Jag är skadad. Jag har inte tränat löpning på sex dagar. Det känns tungt, jobbigt och trist.
Jag har gått in i en zombivärld där jag inte förstår någonting, en värld där det inte händer någonting, en värld där jag inte springer någonting, en värld där den enda känslan som existerar är ångest, en ångest inför kommande säsong.
I den här världen har jag inga vänner. Det finns inga löpare jag kan prata med. Det finns ingen som förstår mig, och mina känslor. När jag pratar med andra bemöts jag bara av ett enkelt, "Ja, ja, det går nog snart över". I den här världen är jag lämnad till mitt öde.
Ångesten stänger in mig. Jag är instängd. Jag är instängd på ett gym där träningen består av ett pass på crosstrainern och på träningscykeln. Det är en träning som inte bara är instängd i ångestens svarta hål. Det är också en träning instängd mellan fyra väggar. Det är en träning utan frihet. En träning utan frisk luft och rödmosiga kinder.
Dagens pass blev 30 minuter på crosstrainer, och 30 minuter på träningscykeln. Efter passet känner jag ingenting. Jag är en skadad löpare. Jag är ingenting.
23 kommentarer:
Ja, ja, det går nog över snart ;-)
Styrka!! Ja skada foten i somras och var på min första korta länk i förra veckan! Det har varit ett h... att inte kunna springa! Sprungit har jag gjort för att årka med allt annat, ut på länken å huvudet som nytt när jag kom hem! Å fler har det säkert värre än så!
Helena - Hårda ord. Sparka på mig bara. Jag känner ingenting ;-).
Lotta - Oj, du måste verkligen ha haft det tungt! Vad råkade du ut för? Tränade du alternativt?
Usch!Tycker synd om både dig och din omgivning!
Hoppas verkligen att du snart blir bra! Skidor så länge, kanske? Så att du kommer ut.
Annars finns det ju alternativa sätt att få fart på endorfinerna...
Jag sprang halvmaraton i juli och steg snett på kvällen Efter loppet !! :( I september börja ja gå på gymet (vilket ja hatar, fast det börjat kännas bättre faktiskt)å med hjälp av min Pt koncentrerat mej på mycket "fot"träning. Å nu ska ja försöka komma igång med springandet på nytt! Första länken kändes helt ok å frihetskänsla! Fastän det gick otrooligt tungt med andningen! Hoppas bara att foten håller nu!
Jag är en löpare (skadad sådan), som förstår precis allt du nyss skrivit.
Jenny - Jag kanske "tar i lite extra" i inlägget ;-) men om det fortsätter en vecka till kommer det inte kännas kul. Jag oroar mig också lite för min satsning på Kungsholmen runt där jag vill springa på en riktigt fin tid....
Jag hoppas också att jag kommer ut snart igen. Skidor är helt klart ett alternativ. Problemet är bra att jag inte har några längdåkningskidor....
Lotta - Jag hoppas verkligen att din fot håller nu!!! Jag tror att man vänjer sig vid det mesta här i livet och så även med gym :-).
Jag tror också att du kommer igång med andningen ganska fort. Med lite kontinuerlig löpträning kommer andningen igång fort. Jag hoppas verkligen att det går bra för dig och lycka till!!
Tack! Å lycka till själv !
Johnny - Jag vet! Även fast jag kanske har tagit i lite extra i texten så är det inte bara ord. Det ligger mycket i att folk inte förstår, instängd på gym, stress, oro inför kommande säsong, etc, etc
Jag läste om din skada i ljumsken och jag hoppas verkligen att du blir bra snart!!!
Lotta - ;-).
Hej,
Många som känner igen sig, så också jag. För fem år sedan var jag en skadad bergslöpare (jorå, milen under 40 också :-).
Nu är jag istället en halvdan crossfittare, ett totalbyte från långdistansen. Jag blir aldrig lika bra på detta som på löpning, men det ger mig utmaningar och jag har ungefär lika många träningstimmar/vecka som förut. Och det har varit, och är, jävligt roligt.
Det finns hopp, även utanför löpkarriären.
Men kära nån. Det där låter ju förskräckligt! Du är Lennart oavsett. Trodde inte det var en skada utan en överansträngning? Och tro mig, det går över. Man får kämpa vidare.
Bjerg - Välkommen hit och kul att du hittade en träningsform utanför löpningen som du gillar. Har du kört "one mile burbiees"? Utmaningarn är viktiga att få :-).
I vilka berg sprang du? Jag har bara sprungit i fjällen (strulvån och Hemavan) men det var riktigt fint!
Ingmarie - Bra påpekande! Visst sägs det att det är en överansträninging och inte en skada. Dock börjar jag själv bli osäker. Var går gränserna?
Det är en "överanstränging" som hindrar mig från att träna. Tränar jag gör det ont i foten efteråt när jag blir kall. Det har känts lika dant i flera veckor så även om ingen hittar något trasigt i foten så hindrar det onda mig från att träna. Det verkar också kunna bli långvarigt.....
Jag tycker det låter lite nyttigt. Ett perspektiv på livet liksom. För hur det än är så kommer du inte alltid att kunna springa - det är så livet är. Samtidigt inser jag att jag gällt spaltmeter i min blogg över mina skador ;-) jag hoppas (för jag är ändå rätt snäll) att detta blir ett kortvarigt avbrott.
Gnällt skulle det vara...
Anneli - Tack! Visst ger det perspektiv, men det kan vara lite svårt att acceptera den håär typen av avbrott :-).
Du är visst någonting!!!
Det kommer bli bra igen, håll ut!!!
Tycker att kommetarerna här visar att du har fel, om du vore ingenting hade här inte varit några kommentarer!
Nu är du någonting, en löpare som för tillfället inte springet, men ändå en löpare! Vi har nog alla varit där med kortare eller längre uppehåll pga av skada. Det som dock stämmer är att "det går över" ;-) (obs jag tog bort snart, ibland tar det tid)
Visst ger gym en känsla av instängdhet och klaustrofobi när man är van vid att springa långrundor där man knappt möter någon, men samtidigt ger det nya möjligheter att bygga upp de muskler man inte visste fanns som i sin tur gör att man står sig bättre då man kommer tillbaka till löpningen.
Jag har också varit i det där mörkret och kört de där crosstrainer och cykelpassen. Känt mig utanför mitt eget liv. Det är jävligt svart i det där mörkret, speciellt när man inte förstår hur man ska bli av med skadan.
Men plötsligt hittar du "receptet" och kan börja din väg tillbaks och då kommer du ha stor glädje av att du inte gav upp och du körde de där crosstrainerpassen och behöll din kondition.
Jag kan fortfarande knappt förstå att jag kan springa utan begränsningar nu, med tanke på hur mörkt det såg ut för två år sen.
Du har fått många kloka tankar redan! Det är aldrig bra att definiera sig helt utifrån något, du är fortfarande du! Lätt att säga när det enda man längtar efter är träningsendorfinerna.
Daniel - Tack! Ja, jag hoppas att du har rätt!
Håkan - Tack! Du har så rätt. Dock är det intressant det där med identiteten. jag menar, jag indentifierar mig själv ganska mycket med löpning och träning och när jag inte kan göra det blir det lite "Jaha, vad ska jag göra nu då?"
Linus - Vad skönt att du kunde komma tillbaka. Konditionen ska jag försöka behålla. Imorgon blir det crosstrainer och Träningscykel igen :-)! Kommer du ner till Vallentuna i helgen?
RosaMilton - Ja, visst är det så. Jag brukar säga att mitt liv består av tre delar (jobbet, familjen och träningen) och så länge det är ordning på två av dessa tre delar känns livet ganska OK :-).
Du är Lennart! Lennart med löparsjälen. Lennart med löparsjälen som så gärna vill släppa loss energin i löpsteget. Känner med dig även om det närmaste jag kommit en löpskada är en lätt muskelbristning som gav mig en vecka med total skräck om att det kanske skulle leda till lång rehab. Jag har varit förskonad men jag har stor empati för mina löparkollegor. Ber en bön!
Bara för att jag skrev det där i förra inlägget så känner jag lite obehag i ljumsken igen... Måste vara hypokondri. :)
Kommer tyvärr inte till Vallentuna i helgen. Har sett fram emot det men så bokades en jobbresa till Mallorca tidigt på söndag och då går det inte att lösa "familjemässigt".
Dock blir det ett antal sköna pass nästa vecka i 12-15 grader och sol. ;)
Niklas - Tack! jag tror många känner igen den där oron du beskriver. Jag lever själv i den där förskräckelsen nu. Kommer jag någonsin tillbaka....
Linus - Det är bara hypokondri! Du gör helt rätt som åker till Mallorca. Vad kul och skönt med träningspass i perfekt temperatur i korta tights och funktionströna :-). Lycka till och ha det fint! Vi ses framöver :-).
Skicka en kommentar