Jag brukar springa på skogsvägar. Nu när det är mörkt går inte det. Det är för mörk, och det finns ingen belysning. Jag ser inget. Underlaget är ojämnt och risken är stor för att trampa snett, och trampa snett vill jag inte.
Jag brukar springa långa varvet i terrängspåret. Nu när det är mörk går inte det. Det är för mörkt, och det finns ingen belysning. Jag ser inget. Underlaget är ojämnt och risken är stor för att trampa snett, och trampa snett vill jag inte.
På upplysta och asfalterade gångvägar kan jag springa, men det vill jag inte. Underlaget är för hårt, och risken för förslitningsskador är för stor.
Korta varvet i terrängspåret är 2.5 km långt. De korta varvet är upplyst. Där kan jag springa, men det vill jag inte. Det är inte kul att springa runt flera varv i ett och samma spår. Det är enformigt.
Det minst dåliga alternativet är att springa flera varv i det upplysta terrängspåret. I tisdags sprang jag fyra varv i hög fart. Idag nöjde jag mig med att springa två varv i lite lugnare fart.
Totalt blev dagens pass, inklusive transportlöpningen till och från terrängspåret, 12 km i 4:51-fart.
11 kommentarer:
Provat pannlampelöpning?
Jo visst är det enformigt då det är samma runda hela tiden. Tycker själv att upp till 3 varv går bra men efter det så blir det oerhört trist. Men jag prövade faktiskt att springa med en ordentlig pannlampa för ett tag sedan och då gick det bra att springa även där det inte finns någon belysning. Jag tog cykellampan på 900lumen så det blev riktigt ordentligt ljust.
Påminner mig om att jag måste prova min pannlampa som jag fick i julklapp 2011! Ännu ej använd en endaste gång. Kanske du ska önska av tomten?
Johan - Hej! Kul att du hörde av dig, och ja :-). Jag har en pannlampa. En Silva X-Trail. Jag hade kunnat använda den idag, men innan passet visste jag inte om jag skulle öka några kilometer mitt i passet och det här med att springa fort när det är mörkt och med pannlampa känns lite sådär. Då vill jag ha dagsljus eller upplysta spår. Det känns inte riktigt tryggt med pannlampa.
Håkan - Ja, ett vanligt distanspass borde faktiskt fungera. Jag ska nog pröva 10 km spåret nästa gång, eller Jävsjövägen :-).
Annelie - Ja, prova den, och spring på skogsstigar. Det är en rolig upplevelse, men jag har inte vant mig vid att springa fort med pannalampa. Det känns fortfarande lite sådär...
Har inte sprungit med pannlampa så ofta men de gånger jag gjort det så håller jag med om att det inte går att springa så fort som man gör då det är gott om ljus men det slår ändå 4x eller fler varv på ett kort elljusspår :-)
Rackans vad mycket du inte vill. ;-)
Håkan - Du har nog så rätt :-).
Ingmarie - Ja, det blv lite negativt kanske :-). Dock har alla övertalat mig, jag plokar fram pannlampan till nästa gång :-).
Jag tycker att asfaltslöpning oftast är roligare, enklare att få flyt och fart i steget, oavsett hastighet.
Sen kan det ju vara så att det kan bli lite väl enformigt och att det leder till en ökad skaderisk, så jag försöker variera med löpning i terräng fastän jag inte gillar det.
Rent allmänt så börjar jag lägga mer och mer fokus på prehab. Ska man ändå lägga ner tiden är det väl lika bra att göra det innan skadan är skedd så man kan fortsätta sin träning under tiden. Jämfört med rehab i samma utsträckning, men utan att få springa.
Kontinuitet är nog enormt viktigt. Ingen revolutionerande upptäckt, men en insikt som äntligen sjunkit in hos mig iaf :-)
Johnny - Ang asfaltlöpningen så håller jag med, men bra att du varierar. Jag är tämligen säker på att terränglöpningen är skonsammare mot kroppen, bygger mer och andra muskler :-).
Kör också lite prehab men som naparapat har du nog en liten fördel där med skador och prehab :-).
Jag brukar hålla mig till asfalt/grusväg som jag känner väl till från turer i dagsljus. Då behövs ingen pannlampa ens i kompakt mörker. I mina trakter finns ju dock knappt nån skog, det blir inte samma mörker på slätten som i skogen.. Reflexväst på såklart och jag springer heller inte på några vägar med mycket trafik.
Ibland är det en riktigt grym känsla att springa mellan åkrarna i månsken när allt annat är stilla och man själv pumpar på framåt.
Magnus - Det där med åkrarna låter grymt. Det påminner mig om ett pass jag hade på en skogsväg för några år sedan. Då var det mycket snö, mörkt och en stor fin måne vars ljus reflekterades i snön. Månljuset var den enda ljuskällan och det var mäktigt. Det var bara en en ylande varg som saknades... :-).
Skicka en kommentar