Det var en kopia i avseendet att jag sprang i samma kläder, jag sprang samma runda, det kändes tungt i början, och det började kännas lite bättre efter första milen.
Precis som förra veckan sprang jag också en fartökning över 10 kilometer i 4:30-fart mellan 15-25 kilometer.
Ingenting med dagens långpass att göra utan
sekvensen är inspelad tidigare i veckan i
Great Malvern Hills
Dagens långpasskopia blev dock lite bättre än orginalpasset förra veckan.
Det blev bättre i avseendet att jag sprang 1 kilometer längre, jag var inte lika trött efter passet, och snittfarten på dagens pass blev 1 sekund fortare.
Nu säger alla att farten på långpassen inte spelar någon större roll, men jag tycker ändå att det känns bra när ett pass går lite fortare än tidigare. Det är ju ändå det, det går ut på. Att springa fort alltså.
Summerat blev dagens långpasskopia 32 kilometer i 4:55-fart.
15 kommentarer:
Jo visst är det så att det ger en extra boost när man klarar av att köra samma pass lite bättre bara en vecka senare!
Och även om det denna vecka "bara" är en sekund så efter ett par veckor så blir ju även dessa enstaka sekunder flera och då kommer du förbi din drömgräns :-)
Härligt! Gissar att det kändes riktigt bra - särskilt när det var avklarat ;)
Och visst är det gott med mat efteråt? Det brukar vara en ren njutning att sätta sig till bords efter ett långt pass. (Något jag brukar tänka på när det tar emot att ge sig ut)
Näe du! Ett långpass går ut på att lära musklerna använda allt möjligt bränsle. Det har mer med tiden ute att göra än med fart. Om förra veckans långpass tog längre tid så var det ett bättre långpass. Men vem är jag att komma med sådana pekpinnar - har själv svårt att leva upp till den tanken...
Måste man välja på tid och snabbhet? Självklart måste man vänja kroppen vid att springa länge, inget snack. Men ska nu lära kroppen att bli bra på något så måste den ju träna på just det, dvs springa "snabbt" och länge. Bra för egot om inte annat som sagt :-)
Håkan - Ja, det är nog så. Dock gick fartökningen 9 sekunder långsammare så det var lite sämre :-).
Jenny - JA, det kändes riktigt fint efteråt och visst är det gott med mat. idag blev det kyckling och ris. Supergott :-)!!
Anneli - Ja, men i och med att jag sprang 1 kilomter längre än förra veckan så var jag ute och sprang ca 4 minuter och 30 sekunder längre :-).
Men visst har du rätt. Tiden är viktig. Dock känns nästan 2 tim och 40 min helt OK :-).
Johnny - Jag har faktiskt funderat på det. Hur blir jag en snabbare marathonlöpare om jag inte får springa fort på långpassen? Ska jag springa fortare på alla vanliga distanspass? Långa snabbdistanspass?
Någon gång kan man väl trycka på lite på ett långpass också :-).
Jag är knappast en expert, men man blir alltid bra på det man tränar. Personligen skulle jag gissa på, att efter några år med fokus på mängd på långpassen och ökad mängd totalt, så är det inslag av fart i långpassen som är nyckeln.
Canovas filosofi är väl det första jag får upp i huvudet.
Jag känner igen det där med att inte riktigt kunna släppa tanken på att det är roligare att springa långpassen i lite högre tempo än vad som anses "rätt". Detta sagt så kvalar 32 km i 4:55-tempo in som ett riktigt bra långpass i min bok :)
Du ser! Det blev inte så hemskt!
När det gäller fart/tid så behöver ju inte det ena utesluta det andra men jag tror mer på tid än på distans. :-)Fart ska tränas vid andra tillfällen.
Sen höjs ju farten på långpassen "automatiskt" ju starkare, uthålligare och snabbare man blir. :-)
Johnny - jag tolkar dig som att du tror på "Långpass med fartökning" och det gör jag med. Förutom intervaller och vanliga snabbdistanser tror jag också på långa snabbdistanser, typ 15-20 kilometer i hög fart (strax under tröskel om det går).
Hokke - Tack! Jag känner mig helt nöjd med dagens pass :-).
Jag kanske ligger i lite för högt tempo när jag springer, jag vet inte, men jag får hoppas att det blir bra :-). Jag är också lite rädd för att springa för sakta. Jag menar. Då kan jag lika gärna ta en långpromenad...
Ingmarie - Nä, det blev inte så farligt! Håller med om att långpassen måste ta tid så tid är det viktigaste och precis som du säger så kommer farten också med tiden.
Ibland kan jag dock känna att jag vill "boosta" det hela lite genom att springa "snabba långpass" :-). De är bra för självförtroendet :-).
Jag kan dock tycka det är lite svårt att veta hur fort det ska/kan gå utan att det blir fel och att syftet förloras. hmmm, klurigt....;-).
Lennart: Det är precis det jag tror på. Trötta ut kroppen först/förbuka glykogen och sen testa att springa i tänkt marathonfart eller lite snabbare.
Långa snabbdistanser tror jag är skitbra också, även om jag inte lyckats genomföra det ännu.
Det svåra är nog att tillåta tillräckligt med vila efter sådana pass, tror inte att det ryms varje vecka som i så många andra program.
Men exakt hur man ska lägga upp det vågar jag inte säga, det här är bara egna teorier :-)
Johnny - Ja, de där långa snabbdistanserna sliter ordentligt. Mer än ett normalt kvalitetspass tror jag, men det är bra pass :-).
Jag brukar dessutom köra de passen i terrängspår bara för att det är skonsammare mot kroppen :-).
De ger mycket menar du? ;-)
Terräng är nog bra dels för träningseffekten och dels då jag tror att det kan vara skönt för kroppen. I synnerhet om man springer mycket.
Johnny - Absolut! Självklart! De ger mycket! Det är mycket bra pass.
Med sliter menade jag mer att det är viktigt att vila lite extra efter genomfört pass eftersom det är hård pass, men mycket bra pass :-).
Bara dummar mig. Häri ligger dock det svåra i att verkligen vara utvilad inför dessa pass och genomföra dom ordentligt. För att sedan tillåta vila till nästa pass, dvs att inte köra för hårt på de lätta dagarna. Ett välkänt problem som är så svårt att komma ihåg för mig :-)
Gillar din inställning :-).
Mellan Arenamilen och Maran kommer jag någ att köra ett sånt pass. KHR nu på lördag och också tänkt som ett sånt pass.
Skicka en kommentar