söndag 11 november 2012

Jag känner att jag lever

Det är precis lika blött i terrängen som jag trodde. Skorna är våta och framför mig ser jag en stor vattensamling med lera runt om. Jag ser små "öar" och jag tänker att jag kanske kan hoppa på dem för att ta mig över utan att behöva dränka fötterna en gång till.

Det gör inte så mycket om jag blir våt en gång till, men det är aldrig skönt att trampa ner i femgradigt vatten. Jag vill undvika det.

När jag hoppar och landar med den ena foten på den första "ön" ger den vika. Den lilla "ön" bestod inte av fast mark utan den bestod bara av mjuk lera. Vattnet rinner ner i skon, och jag trippar snabbt vidare över vattensamlingen.

Jag springer vidare utan att egentligen reflekterar så mycket över händelsen. Det vara bara en av många, och efter några kilometer blir det blötare. Det blir lerigare. Det blir sämre, och jag väljer att vända om.

Idag var det grisigt, lerigt, tungt och blött. Idag var det tufft, men på någotvis är det vid de här passen jag känner att jag lever. Jag gillade det här passet, och när jag var klar hade jag sprungit ett långpass över 25 km i 5:15-fart.

6 kommentarer:

Håkan sa...

Jo jag insåg redan i morse då jag kollade ut utanför fönstret att det skulle vara som du skriver det "grisigt" vilket fick mig till att dra ut på det länge länge innan jag gav mig iväg på min lilla, i förhållande till din, "korta" runda. Men efteråt, vad nöjd man känner sig då man genomfört ett sådant pass.
Jag fick dock en paus på 15 minuter då jag sprang förbi mina föräldrar och grattade på fars dag, och oj vad man hinner stelna till på bara 15 minuter.

Lennart sa...

Håkan - Ja, ibland får man verkligen samla ihop sig för att komma ut :-).

Jag förstod också att det skulle bli blött så jag tog på mig terrängskorna. De skyddade i alla fall lite.

Ingmarie sa...

Det är trots allt bara vatten och lera.:-) Jag tyckte det var riktig skoj att slafsa runt. hade tur nog tvättstugan i dag. :-)

Johnny sa...

Jag gillade att du höll nere tempot som vi skrivit om tidigare. :-)

Andreas sa...

Det där med blöta fötter har jag inget emot, men leran... alltså det räcker gott med att tvätta rent sonens fotbollsskor från lera. Jag passar på leriga löparskor alla dagar i veckan - hellre nöta asfalt än tvätta skor! :-)

Lennart sa...

Johnny - Ja, men km-tiden ljuger lite eftersom det var så lerigt och svårt att springa. Ansträngningen var lite högre än vad km-tiden visar :-).

Andreas - Ha, ha! Ja det är nog så att jag håller med. Skor är inte roliga att tvätta :-).