När jag skulle avsluta dagens långpass på 35 kilometer fick jag ett litet dilemma. Långpasset hade gått bra, och under de sista kilometrarna insåg jag att om jag ökade lite skulle jag avsluta passet under 3 timmar. Det kändes inspirerande så jag tryckte på lite extra, och när jag stängde av klockan visade den 2:59:08 vilket ger en snittfart på 5:07 min/km.
Allt kan här verka vara frid och fröjd, men det var det inte. Nu kom nästa tanke som sa, "Varför sprang jag inte 53 sekunder till så att jag var ute och sprang över 3 timmar". Som alla förstår är det inte förenligt med att försöka avsluta rundan under 3 timmar som jag gjorde.
Vilken känsla är egentligen bäst? Känslan att ha avslutat rundan under 3 timmar, eller känslan att ha varit ute och sprungit över 3 timmar?
Inte för att jag tror att det här spelar någon roll, men det var ändå en rolig tanke. Jag hade också kunnat lösa dilemmat genom att trycka en mellantid vid 35 kilometer, och springa ett par hundra meter till. Jag valde dock att avsluta passet.
Här kommer dock en fundering till. "Om jag hade sprungit lite till för att vara ute mer än 3 timmar, hade jag då gett efter för en tvångstanke?"
I övrigt gick passet bra. Jag började och avslutade i lugn fart och hade en lite fartökning mellan 13-26 kilometer där jag höll ca 4:49-fart.
10 kommentarer:
Jag försöker slå bort såna irrationella tankar men har svårt att låta bli att ta en extra sväng runt kvarteret om det saknas några hundra meter till en jämn distans. Förra helgen hade jag sprungit 30,8 km när jag var klar och fick lov att lunka runt ytterligare 200 m :-)
Sen var jag ändå irriterad över att totalmängden slutade på 69,8 km. Löjligt och oviktigt men svårt att helt ignorera.
Haha, vilket ilandsproblem:) Jag tycker du gjorde rätt som sprang under tre timmar och sedan inte gav vika för en tvångstanke. Frågan är hur du gör nästa gång;)
Peter - Visst är det så. När man har sina mål så vill man över. Det har hänt att jag har sprungit extra rundor men inte så ofta för "jag vill avsluta rundan under XX:XX min" :-).
Johan - Tack för ditt stöd :-)! Det här kanske är någonting som du kunde skriva om på din blogg. Är det tvångstankar? Ticks? Irrationellt? :-).
Det är ett gissel det där - klart att man vill ha vackra siffror. Det kräver ju lite framförhållning dock, kanske rent av planering innan du ger dig iväg. Du skulle förstås ha siktat på ett 5 min/km tempo och sprungit 1 km till - 36 km på 3 timmar blankt något annat ska de ju inte vara. ;-)
Kanske det rent av går att räkna ut några gyllene snitt för löpning med avseende på sträcka, tid och tempo?
Alternativet är ju förstås att sluta stirra på klockan sista biten och bara njuta av löpningen och ta det för vad det blir. :-)
Jag tror i alla fall att jag hade valt att göra som du gjorde.
Attans vad avundsjuk jag blir på er som kan springa långpass. Samtidigt vet jag att långpass av den längden tar på krafterna och tiden till att göra annat under helgen. Som att frosta ur frysen :-)
Säger som Johan, vilket i-landsproblem. Jag kör i princip alltid på tid och skulle ALDRIG stanna på 2.59. Inte ens 2.59.59. Kan inte ens avsluta på ojämn siffra utan det måste vara "noll". ;-)
Och det är inte tvångstankar utan fokus. Har man bestämt en sak så har man. OM man inte mår dåligt eller har ont förstås!
Helt normala tankar enligt mig :9
Men vad som är bäst kan jag inte svara på.
Som sagt, det är inte så mycket att göra åt alla förkylningar :) Köp det du inte kan påverka som Ola Skinnarmo sagt.
Jag röstar för att det är sträckan som ska vara en jämn och fin siffra, medan tiden kan få ligga strax under - precis som på ett lopp! Alltså gjorde du helt rätt.
Andreas - Det bästa kanske är att köra på känsla :-).
Annelie - Jag förstår hur du känner. jag lider lite med dig :-(
Ingmarie - Jag visste att du skulle skriva så :-). Jag känner till att du är inriktad på tid :-). Det är säkert så man ska göra. Du har ju gjort den bästa tiden på maran av oss alla...... :-).
Mikael - Jag tror att de flesta har lite såna här tankar :-). Krya på dig.
Morgan - Ja, det är ju det. Tiden ska helst vara under, precis som på ett lopp.
Undra om du och jag är tävlingsmänniskor :-)?
Skicka en kommentar