Idag var jag ute och sprang ett vanligt distanspass över 12 km i 4:51-fart. Det konstiga är att jag upplevde det som att jag sprang i 4:30-fart. Minst! Jag tyckte att jag sprang fort. Jag tyckte att det gick bra. Hur kunde det gå så långsamt som 4:51-fart?
Jag har sprungit långpass på 25-30 kilometer i 4:51-fart. Det var inte länge sen. Då kändes det inte som att jag sprang lika fort som jag gjorde idag, men enligt klockan skall det tydligen vara så.
Det kanske är något fel på klockan, men det är det nog inte. Jag bara luras av någonting annat. Som att det faktiskt går långsammare på vinterunderlag.
7 kommentarer:
Det där händer mig så ofta att jag slutat att förvånas. Men det omvända är inte lika vanligt tyvärr :-(
Petar - Ha, ha, nä det är inte det. Tänk om det hade varit så och att man dessutom hade slutat att förvånats över att man ofta oftare sprang fortare än tänkt..... :-)
När våren kommer med barmark så tycker jag nog att den där positivt överraskande känslan brukar komma ett par gånger.
Visst sjuttsingen går det långsammare i snömodd!
Hej Ingmarie!
Ja, men jag sprang inte i snömodd. Det var sån där hårdpackad snö och det brukar gå ganska bra.
Det är klart. På sina ställen kanske det låg lite lös snö och på andra ställen kanske det var lite isigt, men så farligt var det inte... :-).
Det omvända hände mig nu på morgonen. Sprang till jobbet och det kändes stelt. Klockan visade ändå på 4.30 ... Helt ok för att vara på morgonen.
I min hjärna kändes det som 4.50 fart :)
Mikael - Härligt! Du bevisade att även det kan hända :-).
Skicka en kommentar