I Stockholm har det varit sportlov den senaste veckan. Jag har inte varit ledig, men en sportlovsvecka inbjuder till fysiskt aktivitet. Därav har jag tränat lite extra. Dagens långpass över 35 km i 5:15-fart innebär att veckomängden slutade på 86 kilometer.
När jag summerar den senaste veckans träning känner jag mig väldigt nöjd, men jag känner mig samtidigt väldigt trött, både fysiskt och psykiskt. Det är fysiskt jobbigt att springa 86 kilometer på en vecka, det är också psykiskt jobbigt att springa 86 kilometer på en vecka.
Alla förstår att det är fysiskt jobbigt att springa fort, men det är också psykiskt jobbigt springa fort. Ska jag springa fort räcker det inte med att ladda upp fysiskt, utan jag måste även ladda upp psykiskt. Huvudet måste vara med, annars går det inte.
Jag fokuserade och laddade upp psykiskt inför tisdagens intervallpass på Bosön (5*400+10*200+2000), jag gjorde det inför torsdagens 19.3 kilometer i 4:29-fart, jag gjorde det inför gårdagens 11.6 kilometer i 4:20-fart, och jag gjorde det inför dagens 35 kilometer i 5:15-fart.
Hårdträning tar, både fysiskt och psykiskt. Nästa vecka är planen att det ska bli lite mindre mängd, men ett par tröskelpass mer än vanligt. Jag har många långpass i kroppen nu, och jag hoppas att det är rätt att fokusera på långa fartpass lite mer än tidigare.
6 kommentarer:
Du kör verkligen imponerande hårt nu Lennart. Intervallpass, långt maratempopass, långt tröskelpass och ett mosterlångpass på samma vecka!
Du fäljer inte precis Jack Daniels rekommendationer med max två av dessa pass samma vecka :-)
Men det är kanske det som krävs för att nå förbättringar på din nivå. Och så länge kroppen håller och du tycker det är kul så är det bara att köra på, tror jag.
Kul att se din målmedvetenhet.
Hej Peter!
Nä, det är nog knappt någon som rekomenderar att ligga på en sån här nivå en längre period. Man får inte glömma att det här blev den absolut tyngsta veckan inför upplandingen av London Marathon.
En enskild vecka (som denna vecka) tror jag kan vara bra för att sedan backa tillbaka och tillgodogöra sig träningen med en lite lugnare vecka.
Vad menar du med min nivå? Du är inte så långt efter :-).
Bra jobbat Lennart. Ja, som sagt. Imponerande nivå. Härligt samtidigt när man känner att man kan ligga där och köra. Är det inte mentalt stärkande?
Hej Mathias!
Tack! jo, visst är det stärkande, men det ska bli skönt att varva ner lite nu :-).
MVH
Och man vänjer sig! Gränserna flyttas hela tiden och det som var jobbigt för några månader/år sedan är en baggis i dag! :-)
Ingmarie - Ja, visst är det så! Kroppen har en enorm förmåga att anpassa sig :-).
Skicka en kommentar