Långa intervaller

Idag var det äntligen dags för det första intervallpasset efter maran. Senast jag sprang fort var på Arenamilen den 11 maj, och det var ett tag sen. Vaknade på morgonen och såg att regnet hängde i luften, men det gjorde ingenting för idag skulle det bli intervaller. När jag senare kom ner till Vallentuna IP började regnet att strila ner. Det luktade regn, det luktade sommar och det luktade hårdträning. Kort sagt, det luktade löpning. Härlig känsla.

Planen för dagen var att genomföra det Varierade intervallpasset jag tidigare har skrivit om här. Farten i passet var planerat till 4:30-fart på de långsammare varven och 3:50-fart på de snabbare varven, med undantaget att den första intervallen skulle gå lite långsammare. Den första intervallen skulle gå i 4:40-fart respektive 4:00-fart. Så blev det inte.

Det blev 4:30-fart respektive 3:50-fart direkt. Det bara blev så. Jag skyller på att fartkänslan var lite "ringrostig". Dock hade jag innan passet räknat ut alla tider och farter, och skrivit upp dessa på en liten lapp som hade jag hade memorerat. Jag lyckades ändå blanda ihop saker.


Det är bra att lära sig tiderna innan ett intervallpass på bana

Passet löpte (ett väl valt ord) på fint i regnet och när jag var klar hade jag avverkat 3 stycken 2 400 meters intervaller på tiderna 9:55 (4:08-fart), 10:10 (4:14-fart), 10;07 (4:13-fart). Jag hade kunnat kapa tiderna lite till, men jag ville inte överbelasta kroppen.

Det Varierade intervallpasset var ett bra pass. Jag hade en skön känsla genom hela passet och första intervallen kändes väldigt lätt. Den andra intervallen kändes lite tyngre och på den tredje intervallen reflekterade jag över att återhämtning i 4:30-fart var tufft. Det kanske inte var ett riktigt mördarpass, men ett mycket bra tävlingsförberedande pass. Likheten med tävling är att jag ibland går på lite hårt under en tävling och kanske måste ta det lite lugnare och återhämta mig, samtidigt som jag springer så fort jag kan. Jag tycker det var ett bra pass som är värt att prova.