket" skulle infinna sig. Jag var lite orolig för att det skulle vara för kallt för det.

Det var kallt när jag skulle springa långpass

Det var lite kallt de första 5-6 kilometrarna men sen kom jag faktiskt in i det där "långpasslunket". Jag reflekterade över det efter 17-18 kilometer. Jag sprang där med alla mina lager av kläder som hade kompletterats med ett lager frost över mitt ansikte.

Jag sprang där och tänkte på "än det ena och än det andra". Det kändes inte så jobbigt att springa, och det kändes inte så kallt heller utan det hela fungerade ganska bra. Troligtvis hade temperaturen också stigit ett par grader.

Tempot var så klart inte högt idag, det var för kallt för det. Tempot blev 5:22 min/km över 30.2 kilometer och jag ger mig själv godkänt på det.