Spårcentralen

Alla terrängspår har en början och ett slut. Där terrängspåret börjar och slutar ligger i allmänhet en spårcentral. Ett område med en karta, anslagstavla, utegym, markeringar för de olika spårens längd, etc, etc.

Jag trivs vid spårcentralen. Jag förknippar spårcentralen med förväntan och fokusering. En förväntan och fokusering på ett kommande träningspass.

Spårcentralen vid Täby IP. Utegymet syns till vänster och
till höger försvinner spåren upp mellan träden

Jag förknippar också spårcentralen med trötthet, och en skön jag-är-klar-känsla. Efter ett träningspass har jag ofta satt mig ner vid spårcentralen.

Jag har satt mig ner på en sten, eller på en stubbe. Där har jag suttit och tagit igen mig lite, trött och med en skön jag-är-klar-känsla i kroppen.

Spårcentralen vid Skavlöten. Spåren börjar till vänster i bild
och slutar till höger. Bakom kameran finns en badplats
och en OK-Stuga 

Spårcentralen ligger ofta inbäddad i grönska. Kring spårcentralen finns det också ofta en liten stuga, en stuga som kanske den lokala orienteringsklubben använder.

Spårcentralen vid Vallentuna IP. Spåren börjar till vänster
i bild och till höger syns delar av utegymet
 och anslagstavlan.

Det luktar gott vid spårcentralen, en lukt som kan beskrivas som skog blandad med sågspån. När det har regnat luktar det också så där gott som regntunga sågspån kan göra.

Jag gillar spårcentraler. Jag gillar det icke komersiella. Jag gillar lugnet. Jag gillar det gamla, det slitna och det naturnära.

Spårcentralerna har funnits i många år, och förhoppningsvis finns de i många år till.