Det finns ett par saker i anslutning till årets Stockholm Marathon som jag inte har berättat om. Anledningen är att det inte riktigt har passat in i tidigare inlägg.
Den första saken jag vill berätta är att årets Stockholm Marathon var min tionde mara. Jag har sprungit sex maror i Stockholm och fyra utomlands. Tio maror känns som en milstolpe. Det är kul. Dock är jag fortfarande lite besviken på att jag inte lyckades slå mitt personliga rekord när jag sprang London Marathon. Jag grämmer mig lite för det. Jag är sugen på revansch, och jag funderar på att springa en höstmara, men vi får se hur det blir.
Den andra saken jag vill berätta om inträffade i lördags, strax innan första start, när jag var på väg till min startgrupp. När jag gick längs Lidingövägen ner mot startgrupp D passerade jag startlinjen och speakern. Jag tror att speakern såg min ballong som det stod 4:15 på, för när jag passerade startlinjen sa speakern att "nu kommer farthållarna, och dom kan ni följa om ni vill ha en bestämd sluttid. Står det att dom ska springa på 4:15 så gör dom det". När jag hörde det log jag lite för mig själv och tänkte "Ja ha, det är bara ca 20 000 människor här, och här går jag med en stor ballong som det står 4:15 på". Då kändes det som att alla tittade på mig, men kul var det!
Dagens träning blev ett lugnare återhämtningspass på cykel. Det blev ett varv runt Vallentunasjön (24 km) på strax över 27 km/tim.
3 kommentarer:
Grattis på "tiomaradagen" i efterskott då! Du firade med ballong i handen och fick uppmärksamhet bland alla löpare... :)
Kul att träffa dig innan loppet!
Tio marar är inte illa. Skulle du kunna tänka dig att springa fler maror som farthållare?
Fanns det någon tanke på att bryta med tanke vädret?
Bra kämpat LennarT!!
Löparjanne - Det var kul att träffa dig också. Vi ses säkert igen snart. kanske ett gemensamt intervallpass...
Mikael - ja och nej. Ja, jag har redan sagt att jag kan springa som farthållare nästa år, men då för en snabbare grupp. Vet fortfarande inte om det blir så. Det kan vara så att jag också vill springa så fort jag kan, och då får jag tänka om....
Nej, jag tänkte aldrig bryta, och jag varken såg eller hörde att någon annan tänkte bryta heller.
Skicka en kommentar