Jag gillar progressiva distanspass. De är bekväma att springa. Mina progressiva distanspass börjar i ett lugnt tempo med en bekväm känsla, och avslutas i ett hårt tempo med en bekväm känsla. Nyckelordet är "bekväm".
Under passet ökas farten successivt. Det gillar jag. Kroppen anpassar sig hela tiden till den nya farten, och det känns aldrig riktigt tungt. Det känns bekvämt.
Idag sprang jag ett progressivt distanspass. Snittfarten de första 6 kilometrarna blev 4:39 min/km, och på de sista 6 kilometerarna blev snittfarten 4:20 min/km.
6 kilometer i en snittfart av 4:20 min/km är ett ganska hårt pass, men det kändes inte hårt. Det kändes bekvämt. Det kändes bekvämt hela tiden.
2 kommentarer:
Ja, visst är det kul! :-)
Finns en del skriver om "sweet spot training", ffa inom cykling. Dvs en bekväm men ändå ansträngande nivå som ger många fördelar, utan att vara bäst på något. Dessutom kan man köra detta ofta då man inte sliter ut sig som med t ex intervaller.
Det här skulle kunna vara något som liknar det?
Skicka en kommentar