Ångest. Ett ord jag får ångest av. En känsla jag inte vill ha kontakt med. En känsla som är svår att beskriva, och svår att gestalta. En känsla som de flesta har känt.
Jag har haft lite ångest de senaste dagarna. På grund av känningarna i vaderna har jag inte sprungit så mycket, och det har stressat mig. Jag klandrade mig själv för att jag hade tränat lite för hårt.
Idag släppte ångesten lite. Det kändes bra i vaderna efter gårdagens naprapatbehandling. Bestämde mig för att springa ett lätt kom-i-gång pass över 5 km i ca 4:45-fart. Det blev inte riktigt så. Det blev 3 km i 4:30-fart, följt av 1 km i 4:00-fart, följt av 1 km lugn jogg. Totalt 5 km i 4:28-fart.
Nu känner jag lite ångest igen. Jag kanske sprang lite för fort. Jag kanske tog skada av dagens pass. Nu blir det en nervös väntan tills i morgon för att se hur det känns när jag vaknar.
4 kommentarer:
Hoppas det är bra idag!
Hoppas det känns bra nu...
Super-imponerande att du stod över Premiärmilen i förrgår!
Hoppas det onda gar over och att det borjar stabilisera sig! Onskar att JAG kunde springa den farten sa lattsamt, med onda vader och allt :)
RosaMilton - Tack, det känns hoppfullt :-).
Linus - Det känns OK. Det var faktiskt inte så svårt att stå över Premiärmilen. Insatsen med London Marathon är hög så det var inte värt det :-).
Petra - Önskar?? Du är väl snart där :-). Lycka till med din utmaning :-).
Skicka en kommentar