Idag sprang jag i snömodd för första gången den här vintern. Jag hade glömt bort hur jobbigt och trist det var att springa i snömodd.
Tänkte att jag skulle försöka göra det hela lite lättare genom att tänka positivt. Tänkte att snömodden gör mig fysiskt stark. Tänkte att snömodden gör mig psykiskt stark. Tänkte att det kommer att kännas mycket lättare när snömodden senare försvinner.
Det fungerade inte att tänka positivt. Det kändes lika jobbigt och trist i alla fall. Hur som helst sprang jag igenom träningspasset. Det blev 11.6 kilometer i 4:58-fart.
7 kommentarer:
Jag känner så väl igen känslan just nu från förra vintern, det går ett antal sekunder långsammare per km vid given ansträngningsgrad just nu, tror det är en kombination av underlaget, kylan och alla klädlagren och vi får nog bara ge oss till tåls för det lär nog hålla på ett tag till.
Håller med... inte roligt med halka och modd... själv gick jag ner i källaren idag istället för ett intervallpass på löpbandet...
Känner igen det där. Man funderar om man någonsin ska kunna ha en snabb och pigg kropp, riktigt tungt. Men det är klart att det ger när man springer i snömodd.
Bara ett par månader kvar till våren nu..
Vi har ingen snö (eller modd) här och lika glad är jag för det. Känner igen dina tankar.
Staffan - Kan bara instämma i vad du säger. Lite is och modd gör en hel del på km-tiden. Dock föredrar jag lite mer kyla och snö eftersom det är så uppfriskande med riktig vinter :-). Trots modd och is saknar jag vintern...
Robban - Du har det bra du som har ett band i källaren :-).
Olov - Precis, om två månader är det snart dags för Premiärmilen och då är våren här :-).
Västgötskan - Jag tror de flesta tänker som oss, och du.... Gladast är nog räven....
4.58 fart trots snömodd och dystra tankar? DET kallar jag tufft psyke OCH stark kropp!
Ingmarie - Du är snäll.., :-)
Skicka en kommentar