En sak jag aldrig ångrat

Jag har tidigare i mitt liv ångrat att jag har gjort olika saker. Det kanske inte är några större och katastrofala saker, utan det är saker som jag kan kalla för småsaker. Jag har till exempel vid något tillfälle ångrat att jag har ätit godis. Jag har någon gång ångrat att jag har sovit. Jag har ofta ångrat att jag har suttit uppe halva natten och tittat på idiotiska TV-program. Jag har ångrat att jag har köpt saker. Jag kan ha ångrat något som jag har sagt, men.........

Jag har aldrig ångrat att jag har genomfört ett träningspass (förutsatt att jag inte skadade mig). Det har aldrig någonsin hänt att jag efter ett träningspass har tänkt "varför tränade jag idag?". Det spelar ingen roll om jag genomförde mitt träningspass på sena kvällen, om det regnade eller snöade, eller om jag valde att träna istället för att titta på ett bra TV-program.

Att jag aldrig ångrat ett genomfört träningspass måste ändå säga någonting om kraften i löpningen och om löpningens positiva effekter på vår psykiska och fysiska hälsa.

Jag har, som alla andra löpare, fått frågan "varför springer du?". Jag har svårt att ge ett bra svara på den frågan, men jag kan bara säga att jag aldrig har ångrat ett genomfört träningspass, och vad jag vet är det många som ångrar att de inte tränar, eller att de har ätit godis, sovit, tittat på TV, etc, etc.

Dagens pass över 5 km i 4:56-fart, inklusive 1 km i marafart, ångrar jag inte heller.