Tänker att jag vill trycka på i uppförsbackar

Jag tar det lugnt idag. Som jag skrev igår känns bihålorna lite "tjocka". I övrigt känns kroppen bra. Det gör det hela lite jobbigt eftersom jag är väldigt sugen på att träna. Inte blev det bättre av att titta på när Marcus Hellner och Charlotte Kalla vann sina SM-guld på 15 km respektive 10 km.

Jag vet hur det känns att ligga precis under eller på mjölksyratröskeln och trycka på i uppförsbackarna som jag såg att Hellner och Kalla gjorde idag. Jag blir inspirerad av att se sånt. Tänker att jag också vill göra så. Tänker att det ändå är tur att jag är sjuk den här helgen, och inte nästa helg för då ska jag springa Bore cup. Då ska jag trycka på i uppförsbackarna. Då är det tävling. Då blir det roligt.

Förkyld?

Känner att bihålorna är lite "tjockare" än normalt. Det är inte värre än att jag tror att det skulle gå bra att genomföra en lättare träning, men jag vill inte riskera att göra det hela värre. Därför har jag bestämt mig för att ställa in dagens träningspass.

Eftersom jag försöker "mota Olle i grind" så hoppas jag att det det hela går över på någon dag eller två. Har jag en riktigt tur kanske jag kan springa en längre snabbdistans på 20 kilometer redan imorgon. Vi får se.....

Tvåtusingar på Bosön

Jag hann till Bosön igår för ett pass tvåtusingar. Jag kom dit så sent som vid 20-tiden och det första som hände var att jag träffade några Vallentuna löpare som precis hade kört ett pass korta intervaller med lite längre vila. Det var kul att träffa dom och prata lite innan passet. Duktiga löpare är det också, någon av dom springer milen under 35 minuter......

Innan passet funderade jag på hur jag skulle springa mitt pass. Hur skulle jag springa varje tvåtusing? Skulle jag springa i ett jämnt tempo strax under 4-fart genom hela intervallen, eller skulle jag springa den första kilometern på precis 4-fart för att sedan försöka springa den andra kilometern i ca 3:50-fart. När jag starta den första intervallen hade jag fortfarande inte bestämt mig. Det mer eller mindre föll sig så att jag sprang och avslutade den första intervallen i ett jämnt 3:58-tempo (7:55). Vilan ville jag hålla så kort som möjligt så redan efter 1:15 drog jag iväg på den andra intervallen som även den avslutade i ett jämt 3:58-tempo (7:57).

Efter den andra intervallen hade jag börjar flåsa ordentligt. Varmt var det också. Jag hade glömt mina korta tights hemma så jag sprang inomhus i långa tights. Det började blir riktigt varm. Jag kopplade bort tankarna på att det var varmt och fokuserade i stället på att hålla vilan kort. Vet inte om pulsen hade gått ner så mycket som den i teorin borde, men efter 1:15 drog jag iväg på den tredje intervallen som jag återigen sprang och avslutade i ett jämnt 3:58-tempo (7:57).

Som vanligt inför den sista intervallen var känslorna dubbelbottnade. Tänkte att det är skönt att det snart är över, men jag flåsade, jag svettades och jag var riktigt trött. Frågade mig själv om jag skulle orka en till intervall i samma fart. Mot mitt sunda förnuft startade jag den sista intervallen efter en vila på 1:30. Jag kan inte säga att jag hade vilat klart, men eftersom det var sista intervallen ville jag inte förstöra passet med en lång sista vila. Tänkte att även om jag inte tror att jag ska orka så brukar det gå att få till en bra tid ändå, och det gjorde det även den här gången. Sista intervallen avslutades i ett jämnt 3:58-tempo (7:55).

Efter passet sjönk jag ner på en bänk och kände mig riktigt nöjd. Det blev 4 st tvåtusingar i 3:58-fart med kort vila mellan! När jag satt på bänken fortsatte svetten att rinna, och efter någon minut var det en våt fläck under mig.......

Lätt distans och Bore cup deltävling 3

Igår skrev jag att långpassen inte kändes riktigt bra. Tänkte på det idag när jag sprang en lugn distanslöpning över 11.6 km i 5:01-fart. Benen kändes riktigt fräscha. Det måste vara ett gott tecken så här endast en vilodag efter ett 30+ pass. Nog talat om det....

I morgon hoppas jag på att hinna med ett pass tvåtusingar på Bosön. Det är inte riktigt säkert att jag hinner det, men det vore väldigt kul att få till de passet eftersom nästa tävling jag ska springa är ett 10 kilometerslopp redan den 4 februari.

Loppet jag ska springa är den tredje deltävlingen i Bore cup. Loppet går i Östhammar och med nuvarande underlag av snö blir det nog ett riktigt tungt lopp, en styrkedemonstration. Något sub40 lopp tror jag inte att det blir, därmot tror jag att det blir en bra snabbdistans.

Eftersom jag bor i Vallentuna, och tävlar för Vallentuna FK, måste jag här också säga att lagtävlingen i Bore cup toppas av Vallentuna FK´s lag 1, med 11 poängs marginal bakåt till Hemlingby LK lag 1.

Troligtvis bidrar mina insatser med poäng till Vallentuna FK´s lag 2 som ligger på femte plats. Jag kommer alltså inte bara att kämpa för en bra tid, jag kommer också att kämpa och ge allt för laget.

Ett pass tvåtusingar i morgon tror jag kan vara ett bra genrep inför Bore cup.

90 dagar kvar till London Marathon

Om 90 dagar skall jag springa London Marathon. 90 dagar är 13 veckor. Det betyder alltså att det inför London Marathon återstår 11 veckor av träning, och 2 veckor av uppladdning.

Träningsmässigt känns det ganska bra. Det är positivt att jag under hösten och vintern har fått upp farten på kortare distanser. Tidigare kändes det lite som en förutsättning för att kunna springa fortare på längre distanser.

Långpassen känns ganska bra, men här är jag inte fullt lika positiv. Jag är lite orolig för att jag känner mig lite för trött efter 28-30 kilometer i 5-fart. Medicinen mot det tror jag är "traditionella långpass" och "långpass med fartökning", och så kommer det att bli.

Uthållighet i lite högre fart ska jag också försöka träna genom att springa ett pass som jag kallar "lång snabbdistans". Det är ett pass på 19-20 kilometer i lite högre fart, dvs så fort jag orkar, vilket brukar vara 4:20-4:30 min/km.

Vi får se hur det går. Under 3:10, eller 4:29 min/km, är målsättningen.

30+ och 60+

Idag blev det årets första långpass över 30 kilometer. Det blev 30.2 kilometer i 5:07-fart. Egentligen tänkte jag springa samma pass som förra veckan, dvs 28 kilometer med fartökning de sista 14 kilometrarna, men idag var det lite moddigt, och med modd som underlag är det svårt att springa fort. Istället förlängde jag passet till ett 30+ pass och det känner jag mig riktigt nöjd med.

Dagens hårda väderlek med någon minusgrad, ömsom snöfall, ömsom sol och lite vind biter ordentligt i ansiktet. När ansiktet utsätts för kyla och hård väderlek verkar skinnet dra ihop sig. När jag kom hem och tittade mig i spegeln såg jag inte ut som jag brukar. Jag såg mycket äldre ut, som 60+, nästan lite läskigt.

Ute i spåret mötte jag också min granne Magnus. Alltid kul att se honom vara ute och springa. Jag mötte också Åsa. Hon måste ha varit ute på ett långpass, för hon var väldigt långt hemifrån.

Mail från Icebug

Efter mitt inlägg som handlade om ett par skor från Icebug, och hurvida skorna böjde sig rätt eller inte, har jag fått ett mail från Icebug där de ger sin syn på mitt inlägg och lite om deras forskning. Mailet jag fick var skrivet i en vänlig och positiv anda, och jag känner mig mycket smickrad över att Icebug har varit vänliga och gjort sig besvär att kommentera mitt inlägg och förklarat hur Icebug ser på saken.

I det här fallet verkar det vara tänkt att skorna ska böja sig precis som de gör och att det ligger en hel del forskning bakom (kansk inte så förvånande men ändå.....). Det här gör att jag så klart vill förmedla Icebugs syn på hur skorna ska böja sig. Problemet är att jag inte riktigt vet hur jag gör det på ett schysst sätt.

Jag känner inte att det är schysst att publicera ett mail som jag har fått. Jag känner inte heller att det är schysst att publicera "valda delar" av deras mail eftersom det inte heller brukar bli bra när texter rycks ur sitt sammanhang. Hur kan jag låta Icebug komma till tals? Hur gör jag det på bästa sätt?

Jag har inget svar på ovanstående frågor, men jag hoppas att det blir någorlunda rätt nu när jag trots att det inte känns riktigt rätt att publicera delar av Icebugs mail ändå gör det.

I mitt ursprungsinlägg skrev jag att "böjning vid tårna är elementärt" och det kommenterar Icebug så här:

"... -detta är nog främst ur perspektivet av traditionell långdistans sko med hårt styrd rörelse kontroll. Men många av dom stora märkena och dom mest populära skor modellerna har släppt detta. Addidas, Nike, NB och Saucony menar att få en fri rörelse för foten i alla led stimulerar fotens inre muskler och på så vis bygger ett bättre löpsteg..."

Jag måste medge att när jag skrev att "böjning vid tårna är elementärt" så tänkte jag på en traditionell långdistanssko. Att senare forskning påvisar andra resultat kring hur en sko ska böja sig tänker jag inte kommentera mer än att det finns olika åsikter och teorier. Dock tror jag, och är av åsikten, att en "fri rörelse för foten i alla led stimulerar fotens inre muskler".

Med den här texten vill jag visa att det finns flera sidor och aspekter avseende hur skor böjer sig och jag vill bara att alla skall komma till tals, dock vet jag inte riktigt hur, och här känner jag mig lite otillräcklig.

Jag blev dock oerhört glad över att Icebug hörde av sig och kommenterade mitt inlägg. Jag har också valt att ta bort mitt inlägg eftersom inlägget står oemotsagt och i det här fallet tycker jag inte att det känns riktigt rättvist.

Mitt intervallpass

Dagens intervallpass blev mitt egenkomponerade pass på 5*400+10*200+2000. Det här passet har jag hittat på själv och det positiva med mitt intervallpass är att det tränar både snabbhet (tvåhundringarna och fyrahundringarna) och uthållighet i hög fart (tvåtusingen). Nackdelen med passet är just det att det är ett pass med blandat långa och korta intervaller. Den här blandningen av längder och farter gör att det kan vara lite svårt att hitta rätt fart, men med lite erfarenhet brukar det gå rätt bra. Dock är det ett tufft pass och sista tvåtusingen är riktigt jobbig.

Start av 200 m och 400 m intervaller på inomhusbana

Mitt intervallpass är också ett mycket bra pass att springa så här på vinterhalvåret under grundträningen. Passet gör sig bra inomhus eftersom en inomhusbana på 200-meter passar fyrahundringar och tvåhundringar riktigt bra. Start och mål är hela tiden på samma ställe, och det har sina fördelar.

För att summera dagens pass gick fyrahundringarna i 3:30-fart, tvåhundringarna gick i 3:15-fart, och tvåtusingen i 3:54-fart.

Längre, längre och lite längre

Igår hade jag ingen lust att springa. Tog till det gamla knepet och tänkte att "jag ska bara byta om till träningskläder och springa en kort runda". Jag bytte om till träningskläder. Jag började springa en runda som jag vet är 8.5 kilometer. Tänkte att jag snabbt ville bli klar, höjde därför tempot efter någon kilometer.

När jag hade sprungit min runda på 8.5 kilometer tänkte jag att jag lika gärna kan springa ett varv till när jag ändå håller på. När jag hade sprungit två varv tänkte jag att jag lika gärna kan springa lite till.

Summerat blev det 19.3 kilometer i 4:40-fart. Ett rejält träningspass som jag är väldigt nöjd med.

Det fungerade inte att tänka positivt

Idag sprang jag i snömodd för första gången den här vintern. Jag hade glömt bort hur jobbigt och trist det var att springa i snömodd.

Tänkte att jag skulle försöka göra det hela lite lättare genom att tänka positivt. Tänkte att snömodden gör mig fysiskt stark. Tänkte att snömodden gör mig psykiskt stark. Tänkte att det kommer att kännas mycket lättare när snömodden senare försvinner.

Det fungerade inte att tänka positivt. Det kändes lika jobbigt och trist i alla fall. Hur som helst sprang jag igenom träningspasset. Det blev 11.6 kilometer i 4:58-fart.

Långpass på 28.4 km

Oerhört nöjd med att jag kom ut på ett långpass idag. Det har varit en hel del annat idag och att jag kunde klämma in ett långpass på 28.4 kilometer i 4:50-fart var faktiskt inte så illa. Dessutom ljuger 4:50-fart lite eftersom jag inte sprang i ett jämnt tempo hela tiden. Dagens långpass var faktiskt ett långpass med fartökning där de första 13.4 kilometrarna gick i lugn 4:58-fart och de sista 15 kilometrarna gick i lite högre 4:40-fart.

Som jag sa känner jag mig väldigt nöjd med att jag kom ut och sprang långpasset, men jag känner mig inte lika nöjd med att jag inte orkade hålla en fart på 4:20-4:30 min/km under fartökningen. Jag försökte men jag orkade inte. I och för sig kan jag skylla på ett par saker, men jag hade faktiskt räknat med dessa saker när jag under fartökningen försökte hålla 4:20-4:30 min/km. Ja, ja, det var ett rätt bra långpass ändå......

Inspiration

Det här klippet visar de sista varven när Chris Solinsky springer milen sub 27 minuter (26.59.60) och sätter nytt amerikansk rekord.

Det här är en otroligt inspirerande sekvens.

Tusingar på Bosön

Satan i gatan vad det var halt på gatan, och på den gatan tänkte jag springa tusingar. Glöm det, jag packade in träningskläderna i bilen och åkte till Bosön.

Mycket skönare att springa här istället för att springa på en isbana i halv storm

På Bosön kunde jag springa i korta tights och en T-shirt som fladdrade i fartvinden. Det kändes lyxigt. Tänkte att det var bra att jag åkte till Bosön. Tänkte också att jag skulle utmana mig själv och springa tusingarna i 3:50-fart. Det gick ganska bra. De tre första tusingarna sprang jag som planerat på 3:50 - 3:50 - 3:50, men sen var jag trött.

Jag sprang den fjärde tusingen lite lugnare. Jag sprang den som en "återhämtningstusing" på 4:01, men sen var det dags att öka farten igen. På den femte tusingen slet jag som bara den och jag lyckades stanna klockan på 3:50.

Nu var jag återigen trött, riktigt trött, så jag tänkte att den sjätte tusingen skulle bli en lugn tusing, men 400 meter in på tusingen klockade jag mig på 3:50-fart så jag planerade om. Tänkte att jag skulle avsluta den sjätte tusingen på 3:50. Jag slet, jag flåsade och jag svettades. Nu var det ingen snygg löpning längre. Nu handlade det bara om att inte tappa fart. När jag till slut sprang över mållinjen och stängde av klockan visade den 3:52. Klart godkänt.

Nu var det ingen idé att ens försöka springa en till tusing på 3:50. Den sista tusingen blev en lugn tusing som jag avslutade på 3:59.

Nöjd efter ett lyckat intervallpass.

Oj vad jag slet idag, och jag känner mig riktigt nöjd med att jag åkte till Bosön. Jag fick verkligen mersmak och vem vet, kanske blir det här den nya fredagsrutinen.

Landet lagom

Det är väldigt svårt att variera inlägg som handlar om helt vanliga distanspass. Vanliga distanspass går varken fort eller långsamt utan de går så där lagom fort. Att bo i landet lagom och skriva om ett distanspass som var lagom långt, som gick lagom fort, och där jag blev så där lagom trött kan kännas lite urvattnat, men idag skriver jag om det ändå.

Dagens helt vanliga träningspass var en distanslöpning över 11.5 kilometer i 4:38-fart.

19.7 km i 4:30-fart

Idag blev det äntligen en längre distanslöpning i lite högre fart. Jag har länge sett fram mot det här passet vilket ledde till att jag började passet väldigt optimistiskt, kanske lite för optimistiskt.

De första tre kilometrarna sprang jag på asfalt i ca 4:15-fart. Sen följde 10 kilometer lite mer utmanande terränglöpning i spåren vid Täby IP. Spåren är tuffa och farten i terrängspåren blev ca 4:40 min/km.

Efter terränglöpningen sprang jag ut på asfalt igen för de avslutande 6-7 kilometrarna. Här var jag ganska trött, men jag uppskattar ändå att jag lyckades snitta de sista 6-7 kilometrarna strax under 4:30-fart.

Det här passet blev precis lika bra som jag hade hoppats på. Jag fick slita ordentligt och på slutet fick jag verkligen jobba mentalt för att inte dra av på farten. Ett riktigt härligt pass!

Vill också passa på att varna alla, för nu har kylan kommit. Jag blev lite överraskad att det var så pass kallt ute som det var. Läpparna domnade bort i kylan och det var nära att jag förfrös kinderna. Jag klarade mig från förfrysningsskador men det var inte långt borta så tänk er för när ni går ut och springer längre pass.

Jättefint

Nu är jag tillbaka igen efter 4-dagars skidåkning i Orsa Grönklitt. Boendet var jättefint, backarna var jättefina och vädret var jättefint. Kort sagt så har det varit jättefint.

I den här jättefina stugan bodde vi.

Det blev ingen löpning uppe i Orsa Grönklitt. Det var inte planerat så, utan planen var att jag skulle springa 20 kilometer i hög fart när jag kom hem från Orsa Grönklitt. Jag vet inte om det berodde på de senaste dagarnas skidåkning, eller om orsaken var att jag inte har ätit normalt de senaste dagarna, men idag gick det inte alls att springa 20 kilometer i hög fart.

Efter ca 6 kilometer blev kroppen helt orkeslös, ungefär som att springa in i väggen. Jag tror inte att jag börjar bli sjuk, men eftersom jag kände mig så orkeslös valde jag att sänka farten och korta ner passet. När jag kom hem hade jag sprungit 9 kilometer i 4:51-fart.

Nu på kvällen har jag ätit lite pasta med laxsås för att fylla på depåerna ordentligt för imorgon är återigen planen att springa 20 kilometer i hög fart, och då ska det gå jättefint.

Våga träna mindre

Igår läste jag på Annelies blogg att man periodvis ska våga träna mindre och ge kroppen tid för återhämtning, annars kan man riskera att bränna ut sin träningslust. Nu var inte det någon ny kunskap för mig, men det är väldigt bra att hela tiden bli påmind om vikten av återhämtning.

Jag tror att jag är inne i en period när jag ska våga träna lite mindre. Kroppen är sliten och det passar också ganska bra att träna lite mindre nu eftersom jag av olika anledningar inte har möjlighet att träna som tidigare. Nu kommer det att bli tyst från mig ett par dagar, och nästa träningspass kommer att bli på söndag.

Drömmar och verklighet

Vissa drömmer om att springa New York Marathon, andra gör det till sin verklighet. Vissa drömmer om att segla jorden runt, andra gör det till sin verklighet. Vissa drömmer om att springa milen sub40, andra gör det till sin verklighet.

För att förverkliga sina drömmar är första steget att skaffa sig kunskap och planera. Ikväll har jag planerat och skaffat mig kunskap om Icebug 24. Anmälan, resan och boendet är klart. I sommar ska jag springa Icebug 24.

I övrigt är mina ben väldigt slitna efter den senaste veckans tuffa tävlingar och träningar. Idag bestod träningen endast av en återhämtningsjogg över 5 km i 5:10-fart.

28.4 km i 5:14-fart

Idag blev det ett långpass på 28.4 kilometer i 5:14-fart. Planen var 18 kilometer lugnt och 10 kilometer i tänkt marafart, men eftersom jag kände mig lite sliten efter Nyårsloppet i lördags blev det ett långpass i lugn fart. Jag får börja med fartökningarna nästa vecka.


Ingmaries bok om löpträning

Idag köpte jag Ingmarie Nilssons bok om löpträning. Hennes bok ser jag fram mot att läsa. I den boken kanske det står att man inte ska planera att springa ett långpass på 28 km med fartökning 3 dagar efter ett tufft millopp. Detta kanske för att kroppen behöver lite mer tid för återhämtning.......

Sträva mot sitt mål

De senaste dagarna har jag reflekterat över min egen och andras insatser på Nyårsloppet. Jag måste säga att jag känner mig riktigt nöjd med min prestation och att jag hade väldigt trevligt på Nyårsloppet. Jag hoppas att alla andra deltagare känner lika dant.

Det är inte bara min egen prestation som glädjer mig utan jag blir även glad över att andra personer i min närhet har presterat bra tider. Nu är det flera personer som pratar om att träna mer, nu pratas det om att springa milen sub40, milen sub45 eller milen sub50. Sånt gillar jag.

Det spelar ingen roll om målsättningen är milen sub40 eller milen sub50. Det viktiga är inte att vara bäst eller snabbast. Det viktiga är att definiera sitt eget mål, sträva mot sitt eget mål och fortsätta att sträva mot sitt eget mål även när det börjar ta emot. Att sträva mot sitt eget mål, även när det tar emot, beundrar jag lika mycket som att vara bäst eller snabbast. Nu hoppas jag att alla håller ihop det här även när januari blir februari....

För att återgå till mig själv så började mitt träningsår med en lätt återhämtningsjogg över 5 kilometer i 4:55-fart.