När jag tittade på bloggen efter dagens distanspass över 12 kilometer i 4:38-fart hade jag fått en fråga angående farten på långpass. Frågan löd:
"Varför ska man inte springa långpassen relativt fort? Varför säger alla att det är tiden som är viktig, inte farten. När man tävlar är ju farten A och O. Är det inte bättre att träna på det man vill bli bra på?
Det där med skaderisken köper jag inte - det finns inte en enda vetenskaplig artikel som visar på att skaderisken ökar vid högre tempo OCH bibehållen god löpteknik.
För att ta mig som exempel. Mina distanspass är ca 12km @ 4:30min/km. Om jag kör ett relativt hårt långpass 30km @ 4:30min/km skulle jag enligt gängse uppfattning riskera att skada mig. Det är fortfarande inte en hög hastighet och därmed inte svårt att behålla formen och tekniken även när man är trött.
Kan någon hjälpa mig räta ut frågetecknen?"
Nedan ger jag mitt svar, och de svaret bygger på träning med fokus på marathon, och att långpassen ligger på ca 150 minuter.
Personligen tror jag att det är precis som du säger. På långpassen ligger fokus på att vara ute lång tid just för att träna kroppen att arbeta under lång tid. Jag tror också att kroppens prestationsförmåga består av många olika komponenter som måste samverka.
De olika komponenterna kan till exempel vara uthållighet, VO2-max, snabbhet, styrka, etc, etc, och dessa komponenter tränas på olika sätt. För att konkretisera så är till exempel uthållighet under lång tid någonting annat än snabbhet, och därav tränar man dessa två komponenter på olika sätt.
Snabbhet, tränas ofta med intervaller, och uthållighet under lång tid tränas ofta med långpass. När tävling närmar sig brukar man lägga in fartökningar i långpassen med syfte att vänja kroppen vid att arbeta länge och med hög belastning samtidigt.
Det som fysiskt händer i musklerna när man tränar långpass är att kroppen tillverkar fler mitokondrier (högre energiförbränning) och kapillärer (öka kroppens förmåga att utvinna syre från musklerna) samt större mitokondrier lokalt i benen, och den effekten avtar om tempot på långpassen höjs. Jag tror att det är så att den största effekten fås vid 65-75% av maxpuls, men här kan jag ha fel.
Det var mitt svar. Någon annan som har synpunkter?
onsdag 31 oktober 2012
måndag 29 oktober 2012
Inte ensammen
Jag kände mig lite ensammen idag när jag skulle springa backintervaller. Två minuter innan samling var jag den enda löparen som hade dykt upp på samlingsplatsen.
Det var bara fyra grader varmt när vi skulle samlas. Fyra grader varmt kanske inte låter så farligt, men det var ihållande regn också. Fyra grader varmt och ihållande regn är inte inspirerande när man ska springa backintervaller. Det var ganska kraftig vind också. Fyra grader varmt, ihållande regn och kraftig vind är verkligen inte inspirerande när man ska springa backintervaller. Jag fryser bara jag tänker på det.
Jag behövde inte känna mig ensammen idag. Jag behövde inte träna backintervaller ensammen idag. I sista stund dök det upp ytterligare fyra tappra löpare från Vallentuna Friidrotts löpargrupp.
Det blev totalt 12 backintervaller i sub 4-fart och en hel del teknikövningar innan jag var klar med dagens pass och kunde springa in i värmen, och där, där inne i värmen, kände jag mig inte heller ensammen, men det hade jag inte heller förväntat mig.
Det var bara fyra grader varmt när vi skulle samlas. Fyra grader varmt kanske inte låter så farligt, men det var ihållande regn också. Fyra grader varmt och ihållande regn är inte inspirerande när man ska springa backintervaller. Det var ganska kraftig vind också. Fyra grader varmt, ihållande regn och kraftig vind är verkligen inte inspirerande när man ska springa backintervaller. Jag fryser bara jag tänker på det.
Jag behövde inte känna mig ensammen idag. Jag behövde inte träna backintervaller ensammen idag. I sista stund dök det upp ytterligare fyra tappra löpare från Vallentuna Friidrotts löpargrupp.
Det blev totalt 12 backintervaller i sub 4-fart och en hel del teknikövningar innan jag var klar med dagens pass och kunde springa in i värmen, och där, där inne i värmen, kände jag mig inte heller ensammen, men det hade jag inte heller förväntat mig.
söndag 28 oktober 2012
Intressant långpass
Det här var intressant, tänker jag efter 11 kilometer på dagens långpass. Jag befinner mig mitt i en lång backe. Jag springer inte fort, tempot är lågt, ca 7 min/km. För er som har lite lokalkännedom befinner jag mig i den första långa backen på Skavlötens 10 km spår.
Det intressanta var att låren kändes ovanligt trötta. Jag springer ofta i terrängspår, dock inte så långt som jag gjorde idag. Idag blev det totalt 21 km i 4:36-fart, varav 14 km i kuperad terräng i en snittfart av 4:38 min/km. Det tog bra i låren.
Det intressanta var att när jag kom upp för backarna var låren trötta och andningen ansträngd, men efter ett par hundra meter började det kännas bra igen. Jag hade inga större problem att springa bort syran i musklerna.
Jag gillade det här passet. Det var intressant för jag fick en känsla av att kroppen behöver lite mer distanspass och långpass. Det senaste halvåret har det varit lite dåligt med det. Jag har mest tränat kvalitet. De gånger jag har sprungit distanspass har det egentligen gått alldeles för fort för att vara ett distanspass. Det har mer liknat snabbdistans eller tempolopp.
Jag har bestämt mig. Under en tid framöver ska jag springa några långpass i de kuperade terrängspåren vid Täby IP. Jag tror att det är bra för mig. Jag tror också att det är bra för mig att springa långpassen i terrängspår. Det bygger inte bara uthållighet utan det bygger styrka också, och det tror jag att dagens pass visade att jag behöver.
Det intressanta var att låren kändes ovanligt trötta. Jag springer ofta i terrängspår, dock inte så långt som jag gjorde idag. Idag blev det totalt 21 km i 4:36-fart, varav 14 km i kuperad terräng i en snittfart av 4:38 min/km. Det tog bra i låren.
Det intressanta var att när jag kom upp för backarna var låren trötta och andningen ansträngd, men efter ett par hundra meter började det kännas bra igen. Jag hade inga större problem att springa bort syran i musklerna.
Jag gillade det här passet. Det var intressant för jag fick en känsla av att kroppen behöver lite mer distanspass och långpass. Det senaste halvåret har det varit lite dåligt med det. Jag har mest tränat kvalitet. De gånger jag har sprungit distanspass har det egentligen gått alldeles för fort för att vara ett distanspass. Det har mer liknat snabbdistans eller tempolopp.
Jag har bestämt mig. Under en tid framöver ska jag springa några långpass i de kuperade terrängspåren vid Täby IP. Jag tror att det är bra för mig. Jag tror också att det är bra för mig att springa långpassen i terrängspår. Det bygger inte bara uthållighet utan det bygger styrka också, och det tror jag att dagens pass visade att jag behöver.
fredag 26 oktober 2012
Det var höst, och det var vackert
Språket utvecklas hela tiden. Ord ändrar betydelse, och ord försvinner från vårt språkbruk. Lika ofta som ord försvinner hittar vi på nya ord. Den senaste tiden har jag märkt att många kallar ett vanligt distanspass för ett "mellanmjölkspass”, och fredagsträningen kallas ofta för ”fredagsmys”.
När det gäller att beskriva sin träning är "mellanmjölkspass" och "fredagsmys" två ord jag inte gillar. Idag är det fredag, och idag sprang jag en distanslöpning över 12 kilometer i 4:26-fart. Många hade nog benämnt det som ett ”mellanmjölkspass” eller som ”fredagsmys”, men det gör inte jag. Jag tycker det låter töntigt, och lite obehagligt.
Fredagsmys låter som någon ”mysfarbror” som försöker springa omkring och vara mysig vars avsikter man inte har en aning om, och ”mellanmjölkspass” låter bara kallt och äckligt. Mitt pass hade ingenting med fredagsmys eller mellanmjölk att göra.
Mitt pass sprang jag över Gärdet. Jag sprang över en bädd av gula löv längs med Djurgårdskanalen. Det var kallt och friskt samtidigt som solen sken från en klarblå himmel. Jag sprang runt Djurgårdsbrunnsviken där höstens alla färger avspeglade sig i det blåa vattnet. Det var höst, och det var vackert. Så beskriver jag mitt pass.
När det gäller att beskriva sin träning är "mellanmjölkspass" och "fredagsmys" två ord jag inte gillar. Idag är det fredag, och idag sprang jag en distanslöpning över 12 kilometer i 4:26-fart. Många hade nog benämnt det som ett ”mellanmjölkspass” eller som ”fredagsmys”, men det gör inte jag. Jag tycker det låter töntigt, och lite obehagligt.
Fredagsmys låter som någon ”mysfarbror” som försöker springa omkring och vara mysig vars avsikter man inte har en aning om, och ”mellanmjölkspass” låter bara kallt och äckligt. Mitt pass hade ingenting med fredagsmys eller mellanmjölk att göra.
Mitt pass sprang jag över Gärdet. Jag sprang över en bädd av gula löv längs med Djurgårdskanalen. Det var kallt och friskt samtidigt som solen sken från en klarblå himmel. Jag sprang runt Djurgårdsbrunnsviken där höstens alla färger avspeglade sig i det blåa vattnet. Det var höst, och det var vackert. Så beskriver jag mitt pass.
onsdag 24 oktober 2012
Tusingar i 3:45-fart
Jag har inte gjort som jag har tänkt, och jag har inte gjort som jag har sagt. Jag har tänkt och jag har sagt, att jag ska träna lugnt efter Hässelbyloppet. Det har jag inte gjort. Jag hoppas att ingen känner sig besviken, för att jag inte har gjort som jag har sagt.
Istället för att träna lugnt efter Hässelbyloppet har jag sprungit Ursvik Extreme, jag har sprungit 200 m intervaller med 100 m joggvila, jag har sprungit ”koordinations-back-varv”, och idag fortsatte jag att göra någonting annat än vad jag har sagt. Jag sprang ett pass tusingar.
Tusingar kan jag. Jag vet precis hur jag ska springa. Ursprungsplanen för mina tusingar är 8 repetitioner i 3:50-fart med två minuter gåvila. Om det känns bra ökar jag farten, eller också kortar jag vilan. Det beror lite på.
Idag kändes det bra. Vilan kortades direkt till 1:30 vilket jag behöll genom hela passet. Trots den kortare vilan kändes det fortfarande bra så jag ökade farten lite efter några intervaller. Tiderna på intervallerna blev 3:53 - 3:50 - 3:47 - 3:45 - 3:46 - 3:45 - 3:45 - 3:41.
Nu kommer jag att ta det lite lugnare i några dagar. Jag börjar med att ta en vilodag imorgon, för att sedan träna lugnt resten av veckan. Det är i alla fall så jag har tänkt att jag ska göra......
Istället för att träna lugnt efter Hässelbyloppet har jag sprungit Ursvik Extreme, jag har sprungit 200 m intervaller med 100 m joggvila, jag har sprungit ”koordinations-back-varv”, och idag fortsatte jag att göra någonting annat än vad jag har sagt. Jag sprang ett pass tusingar.
Tusingar kan jag. Jag vet precis hur jag ska springa. Ursprungsplanen för mina tusingar är 8 repetitioner i 3:50-fart med två minuter gåvila. Om det känns bra ökar jag farten, eller också kortar jag vilan. Det beror lite på.
Idag kändes det bra. Vilan kortades direkt till 1:30 vilket jag behöll genom hela passet. Trots den kortare vilan kändes det fortfarande bra så jag ökade farten lite efter några intervaller. Tiderna på intervallerna blev 3:53 - 3:50 - 3:47 - 3:45 - 3:46 - 3:45 - 3:45 - 3:41.
Nu kommer jag att ta det lite lugnare i några dagar. Jag börjar med att ta en vilodag imorgon, för att sedan träna lugnt resten av veckan. Det är i alla fall så jag har tänkt att jag ska göra......
tisdag 23 oktober 2012
Dörren är låst
-Dörren är låst, säger vår ledare samtidigt som han rycker i en ståldörr till ett parkeringshus.
Jag befinner mig i slutet på ett träningspass tillsammans med Vallentuna Friidrotts motionärsgrupp. Vi har sprungit en distanslöpning på lite drygt 12 kilometer med inslag av backlöpningar och fartökningar. Det har varit ett bra pass, men nu är dörren till parkeringshuset låst.
Jag minns när jag var yngre. Då skulle vi in i ett parkeringshus, och då var dörren låst. Vid den tiden tolkade jag det som att de inte ville ha ungdomar springandes i parkeringshuset. Nu är vi vuxna, och vår plan är att springa i trapporna som finns i parkeringshuset, men dörren är låst. Kan tänka mig att de inte vill ha vuxna springandes i parkeringshuset heller.
Jag gillade och springa tillsammans med motionärsgruppen. Det var första gången jag sprang med dem. Det är kul att springa med löpare som har roligt tillsammans. Det är kul att springa med löpare som skojar och pratar med varandra nästan hela tiden. Det är kul att springa med ledare som varierar ett distanspass med olika typer av backlöpningar och fartökningar.
Vid den här typen av gemensamma träningar spelar det ingen roll om inte alla i gruppen befinner sig på samma nivå. Det viktigaste är att träna och ha kul, och det hade vi idag.
Summerat blev dagens pass tillsammans med Vallentuna Friidrotts motionärsgrupp ca 13 km i 5:15-fart med inslag av fartökningar och backlöpningar. Det var ett bra pass inför morgondagen då planen är att återigen träna tillsammans med Vallentuna Friidrotts tävlingsgrupp, och då blir det intervaller.
Jag befinner mig i slutet på ett träningspass tillsammans med Vallentuna Friidrotts motionärsgrupp. Vi har sprungit en distanslöpning på lite drygt 12 kilometer med inslag av backlöpningar och fartökningar. Det har varit ett bra pass, men nu är dörren till parkeringshuset låst.
Jag minns när jag var yngre. Då skulle vi in i ett parkeringshus, och då var dörren låst. Vid den tiden tolkade jag det som att de inte ville ha ungdomar springandes i parkeringshuset. Nu är vi vuxna, och vår plan är att springa i trapporna som finns i parkeringshuset, men dörren är låst. Kan tänka mig att de inte vill ha vuxna springandes i parkeringshuset heller.
Jag gillade och springa tillsammans med motionärsgruppen. Det var första gången jag sprang med dem. Det är kul att springa med löpare som har roligt tillsammans. Det är kul att springa med löpare som skojar och pratar med varandra nästan hela tiden. Det är kul att springa med ledare som varierar ett distanspass med olika typer av backlöpningar och fartökningar.
Vid den här typen av gemensamma träningar spelar det ingen roll om inte alla i gruppen befinner sig på samma nivå. Det viktigaste är att träna och ha kul, och det hade vi idag.
Summerat blev dagens pass tillsammans med Vallentuna Friidrotts motionärsgrupp ca 13 km i 5:15-fart med inslag av fartökningar och backlöpningar. Det var ett bra pass inför morgondagen då planen är att återigen träna tillsammans med Vallentuna Friidrotts tävlingsgrupp, och då blir det intervaller.
måndag 22 oktober 2012
Hopp och studs
Dagens träningspass innehöll en hel del hopp och studs. Med hopp och studs menar jag olika typer av koordinationsövningar. Det blev koordinationsövningar på uppvärmningen, och det blev koordinationsövningar på backintervallpasset.
Dagens backintervallpass sprang jag tillsammans med Vallentuna Friidrott, och vår tränare hade hittat på ett bra och annorlunda backintervallpass.
Backintervallpasset bestod av följande moment: en koordinationsövning - lätt jogg ca 50 meter - snabb backlöpning, ca 100 meter uppför - lätt jogg ca 40 meter - snabb nedförslöpning, ca 110 meter - gåvila ca 50 meter.
Efter gåvilan började det om med en koordinationsövning - lätt jogg - osv, osv. Innan vi var klara hade jag sprungit 10 stycken backintervaller, och det känner jag mig nöjd med.
Det här var ett bra backintervallpass. Vi sprang uppför, och vi sprang nedför. Vi sprang fort, och vi sprang långsamt. Vi sprang lätt, och vi sprang tekniskt. Det var inte för tungt, och inte för lätt. Det var ett lagom pass så här i höstmörkret.
Dagens backintervallpass sprang jag tillsammans med Vallentuna Friidrott, och vår tränare hade hittat på ett bra och annorlunda backintervallpass.
Backintervallpasset bestod av följande moment: en koordinationsövning - lätt jogg ca 50 meter - snabb backlöpning, ca 100 meter uppför - lätt jogg ca 40 meter - snabb nedförslöpning, ca 110 meter - gåvila ca 50 meter.
Efter gåvilan började det om med en koordinationsövning - lätt jogg - osv, osv. Innan vi var klara hade jag sprungit 10 stycken backintervaller, och det känner jag mig nöjd med.
Det här var ett bra backintervallpass. Vi sprang uppför, och vi sprang nedför. Vi sprang fort, och vi sprang långsamt. Vi sprang lätt, och vi sprang tekniskt. Det var inte för tungt, och inte för lätt. Det var ett lagom pass så här i höstmörkret.
söndag 21 oktober 2012
Extrem tid
Det är svårt att få tiden att räcka till. Jag trodde inte att tiden skulle räcka till dagens pass, men det visade sig att tiden räckte till. Dagens pass hade jag helst gjort med någon, eller några jag känner, men deras tid räckte inte till.
Steven Hawkin har funderat på tiden, men hans funderingar begriper jag mig inte på, och de funderingarna är lite extrema för att hantera här.
En annan sak som är extrem, men lite lättare att begripa sig på, är höjdprofilen på dagens terrängpass. Den extrema höjdprofilen syns på bilden nedan. Det är Ursvik Extreme.
Jag vet inte om höjdprofilen på bilden stämmer exakt. Jag tror inte det. Jag upplevde i alla fall inte backarna så extrema som skalan till vänster anger. Dock är jag säker på att oavsett hur Steven Hawkin definierar tiden så tog det mig tiden 1:18:57 att springa de 15 extrema kilometrarna. Det betyder att snittfart blev 5:16 min/km, och det är inget extremt med det.
Planen inför passet var att springa de första 5 kilometrarna i ca 5-fart för att seda öka och försöka avsluta de sista 10 kilometrarna i ca 4:30-fart. Det var planen innan jag hade sprungit Ursvik Extreme. Den planen blev inte mycket mer än en plan. Den planen höll i ca 4 kilometer. Sen började Ursvik Extreme att "extrema till sig", och göra själ för namnet. Banprofilen, geggan och vattnet blev helt enkelt för extremt för att hålla hög fart, jag vågade inte, jag kunde inte, jag orkade inte, men det blev bra ändå. Det blev ett riktigt bra distanspass/styrkepass.
Ursvik Extreme är utmanande att springa, och den kommer jag att springa igen, bara tiden räcker till, för någon extremt lång tid tog det inte.
Steven Hawkin har funderat på tiden, men hans funderingar begriper jag mig inte på, och de funderingarna är lite extrema för att hantera här.
En annan sak som är extrem, men lite lättare att begripa sig på, är höjdprofilen på dagens terrängpass. Den extrema höjdprofilen syns på bilden nedan. Det är Ursvik Extreme.
 |
| Banprofil, Ursvik Extreme Bilden har jag lånat från www.teorier.com |
Planen inför passet var att springa de första 5 kilometrarna i ca 5-fart för att seda öka och försöka avsluta de sista 10 kilometrarna i ca 4:30-fart. Det var planen innan jag hade sprungit Ursvik Extreme. Den planen blev inte mycket mer än en plan. Den planen höll i ca 4 kilometer. Sen började Ursvik Extreme att "extrema till sig", och göra själ för namnet. Banprofilen, geggan och vattnet blev helt enkelt för extremt för att hålla hög fart, jag vågade inte, jag kunde inte, jag orkade inte, men det blev bra ändå. Det blev ett riktigt bra distanspass/styrkepass.
Ursvik Extreme är utmanande att springa, och den kommer jag att springa igen, bara tiden räcker till, för någon extremt lång tid tog det inte.
fredag 19 oktober 2012
Tips från RW´s coach LG Skoog
Diskussionen i kommentarsfältet i anslutning till det förra inlägget ledde till att jag frågade Runner´s Worlds coach LG Skoog hur han ser på intervallträningen.
LG Skoogs svar kom fort och löd:
"Kul blogg och bra diskussioner. Jag tror för det första att man inte ska krångla till det för mycket. Men den principen jag använde när jag sprang milen under 30 är samma grundprincip som jag använt med löpare som vill göra sub 35-40-45-50.
LG"
Jag anser att LG Skoogs tips är väl värda att tänka på vid kommande träningsplanering, och jag uppskattar verkligen att LG Skoog tog sig tid och delade med sig av sin syn på intervallträningen. Om ni vill, och har lust, så besök gärna LG Skoogs egna blogg och tacka honom. Jag har gjort det.
Jag har också hunnit med att träna idag. Det blev ett längre distanspass över 16.6 kilometer i 4:40-fart.
LG Skoogs svar kom fort och löd:
"Kul blogg och bra diskussioner. Jag tror för det första att man inte ska krångla till det för mycket. Men den principen jag använde när jag sprang milen under 30 är samma grundprincip som jag använt med löpare som vill göra sub 35-40-45-50.
- Man bör lära sig jobba i den tänkta tävlingsfarten och hitta rätt löpteknik/steg.
- Jag tror på vissa pass i överfart för att uppleva tävlingsfarten överkomlig. (titta på många maratonlöpare som kommer från 10000 m på 27 min och öppnar en mara på 30 min. Dom upplever det "behagligt")
- Jag tror på många intervaller i lite lugnare fart, med kort vila.
- Jag tror på färre intervaller i högre fart med längre vila
- Jag tror på testlopp på kanske 4-5 km inför milen.
- Jag tror på tröskelfart och långpass.
LG"
Jag anser att LG Skoogs tips är väl värda att tänka på vid kommande träningsplanering, och jag uppskattar verkligen att LG Skoog tog sig tid och delade med sig av sin syn på intervallträningen. Om ni vill, och har lust, så besök gärna LG Skoogs egna blogg och tacka honom. Jag har gjort det.
Jag har också hunnit med att träna idag. Det blev ett längre distanspass över 16.6 kilometer i 4:40-fart.
onsdag 17 oktober 2012
Inte riktigt som jag har lärt mig
Idag gjorde jag inte riktigt som jag har lärt mig. Efter att ha sprungit tio tvåhundringar på ett snitt av 42 sekunder valde jag att springa de två sista tvåhundringarna extra fort. De sprang jag på 36 sekunder vardera.
Intervallpasset sprang jag tillsammans med Vallentuna Friidrott, och vår tränare reagerade direkt. - Man ska springa intervallerna med jämn puls, förklarade han för mig inför hela gruppen. - De sista intervallerna sprang du lite för fort, fortsatte han med ett leende på läpparna.
Jag vet, tänker jag samtidigt som jag slår ner blicken i backen. Jag ler för mig själv, vår tränare skojar lite, men jag känner mig ändå som ett barn. Jag minns känslan från när jag var liten, och hade gjort något jag vet att jag inte fick.
Det är kul att springa i grupp. Det är socialt, vi skrattar, pratar och skojar med varandra, men nästa gång ska jag springa intervallerna som jag vet att man ska.
Intervallpasset sprang jag tillsammans med Vallentuna Friidrott, och vår tränare reagerade direkt. - Man ska springa intervallerna med jämn puls, förklarade han för mig inför hela gruppen. - De sista intervallerna sprang du lite för fort, fortsatte han med ett leende på läpparna.
Jag vet, tänker jag samtidigt som jag slår ner blicken i backen. Jag ler för mig själv, vår tränare skojar lite, men jag känner mig ändå som ett barn. Jag minns känslan från när jag var liten, och hade gjort något jag vet att jag inte fick.
Det är kul att springa i grupp. Det är socialt, vi skrattar, pratar och skojar med varandra, men nästa gång ska jag springa intervallerna som jag vet att man ska.
tisdag 16 oktober 2012
Åttor
För tillfället är det mycket åttor omkring mig. Mitt personliga rekord på halvmaran är 88 minuter, och idag sprang jag ett distanspass över 8.8 kilometer i 4:50-fart.
När jag sprang Hässelbyloppet stod det 688 på min nummerlapp, och min målsättning var att springa på 38 minuter. Över 5 kilometer är min målsättning att springa på 18 minuter. Det är många åttor i nämnda siffror.
Det känns bra med åttor. Åttan är en symmetrisk, balanserad och ganska estetiskt snygg siffra. Jämför siffran åtta (8) med till exempel siffran fem (5). Siffran fem är inte alls lika symmetrisk och balanserad. Den är lite kantig, halv och obalanserad.
Det här kan vara en intressant iakttagelse, men jag tycker ändå att det här inlägget börjar spåra ur......
När jag sprang Hässelbyloppet stod det 688 på min nummerlapp, och min målsättning var att springa på 38 minuter. Över 5 kilometer är min målsättning att springa på 18 minuter. Det är många åttor i nämnda siffror.
Det känns bra med åttor. Åttan är en symmetrisk, balanserad och ganska estetiskt snygg siffra. Jämför siffran åtta (8) med till exempel siffran fem (5). Siffran fem är inte alls lika symmetrisk och balanserad. Den är lite kantig, halv och obalanserad.
Det här kan vara en intressant iakttagelse, men jag tycker ändå att det här inlägget börjar spåra ur......
söndag 14 oktober 2012
Ett lopp, två pers
Även fast jag inte sprang sub 39 på Hässelbyloppet blev det två personliga rekord idag. Mitt nya personliga rekord över 5 kilometer är 19:20, vilket är den tiden jag sprang de första 5 kilometrarna på.
Efter att ha sprungit de andra 5 kilometrarna på 19:46 blev min sluttid på Hässelbyloppet 39:06, vilket är mitt nya personliga rekord över 10 kilometer.
Att missa sub 39 med 7 sekunder känns lite sådär, men sub 39 finns i kroppen, jag känner det, för jag sprang inte ett perfekt lopp. Jag tror till exempel att jag sprang lite för hårt i några av backarna mellan 4 och 8 kilometer. Jag fick lite för mycket mjölksyra där, och det fick jag betala för. Hade jag sparat mig lite mer kanske jag hade haft mer kraft kvar på slutet, men sånt kan jag i efterhand inte veta.
Jag tror också att jag gav upp sub 39 när det var ca 500 meter kvar bara för att på upploppet märka att jag fortfarande "nästan" hade chansen att klara sub 39. Hade jag inte "gett upp" när det var ca 500 meter kvar kanske jag hade tagit de sista sekunderna. Jag vet inte, men kanske.....
Hur som helst är jag väldigt nöjd. Okej, jag grämer mig lite, men jag sitter här med två helt nysatta personliga rekord, och det måste jag vara nöjd med.
Jag hade också väldigt roligt. Före och efter loppet umgicks jag en hel del med Mathias och Linus. Utöver det träffade jag också Håkan och Morgan som sprang på fina tider. Det kan ni säkert läsa om på deras bloggar. Jag vill också tacka Ellinor för alla hejarop hon gav vid ca 2 km och 7 km, det värmde.
Kul också när klubbkompisar från Vallentuna Friidrott gör bra ifrån sig. Idag vet jag att Caroline sprang på mycket fina 42:25, och att Mattias sprang på smått otroliga 35:35. Jättekul och Grattis!
Direkt efter målgång träffade jag också Dick som för första gången hade sprungit en mil under 40 minuter med en tid på 39:54. Kul, och ett stort grattis!
Efter att ha sprungit de andra 5 kilometrarna på 19:46 blev min sluttid på Hässelbyloppet 39:06, vilket är mitt nya personliga rekord över 10 kilometer.
Att missa sub 39 med 7 sekunder känns lite sådär, men sub 39 finns i kroppen, jag känner det, för jag sprang inte ett perfekt lopp. Jag tror till exempel att jag sprang lite för hårt i några av backarna mellan 4 och 8 kilometer. Jag fick lite för mycket mjölksyra där, och det fick jag betala för. Hade jag sparat mig lite mer kanske jag hade haft mer kraft kvar på slutet, men sånt kan jag i efterhand inte veta.
Jag tror också att jag gav upp sub 39 när det var ca 500 meter kvar bara för att på upploppet märka att jag fortfarande "nästan" hade chansen att klara sub 39. Hade jag inte "gett upp" när det var ca 500 meter kvar kanske jag hade tagit de sista sekunderna. Jag vet inte, men kanske.....
Hur som helst är jag väldigt nöjd. Okej, jag grämer mig lite, men jag sitter här med två helt nysatta personliga rekord, och det måste jag vara nöjd med.
Jag hade också väldigt roligt. Före och efter loppet umgicks jag en hel del med Mathias och Linus. Utöver det träffade jag också Håkan och Morgan som sprang på fina tider. Det kan ni säkert läsa om på deras bloggar. Jag vill också tacka Ellinor för alla hejarop hon gav vid ca 2 km och 7 km, det värmde.
Kul också när klubbkompisar från Vallentuna Friidrott gör bra ifrån sig. Idag vet jag att Caroline sprang på mycket fina 42:25, och att Mattias sprang på smått otroliga 35:35. Jättekul och Grattis!
Direkt efter målgång träffade jag också Dick som för första gången hade sprungit en mil under 40 minuter med en tid på 39:54. Kul, och ett stort grattis!
lördag 13 oktober 2012
En härlig logik
Det kändes lite vemodigt att springa dagens lätta tävlingsförberedande pass över 4 km i 4:55-fart. Dagens pass var det sista passet inför Hässelbyloppet, och efter Hässelbyloppet är säsongen över. Det känns lite sådär.
Det har varit en jättebra säsong. Jag har haft jättekul och jag har träffat jättemånga, jättetrevliga människor. Jag tänker tillbaka på Runrundan. Jag tänker tillbaka på Sthlm Marathon, Hälsoloppet, Kistaloppet och Sthlm Halvmarathon. Jag tänker tillbaka på alla härliga stunder som löpningen har gett mig, men nu är säsongen snart över. Det är höst, det är kallt, det är mörkt, och det är bara Hässelbyloppet kvar.
Imorgon hoppas jag på att springa Hässelbyloppet under 39 min. Jag måste alltså persa på både 5 km och 10 km för att klara min målsättning. Det kan verka lite svårt, och det är det också, men om det inte var svårt, skulle det inte var kul. Det betyder att det kommer att bli kul imorgon, oavsett hur det går. En härlig logik.
Det har varit en jättebra säsong. Jag har haft jättekul och jag har träffat jättemånga, jättetrevliga människor. Jag tänker tillbaka på Runrundan. Jag tänker tillbaka på Sthlm Marathon, Hälsoloppet, Kistaloppet och Sthlm Halvmarathon. Jag tänker tillbaka på alla härliga stunder som löpningen har gett mig, men nu är säsongen snart över. Det är höst, det är kallt, det är mörkt, och det är bara Hässelbyloppet kvar.
Imorgon hoppas jag på att springa Hässelbyloppet under 39 min. Jag måste alltså persa på både 5 km och 10 km för att klara min målsättning. Det kan verka lite svårt, och det är det också, men om det inte var svårt, skulle det inte var kul. Det betyder att det kommer att bli kul imorgon, oavsett hur det går. En härlig logik.
torsdag 11 oktober 2012
Kallt och kalt
Det börjar bli kallt ute. Det börjar också bli kalt på träden. Det kalla och det kala hänger ihop. Ord med små variationer i stavningen, men ändå ord som är så olika i sin betydelse.
Det är kallt när jag börjar springa dagens distanspass över 12 kilometer. Vinden blåser rakt igenom kläderna, och jag springer flera kilometer innan jag får upp värmen i kroppen.
Även fast det är kallt känns det riktigt bra att springa. Jag känner mig stark, och jag trycker på lite extra i backarna. Jag måste tänka på att inte springa för fort. Efter 12 kilometer stänger av klockan. Det ena fönstret visar 53:50, och det andra fönstret visar 4:30 min/km.
Det är kallt när jag börjar springa dagens distanspass över 12 kilometer. Vinden blåser rakt igenom kläderna, och jag springer flera kilometer innan jag får upp värmen i kroppen.
Även fast det är kallt känns det riktigt bra att springa. Jag känner mig stark, och jag trycker på lite extra i backarna. Jag måste tänka på att inte springa för fort. Efter 12 kilometer stänger av klockan. Det ena fönstret visar 53:50, och det andra fönstret visar 4:30 min/km.
tisdag 9 oktober 2012
Jag är klar!
Jag är klar! Nu undrar ni så klart vad jag är klar med. Jag menar, jag är alltid klar med någonting. På dagens intervallpass var jag till exempel först klar med uppjoggen, sen var jag klar med stretchingen, sen stegringsloppen, sen den första intervallen, den andra intervallen, osv.
När någon säger att "jag är klar" är nästa steg att ta reda på vad personen i fråga anser sig vara klar med. I det här fallet är det jag som är personen i fråga, och jag anser mig vara klar med en tung träningsperiod som jag inledde i början av augusti.
Den tunga träningsperioden avslutades med dagens intervallpass där jag sprang tolv fyrahundringar på 1:26 - 1:25 - 1:26 - 1:25 - 1:26 - 1:22 - 1:25 - 1:26 - 1:26 - 1:26 - 1:27 - 1:24.
Nu återstår det ett par lugna träningar innan det är dags för Hässelbyloppet. Jag är alltså inte klar med tävlingssäsongen.
När någon säger att "jag är klar" är nästa steg att ta reda på vad personen i fråga anser sig vara klar med. I det här fallet är det jag som är personen i fråga, och jag anser mig vara klar med en tung träningsperiod som jag inledde i början av augusti.
Den tunga träningsperioden avslutades med dagens intervallpass där jag sprang tolv fyrahundringar på 1:26 - 1:25 - 1:26 - 1:25 - 1:26 - 1:22 - 1:25 - 1:26 - 1:26 - 1:26 - 1:27 - 1:24.
Nu återstår det ett par lugna träningar innan det är dags för Hässelbyloppet. Jag är alltså inte klar med tävlingssäsongen.
måndag 8 oktober 2012
När det är så, blev det bara så
Oj, tänker jag när jag tittar på klockan efter dagens distanspass. Imorgon ska jag springa fyrahundringar på Vallentuna IP, och här har jag precis bränt av 9 kilometer i 4:17-fart. Det kanske var lite dumt? Det var definitivt inte vad jag hade planerat. Det bara blev så.
Benen var pigga, och det var en härligt frisk och skön höstkväll, och när det är så, blev det bara så. Det blev bara så, att jag sprang lite fortare än planerat, och när jag gör så, blev det så, och då är jag nöjd med. Fyrahundringarna på Vallentuna IP blir nog bra ändå.
Benen var pigga, och det var en härligt frisk och skön höstkväll, och när det är så, blev det bara så. Det blev bara så, att jag sprang lite fortare än planerat, och när jag gör så, blev det så, och då är jag nöjd med. Fyrahundringarna på Vallentuna IP blir nog bra ändå.
söndag 7 oktober 2012
Bekanta och "bekantas-bekanta"
Löparbomen i Sverige verkar inte vara värre än att löparkretsen ändå är ganska liten. När jag springer lopp kan jag till exempel känna igen flera namn i startlistan. Jag kan också känna igen många ansikten i startfältet. Några av namnen i startlistorna och ansiktena i startfälten har med tiden blivit mina bekanta, och som i sin tur också har bekanta.
När jag får nya bekanta får jag också nya "bekantas-bekanta", och om jag har tur kan både bekanta och "bekantas-bekanta" bli nya vänner och löparkompisar till mig.
Idag sprang jag ett lugnt distanspass över 10 km i 5:36-fart med en "bekants-bekant", som jag träffade på Sthlm Halvmarathon. Kanske fick jag en ny löparkompis. Jag vet inte, men jag hoppas på det, och det finns stora möjligheter till det.
När jag får nya bekanta får jag också nya "bekantas-bekanta", och om jag har tur kan både bekanta och "bekantas-bekanta" bli nya vänner och löparkompisar till mig.
 |
| Bild från Sthlm Halvmarathon Bild från Marathon Photo |
fredag 5 oktober 2012
Ljuger känslan?
Ibland när jag är ute och springer kan det kännas väldigt tungt och trögt, och om det känns tungt och trögt, måste det också vara tungt och trögt, eller? Något annat kan det väl inte vara?
Dagens distanspass över 16.6 kilometer i 4:35-fart kändes väldigt tungt och trögt. Det kändes som att jag sprang i snigelfart, men när jag kom hem och stängde av klockan hade jag sprungit passet 12 sekunder fortare än förra veckan.
När jag sprang det här passet förra vecka persade jag på Täby IP milen med tiden 43:55. Idag sprang jag samma mil 43 sekunder långsammare, vilket är den näst bästa tid jag har sprungit Täby IP milen på, och summerar jag hela passet över 16.6 kilometer blev totaltiden 12 sekunder snabbare än förra veckan.
När jag sprang idag kändes det väldigt tungt och trögt, men tiderna visar att jag inte sprang så långsamt som det kändes. Var det då lika tungt och trögt som det kändes, eller ljuger känslan?
Dagens distanspass över 16.6 kilometer i 4:35-fart kändes väldigt tungt och trögt. Det kändes som att jag sprang i snigelfart, men när jag kom hem och stängde av klockan hade jag sprungit passet 12 sekunder fortare än förra veckan.
När jag sprang det här passet förra vecka persade jag på Täby IP milen med tiden 43:55. Idag sprang jag samma mil 43 sekunder långsammare, vilket är den näst bästa tid jag har sprungit Täby IP milen på, och summerar jag hela passet över 16.6 kilometer blev totaltiden 12 sekunder snabbare än förra veckan.
När jag sprang idag kändes det väldigt tungt och trögt, men tiderna visar att jag inte sprang så långsamt som det kändes. Var det då lika tungt och trögt som det kändes, eller ljuger känslan?
torsdag 4 oktober 2012
Rapport från London Marathon 2012
Jag har den senaste tiden känt att jag måste avsluta min rapport från London Marathon. Det tog nästan sex månader, men nu är rapporten nästan klar och kan läsas här.
onsdag 3 oktober 2012
Jag klarade det!
"Det här går aldrig. Jag måste planera om", tänker jag när jag avslutar den femte intervallen. Jag är så trött att jag nästan sätter mig ner, men jag håller mig på benen, och börjar gå omkring. Jag funderar på hur jag ska göra. Ska jag förlänga vilan och försöka springa de tre sista intervallerna i samma fart som tidigare, eller ska jag behålla längden på vilan och springa de tre sista intervallerna lite långsammare?
Jag är nere på Vallentuna IP och springer tusingar. I normala fall springer jag åtta tusingar i 3:45-fart med 120 sekunders gåvila, men det har jag inte gjort idag. Idag har jag sprungit de fem första tusingarna på 3:46 - 3:46 - 3:46 - 3:45 - 3:48 med 90 sekunders vila istället för 120 sekunder, det är därför jag är så trött.
Sekunderna tickar på. Det blir bara mindre och mindre kvar av den femte vilan. Sekunderna tickar oroväckande fort. 40-sekunder in på vilan börjar jag andas djupa andetag. 60-sekunder in på vilan börjar jag känna att syret kommer tillbaka i musklerna. 70-sekunder in på vilan kommer tanken att jag kanske ska försöka springa en tusing till i 3:45-fart. 80-sekunder in på vilan börjar benen automatiskt röra sig mot startlinjen. 85-sekunder in på vilan ställer jag mig i startposition, trots att huvudet säger att jag borde vila lite till. Efter 90-sekunder startar jag klockan och drar iväg.
När jag avslutar den sjätte intervallen stannar klockan på 3:45. Det trodde jag aldrig när jag startade intervallen. Jag trodde ännu mindre att jag här endast skulle vila 90-sekunder och springa den sjunde intervallen på 3:46, men det gjorde jag. Det är till och med så att jag efter den sjunde intervallen endast vilade 90-sekunder innan jag sprang den åttånde intervallen på 3:47.
Jag väldigt nöjd med att jag höll ihop det här passet, och summerat blev det 8*1000 meter på tiderna 3:46 - 3:46 - 3:46 - 3:45 - 3:48 - 3:45 - 3:46 - 3:47 med 90 sekunders vila.
Jag är nere på Vallentuna IP och springer tusingar. I normala fall springer jag åtta tusingar i 3:45-fart med 120 sekunders gåvila, men det har jag inte gjort idag. Idag har jag sprungit de fem första tusingarna på 3:46 - 3:46 - 3:46 - 3:45 - 3:48 med 90 sekunders vila istället för 120 sekunder, det är därför jag är så trött.
Sekunderna tickar på. Det blir bara mindre och mindre kvar av den femte vilan. Sekunderna tickar oroväckande fort. 40-sekunder in på vilan börjar jag andas djupa andetag. 60-sekunder in på vilan börjar jag känna att syret kommer tillbaka i musklerna. 70-sekunder in på vilan kommer tanken att jag kanske ska försöka springa en tusing till i 3:45-fart. 80-sekunder in på vilan börjar benen automatiskt röra sig mot startlinjen. 85-sekunder in på vilan ställer jag mig i startposition, trots att huvudet säger att jag borde vila lite till. Efter 90-sekunder startar jag klockan och drar iväg.
När jag avslutar den sjätte intervallen stannar klockan på 3:45. Det trodde jag aldrig när jag startade intervallen. Jag trodde ännu mindre att jag här endast skulle vila 90-sekunder och springa den sjunde intervallen på 3:46, men det gjorde jag. Det är till och med så att jag efter den sjunde intervallen endast vilade 90-sekunder innan jag sprang den åttånde intervallen på 3:47.
Jag väldigt nöjd med att jag höll ihop det här passet, och summerat blev det 8*1000 meter på tiderna 3:46 - 3:46 - 3:46 - 3:45 - 3:48 - 3:45 - 3:46 - 3:47 med 90 sekunders vila.
tisdag 2 oktober 2012
Distanspassen
Distanspassen kanske kan verka lite tråkiga. Jag har hört benämningen "mellanmjölkpass", och det tycker jag låter lite negativt. Jag associerar i alla fall inte ordet "mellanmjölkpass" till någonting positivt. Det låter mer som en beskrivning av någonting vanligt och tråkigt.
Jag förstår att distanspassen kan upplevas lite tråkiga. Jag menar, intervallpassen är korta och snabba, samtidigt som långpassen är långa och långsamma. Båda passen har sin tydliga prägel. Distanspassen därmot, de är lite mer lagom. Distanspassen är varken långa eller korta, snabba eller långsamma. Distanspassen bara är.
Man bara springer distanspassen, och det kanske är just det jag gillar med distanspassen, man bara springer dem. Jag upplever distanspassen ganska kravlösa. Om kroppen känns pigg springer jag lite fortare, annars springer jag lite långsammare. Det spelar ingen större roll. Det blir bra i alla fall. Det går liksom inte att misslyckas.
Idag sprang jag ett distanspass över 12 km i 4:25-fart. Jag hade lite ont i huvudet i början, men det gjorde inte så mycket. Då sprang jag bara lite långsammare. Det blev bra i alla fall, för det går liksom inte att misslyckas med distanspassen.
Jag förstår att distanspassen kan upplevas lite tråkiga. Jag menar, intervallpassen är korta och snabba, samtidigt som långpassen är långa och långsamma. Båda passen har sin tydliga prägel. Distanspassen därmot, de är lite mer lagom. Distanspassen är varken långa eller korta, snabba eller långsamma. Distanspassen bara är.
Man bara springer distanspassen, och det kanske är just det jag gillar med distanspassen, man bara springer dem. Jag upplever distanspassen ganska kravlösa. Om kroppen känns pigg springer jag lite fortare, annars springer jag lite långsammare. Det spelar ingen större roll. Det blir bra i alla fall. Det går liksom inte att misslyckas.
Idag sprang jag ett distanspass över 12 km i 4:25-fart. Jag hade lite ont i huvudet i början, men det gjorde inte så mycket. Då sprang jag bara lite långsammare. Det blev bra i alla fall, för det går liksom inte att misslyckas med distanspassen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)