Jag trivs vid spårcentralen. Jag förknippar spårcentralen med förväntan och fokusering. En förväntan och fokusering på ett kommande träningspass.
Spårcentralen vid Täby IP. Utegymet syns till vänster och till höger försvinner spåren upp mellan träden |
Jag har satt mig ner på en sten, eller på en stubbe. Där har jag suttit och tagit igen mig lite, trött och med en skön jag-är-klar-känsla i kroppen.
Spårcentralen vid Skavlöten. Spåren börjar till vänster i bild och slutar till höger. Bakom kameran finns en badplats och en OK-Stuga |
Spårcentralen vid Vallentuna IP. Spåren börjar till vänster i bild och till höger syns delar av utegymet och anslagstavlan. |
Jag gillar spårcentraler. Jag gillar det icke komersiella. Jag gillar lugnet. Jag gillar det gamla, det slitna och det naturnära.
Spårcentralerna har funnits i många år, och förhoppningsvis finns de i många år till.
3 kommentarer:
Jag tycker också om att stå kvar vid start/mål och njuta av min prestation och se andra löpare passera, stretcha eller träna. Men det finns en jättestor nackdel med Vallentunas spårcentral och det är att det är ett jättetillhåll för blodtörstiga mygg, inte än kanske men snart :-)
Håller med. :-) Hellas är fint. :-)
Peter - Jo, myggen är många nu :-). Det gäller att springa med munnen stängd :-).
Ingmarie - Hellas är fint :-). Där har jag tillbingat mycket tid ända sen jag var liten :-).
Skicka en kommentar