söndag 26 maj 2013

Att börja gå

Jag fick inget svar. Kroppen svarade inte. Jag provade, men det fanns ingenting där.

De första 3 kilometrarna till terrängspåren vid Täby IP gick bra. 4:25-fart. Första tre kilometrarna i milspåret gick också bra. 4:30-fart. Men sen. Sen gick det inte så bra.

Benen stumnade. De ville inte vara med längre. Funderade på att börja gå, men den skammen ville jag inte bära. Att börja gå är ett misslyckande. Det bara är så. Börja gå ville jag absolut inte göra. Jag forsatte springa.

Funderade lite på varför jag inte ville börja gå. Varför är det förenat med en känsla av ett misslyckande? Vem försöker jag bevisa något för? Jag vet att jag kan bättre. 6-7 kilometer i 4:30-fart är ingenting för mig. Det vet jag, och det vet andra också.

Det kommer kännas bättre imorgon. Det vet jag, men jag ville inte börja gå, jag vägrade. Jag ville inte konfronteras med känslan av ett misslyckande, så jag forsatte att streta på i värmen.

Jag stretade på, och när jag kom hem visade klockan 16.6 kilometer i 4:43-fart.

7 kommentarer:

Alexandra sa...

Jag vill inte heller gå! HATAR att gå..Kände samma som dig när jag sprang igår..Jag vägrar vara misslyckad..jag springer..

Peter sa...

Jag har varit likadan och vägrade konsekvent att gå men har blivit bättre på att acceptera att kroppen ibland inte vill, och då går jag ett tag.
Men visst tar det emot.

Lennart sa...

Alexandra - Precis, vi springer, därför vill vi inte gå :-).

Peter - Ja, jag kanske borde bli bättre på det och acceptera det jag med för det har egentligen bara med dagsformen att göra. Sömn, mat, återhämtning, väder.....

Eller, nej, jag tänker inte bli bättre på att börja gå. Inte nu i alla fall... :-). Jag tänker fortsätta envisas med att springa. hur tungt det än känns :-).

Helena sa...

För mig är livsfarligt att gå även om det ibland skulle gå lika fort. Går man i en backe kan man lika gärna gå i nästa... Fortsätt spring Lennart!

Lennart sa...

Helena - Ja, lite som att bryta ett lopp. Jag har aldrig brutit ett lopp, men gör man en DNF så gör man nog det igen. Så är det nog med att gå i backarna också. Har man väl börjat så är det nog lätt att fortsätta med det så fort det tar emot lite......

Lika bra att inte börja gå. Vi springer :-).

Ingmarie sa...

men nog svarade kroppen om den orkade springa i 4.43 fart???

Lennart sa...

Ingmarie - Jag har faktiskt tänkt precis lika dant, men nej, den svarade inte. Ökade i och för sig lite på slutet men det var riktigt tungt :-). Jag hade inte mycket i benen :-).