Identitetskris

Har jag fått en identitetskris? Är jag en löpare, eller är jag en gymråtta? Tidigare identifierade jag mig med en stolt och vältränad löpare. Jag var en löpare som älskade att vara ute i friska luften och komma hem med frost i ögonbrynen och med rödmosiga kinder. Men hur är det nu?

Nu är mina träningspass förlagda till instängda gym som kan erbjuda crosstrainer och träningscyklar. Som dagens träningspass. Dagens träningspass genomfördes instängd på ett gym. Det blev 90 minuter på en crosstrainer. 90 minuter som fick mig att känna mig som en gymråtta.

Jag känner mig som en gymråtta. Men det gör ingenting. Jag kan ta det. Om det är ett nödvändigt ont för att komma tillbaka till löpningen kan jag känna mig som en gymråtta. I alla fall ett litet tag. Som ett steg på vägen, för att bli den stolta och vältränade löparen. Den där löparen som älskar att vara ute i friska luften och komma hem med frost i ögonbrynen och med rödmosiga kinder.

Idag var det många tjejer som tränade på crosstrainer. Hmmm, är jag en kille, eller är jag en tjej.........

Var det verkligen kul att springa?

Det var en månad sedan jag sprang ett hårt träningspass. Känslan börjar tyna bort. Känslan börjar förpassas ner till minnets mörka och avlägsna regioner.

Var det verkligen kul att springa? Vad var meningen med det? Begränsade löpningen mitt liv? Var jag en fånge i olika träningspass, intervalltider och målsättningar? Kunde mitt beteende jämföras med ett missbrukarbeteende? Hemska frågor, men frågor man kan fundera på.

Ja, jag tror att löpningen begränsade mig. Jag tror också att mitt beteende kunde jämföras med ett missbrukarbeteende. Men var det nödvändigtvis dåligt? Jag tror inte det. Löpningen gav väldigt mycket tillbaka, och jag hade väldigt roligt. Jag har också fått en god hälsa, och väldigt många goda minnen.

Skadeperioder ger perspektiv på tillvaron. En tillvaro man i normala fall inte ser. Perspektivet att stå vid sidan av, och titta på sig själv, och sitt egna missbruk. Det kanske är samma perspektiv en nykter alkoholist ser när han ser tillbaka på sitt missbruk, och ställer sig frågan. Hur kunde jag göra så? Varför? Vad var meningen med det? Vilka andra saker har jag missat?

Skillnaden mellan en alkoholists missbruk, och en löpares missbruk, kanske ligger i att alkoholistens missbruk bryter ner människan, när en löpares missbruk bygger upp människan.

Gör som jag

Det är viktigt att äta, annars orkar du inte träna. Ät LCHF. Ät inte LCHF. Det är farligt. Ät vegetariskt. Ät inte vegetariskt. Det är farligt. Kött är farligt. Ät grönsaker. Följ Atkins. Följ GI. Atkins är fel. GI är rätt. Nej, LCHF är rätt.

Du måste välja den dieten jag förespråkar. Om du inte väljer den dieten jag förespråkar kommer du att må dåligt. Det är farligt att äta den andra dieten. I värsta fall kan du dö.

Du kan skada dig om du inte äter som jag, och gör som jag säger. Alla andra har fel. Alla andra som inte säger som jag är korkade. De är idioter. De har ingen aning om vad de pratar om.

Det var länge sen jag sprang. Därför retar jag mig på olika saker. Idag har jag retat mig på kostdebatten. Vad är det för fel på kostcirkeln som vi lärde oss på 80-talet? En tredjedel kött, en tredjedel kolhydrater och en tredjedel grönsaker. Ta inte heller mer mat än att allt får plats på en vanlig tallrik. Fungerar inte det idag? Jag äter så. Kommer jag att dö?

Idag har jag tränat simning. Det blev 8*200+400 meter crawl.

Sjukt positiv

Jag tänkte skriva ett gnällinlägg om alternativ träning, men jag ändrade mig. Det här är en träningsblogg. I träningsbloggar är normen är att skriva positiva inlägg. Negativa inlägg passar inte in.

Positiva framgångar. Det vill vi läsa om, ingenting annat. Den enda möjligheten att skriva någonting negativt är att skriva det på ett positivt sätt.

Jag tränar alternativt. Det är inte negativt. Det är positivt. Jag tränar flåset. Det är positivt. Jag tränar muskler som jag i normala fall inte tränar. Det är positivt. Alternativ träning gör att jag snabbare kommer tillbaka i fin form. Det är positivt.

Den senaste månaden har jag tränat lika många timmar som jag brukar. Det är positivt. Jag håller träningsrutinen med fyra till fem pass per vecka. Det är positivt.

Idag tränade jag ett alternativt intervallpass på crosstrainer och träningscykel. Det är positivt. Det här är en träningsblogg. Allt är positivt. Det är sjukt positivt.

Själen är glad

Jag stiger upp ur sängen, och tar det första steget. Jag förväntar mig att det ska göra ont i foten. Det gör lite ont. Så lite, att om jag inte hade tänkt på det hade jag inte märkt av det.

Det kändes ungefär likadant förra söndagen. Då bestämde jag mig för att provspringa en kort runda. Det slutade med att det gjorde ont igen.

Vis av förra veckans erfarenhet bestämde jag mig för att inte springa idag. De beslutet gjorde lite ont i själen, men jag kan leva med det. Jag ska avvakta med löpning en vecka till. Bara för att vara säker.

Dagens träningspass blev 1000+2*500 meter crawl. Nästa helg kanske jag kan springa. Vi får se. Hur som helst gör tanken på att springa själen glad.

Samtidig påverkan II

För några veckor sedan skrev jag ett inlägg om att välja ord, och hur orden påverkar läsaren och skribenten. Jag skrev också att det inte alltid är lätt att välja sina ord.

Ord kan ha många betydelser. Ordet "bil" kan betyda många saker. För att undvika missförstånd använder språket flera ord för att förklara ordet "bil". Det kan vara ord som fyra hjul, ratt, motor, pedal, etc, etc.

Varje ord som förklarar ordet "bil" kan också missförstås, och kan förklaras med fler ord, som kan missförstås, osv, osv. Språkets uppbyggnad är konstruerat så att en förklaring kan öka möjligheterna till missförstånd.

Ett ord existerar för att det finns andra ord som definierar ordet. Språket använder ord, som definieras av andra ord, som används för att definiera de ord, som skulle definieras. Filosofen Wittgenstain försökte hitta "elementarord", alltså ord som inte behövde förklaras med andra ord. Wittgenstain misslyckades.

Paul Auster skrev en gång att han önskade att läsaren ägnade lika mycket energi på varje ord, när läsaren läser en text, som skribenten gör när skribenten skriver en text. Då kanske texten får en annan innebörd. Det tycker jag var tänkvärt.

Det här inlägget har ingenting med löpning att göra, mer än att inlägget är skrivet av en löpare, och att löpning är ett ord som definieras av andra ord......

Fötterna somnar

Jag vet inte varför fötterna "somnar", men de gör det. De somnar när jag tränar crosstrainer. Det börjar sticka i fötterna redan efter ca 10 minuter, för att sedan bli värre och värre.

Under gårdagens crosstrainerpass var båda fötterna helt bortdomnade de sista 10-15 minuterna. Det kändes nästan som att benen och vaderna tog allt syre i blodet, innan blodet kom ner till fötterna. Det kanske är så, jag vet inte. Någon som sitter på en teori?

För övrigt kompletterade jag gårdagens 60-minuterspass på crosstrainern med ett 30-minuterspass på träningscykeln.

Vän med vattnet

Det kan vara skönt att simma. Inte dumt alls faktiskt. När jag simmar är jag vän med vattnet. Framförallt när jag andas.

När jag andas kontrollerar jag vattnet. Jag kontrollerar hur vattnet strömmar över ansiktet. När jag är vän med vattnet strömmar det precis som jag vill. När jag är vän med vattnet är det bara några millimeter som skiljer mellan ett andetag och en kallsup.

Vid vändningarna tar jag ett extra djupt andetag, sjunker försiktigt ner under vattnytan samtidigt som jag sätter fötterna i kaklet, och skjuter ifrån. Allt sker i en rörelse och innan jag bryter vattenytan igen, och tar nästa andetag, hinner jag med en dubbelspark.

Det är en skön känsla att crawla längd efter längd, och känna balansen mellan farten och syresättningen av musklerna, samtidigt som vattnet sköljer över ansiktet.

Jag är vän med vattnet. Vattnet är inte min motståndare utan mitt träningsredskap. Igår simmade jag 2000 meter fördelat på 1000+2*500 m crawl.

Tröstlösa intervaller

Efter gårdagens 5 km pass reagerade foten lite sådär. Idag känns foten som den gjorde för ungefär två veckor sedan. Den har varken blivit bättre eller sämre. Jag vet faktiskt inte vad jag ska göra. Det känns lite tröstlöst.

När man inte vet vad man ska göra, och när det känns lite tröstlöst, kan man alltid köra ett pass intervaller. Det kan verka lite annorlunda, och jag vet inte om kreti och pleti brukar göra det, men jag gjorde det.

Först körde jag 30 min crosstrainer enligt 5 min lugnt, 10 min hårt, 3 min lugnt, 10 min hårt följt av 2 min lugnt, för att sedan köra 20*1 min på träningscykeln.

Hen talade till mig

Ingen öppnar när jag ringer på ringklockan. Ingen öppnar när jag knackar på dörren. Jag läser texten på dörren. Det står att gymet är öppet för medlemmar mellan 05.00-23.00. Medlemmar inkluderar inte mig.

Tänker att det är ett tecken från ovan. Det måste vara Gud som talar till mig. Det måste vara Gud som kom ner från himlen och stängde gymet mitt framför ögonen på mig. Det måste vara Gud som vill att jag ska springa.

Tänkte att jag ska göra som hen säger. Jag sprang. Jag sprang inte långt. Jag sprang inte fort. Jag sprang 5.14 km i 4:55-fart.

Nu är det nervöst. Hur kommer foten att kännas? Tiden får utvisa.

Att räkna längder

När jag springer intervaller har jag ofta svårt att hålla reda på hur många intervaller jag har sprungit. När jag simmar har jag ofta svårt att hålla reda på hur långt jag har simmat.

Har jag simmat 350 meter vid nästa vändning, eller är det bara 300 meter? Var det 350 meter vid förra vändningen, eller blir det 350 meter vid nästa vändning? Har jag simmat 400 meter vid nästa vändning, eller har jag simmat 350 meter? Var det 300 meter vid förra vändningen, blir det 350 meter vid nästa vändning?

Hur lång har jag simmat? Hur långt är det kvar? Viktiga frågor. Frågor som inte alltid är lätta att besvara. Tappar jag koncentrationen kan det bli tokigt. Idag tror jag att jag simmade 1000+2*500 meter crawl.

Running to stand still

På crosstrainern gör jag en rörelse som liknar löpning. I 60 minuter gör jag samma rörelse, men jag rör mig inte en millimeter framåt. Bredvid mig står det två löpband. De är upptagna av löpare. Löpare som springer utan att röra sig en millimeter framåt.

Jag sätter mig på träningscykeln och börjar cykla. I 30 minuter cyklar jag, men jag rör mig inte en millimeter framåt. På min vänstra sida står det två roddmaskiner. De är upptagna av roddare. Roddare som ror utan att röra sig en millimeter framåt.

Dagens pass blev ett alternativt långpass med 60 minuter på crosstrainern, och 30 minuter på träningscykeln. Ett långpass där jag inte rörde mig en millimeter framåt.

Snobbar som bloggar

Snobbar som jobbar, jobbar på Östermalm. Jag jobbar på Östermalm, och när jag joggar, blir det snobbar som joggar. Undra om det finns andra, snobbar som bloggar.

Ja, den var dålig, men jag kunde inte låta bli :-).

Jag ska sluta tänka

Idag tränade jag simning. Jag crawlade 2000 meter. Det blir 80 längder i en kort simbassäng. Det kan låta lite enformigt. Det var det också. Jag hann tänka lite.

Jag tänkte att på Bosön tränas det intervaller. Tänkte att det tränas tvåhundringa, fyrahundringar och tusingar. Tänkte att jag själv simmar 80 längder i en kort simbassäng. Tänkte att det vill jag inte tänka på. Tänkte att jag ska tänka på något annat.

Jag tänkte att vissa tycker 10 000 meter på bana (25 varv) är enformigt. Tänkte att jag tycker det är kul. Tänkte att 80 längder i en simbassäng inte är lika kul. Tänkte att det vill jag inte tänka på. Tänkte att jag ska sluta tänka nu.

Ett hårt träningspass

Jag gillar hårda träningspass. Hårdare desto bättre. Jag gillar när svetten droppar från ansiktet. Mer desto bättre.

När jag tränar hårt, och får mjölksyra i benen, minskar jag lite på belastningen. Inte så mycket. Bara så mycket att jag kan jobba bort mjölksyran. Dagens pass på crosstrainer blev 10 min hårt + 10 min lätt + 10 min hårt, utan vila mellan. Ett hårt pass.

Efter crosstrainern kompletterade jag med ett renodlat intervallpass på träningscykeln. Det blev 20*1 minut med lätt återhämtningscykling mellan intervallerna. Ett hårt pass.

Det är inte alltid ett plus ett blir två. Idag blev ett hårt träningspass, plus ett hårt träningspass, ett hårt träningspass jag gillade.

Löparsyndromet

Jag har upptäckt ett psykologiskt fenomen. Fenomenet påminner om Stockholmssyndromet där gisslan i en gisslansituation börjar sympatisera med gisslantagaren.

Det psykologiska fenomenet jag har upptäckt kan vi kalla för löparsyndromet. Löparsyndromet innebär att en skadad löpare som är hänvisad till alternativa träningsformer, efter en viss tid, förlikar sig med de alternativa träningsformerna, och finner sin alternativa träning meningsfull.

Inom ramen för definitionen av löparsyndromet ligger också att löparen definierar målsättningar som inkluderar de alternativa träningsformerna. En vanlig målsättning för en löpare, vars alternativa träningsformer består av simning och cykling, är att börja träna mot ett triathlon.

Själv har jag inte riktigt fått löparsyndromet ännu, trots att jag idag simmade en tvåtusing fördelat på 1000+2*500 meter crawl.

Upp, och långsamt ner

Upp, och långsamt ner. Upp, och långsamt ner. Jag står i trappan. Upp, och långsamt ner. Jag gör excentriska tåhävningar. Upp, och långsamt ner. Först gör jag med höger ben, och sedan med vänster ben.

Upp, och långsamt ner. Jag kör 3*20 på varje ben. Upp, och långsamt ner. Det känns ganska bra att göra excentriska tåhävningar. Upp, och långsamt ner. Nyttigt på något vis. Upp, och långsamt ner. När jag är klar känns det fint i vaderna.

Efter de excentriska tåhävningarna kör jag lite bålstyrka. Det blev plankan. Mage, rygg och båda sidorna. Totalt 4*1 min.

Ännu ett pass till ända i det alternativa träningsträsket.

En vit vägg

En vit vägg. Jag befinner mig ca en meter från en vit vägg. Väggen är målad vit, och den är knottrig i sin struktur. Förmodligen är väggen gjord av betong. På vissa ställen är väggen lite slätare. Det ser ut som att någon har spacklat där innan väggen målades.

Väggens knottriga struktur gör att det blir små, små skuggor från lysrören i taket. I 45 minuter tittar jag in i den vita väggen.

Nu kan man tro att jag har blivit helt dum i huvudet, men det har jag inte. Jag befinner mig bara i ett träsk av alternativ träning. Jag står på en crosstrainer, och roligare utsikt än en vit vägg med knottrig struktur hade inte jag.

Efter 45 minuter på crosstrainern bestämmer jag mig för att komplettera passet med att cykla på en träningscykel i 45 minuter. Totalt blev dagens pass 90 minuter på 70-75% av max. Ett alternativt långpass.

Alternativ-tränings-träsket

Människor kan överraska mig. Jag kan bli överraskad av hur onda och hatiska människor kan vara mot varandra, men jag kan också bli överraskad av hur varma, snälla och omtänksamma människor kan vara mot varandra.

Igår blev jag överraskad av alla de fina kommentarer ni skrev i anslutning till mitt "deppinlägg". Jag blev överraskad av den värme och omtänksamhet ni delade med er av. Jag tappade ord, och jag vet fortfarande inte hur jag ska uttrycka min tacksamhet. Jag kan bara säga TACK!

Jag kan också säga att alla de fina kommentarerna gör det lättare för mig att träna i alternativ-tränings-träsket. Igår trampade jag runt i alternativ-tränings-träsket på en träningscykel och på en crosstrainer. Idag simmade jag omkring i alternativ-tränings-träsket, det blev 3*500 meter crawl.

Jag är ingenting

Jag är skadad. Jag har inte tränat löpning på sex dagar. Det känns tungt, jobbigt och trist.

Jag har gått in i en zombivärld där jag inte förstår någonting, en värld där det inte händer någonting, en värld där jag inte springer någonting, en värld där den enda känslan som existerar är ångest, en ångest inför kommande säsong.

I den här världen har jag inga vänner. Det finns inga löpare jag kan prata med. Det finns ingen som förstår mig, och mina känslor. När jag pratar med andra bemöts jag bara av ett enkelt, "Ja, ja, det går nog snart över". I den här världen är jag lämnad till mitt öde.

Ångesten stänger in mig. Jag är instängd. Jag är instängd på ett gym där träningen består av ett pass på crosstrainern och på träningscykeln. Det är en träning som inte bara är instängd i ångestens svarta hål. Det är också en träning instängd mellan fyra väggar. Det är en träning utan frihet. En träning utan frisk luft och rödmosiga kinder.

Dagens pass blev 30 minuter på crosstrainer, och 30 minuter på träningscykeln. Efter passet känner jag ingenting. Jag är en skadad löpare. Jag är ingenting.

Second opinion

Jag har varit hos Jörgen och fått en second opinion på mitt onda i foten. Jörgens second opinion stämmer överens med Daniels first opinion som jag fick innan jul.

När first opinion stämmer överens med second opinion är troligtvis både first opinion och second opinion rätt. Det betyder att ingenting är trasigt i min fot, och att jag varken har Hälsporre eller Plantar Fasciit. Jag har bara spända och stela muskler, både i foten och i vaden.

Innan jag börjar träna löpning igen vill jag bli helt hundraprocentig. Det betyder att jag kommer att vila från löpningen i några dagar till, samtidigt som jag fokusera på massage, tåhävningar och stretching (vilket jag har slarvat med när jag var på skidresa).

På onsdag avser jag dock att köra ett pass på crosstrainer. Finns det en second opinion på det?

Jag väljer

Jag väljer skor. Jag provar skor på Löplabbet. Jag provar olika modeller och storlekar. Det är svårt att välja. Till slut väljer jag ett par Mizuno Wave Ultima som väger 320 gram. Det är en storlek och en modell jag haft tidigare. De har fungerat bra. Jag hoppas jag valde rätt.

Jag väljer mellan att träna alternativt eller ett lättare pass löpning kompletterat med bålstyrka. Det är svårt att välja. Till slut väljer jag ett lättare pass löpning, 5 km i 4:58-fart, kompletterat med bålstyrka. De valet grundar sig på att jag ska åka på skidsemester, och i samband med det väljer jag att vila helt från löpningen. Jag hoppas jag väljer rätt.

Jag väljer ord. När jag skriver ett inlägg provar jag olika ord och formuleringar. Orden ska passa ihop. Det ska finnas en rythm. Det ska vara intressant. Det ska vara roligt. Det ska vara ett bra slut.

Det är svårt att välja ord. Det är lika svårt som att välja skor. Till slut valde jag de ord och formuleringar ni kan läsa i det här inlägget. Jag hoppas jag valde rätt.

Samtidig påverkan

Dagens träningspass påverkar mig när jag skriver den här texten, och med den här texten påverkar jag er läsare.

Det ni läsare inte vet, eller kanske inte har tänkt på, är att varje nedskrivet ord i den här texten påverkar direkt mitt val av nästkommande ord. Här blir jag som skribent påverkad av texten, samtidigt som jag skriver den.

Jag har en frihet att skriva vad jag vill, samtidigt som jag är fånge i den text jag skriver. En text som jag inte är klar med. Jag har en frihet att springa, när, var och hur mycket jag vill, samtidigt som jag är fånge i mina fysiska begränsningar.

Mina fysiska begränsningar fick mig att träna alternativ idag. Det blev 3*500 meter simning.