Tusingar på Bosön

Satan i gatan vad det var halt på gatan, och på den gatan tänkte jag springa tusingar. Glöm det, jag packade in träningskläderna i bilen och åkte till Bosön.

Mycket skönare att springa här istället för att springa på en isbana i halv storm

På Bosön kunde jag springa i korta tights och en T-shirt som fladdrade i fartvinden. Det kändes lyxigt. Tänkte att det var bra att jag åkte till Bosön. Tänkte också att jag skulle utmana mig själv och springa tusingarna i 3:50-fart. Det gick ganska bra. De tre första tusingarna sprang jag som planerat på 3:50 - 3:50 - 3:50, men sen var jag trött.

Jag sprang den fjärde tusingen lite lugnare. Jag sprang den som en "återhämtningstusing" på 4:01, men sen var det dags att öka farten igen. På den femte tusingen slet jag som bara den och jag lyckades stanna klockan på 3:50.

Nu var jag återigen trött, riktigt trött, så jag tänkte att den sjätte tusingen skulle bli en lugn tusing, men 400 meter in på tusingen klockade jag mig på 3:50-fart så jag planerade om. Tänkte att jag skulle avsluta den sjätte tusingen på 3:50. Jag slet, jag flåsade och jag svettades. Nu var det ingen snygg löpning längre. Nu handlade det bara om att inte tappa fart. När jag till slut sprang över mållinjen och stängde av klockan visade den 3:52. Klart godkänt.

Nu var det ingen idé att ens försöka springa en till tusing på 3:50. Den sista tusingen blev en lugn tusing som jag avslutade på 3:59.

Nöjd efter ett lyckat intervallpass.

Oj vad jag slet idag, och jag känner mig riktigt nöjd med att jag åkte till Bosön. Jag fick verkligen mersmak och vem vet, kanske blir det här den nya fredagsrutinen.