Idag gjorde jag inte riktigt som jag har lärt mig. Efter att ha sprungit tio tvåhundringar på ett snitt av 42 sekunder valde jag att springa de två sista tvåhundringarna extra fort. De sprang jag på 36 sekunder vardera.
Intervallpasset sprang jag tillsammans med Vallentuna Friidrott, och vår tränare reagerade direkt. - Man ska springa intervallerna med jämn puls, förklarade han för mig inför hela gruppen. - De sista intervallerna sprang du lite för fort, fortsatte han med ett leende på läpparna.
Jag vet, tänker jag samtidigt som jag slår ner blicken i backen. Jag ler för mig själv, vår tränare skojar lite, men jag känner mig ändå som ett barn. Jag minns känslan från när jag var liten, och hade gjort något jag vet att jag inte fick.
Det är kul att springa i grupp. Det är socialt, vi skrattar, pratar och skojar med varandra, men nästa gång ska jag springa intervallerna som jag vet att man ska.
25 kommentarer:
Äh, jag trycker ofta på i slutet av mina intervallpass för att änna att jag trycker på lite extra på de sista repetitionerna, tror inte det är så fel?
Staffan - Nä, det beror nog lite på hur stor skillanden är. Kan man öka förmycket på de sista så har man nog sprungit lite för långsamt på de första intervallerna.
Jag sprang lite långsammare på 200ingarna idag, än vad jag brukar göra, eftersom jag sprang Hässelbyloppet i söndags. På grund av skaderisken ville jag inte pressa på för mycket :-), men jämn fart på alla intervaller är nog bäst (som skolboken säger) :-).
Det där har jag funderat lite på huruvida det är vederlagt eller om det bara är en "gammal sanning" som kanske inte stämmer ett dugg. Har du läst någon forskning på detta eller läst någon artikel/sammanställning som hänvisar till någon forskning?
Det är givetvis elegant att springa alla i exakt samma tempo och vara helt slut precis vid målgång på den sista intervallen. Men den typen av absolut självkännedom är nog inte alla kapabla till.
Huvudsaken är att man springer fort och ofta :-)
Då blir det nog bra i slutändan!
Henrik - Inte vad jag kan påminna mig. Dock är det vad de flesta förespråkar.
Det finns lite olika syften med intervallpassen men eftersträvar man hög och jämn puls så bör man nog springa så jämnt som möjligt :-).
Mattias - Bra! Det tror jag på. Varför krångla till det :-).
Tyvärr är ofta det "de flesta förespåkar" fel. Men jag säger såklart inte att just detta inte stämmer.
Vad gäller pulsen så tenderar just min att gå upp ju längre ett pass varar trots jämn fart. Så då kanske jag skulle springa första intervallen snabbast och sen sakta lite för varje intervall (just den biten skulle antagligen sköta sig själv).
Men jag håller också med i det Mattias säger så då är vi överens :-)
Jag tror också att det enda man skall akta sig för är att springa alltför fort på de första intervallerna så man inte orkar få upp fart och puls på de sista.
Sen vet jag inte om det verkligen betyder att man springer för långsamt om man har kraft kvar till en ökning på de sista. Enligt Jack Daniels skall man springa intervaller i sin vVO2Max fart och inte i den fart som man max kan hålla och då har iallafall jag oftast en hel del kvar efter sista intervallen. Syftet är att ligga på ca 95% av maxpuls så länge som möjligt, inte att köra skiten ur sig :-)
Hej, Hittade just din blogg och läste diskussionen här ovan. Springer själv en hel del intervaller för att bli snabbare men vet egentligen inte så mycket om exakt hur det fungerar. Vad är skillnaden på om man springer 4 x400 m i exakt samma tempo (och är helt slut efter) och springer 4x400 m där man maxar alla intervaller är helt slut efter men det visar sig att de gått olika fort?
Henrik - Ja, det är inte så lätt att hitta sin fart :-). En viss fartändring (helst ökning) ju längre in i passet man kommer tror jag bara är bra. Dock inte för stor ändring.
Peter - Precis! Som du säger så tror jag att många springer intervaller för fort. jag själv har nog gjort det några gånger... :-).
Josefin - Hej, och kul att du hittade hit.
Jag är inte helt säker men i det första fallet har du tränat hela kroppen i att springa i den "maxfarten" där du orkade hålla samma tempo. Med hela kroppen menar jag hjärta, lungor, ben, vader, etc, etc. här brukar hjärta och lungor benämnas "central kapacitet" och ben, vader, etc, etc brukar benämnas lokal kapacitet.
I det andra fallet kommer troligvis ditt tempo att stagnera ju fler intervaller du springer vilket betyder att det blir mer hjärta och lungor du tränar. Den lokala kapaciteten i benen tränas in lika mycket eftersom du springer saktare.
Jag kan ha fel, men jag tror att det är så... :-). Någon annan kanske korregerar mig :-).
Så här förstår jag det: Faran med att maxa på alla intervaller är att man får mjölksyra som sen begränsar farten på de resterande intervallerna så att pulsen inte går upp på den nivå där den gör nytta > 95% ca.
Peter - Ökar inte kroppen pulsen när man får mjölksyra?
Jag tänkte att mjölksyra är restprodukten från anaerob förbränning (dvs för lite syre) och då borde kroppen försöka öka pulsen ännu mer för att transportera syrerikt blod dit där det behövs.
Jag vet faktiskt inte men vad säger du om det?
Jo fast i det här fallet är det väl "gammal" mjölksyra från förra intervallerna som ligger kvar och cirkulerar i blodbanan. Dvs farten är låg nog för att musklerna skall jobba aerobt men all kvarvarande syra gör musklerna stumma så man inte orkar prestera?
Jag vet inte om detta är realistiskt men om pulsen ändå går upp på rätt nivå så borde det ju inte göra så mycket om man kroknar heller?
Svårt det här :-)
Peter - Svårt? De säger att löpning är en enkel sport, men jag kan hålla med om att det är lite klurigt det här :-).
Jag tror att det är bra att påminna om vad Mattias skrev ovan. Jag citerar: "Huvudsaken är att man springer fort och ofta :-).
Då blir det nog bra i slutändan!"
Det var ruggit bra formulerat :-).
Hallå igen! Tack för bra förklaring. Men lite klurigt är det allt :)
Det kan ju beror på hur vältränad man är i hjärta/lungor respektive ben/vader. Vad som hämmar vad när man maxar menar jag.
Så om syftet med intervallerna är att träna konditionen så är det inte så bra att få mjölsyra i benen som då förhindrar dig att hålla den fart du behöver för att träna hjärta/lungor. Om syftet däremot är mjölsyreträning så spelar det väl inte så stor roll om tiderna är ojämna antar jag...?
Josefin - Precis så tror jag att det är. Det är inte ovanligt att det finns en obalans mellan syreupptagning i hjärta/lungor och i ben.
När jag gjorde mitt VO2-max test fick jag rekommendationen att träna distanspass och långpass. Jag tror att mitt VO2-max var lite "bättre" (59.9) än vad benen var så de sa att "du kommer att få bäst träningseffekt om du kör distanslöpning och långpass", dvs träna den lokala kapaciteten i benen.
Som sagt, jag är ingen expert, men jag tror att du har ganska rätt i de sista påståendet. Det bästa är nog om farten är jämn, men jag tror att det kanske spelar mindre roll om syftett är mjölksyraträning.... Som sagt. Det är lite klurigt det här :-).
Ska och ska. Vem säger det?
Och vem säger att just det är det bästa för dig och din kropp?
Däremot tror jag att om man kör på för fort/hårt (oavsett när på passet men särskilt i slutet när man är trött) så ökar skaderisken markant.
Lennart, nästa gång springer du alla under 36 sek, så behöver inte tränaren bekymra sig. Det har du utan tvekan kapacitet till.
Bara för att det är en så intressant diskussion: men mjölksyraträning tränar man väl bäst under tröskeln inte med max syra i benen?
Jag vet inte vad exakt man tränar när man kör tills syran sprutar ur öronen men något måste det vara som blir bättre. Syratålighet kanske.
Det finns annars ytterligare en anledning till att inte göra max och det är att passen blir så mentalt slitsamma att man kanske inte orkar med dem i längden. Jag har haft pass där jag känt att "aldrig mer" och det är inte gynnsamt för kontinuiteten.
Hittade en intressant artikel här:
http://traningslara.se/syreupptagningsformaga-vs-uthallighet/
Det var ju en intressant diskussion jag fick igång :-)
Och det var ju just det som var min poäng, att man inte ska tro på "gamla sanningar" och "skolboksexempel". De kan vara sanna, men det är långt ifrån säkert.
Sen ligger det oerhört mycket i det Ingmarie säger. Att alla är olika.
Själv är jag fortfarande på den nivån att all träning innebär förbättring. Men den dag det tar stopp ska jag verkligen sätta mig in i detta!
Hej alla!
Visst är det kul med diskussionen och nu har jag ställt frågan till LG-Skog på Runners World här: http://www.runnersworld.se/blogs/lgskoog/mitt-3-e-rw-blogginlagg.htm
Jag hoppas att LG surfar hit och ger sin syn på saken. Vi får se om han gör det.
Ingmarie - Ja, vem säger det :-), men jag tänkte att det kanske finns någon teori bakom uttalandet att intervaller ska springas i jämn fart:-).
Magnus - Absolut, jag tog det bara lite lugn för att minimera skaderisken efter Hässelbyloppet. 37-38 tror jag är min fart. Vi får ta det på Bosön i vinter :-).
Peter - Ja, jag vet inte. Hoppas på ett svar från LG Skog.
Josefn - Den var intressant. Tack! När jag läste den tänkte jag på det här med central kapacitet och lokal kapacitet.
Henrik - Ja, om man inte frågasätter saker stagnerar utvecklingen. Kul att du bidrar med dina ideér!
Kul blogg och bra diskussioner. Jag tror för det första att man inte ska krångla till det för mycket. Men den principen jag använde när jag sprang milen under 30 är samma grundprincip som jag använt med löpare som vill göra sub 35-40-45-50.
1. Man bör lära sig jobba i den tänkta tävlingsfarten och hitta rätt löpteknik/steg.
2. Jag tror på vissa pass i överfart för att upleva tävlingsfarten överkomlig. (titta på många maratonlöpare som kommer från 10000 m på 27 min och öppnqr en mara på 30 min. Dom upplever det "behagligt")
3.Jag tror på många intervaller i lite lugnare fart, Med kort vila.
4. Jag tror på farre intervaller i högre fart med längre vila
5. Jag tror på testlopp på kanske 4-5 km inför milen.
6. Jag tror på tröskelfart och långpass.
Variation men behåll glädjen och framförallt , spring !
LG
Skicka en kommentar