Det finns många saker som är lätta i teorin, men som i praktiken kan visa sig vara lite svårare. I teorin borde jag springa fem kilometer på ungefär 20:20. Det tycker jag låter lätt, men det kan i praktiken visa sig vara lite svårt.
Nu tycker jag att 20:20 över fem kilometer låter väldigt lätt, men jag måste inse att min kapacitet inte är densamma som i höstas, eller densamma som jag för några veckor sedan trodde. När det gäller löpning är teori och praktik inte samma sak.
På Premiärmilen kände jag mig ur form. Då kände jag mig unken och sunkig, ungefär som en gammal jordkällare i ett gammalt torp. Så kände jag mig, och känner man sig så, så springer man inte fort.
Nu känns det inte så. Nu känns det lite bättre. Jag vill i alla fall tro det, och jag hoppas att morgondagens lopp blir ett fall framåt.
Idag förberedde jag mig inför Påsksmällen med en lättare distanslöpning över sex kilometer i 5-fart som jag avslutade med 600 meter i sub4-fart.
söndag 31 mars 2013
lördag 30 mars 2013
Allt känns lätt
Landskapet passerar förbi. Det luktar bondgård, och det enda som hörs är lätta fotsteg som trampar i gruset. Löpningen känns lätt, och en taktfast andning balanserar syresättningen av kroppen.
Minuter läggs till minuter, och kilometer läggs till kilometer. Minuter blir kilometrar i ett tempo där sträcka och tid flyter ihop. Ett tempo som känns lätt.
Löpningen känns lätt, farten känns lätt, luften känns lätt, avståndet känns lätt, livet känns lätt. Allt känns lätt, så lätt att jag nästan lyfter.
Idag är det vilodag, och imorgon blir det en lättare distanslöpning, och på annandag påsk ska jag springa Påsksmällen, 5 km.
Att springa tävlingar/testlopp är en komponent i mitt träningsupplägg med målsättningen att förbättra min miltid med tre minuter på sju veckor.
Minuter läggs till minuter, och kilometer läggs till kilometer. Minuter blir kilometrar i ett tempo där sträcka och tid flyter ihop. Ett tempo som känns lätt.
Löpningen känns lätt, farten känns lätt, luften känns lätt, avståndet känns lätt, livet känns lätt. Allt känns lätt, så lätt att jag nästan lyfter.
Idag är det vilodag, och imorgon blir det en lättare distanslöpning, och på annandag påsk ska jag springa Påsksmällen, 5 km.
Att springa tävlingar/testlopp är en komponent i mitt träningsupplägg med målsättningen att förbättra min miltid med tre minuter på sju veckor.
fredag 29 mars 2013
Det blev en fartökning
Det var en skön känsla på dagens långpass. Kroppen ville springa fort, men det var långpass, och på långpass ska man inte springa fort. På långpass ska man springa i lugn långpassfart.
Efter någon mil började jag ge upp. Efter 17 kilometer gav jag upp. Jag kunde inte hålla mot längre. Jag lät kroppen springa så fort den ville.
Det blev en fartökning. Det blev en fartökning där jag ökade tempot till 4:37-fart, där jag forcerade backarna i högt tempo, och där jag sprang om andra löpare i betydligt högre tempo än vad de höll.
Det blev en fartökning där jag lyssnade på ljudet av lätta fotsteg som trampade i gruset, och där jag fortfarande kände mig stark när jag lugnade ner tempot efter 24 kilometer.
Det var en skön känsla på dagens pass. Det var också en skön känsla att stänga av klockan efter 30 kilometer, och snittat 5:05-fart, utan att vare sig ätit eller druckit någonting under hela passet.
Efter någon mil började jag ge upp. Efter 17 kilometer gav jag upp. Jag kunde inte hålla mot längre. Jag lät kroppen springa så fort den ville.
Det blev en fartökning. Det blev en fartökning där jag ökade tempot till 4:37-fart, där jag forcerade backarna i högt tempo, och där jag sprang om andra löpare i betydligt högre tempo än vad de höll.
Det blev en fartökning där jag lyssnade på ljudet av lätta fotsteg som trampade i gruset, och där jag fortfarande kände mig stark när jag lugnade ner tempot efter 24 kilometer.
Det var en skön känsla på dagens pass. Det var också en skön känsla att stänga av klockan efter 30 kilometer, och snittat 5:05-fart, utan att vare sig ätit eller druckit någonting under hela passet.
torsdag 28 mars 2013
10, 12, 15 och 18 repetitioner
10, 12, 15 och 18 är antalet repetitioner jag planerar att springa på mina backintervallpass. Idag började jag med 10 repetitioner, och nästa vecka är planen att springa 12 reps, för att veckan efter det springa 15 reps, och om fyra veckor springa 18 reps.
Fokus på mina backintervaller ligger på högt och fint löpsteg, fart och att jobba med armarna. Jag hoppas att de här backintervallerna skall "kicka igång" kroppen efter vinterns skadeperiod.
Som bilden ovan visar är min backe inte så brant utan den kan mer beskrivas som lång och seg. Den är 285 meter lång och höjdskillnaden är ca 20 meter.
Att träna ett pass backintervaller per vecka under fyra veckor är en komponent i min satsning på att förbättra min miltid med tre minuter på sju veckor.
Fokus på mina backintervaller ligger på högt och fint löpsteg, fart och att jobba med armarna. Jag hoppas att de här backintervallerna skall "kicka igång" kroppen efter vinterns skadeperiod.
 |
| Min backe en dag i maj 2011 |
Att träna ett pass backintervaller per vecka under fyra veckor är en komponent i min satsning på att förbättra min miltid med tre minuter på sju veckor.
onsdag 27 mars 2013
Jag vill göra slut
Jag vill göra slut. Det känns som att vi har fastnat i ett mönster som vi inte klarar av att ta oss ur. Vi kommer inte vidare, och jag känner inte att jag utvecklas tillsammans med dig.
När vi är tillsammans känns allt bra. Det känns verkligen som att du lyfter mig. Varje gång jag är tillsammans med dig känns det som att inget hinder är för stor för att övervinnas. Du har verkligen gett mig självförtroende, hopp, värme och glädje.
Det är inte dig det är fel på, det är mig. Jag är verkligen tacksam för den tid vi har fått. Jag har lärt mig väldigt mycket, och jag har väldigt många fina minnen tillsammans med dig. Jag hoppas att vi fortfarande kan var vänner.
Jag har på senare tid upptäckt att den positiva känslan jag får tillsammans med dig är falsk. När vi har spenderat tid tillsammans tror jag alltid att jag kan springa milen sub 40, men det visar sig att den känslan är falsk.
Bosön. Jag känner mig sviken. Du och dina löparbanor ger mig falska förhoppningar. Från och med nu kommer jag att genomföra mina intervallpass utomhus, gärna i terräng. Jag tror att det är det bästa för mig och min egna utveckling. Jag hoppas att du förstår det, och att du kan förlåta mig.
Återigen, det är inte dig det är fel på. Du har alltid funnits där som ett stöd för mig, och det uppskattar jag. Tack för den här tiden. Det har varit en underbar tid. Det är mig det är fel på. Förlåt.
När vi är tillsammans känns allt bra. Det känns verkligen som att du lyfter mig. Varje gång jag är tillsammans med dig känns det som att inget hinder är för stor för att övervinnas. Du har verkligen gett mig självförtroende, hopp, värme och glädje.
Det är inte dig det är fel på, det är mig. Jag är verkligen tacksam för den tid vi har fått. Jag har lärt mig väldigt mycket, och jag har väldigt många fina minnen tillsammans med dig. Jag hoppas att vi fortfarande kan var vänner.
Jag har på senare tid upptäckt att den positiva känslan jag får tillsammans med dig är falsk. När vi har spenderat tid tillsammans tror jag alltid att jag kan springa milen sub 40, men det visar sig att den känslan är falsk.
Bosön. Jag känner mig sviken. Du och dina löparbanor ger mig falska förhoppningar. Från och med nu kommer jag att genomföra mina intervallpass utomhus, gärna i terräng. Jag tror att det är det bästa för mig och min egna utveckling. Jag hoppas att du förstår det, och att du kan förlåta mig.
Återigen, det är inte dig det är fel på. Du har alltid funnits där som ett stöd för mig, och det uppskattar jag. Tack för den här tiden. Det har varit en underbar tid. Det är mig det är fel på. Förlåt.
tisdag 26 mars 2013
Påskträning
11 kilometer i 4:57-fart blev det första träningspasset i min satsning på att springa Arenamilen på 38 minuter. Syftet med dagens pass var återhämtning och att mjuka upp musklerna.
Närmaste veckan blir lite tuffare. Imorgon är planen att springa en lättare distanslöpning bara för att på skärtorsdagen växla upp med ett pass backintervaller.
På påskafton blir det ett långpass med fartökning och på annandag påsk planerar jag att springa tävlingen Påsksmällen. En träningstävling och ett snabbt träningspass.
Innan påsken är över blir det alltså ett lugnt pass, ett backpass, ett långpass med fartökning och en tävling, och det är bara början. I mitten av nästa vecka blir det återigen backpass.......
Närmaste veckan blir lite tuffare. Imorgon är planen att springa en lättare distanslöpning bara för att på skärtorsdagen växla upp med ett pass backintervaller.
På påskafton blir det ett långpass med fartökning och på annandag påsk planerar jag att springa tävlingen Påsksmällen. En träningstävling och ett snabbt träningspass.
Innan påsken är över blir det alltså ett lugnt pass, ett backpass, ett långpass med fartökning och en tävling, och det är bara början. I mitten av nästa vecka blir det återigen backpass.......
måndag 25 mars 2013
Min utmaning
Sen i höstas har min målsättning varit att springa milen på 38 minuter. Det behöver inte vara låga 38 minuter, utan det räcker med att springa milen på 38:59.
Jag har länge tänkt att jag ska försöka springa Arenamilen på 38 minuter. Att jag sprang Premiärmilen på 42:06 har inte fått mig att ändra på den målsättning. Min målsättning är fortfarande att springa Arenamilen på 38 minuter.
Att förbättra sin miltid med över tre minuter är en utmaning. Att på mindre än sju veckor förbättra sin miltid med över tre minuter är en tuff utmaning, men jag antar den utmaningen. Det är min utmaning.
Vilken är din utmaning?
Jag har länge tänkt att jag ska försöka springa Arenamilen på 38 minuter. Att jag sprang Premiärmilen på 42:06 har inte fått mig att ändra på den målsättning. Min målsättning är fortfarande att springa Arenamilen på 38 minuter.
Att förbättra sin miltid med över tre minuter är en utmaning. Att på mindre än sju veckor förbättra sin miltid med över tre minuter är en tuff utmaning, men jag antar den utmaningen. Det är min utmaning.
Vilken är din utmaning?
söndag 24 mars 2013
Premiärmilen (det får ta den tid det tar)
Premiärmilen årgång 2013 hade i förhandsdiskussionen präglats av en oro över banans beskaffenhet, men tack vare arrangörernas fina jobb med banan så var den oron som bortblåst, och inför start fanns bara förväntan, glädje och nervositet.
Jag. Hur skall det gå för mig? Vilken form är jag i? Lisa Norden. Vilken tid kommer hon få? Staffan. Är han här, eller stannade han hemma? Elin. Kommer hon persa? Håkan. Kommer han persa? Johan. klarar han sub39? Inför årets första lopp är frågorna många, men innan dagen är slut kommer vi att ha ett svar på alla frågor.
På startlinjen står alla löpare samlade. Det är lite kallt, och jag är i en urusel form, men det är som det är, och det går inte att göra någonting åt det nu.
Premiärmilen ska bara ge ett formbesked. Det är på Kungsholmen runt och på Arenamilen jag skall vara i form. Premiärmilen är bara ett lopp på vägen. Ett lopp i mina förberedelser.
Starten går, och jag börjar springa. Springer första kilometern på 4:05 och inser att sub40 kommer att bli svårt. Dumt att ens försöka. Tänker att jag ska ta loppet som det kommer. Tänker att jag ska springa så fort jag kan utan att stressa, vilket betyder att jag ska springa så fort jag kan, men att det ändå får ta den tid det tar.
Jag sprang så fort jag kunde, och det tog den tid det tog, och när jag passerade 5 kilometer på 40:53 insåg jag att jag inte skulle klara 41 minuter. Det var en tung insikt, men sån är löpningen, och jag är inte i form. Det är bara att acceptera.
Jag sprang i mål på tiden 42:06, vilket är exakt 3 minuter sämre än vad jag sprang Hässelbyloppet på i höstas. 42:06 ger också en kilometertid som är 2 sekunder långsammare än vad jag hade när jag sprang Stockholm Halvmarathon. Det kanske inte är så konstigt att det känns lite trögt.
Nu kommer en period av hårdträning inför Kungsholmen runt den 4:e maj och Arenamilen den 15:e maj. Då hoppas jag att jag har hittat formen.
Jag. Hur skall det gå för mig? Vilken form är jag i? Lisa Norden. Vilken tid kommer hon få? Staffan. Är han här, eller stannade han hemma? Elin. Kommer hon persa? Håkan. Kommer han persa? Johan. klarar han sub39? Inför årets första lopp är frågorna många, men innan dagen är slut kommer vi att ha ett svar på alla frågor.
På startlinjen står alla löpare samlade. Det är lite kallt, och jag är i en urusel form, men det är som det är, och det går inte att göra någonting åt det nu.
Premiärmilen ska bara ge ett formbesked. Det är på Kungsholmen runt och på Arenamilen jag skall vara i form. Premiärmilen är bara ett lopp på vägen. Ett lopp i mina förberedelser.
Starten går, och jag börjar springa. Springer första kilometern på 4:05 och inser att sub40 kommer att bli svårt. Dumt att ens försöka. Tänker att jag ska ta loppet som det kommer. Tänker att jag ska springa så fort jag kan utan att stressa, vilket betyder att jag ska springa så fort jag kan, men att det ändå får ta den tid det tar.
Jag sprang så fort jag kunde, och det tog den tid det tog, och när jag passerade 5 kilometer på 40:53 insåg jag att jag inte skulle klara 41 minuter. Det var en tung insikt, men sån är löpningen, och jag är inte i form. Det är bara att acceptera.
Jag sprang i mål på tiden 42:06, vilket är exakt 3 minuter sämre än vad jag sprang Hässelbyloppet på i höstas. 42:06 ger också en kilometertid som är 2 sekunder långsammare än vad jag hade när jag sprang Stockholm Halvmarathon. Det kanske inte är så konstigt att det känns lite trögt.
Nu kommer en period av hårdträning inför Kungsholmen runt den 4:e maj och Arenamilen den 15:e maj. Då hoppas jag att jag har hittat formen.
lördag 23 mars 2013
Dödens lopp
Imorgon är det dags för Premiärmilen. I uppsnacket inför loppet används ord som dödsgrus, dödsis och skjutbanor. Ord som används när löpare försöker beskriva banan och dess underlag. Ord som skrämmer, ord som har fått deltagare att fundera på om det kanske är bästa att stanna hemma.
Årets Premiärmil verkar präglas av död, och när vi löpare tar steget över startlinjen tar vi samtidigt steget in i gränslandet mellan liv och död, ett gränsland mellan ljust och mörkt där vi löpare tävlar på randen till ett svart hål. Ett felsteg, och vi trilla ner, och allt är över.
Den snabbaste löparen vinner loppet, men imorgon måste alla löpare som kommer i mål betraktas som vinnare, ty de har överlevt, och tagit sig i mål med livet i behåll.
Alla löpare som kommer i mål har vunnit över dödsisen, dödsgruset och skjutbanorna. Årets lopp kan gå till historien som ”Dödens lopp”.
Idag förberedde jag mig inför "Dödens lopp" med en lugn jogg över 5 kilometer i 4:50-fart.
Årets Premiärmil verkar präglas av död, och när vi löpare tar steget över startlinjen tar vi samtidigt steget in i gränslandet mellan liv och död, ett gränsland mellan ljust och mörkt där vi löpare tävlar på randen till ett svart hål. Ett felsteg, och vi trilla ner, och allt är över.
Den snabbaste löparen vinner loppet, men imorgon måste alla löpare som kommer i mål betraktas som vinnare, ty de har överlevt, och tagit sig i mål med livet i behåll.
Alla löpare som kommer i mål har vunnit över dödsisen, dödsgruset och skjutbanorna. Årets lopp kan gå till historien som ”Dödens lopp”.
Idag förberedde jag mig inför "Dödens lopp" med en lugn jogg över 5 kilometer i 4:50-fart.
fredag 22 mars 2013
Nummerlappsutdelning
Då var det dags att hämta nummerlapp igen. Det är nästan alltid lika kul. Jag gillar att hämta nummerlapp. En spänd förväntan infinner sig alltid när jag hämtar en nummerlapp.
Jag gillar när nummerlappsutdelningen är på Runners Store, eller som i fallet Premiärmilen då den är på Löplabbet. Då kan jag passa på att titta på nya träningskläder. Det är alltid kul.
När jag hämtar en nummerlapp känns det verkligen som att det är dags för tävling. Tankarna börjar kretsa mer och mer kring loppet, och det är då de sista förberedelserna börjar. Det är då jag sätter nummerlappen på tröjan. Det är då jag packar väskan med kläder, skor, gel, sportdryck, mössa, klocka, solglasögon, tejp.........
Jag gillar när nummerlappsutdelningen är på Runners Store, eller som i fallet Premiärmilen då den är på Löplabbet. Då kan jag passa på att titta på nya träningskläder. Det är alltid kul.
När jag hämtar en nummerlapp känns det verkligen som att det är dags för tävling. Tankarna börjar kretsa mer och mer kring loppet, och det är då de sista förberedelserna börjar. Det är då jag sätter nummerlappen på tröjan. Det är då jag packar väskan med kläder, skor, gel, sportdryck, mössa, klocka, solglasögon, tejp.........
torsdag 21 mars 2013
Bekvämlighetszonen
Jag ligger på soffan. Det är bekvämt. Min bekvämlighetszon är soffan. De säger att man ska ta sig ur sin bekvämlighetszon. Jag reser mig upp, och tar på mig träningskläder.
Ute ser det ut att vara kallt. Det blåser och snöar. Det ser inte bekvämt ut. Soffan ser bekväm ut, men den har jag lämnat, och med det min bekvämlighetszon. Räcker det så? Nä, så lätt ska det inte gå, tänker jag, och går utanför dörren.
Utanför dörren väntar jag på att klockan ska hitta satelliterna. Jag fryser, och det känns riktigt obekvämt. Tänker att nu har jag verkligen gått utanför min bekvämlighetszon.
Jag börjar springa. Det känns stelt och obekvämt, och det tar det ett tag innan jag får upp värmen i kroppen, men efter några kilometer börjar det kännas ganska bekvämt. Det är inte bra. Jag skulle ju ta mig ur min bekvämlighetszon.
Jag ökar tempot, och i uppförsbackarna gör jag ett par ruscher. Det känns obekvämt. Det är bra. När jag kommer hem visar klockan att jag sprungit 12.5 kilometer i 4:51-fart.
Jag tog mig ur min bekvämlighetszon, men så här efteråt känns allt väldigt bekvämt, och nu tänker jag stanna i min bekvämlighetszon.
Ute ser det ut att vara kallt. Det blåser och snöar. Det ser inte bekvämt ut. Soffan ser bekväm ut, men den har jag lämnat, och med det min bekvämlighetszon. Räcker det så? Nä, så lätt ska det inte gå, tänker jag, och går utanför dörren.
Utanför dörren väntar jag på att klockan ska hitta satelliterna. Jag fryser, och det känns riktigt obekvämt. Tänker att nu har jag verkligen gått utanför min bekvämlighetszon.
Jag börjar springa. Det känns stelt och obekvämt, och det tar det ett tag innan jag får upp värmen i kroppen, men efter några kilometer börjar det kännas ganska bekvämt. Det är inte bra. Jag skulle ju ta mig ur min bekvämlighetszon.
Jag ökar tempot, och i uppförsbackarna gör jag ett par ruscher. Det känns obekvämt. Det är bra. När jag kommer hem visar klockan att jag sprungit 12.5 kilometer i 4:51-fart.
Jag tog mig ur min bekvämlighetszon, men så här efteråt känns allt väldigt bekvämt, och nu tänker jag stanna i min bekvämlighetszon.
onsdag 20 mars 2013
Löparnas sommarvisa
Du ska inte tro det blir löpning ifall inte nå´n sätter fart, på våren och gör lite vårigt, ja då kommer löparna ut. Jag gör så att löparna springer, och jag gör Premiärmilen grön. Och på söndag har våren kommit för då har jag tagit bort snön.
Jag gör mycket vatten i bäcken så där så det hoppar och far. Jag gör fullt med pollen i luften och myggor som fastnar i min hals. Jag gör löven nya på träden och små hundar som bits här och där. Jag gör himlen vacker om kvällen för jag gör den alldeles skär.
Och blåbär det gör jag åt löparna, för det tycker jag dom kan få, och andra små roliga saker som passar löparnas spring. Och jag gör små roliga stigar, där löparna kan springa omkring. Då blir löparna fulla med sommar, och bena blir fulla med spring.
Jag gör mycket vatten i bäcken så där så det hoppar och far. Jag gör fullt med pollen i luften och myggor som fastnar i min hals. Jag gör löven nya på träden och små hundar som bits här och där. Jag gör himlen vacker om kvällen för jag gör den alldeles skär.
Och blåbär det gör jag åt löparna, för det tycker jag dom kan få, och andra små roliga saker som passar löparnas spring. Och jag gör små roliga stigar, där löparna kan springa omkring. Då blir löparna fulla med sommar, och bena blir fulla med spring.
tisdag 19 mars 2013
Mental styrka
När kroppen har bunkrat så mycket mjölksyra att spykänslan blir påtaglig krävs det en hel del mental styrka för att fortsätta springa.
Det krävs också en hel del mental styrka för att fortsätta springa när andningen är så ansträngd, så att det känns som att lungorna håller på att lossna i bröstkorgen.
Riktigt så ansträngande kanske inte dagens intervallpass var, men det krävdes en hel del mental styrka för att springa 60 varv på Bosön´s tvåhundrametersbana.
60 varv. 60 varv som fördelades över 6*(400+300+200+100) med joggvila lika lång som det snabba avsnittet.
60 varv. Känn på det. Jag kan lova att det kändes tungt. Jag fick samla ihop mig flera gånger för att genomföra alla set, och på det sista setet hade jag ingenting kvar. Jag var tom.
Även fast det var tungt tycker jag att det blev ett riktigt bra pass där jag sprang fyrahundringarna och trehundringarna i ca 3:30-fart, tvåhundringarna i 3:25-fart och hundringarna i 3:20-fart.
Det krävs också en hel del mental styrka för att fortsätta springa när andningen är så ansträngd, så att det känns som att lungorna håller på att lossna i bröstkorgen.
Riktigt så ansträngande kanske inte dagens intervallpass var, men det krävdes en hel del mental styrka för att springa 60 varv på Bosön´s tvåhundrametersbana.
60 varv. 60 varv som fördelades över 6*(400+300+200+100) med joggvila lika lång som det snabba avsnittet.
60 varv. Känn på det. Jag kan lova att det kändes tungt. Jag fick samla ihop mig flera gånger för att genomföra alla set, och på det sista setet hade jag ingenting kvar. Jag var tom.
Även fast det var tungt tycker jag att det blev ett riktigt bra pass där jag sprang fyrahundringarna och trehundringarna i ca 3:30-fart, tvåhundringarna i 3:25-fart och hundringarna i 3:20-fart.
söndag 17 mars 2013
On-knappen
Jag känner mig lite "off" just nu. Kroppen svarar inte alls. 10 kilometer i 4:40-fart känns tungt, och det är "off".
Jag letar efter "on-knappen", men jag hittar den inte. Jag letar bland långa intervaller, korta intervaller, distanspass och långpass, men jag hittar ingen "on-knapp". Var kan den vara?
Dagens långpass sprang jag runt Vallentunasjön, och där hittade jag ingen "on-knapp", utan jag fick slita ordentligt för 28 kilometer i 5:13-fart.
Under långpasset försökte jag också hitta "on-knappen" med hjälp av en fartökning, men jag hittade ingen "on-knapp". Fartökningen blev 10 kilometer i 4:52-fart. Mer än så blev det inte, och det är "off".
Jag ska leta reda på den där "on-knappen". Jag vet inte riktigt hur jag ska hitta den, men jag ska hitta den.
Jag letar efter "on-knappen", men jag hittar den inte. Jag letar bland långa intervaller, korta intervaller, distanspass och långpass, men jag hittar ingen "on-knapp". Var kan den vara?
Dagens långpass sprang jag runt Vallentunasjön, och där hittade jag ingen "on-knapp", utan jag fick slita ordentligt för 28 kilometer i 5:13-fart.
Under långpasset försökte jag också hitta "on-knappen" med hjälp av en fartökning, men jag hittade ingen "on-knapp". Fartökningen blev 10 kilometer i 4:52-fart. Mer än så blev det inte, och det är "off".
Jag ska leta reda på den där "on-knappen". Jag vet inte riktigt hur jag ska hitta den, men jag ska hitta den.
torsdag 14 mars 2013
Grymma intervallpass
Jag gillar att springa fort. Jag gillar intervallpass, och det finns några intervallpass jag gillar lite mer än andra.
Ett intervallpass jag gillar är 6*(400+300+200+100) där intervallvilan består av joggvila lika lång som det snabba avsnittet. Vid behov kan också en serievila på 5 minuter läggas in efter 3 serier. Jag gillar det här intervallpasset eftersom det är ett pass korta intervaller i hög fart, samtidigt som intervallpasset innehåller mycket mängd. Totalt 12 kilometer, varav 6 kilometer i hög fart, och det gillar jag.
Djävulsstegen är ett annat intervallpass jag gillar. Djävulsstegen är ett intervallpass över 4*1500 meter där:
Lennart´s intervallpass, dvs mitt egenkomponerade intervallpass, gillar jag också. Mitt intervallpass är på 5*400+10*200+2000 med 1 min intervallvila och 2 minuter serievila. Jag gillar det här intervallpasset eftersom det innehåller både långa och korta intervaller. Av erfarenhet vet jag att det är riktigt svårt att hålla femkilometersfart på den sista tvåtusingen. Jag måste alltid kämpa för det, och det är det som är utmaningen, och det är det jag gillar. Jag gillar också att intervallpasset är ett ”matematisk snyggt” intervallpass där varje serie är 2000 meter lång.
Andra intervallpass jag gillar är klassiska tusingar på 6-10*1000 m med 1-2 minuter gåvila, och fyrahundringar på 10-12*400 m med 1-2 minuter gåvila, och tvåhundringar på 15-20*200 med 1-2 minuter gåvila.
Hoppas att ni fick lite ideér och inspiration nu när Premiärmilen och tävlingssäsongen närmar sig. I övrigt så har jag semester idag, och jag började dagen med ett distanspass över 12 kilometer i 4:56-fart.
Ett intervallpass jag gillar är 6*(400+300+200+100) där intervallvilan består av joggvila lika lång som det snabba avsnittet. Vid behov kan också en serievila på 5 minuter läggas in efter 3 serier. Jag gillar det här intervallpasset eftersom det är ett pass korta intervaller i hög fart, samtidigt som intervallpasset innehåller mycket mängd. Totalt 12 kilometer, varav 6 kilometer i hög fart, och det gillar jag.
Djävulsstegen är ett annat intervallpass jag gillar. Djävulsstegen är ett intervallpass över 4*1500 meter där:
- Den första intervallen ska springas i milfart
- Den andra intervallen ska springas 6 sekunder snabbare än milfart
- Den tredje intervallen ska springas 12 sekunder snabbar än milfart
- Den sista intervallen ska springas 15 sekunder snabbare än milfart.
Lennart´s intervallpass, dvs mitt egenkomponerade intervallpass, gillar jag också. Mitt intervallpass är på 5*400+10*200+2000 med 1 min intervallvila och 2 minuter serievila. Jag gillar det här intervallpasset eftersom det innehåller både långa och korta intervaller. Av erfarenhet vet jag att det är riktigt svårt att hålla femkilometersfart på den sista tvåtusingen. Jag måste alltid kämpa för det, och det är det som är utmaningen, och det är det jag gillar. Jag gillar också att intervallpasset är ett ”matematisk snyggt” intervallpass där varje serie är 2000 meter lång.
Andra intervallpass jag gillar är klassiska tusingar på 6-10*1000 m med 1-2 minuter gåvila, och fyrahundringar på 10-12*400 m med 1-2 minuter gåvila, och tvåhundringar på 15-20*200 med 1-2 minuter gåvila.
Hoppas att ni fick lite ideér och inspiration nu när Premiärmilen och tävlingssäsongen närmar sig. I övrigt så har jag semester idag, och jag började dagen med ett distanspass över 12 kilometer i 4:56-fart.
tisdag 12 mars 2013
Ja, så tänkte jag
Att springa i 4:00-fart var tidigare ganska enkelt. För tre månader sedan hade jag inte varit trött efter 1500 meter i 4:00-fart, men det är jag idag. Jag flåsar ordentligt.
Jag är på Bosön och springer ett pass 1500-metersintervaller. Benen är stumma efter söndagens långpass, och känslan efter den första intervallen i 4:00-fart är minst sagt oroande, men under vilan tänker jag att jag ska springa den andra intervallen lite fortare. Ja, så tänkte jag.
Efter 1 min gåvila springer jag den andra intervallen över 1500 meter. Jag springer den i 3:54-fart, och efter det är jag trött. Jag är så trött att jag är på väg att ge upp, men nu tänker jag att jag ska springa den tredje intervallen lite fortare. Ja, så tänkte jag.
Efter 2 min gåvila springer jag den tredje intervallen över 1500 meter, men jag viker ner mig. Jag orkar inte springa den fortare än den föregående intervallen. Det blir 3:56-fart. Jag har fått nog. Jag vill ge upp, men nu tänker jag att jag ska springa den fjärde intervallen så fort jag orkar. Ja, så tänkte jag.
Efter 2 min gåvila springer jag den fjärde intervallen över 1500 meter. Det är tungt. Jag grinar illa. Jag flåsar. Jag är trött. Det är ingen vacker löpning, men det är löpning. Det är ingen vacker syn, men det är en syn. Det är en syn som visar på vilja. En riktig vilja. Den sista intervallen springer jag i 4:05-fart.
Efter passet känner jag mig nöjd. Det gör jag alltid när jag har gett precis allt. Jag kunde inte springa fortare. Jag gav precis allt jag hade, och det känner jag mig nöjd med. Ja, så tänker jag.
Jag är på Bosön och springer ett pass 1500-metersintervaller. Benen är stumma efter söndagens långpass, och känslan efter den första intervallen i 4:00-fart är minst sagt oroande, men under vilan tänker jag att jag ska springa den andra intervallen lite fortare. Ja, så tänkte jag.
Efter 1 min gåvila springer jag den andra intervallen över 1500 meter. Jag springer den i 3:54-fart, och efter det är jag trött. Jag är så trött att jag är på väg att ge upp, men nu tänker jag att jag ska springa den tredje intervallen lite fortare. Ja, så tänkte jag.
Efter 2 min gåvila springer jag den tredje intervallen över 1500 meter, men jag viker ner mig. Jag orkar inte springa den fortare än den föregående intervallen. Det blir 3:56-fart. Jag har fått nog. Jag vill ge upp, men nu tänker jag att jag ska springa den fjärde intervallen så fort jag orkar. Ja, så tänkte jag.
Efter 2 min gåvila springer jag den fjärde intervallen över 1500 meter. Det är tungt. Jag grinar illa. Jag flåsar. Jag är trött. Det är ingen vacker löpning, men det är löpning. Det är ingen vacker syn, men det är en syn. Det är en syn som visar på vilja. En riktig vilja. Den sista intervallen springer jag i 4:05-fart.
Efter passet känner jag mig nöjd. Det gör jag alltid när jag har gett precis allt. Jag kunde inte springa fortare. Jag gav precis allt jag hade, och det känner jag mig nöjd med. Ja, så tänker jag.
måndag 11 mars 2013
Varför återhämtningsjogg?
Jag gillar återhämtningsjoggar. Återhämtningsjoggar är lugna och kravlösa, och det skapar möjlighet till avkoppling och reflektion över tillvaron. Det gillar jag. Därför gillar jag återhämtningsjoggar.
En lätt höjning av pulsen ökar blodflödet genom kroppen, och lite blod genom trötta och stela muskler gör att kroppen återhämtar sig snabbare. Det gillar jag. Därför gillar jag återhämtningsjoggar.
Efter en återhämtningsjogg är det skönt att stretcha hela kroppen. Det påskyndar återhämtningen. Det gillar jag. Därför gillar jag återhämtningsjoggar.
Imorgon ska jag springa ett intervallpass på Bosön. Då vill jag att benen ska vara pigga och fräscha. Det gillar jag. Därför gillar jag återhämtningsjoggar.
Dagens återhämtningsjogg blev 5 km i 5:37-fart.
En lätt höjning av pulsen ökar blodflödet genom kroppen, och lite blod genom trötta och stela muskler gör att kroppen återhämtar sig snabbare. Det gillar jag. Därför gillar jag återhämtningsjoggar.
Efter en återhämtningsjogg är det skönt att stretcha hela kroppen. Det påskyndar återhämtningen. Det gillar jag. Därför gillar jag återhämtningsjoggar.
Imorgon ska jag springa ett intervallpass på Bosön. Då vill jag att benen ska vara pigga och fräscha. Det gillar jag. Därför gillar jag återhämtningsjoggar.
Dagens återhämtningsjogg blev 5 km i 5:37-fart.
söndag 10 mars 2013
Våra referenser
Mina referenser skiljer sig från andras. Jag tycker till exempel inte att det är mycket att träna fyra till fem gånger per vecka. Andra kan tycka att det här väldigt mycket.
Enligt mina referenser är 1:28 på halvmaran och 3:20 på helmaran inte så fort. Andra kan tycka det är väldigt fort.
Min granne skrev på facebook att han hade cyklat 26.5 kilometer. Det tyckte han var bra. Jag kommenterade hans inlägg med att jag precis hade sprungit 28 kilometer. Återstår att se vad hans referenser säger om det.
Enligt mina referenser är jag för tillfället väldigt otränad. Idag tyckte jag det var jobbigt att springa 10 kilometer i 5:10-fart, följt av 10 kilometer i 4:55-fart, följt av 8 kilometer i 5:57-fart. Andra kan tycka att jag är väldigt bra tränad som kan göra det.
Enligt mina referenser är 1:28 på halvmaran och 3:20 på helmaran inte så fort. Andra kan tycka det är väldigt fort.
Min granne skrev på facebook att han hade cyklat 26.5 kilometer. Det tyckte han var bra. Jag kommenterade hans inlägg med att jag precis hade sprungit 28 kilometer. Återstår att se vad hans referenser säger om det.
Enligt mina referenser är jag för tillfället väldigt otränad. Idag tyckte jag det var jobbigt att springa 10 kilometer i 5:10-fart, följt av 10 kilometer i 4:55-fart, följt av 8 kilometer i 5:57-fart. Andra kan tycka att jag är väldigt bra tränad som kan göra det.
fredag 8 mars 2013
8*200+4*400+1600
Tillbaka på Lidingö. Tillbaka på Bosön. Tillbaka på löparbanorna. Skönt att vara tillbaka.
Sprang ett intervallpass. Siffrorna. 8*200+4*400+1600. 1 minut intervallvila. 2 minuter serievila. 200ingar i 3:05-fart. 400ingar i 3:30-fart. Sista i 3:58-fart.
Tänkte ta det lugnt. Tänkte inte maxa. Blev inte så. Varför mesa? Skaderisk. Strunt i den. Det var dumt. Efterklok. Ja, jag vet. Så är det med det.
Gröna skor. Lätta skor. Saucony Fastwitch. Grön löparjacka. Matchande. Snyggt. Så ska det se ut.
Sprang ett intervallpass. Siffrorna. 8*200+4*400+1600. 1 minut intervallvila. 2 minuter serievila. 200ingar i 3:05-fart. 400ingar i 3:30-fart. Sista i 3:58-fart.
Tänkte ta det lugnt. Tänkte inte maxa. Blev inte så. Varför mesa? Skaderisk. Strunt i den. Det var dumt. Efterklok. Ja, jag vet. Så är det med det.
Gröna skor. Lätta skor. Saucony Fastwitch. Grön löparjacka. Matchande. Snyggt. Så ska det se ut.
onsdag 6 mars 2013
Ge aldrig upp
Du kan vara trött. Du kan vara skadad. Du kan vara sjuk. Du kan känna dig sårad. Du kan känna dig ledsen. Du kan känna dig allmänt dassig.
Det kan ta emot. Det kan göra ont. Det kan kännas jobbigt. Kroppen kan vara trött. Kroppen kan vara skadad.
Det kan regna. Det kan blåsa. Det kan vara kallt. Det kan vara mörkt.
Det kan vara allt på en gång. Det kan vara massa saker, men om det är någonting jag har lärt mig här i livet så är det att aldrig ge upp. Det går över. Det vänder. Tiderna blir bättre.
Efter en veckas förkylning sprang jag idag ett testpass. Det blev 5 kilometer i lugn fart.
Det kan ta emot. Det kan göra ont. Det kan kännas jobbigt. Kroppen kan vara trött. Kroppen kan vara skadad.
Det kan regna. Det kan blåsa. Det kan vara kallt. Det kan vara mörkt.
Det kan vara allt på en gång. Det kan vara massa saker, men om det är någonting jag har lärt mig här i livet så är det att aldrig ge upp. Det går över. Det vänder. Tiderna blir bättre.
Efter en veckas förkylning sprang jag idag ett testpass. Det blev 5 kilometer i lugn fart.
lördag 2 mars 2013
Irriterande
Det är irriterande att ha ont i halsen. Halsont, det betyder träningsförbud, och träningsförbud, det är irriterande. Det går runt. Orden går runt. Det kanske någon tycker är irriterande, andra kanske tycker det är kul. Själv tycker jag det är kul.
Att skriva en text om hur irriterande det är att ha ont i halsen kan alltså var kul. Här vände jag något irriterande till något kul. Nu har jag alltså kul. Här uppstår frågan; Hade jag haft kul om jag inte hade irriterat mig på att ha ont i halsen?
Jag hade haft kul även om jag inte hade haft ont i halsen, för då hade jag varit ute och sprungit. Den tanken gör mig lite irriterad. Jag vill vara ute och springa, och nu är det här inlägget nästan slut.
Jag kan inte springa, och inlägget är nästan slut, så nu kan jag inte längre roa mig med att skriva en text som jag tycker är kul. Kvar finns bara irritationen. Det är irriterande.
Att skriva en text om hur irriterande det är att ha ont i halsen kan alltså var kul. Här vände jag något irriterande till något kul. Nu har jag alltså kul. Här uppstår frågan; Hade jag haft kul om jag inte hade irriterat mig på att ha ont i halsen?
Jag hade haft kul även om jag inte hade haft ont i halsen, för då hade jag varit ute och sprungit. Den tanken gör mig lite irriterad. Jag vill vara ute och springa, och nu är det här inlägget nästan slut.
Jag kan inte springa, och inlägget är nästan slut, så nu kan jag inte längre roa mig med att skriva en text som jag tycker är kul. Kvar finns bara irritationen. Det är irriterande.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)