Som löpare känner jag en sympati och förståelse för andra som utövar andra typer av uthållighetsidrotter. Jag förstår varför en person tränar sex månader, eller mer, för att genomföra ett lopp som till exempel Iron Man, Vasaloppet eller Vätternrundan.
Jag förstår att även dessa personer sätter upp mål, fokuserar och lägger ner mycket tid på träning för att uppnå sin målsättning, och genomföra loppet på en så bra tid som möjligt. Jag förstår hur det kan kännas på slutet av loppen när benen värker, magen kniper och tröttheten gör sig gällande. Jag förstår att även dessa personer delar upp den sista biten i etapper så att det känns lättare psykiskt.
Idag går mina tankar till alla som cyklar Vätternrundan och som kämpar mot tröttheten de sista åtta milen. Jag vet att de tänker "bara 4 mil till, sen är jag nästan i mål".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar