Dagens långpass kändes tungt. Det kändes tungt redan innan jag startade. Det kändes tungt för flera dagar sedan. De här långa 30 km passen inför Sthlm Marathon sliter både psykiskt och fysiskt.
Det kändes tungt imorse när jag vaknade. Det kändes tungt när jag bytte om. Huvudet var inte med idag, och när huvudet inte är med känns det extra tungt.
Första milen kändes tråkig, och jag ifrågasatte hela idén med Sthlm Marathon. Varför ska jag springa? Vad är poängen med det hela?
Efter 15 kilometer höjde jag farten, och någonstans här började det kännas bättre. Jag vet inte riktigt när, eller var, men det kanske var när jag såg en annan löpare 200 meter framför mig. En löpare jag bara någon minut senare flög om. Det kanske var det som fick mig på gott humör.
Jag var i alla fall på gott humör när jag tryckte på "lap" efter 25 kilometer. Då visade klockan att jag hade sprungit den senaste milen på 44 minuter. Det kändes bra.
Det kändes ännu bättre när jag efter ytterligare sex kilometer stängde av klockan och den visade en snittfart på 4:56 min/km över 31 kilometer. Dagens pass kostade på, men nu känns det bra. Nu känns det riktigt bra.
Nu blir det tyst härifrån i några dagar, för nu ska jag ut och resa.
8 kommentarer:
Härligt att du kunde vända från negativa tankar / känslor till att få till härlig löpning! Och imponerande tempo på fartökningen! Lovar gott inför kommande tävlingar.
Bra jobbat med en fin fartökning under passet.
Jag hade nästan glömt av att du ska springa Stockholm Marathon och när jag kikar på dina planerade lopp ska du även springa Kungsholmen runt.
Många roliga tävlingar framöver.
Ligger det störst fokus på Arenamilen?
Håkan - Ja, du och jag var inte lite på det här i torsdags när vi som hastigast sågs. De kräver rätt mycket de här långpassen :-).
Olov - Tack! Ja, jag har ett par roliga tävlingar framför mig, och visst är det störst fokus på Arenamilen tätt följt av KHR :-).
Om Sthlm Marathon går bra så är det en bonus.... :-).
Jag håller med. Jag brukar börja bäva inför monsterpassen ett par dagar innan och känner rejäl oro samma dag och första 10km. Går sen första 10km ok blir jag lugnad och sen "brukar" det släppa. Släpper det inte så realiseras allt det där som jag bävade inför :-)
Men en positiv sak med monsterpassen på 30km är att de får de vanliga långpassen på 20km att verka löjligt korta :-)
Peter - Ja, jag har sett att du också har våndats lite :-). De här långa 30 km passen tar bra. Jag tycker mig märka en förbättring mellan varje vecka. Det är jobiga pass, men det är också bra pass :-).
Härligt när det blir så där! Hoppas resan är fin!
Mycket bra jobbat! (:
Ingmarie - Tack! Det var en jättefin resa :-)!
Andreas - Tack!
Skicka en kommentar