16 km distanslöpning i -12 grader

Oj vad jag har sett fram mot den här dagen och att få träna löpning utan att behöva fundera så mycket när jag springer. NYCM var så länge sen så den har jag återhämtat mig från och vaden skall vara bra. Kort sagt, idag var det bara att gå ut och springa distanslöpning i en fart som kändes behaglig. Innan passet hade jag dock lite funderingar kring det faktum att det var -12 grader ute, men jag har tränat i det tidigare och förberedde mig därefter.

Gav mig av i en fart strax under 5 min/km och upptäckte att underlaget var nästan perfekt att springa på. Det var hårdpackad snö och kommunen hade för en gång skull sandat, så det var bra fäste. Till en början kändes det ganska tungt men det släppte lite efter ett tag. Efter några km stämde jag av med klockan och såg att jag sprang i ca 4:50 min/km. Efter ca 9 km började jag få lite motvind och kylan började då "bita" lite i ansiktet så jag drog upp en halsduk över mun, näsa och kinder. Sprang så de sista 7 km. När jag kom hem hade jag sprungit 16 km på tiden 1:15:37, 4:44 min/km, utan att känna mig speciellt trött.

På nyårsafton går Nyårsloppet här i Vallentuna och de loppet planerar jag att delta i. Jag vill gärna ha ett 10 km lopp i benen nu för att se hur jag står och för att lägga upp träningen inför våren. Det är faktiskt 6 månader sen jag tävlade (Roslagsnatta) eller tränade i hög fart.

Inför Nyårsloppet ska jag träna lite intervaller och jag har bestämt mig för att första passet intervaller ska gå på onsdag och då blir det 5 st 1000 m intervaller plus 5 st backintervaller. Kommer inte våga ge allt jag har utan jag vill prova mig fram lite och se hur jag står. Det kan vara så att passet genomförs på torsdag, istället för på onsdag, eftersom jag såg på SMHI:s hemsida att det ska bli -15 på onsdag och -5 på torsdag. Det känns som att -15 är lite för kallt för högintensiv träning.

Simning, Nyårsloppet och Glöggfika

Idag kom jag iväg på min simträning. Det blev till slut 4 * 500 meter crawl och jag vilade som vanligt 3-5 minuter mellan varje 500:ing. Det här var den sista alternativa träningen och imorgon skall jag ut och träna löpning!!! Härligt, det ser jag verkligen fram mot. Jag går och funderar på upplägget den närmaste månaden och hur jag skall komma i form till Nyårsloppet som går här i Vallentuna på Nyårsafton. Mmm, det får jag återkomma till. Är det någon annan som planerar att komma hit och springa Nyårsloppet?

För övrigt tycker jag att den här tiden på året är rätt härlig. Igår plockade vi fram adventljusstakarna och idag är vi bjudna på Glöggfika.


Glöggfika

Jag köpte också den första julklappen idag. Det känns verkligen att Julen börjar närma sig.

Missade simningen

Idag var det fullt upp med att hänga upp julbelysningen i trädgården samt barnaktiviteter. När jag tillslut kom ner till simhallen 16.30 visade det sig att simhallen skulle stänga 17.00. Det kändes lite onödigt att simma så kort tid så jag får ta simträningen imorgon istället.

Funderar också på vad man kan önska sig i julklapp. För några månader sen såg jag en annons på RW´s hemsida. Det var en annons om att man kunde göra ett VO2-max test, inklusive mätning av maxpuls, någonstans här i Stockholm. Priset tror jag var ca 1500 kr. Det kanske inte är det vanligaste att önska sig men det tycker jag skulle vara roligt att få i julklapp. Annonsen har de tagit bort men jag skall nog undersöka det där lite närmare.

På måndag blir det löpning igen :-)

Besökte naprapat för sista gången....

Peppar, peppar men idag hoppas jag att jag besökte naprapaten för sista gången på länge. Det fanns några triggerpunkter kvar som vi "tryckte bort" och sen blev det en ordentlig massage av vaderna. Nu är vaderna bra och jag hoppas att de håller sig bra också.

Som vanligt är det förbud mot löpning efter behandlingen men jag ska träna lite alternativt fram till måndag. Känns riktigt skönt. Snart ska jag träna lite snabbhet också :-).

Hmm, kanske 12-15 km distanslöpning på måndag och fartlek på onsdag. Det låter bra till en början med.

Distanslöpning 10.8 km i snömodd

Idag har det varit en sån där jobbig dag med tjänsteresa ner till Malmö och tillbaka. Det betyder att jag går upp tidigt på morgonen och kommer hem sent (var hemma ca 20.00). Eftersom vädret var som det var idag är jag ändå glad att jag kom hem med flyget från Malmö, flyget var bara en kvart försenat och de kunde ha varit mycket värre........ Måste säga att det var lite speciellt när planet skulle landa på Bromma. Det gungade fram och tillbaka, upp och ner, för att sedan landa med en rejäl duns.

Även fast vädret var som det var idag var jag riktigt sugen på att gå ut och träna. När jag kom hem bytter jag snabbt om till träningskläder och gav mig ut i ovädret. När jag var klar hade jag sprungit 10.8 km på tiden 52:59, vilket motsvarar ett tempo på 4:54 min/km. Snömodden gjorde det lite tyngre idag men jag tog inte ut mig på något sätt. När det blir lite bättre underlag skall jag försöka göra ett snabbare pass.

Populära inlägg

Eftersom det är vilodag idag och lite brist på idéer att blogga om tänkte jag i detta inlägg göra ett par hänvisningar till de tidigare mest lästa inläggen (på min blogg).

• Det mest lästa inlägget är ett kort inlägg jag skrev samma kväll jag kom hem från Roslagsnatta. Jag var egentligen för trött för att skriva ett inlägg men jag visste att det fanns några som var nyfikna på resultatet vilket ledde till att jag skrev ett mycket kort inlägg som i princip bara nämnde min sluttid. Inlägget finns att läsa här.
• Det näst mest lästa inlägget handlar också om att springa fort. Det skrevs efter att jag hade genomfört ett 400-meters intervallpass nere på Vallenutna IP. De inlägget finns att läsa här.

Dessvärre är det så att intervaller och högintensiv löpning som 5 km lopp lätt leder till skador. Efter ovanstående två inlägg, som handlar om att "springa fort", följer ett par inlägg om skador och naprapatbesök. Jag tycker det känns lite trist att inlägg om skador kommer så högt upp på listan över de mest lästa inläggen. Men, men, skador är dessvärre en del av löpningen.

Om man ser till helheten ligger inte min Reseberättelse från New York City Marathon så högt på listan. Det beror förmodligen på att den bara har funnits på bloggen i ca 2-veckor. Ser man dock över den senaste veckan och månaden ligger Reseberättelsen högt upp på listan över de mest lästa inläggen. Därför lägger jag in Reseberättelsen här igen.

Vill också tillägga att jag är riktigt sugen på att träna. Kan knappt vänta till imorgon kväll då jag skall ut på en träningsrunda :-).

Äntligen löpning

Efter en veckas vila från löpningen var det äntligen dags att gå ut och springa lite. Rundan var kort, bara 5 km, men vad gör det när man kan vara ute och springa i lite slask och snömodd :-). Vädret och underlaget gjorde mig inte någonting utan det var bara skönt att få träna lite löpning igen.

Öppnade i lugn 5-fart för att sedan öka lite. Det kändes ganska tungt första 3 km och en tanke som slog mig var, "hur kunde jag springa så här fort en hel mara för bara två veckor sedan?". Den tanken struntade jag i för jag vet att jag kan bättre och då ökade jag lite de sista 2 km. Det hela slutade med att rundan avslutades på ett snittempo av 4:49 min/km.

Det var en perfekt runda för att mjuka upp vaderna lite och på onsdag hoppas jag komma ut på ett lite längre pass. Nåja, långt kanske den inte blir men förhoppningsvis ca 8-10 km.

Simning och "LCHF-kost är ett känsligt ämne...."

Det är fortfarande lugnt på träningsfronten efter NYCM. I lördags blev det simning som påminner om någon form av intervallträning. Jag simmar 3 gånger 500 meter med 3-5 minuters vila mellan varje 500:ing. Simsättet är crawl på grund av att det är lite jobbigare.

Det positiva är att jag inte tycker det är så jobbigt att crawla de där 500:ingarna utan det känns rätt bra. Hmm, kanske skall lägga på en fjärde "intervall" så det hela känns lite tyngre. OK, jag skall säga att det inte går så fort, dock fortare än bröstsim, men det viktiga är att hålla igång den centrala kapaciteten.

Jag vill också säga att LCHF-kost verkar vara ett känsligt ämne. Läste på Lars Johanssons blogg (på Runners Worlds hemsida) ett kort inlägg där Lars Johansson nämner LCHF-kost. Det blev minst sagt starten på en livlig diskussion. Den kan ni läsa här. 105 kommentarer blev det........ Det tog en ordentlig "skruv".

Imorgon hoppas jag komma ut på ett kort 5 km pass löpning med eller utan LCHF-kost.........

Chicago Marathon, e-mail och naprapat

Jag har nu fått reda på att det inte är så svårt att komma med Chicago Marathon som jag trodde. Kort tror jag att följande gäller:

• Man kan förmodligen börja anmäla sig i februari via internet
• Det är inga kvaltider
• Jag kommer att få ordna resan själv

Jag har registrerat mig på Chicago Marathons hemsida så att jag får mail om nyheter och när man kan börja anmäla sig. Jag gillar tanken på att springa Chicago Marathon och känner mig ganska säker på att anmäla mig till loppet. I ett tidigare inlägg (nedan) redovisade jag mina mål för 2011 och i detta inlägg lämnade jag öppet vilket Marathon jag hade som mål att springa utomlands hösten 2011. Målsättningen är nu att springa Chicago Marathon hösten 2011. Hoppas jag når dit också......

Vill också tacka Jonas för informationen om Chicago Marathon. Jonas har precis genomfört loppet och har en fin berättelse om loppet på sin blogg.

Besökte också min naprapat idag för ytterligare en behandling av mina vader. Behandlingen idag gick ut på att mjuka upp vaderna och jag fick triggerpunktmassage. Stelheten börjar släppa och jag skall höra av mig igen på måndag för att eventuellt boka en ny tid. Löpträning på måndag skulle dock gå bra.

Veckans träning har varit väldigt lugn med endast ett pass simning i tisdags och imorgon planerar jag att simma igen. Jag hoppas på att komma igång med löpningen nästa vecka för det här med Chicago Marathon gav lite inspiration. Det börjar bli svårt att inte träna löpning och jag hoppas allt fungerar och att jag kan anmäla mig och att jag kommer till start nästa höst.

Sist vill jag också berätta att jag har ordnat en e-mail adress, så om någon vill kontakta mig enskilt går det bra att göra det. E-mail adressen är passande nog milen-sub40@hotmail.se och återfinns till höger på bloggen.

Nu skall jag gå ut och stretcha vaderna........

Målsättningar 2011

Jag går som många andra och funderar på målsättningar för 2011. Mina tidigare mål, att klara milen sub 40 och halvmaran sub 1:30, kvarstår eftersom jag inte lyckades nå dessa mål i år.

Under 2010 blev min bästa tid på 5 km 19:38 som jag gjorde på Roslagsnatta den 1 juli. Den tiden vill jag förbättra och målsättningen på 5 km blir i första hand sub 19 min. Detta mål är lite av ett delmål för att klara milen sub 40.

Målsättningen kring Marathon är lite problematiskt. Jag har inte nått målet sub 3:30 men på NYCM kom jag in på 3:31:06 vilket bara är 67 sekunder från målet sub 3:30. Det känns inte helt rätt att träna en hel vinter med målsättningen att förbättra mig 67 sekunder på Marathondistansen så jag tänkte faktiskt lägga upp tre mål enligt:

1. Sämsta tid på Stockholm Marathon, sub 3:30
2. Huvudmål på Stockholm Marathon, sub 3:25
3. Optimistiska mål på Stockholm Marathon, sub 3:20

Jag vill väldigt gärna sätta mitt huvudmål till sub 3:20 och mitt optimistiska mål till sub 3:15 men jag har haft såna problem med skador det här året så jag vågar inte riktigt sikta så högt. Skulle det vara så att jag lyckas vara skadefri kanske jag reviderar målsättningen, men för tillfället skulle det inte kännas riktigt bekvämt.

Sammanfattningsvis så ser målen för 2011 ut så här:

• 5 km, sub 19
• 10 km, sub 40
• Halvmarathon, sub 1:30
• Marathon, sub 3:25 (obs, optimistiska målet är sub 3:20)

Jag har också ett annat mål för 2011 som inte är baserat på tider. Detta mål är att jag vill springa ett Marathon utomlands hösten 2011. Jag har inte bestämt vilket Marathon det blir och jag återkommer till detta när jag har bestämt mig.

Give the man a fu-ing spoon!

Idag på fikarasten pratade vi kommunikation på jobbet. Jag berättade att det kan kännas lite fel ibland med vår "snobbiga skolengelska" som vi lär oss. Språket utvecklas och det är inte alltid man som svensk är helt uppdaterad och ibland känns det bara lite fel. Som till exempel när jag var i NY för en och en halv vecka sen. Jag var på "Subway" och hade köpt en smörgås och en kaffe. Jag saknade då en sked till mitt kaffe och gick fram till expediten som stod bakom disken. Följande samtal utspelade sig:

Jag: - Excuse me, can you please give me a spoon for my coffe.
Expediten: Vrider på huvudet mot sin kollega och utbrister: - Give the man a fu-ing spoon.
Jag: - Ehh, thank you, I appreciate it.
Expediten: - Mumlar något ohörbart.

Det här kanske inte är något konstigt i NY, vad vet jag, men om jag skulle uttrycka mig på liknande sätt när jag vill ha en sked så skulle det kunna låta så här: - Du you have a fu-ing spoon?

Problemet är bara att jag tycker det låter väldigt otrevligt. Men, men, det är lite olika på olika ställen i världen. Hur som helst kommer jag att fortsätt med min "snobbiga skolengelska". Jag trivs med den och så undviker jag missförstånd:-).

Nedan bjuder jag på några svenskars språkliga misstag när de försöker låta lite för världsvana och kanske inte tänker efter riktigt innan de pratar.

• Svensk TV-kändis som träffade Roger Moore och pratade om nöjesbranchen och som ville få lite tips och ideer frågade: - Do you want to give me a tip (dricks) varav Roger Moore svarade: - Why??
• Svenskar i allmänhet som är utomlands och när någon frågar var de kommer ifrån svarar de: - I´m a swede, vilket betyder "Jag är en kålrot".

Nedan följer några mer "buskis" varianter av svenskars felsägningar.

• Svensk yngre person som var på språkresa råkade rapa vid matbordet och utbrast: - Excuse me for rapeing (våldtäckt).
• Svensk som ville in på krogen men som av någon anledning inte fick komma in råkade säga: - Why not, do you want to see my leg (leg=id på svenska=ben på engelska)?
• Svensk som ville ha ett säkerhetsfack för sina pengar på hotellet råkade säga: - I want a safe f-k for this money (han borde kanske ha sagt Safety box).

Vad hade det här med löpning att göra, hmm, ingenting tror jag men om vi är lite långsökta så kanske det kan vara värt att tänka på när man springer lopp utomlands. Bara så att man inte gör bort sig i onödan........ Tycker sånt här är så roligt så jag kunde inte låta bli att lägga in det.... :-).

För övrigt tränade jag alternativ träning idag. Det blev simning, 3 * 500 m med ca 3-4 minuter vila mellan varje 500:ing.

Lite träning och naprapatbesök

Igår blev det 10 km lugn distanslöpning i ca 5:10 fart. Jag glömde klockan hemma men det spelade mindre roll. Träningen är fortfarande mycket lugn efter NYCM. Finns inte så mycket mer att tillägga om den här träningen men det är riktigt skönt att få vara ute och springa utan några som helst tidsmål i tankarna.

Har också de senaste dagarna känt någonting nere vid fotleden/smalbenet som påminner om de benhinnebesvär jag hade under sommaren och hösten. Ringde idag min naprapat, Daniel, och lyckades få en tid redan idag. Det var tur att jag åkte dit eftersom muskeln Soleus (inre vadmuskeln) är lite spänd så vi behandlade den och gjorde lite triggerpunktmassage på övriga delar av vaden.

Jag vill vara tydlig med att säga att det inte gör ont någonstans utan det känns bara inte riktigt OK. Det här är en behandling i förebyggande syfte. Det hela slutade med att jag skall tillbaka på fredag igen och göra ytterligare en behandling. När behandlingarna ligger så här tätt blir det svårt att träna löpning eftersom vaderna måste vila efter en behandling. Nästa gång jag kan träna löpning blir på måndag näsa vecka. Känner inte att det gör så mycket eftersom det kan vara bra att ta det lugnt och träna alternativt en vecka.

Jag vill också säga att underlaget på NYCM slet ganska bra på kroppen. I slutet på loppet hade jag inte bara kramp i vaderna utan det gjorde även ont runt knäna. Det här var också en av anledningarna till att jag ville att en naprapat tittade på mina eventuella besvär.

Det känns som att tiden är helt perfekt för att göra den här typen av undersökningar och låta kroppen läka ihop ordentligt.

Reseberättelse New York Marathon 2010

Jag börjar hela berättelsen efter incheckning på Arlanda. När jag kom till gaten och skulle vänta på att gå ombord på planet över till USA träffade jag R som också var på väg över Atlanten för att springa NYCM. Det roliga med R är att han också är en pappa i 40 års åldern som jag träffade redan i somras när jag var med familjen i Turkiet. R stod då och badade med sin son och hade då en Stockholm Marathon keps på sig. OK tänkte jag, det verkar vara en trevlig pappa och efter ett tag så fick våra barn lite kontakt med varandra och det blev naturligt att prata lite. Då visade det sig att R också skulle springa NYCM och åka på samma resa som jag. Det var lite kul och nu träffades vi igen utanför gaten. Inte nog med det utan vi hade också fått sittplatserna bredvid varandra på planet och när vi kom fram till hotellet visade det sig att vi också skulle dela rum. Det var perfekt eftersom båda hade 3:30 som mål och vi är ganska likasinnade när det gäller träning, tider, segling, osv. Det mesta jag gjorde i NY gjordes tillsammans med R.

Det första vi gjorde när vi kom fram till New York var att gå och hämta nummerlappen och besöka sportmässan i anslutning till nummerlappsutdelningen. Här köptes det en hel del gel och sportdryck som jag medvetet hade lämnat hemma eftersom jag inte riktigt visste om man fick ta in det i USA (betraktas det som mat?). På vägen hem från nummerlappsutdelningen passerade vi också Madison Square Garden.

Efter att ha lämnat nummerlappen, allt vi fick och köpte, på hotellet gav vi oss ut för att äta middag. Vi bestämde oss för att gå upp till Times Square och hitta en restaurang där. På Time Square "drunknar" man i intryck. Ingenting verkar vara "för mycket" i USA men det var kul att se alla reklamskyltar. Hur som helst fick vi vår middag och sen åkte vi hem för att sova. Mmm då hade vi varit vakna länge........

Det tråkiga med min resa var att när jag vaknade på fredagsmorgonen kände jag att jag hade ont i halsen och det var minst sagt oroande. Jag brukar kunna skilja på "riktig ont i halsen" och "nervositet ont i halsen" och det här var på riktigt. Det kände jag när jag gick ut och åt frukost. Det hela ledde till att jag tillbringade fredagen och lördagen i sängen för att göra allt för att bli frisk. Det här var rätt tungt psykiskt men jag hade startat hur som helst. Bara jag fick springa över Verrezano bron.

På lördagskvällen kändes det dock bättre och när vi vaknade på söndagsmorgonen 04:30 och skulle äta frukost kände jag att kroppen svarar igen. Bilden nedan är tagen i receptionen på hotellet precis innan avfärd till startplatsen på Staten Island.

När vi gick av bussen åkte alla överdragskläder, jag hade med mig, på. Även de kläder jag hade tänkt ha som ombyte efter målgång eftersom det enbart var ett par grader varmt och blåsigt.

Spänningen höjs rätt rejält när vi går upp mot startplatsen och ser Verrezano bron komma närmare och närmare.

Bilden till höger visar ett hus vi gick föbi på väg mot startplatsen. USA har precis firat Halloween och bilden till höger kanske är ett exempel på hur mycket Amerikanare tar till när de firar saker :-). Undra hur det ser ut där på Julafton........

Vid startplatsen skiljs jag och R åt eftersom jag tillhör gruppen Orange och R tillhör gruppen Green. Detta innebar att vi startade på olika ställen och gjorde de sista förberedelserna på olika ställen. Som vanligt gick den sista timmen fort och innan jag visste ordet av befann jag mig stående i morgonsolen vid foten av Verrezano bron och lyssnade på New Yorks borgmästare (Bloomberg) som höll tal. Efter detta spelades Frank Sinatras New York, New York och sen small startskottet. Jag tror faktiskt att de avfyrade en kanon eftersom tryckvågen kändes i hela kroppen.

Loppet börjar med ca 1.5 km uppförslöpning där jag höll till vänster hela tiden eftersom utsikten över New York var helt otrolig. Jag sprang där och rös samtidigt som jag bara tittade på utsikten. När vi passerade 1 miles (bron är lång så 1 miles är ungefär på krönet av bron) så visade klockan 8:23 vilket är 23 sekunder långsammare än målfart. Blev inte alls orolig eftersom det i princip hade varit uppförsbacke hela vägen och jag hade mest sprungit och tittat på utsikten.

Nedför bron gick det fint och när vi kom in i Brooklyn började publiken strömma till. I början var det lite sporadiska hejarop men vid ca 10 km markeringen hade det fyllts på så att det var säkert dubbla rader med publik som skrek och hejade. Det hela gjorde att sträckan mellan 5-10 km gick i ca 4:45 fart. Det var lite dumt eftersom jag och R hade kommit överens om att vi skulle ses efter 8 miles där våra banor går ihop till en gemensam bana. Vi hade räknat ut att vi skulle passera 8 miles efter exakt 64 min (då hade vi också räknat med att det tar 1 min att ta sig över startlinjen) men jag kom ca 1 min för tidigt så vi missade varandra. OK, skall erkänna att vi inte heller trodde att det här skulle fungera men det hade varit roligt om det gjorde det :-).

Vid ett flertal tillfällen fick man faktiskt stanna upp mentalt och faktiskt fundera på vad man egentligen befann sig och vad man egentligen höll på med. På vissa gator som gick västerut såg man Manhattans skylines samtidigt som publiken skrek och hejade. Det var nästan lite surrealistiskt och jag ville fånga ögonblicken.

Benen kändes fina ända fram till Queensborough bridge (där Haile Gebrselassie bröt) men uppför Queensborough bridge kände jag att det "sög lite i benen" men eftersom vi hade sprungit ca 23-24 km tyckte inte jag att det var så konstigt. Jag tänkte att "man skall vara lite trött här" så jag fortsatte. Halvmaran hade jag precis passerat på 1:42:20 vilket innebar att jag hade lite tid till godo.

Nu började det värsta spektaklet jag har upplevt som löpare. Vår reseledare hade varnat oss och sagt "om ni skall bryta gör det innan 1:st avenue eftersom på 1:st avenue går det inte att bryta". Reseledaren berättade att han hade försökt bryta loppet på 1:st avenue för några år sen men det gick inte. Han kunde inte klättra över kravallstaketet och ta sig igenom 5-6 rader med publik. Publiken tillät helt enkelt inte honom att gå av banan. Publiken skrek "Come on man, you are loking god, go. go, go, go", samtidigt som de knuffade in honom i banan igen. Efter ett par km hade han försökt bryta igen men de knuffade återigen in honom på banan. Senare (uppe mot Bronx) är det ingen ide att bryta eftersom då är man ändå snart i mål. Är historien sann eller inte? Vet inte, men det var en rolig historia som mycket väl kan vara sann :-)

Hur som helst var det riktigt kul att springa på 1:st avenue som avslutas med ytterligare en bro över till Bronx (ca 32 km in i loppet). Det var här jag började känna mig riktigt trött men det kändes ändå som att det hela var kontrollerat. Drog medvetet av lite på tempot eftersom jag fortfarande hade ca 2.5 min till godo.

Jag återhämtade mig nog aldrig riktigt efter bron över till Bronx för när vi kom ut på Manhattan igen började det bli riktigt tungt och här började det bli lite backigt också. Jag var inte beredd på att backen på 5:th avenue (utanför Central Park) skulle vara så tung som den var men det var minst 20 meter i höjdskillnad. Jag kämpade på allt för vad jag var värd (här hade krampkänningarna kommit också) för att hålla fart. Km tiden mellan 35-40 km blev tillslut 5:14 min/km och nu hade jag inte mycket marginal kvar för sub 3:30.

Jag räknade ut att jag behövde passera 40 km på 3:18:30 för att ha en chans att gå under 3:30 men jag passerade på 3:18:56 och då tappade jag loppet psykiskt. En van löpare kan här se att jag fortfarande ligger 4 sek snabbare än 3:30 fart (vilket medför en passering av 40 km på tiden 3:19:00) men jag hade inte krafter kvar för att springa 5 min/km in i mål.

När jag passerade sista markeringen som sa "1/2 mile to goal" såg jag att det var helt hopplöst. Krampen kändes mer och mer vilket ledde till att jag faktiskt stannade och stretchade vaden lite. Till och med i det här läget stod publiken och skrek "don´t stop now, go, go, go" så jag kom igång ganska fort igen men, jag var riktigt trött.

Som vanligt när man går i mål på ett Marathon kändes det riktigt skönt. Jag har aldrig misströstat över att jag missade 3:30 med 64 sekunder eftersom jag gav allt jag hade och upplevelsen var helt otrolig. Medaljen var riktigt rolig att ta emot.

Allt med loppet var jättekul och jag är imponerad över arrangemanget Det här med att vi startade i tre vågor med tre grupper i varje våg fungerade alldeles utmärkt. Det var aldrig trångt och det hela gick jättebra, inget strul alls.

På kvällen efter loppet gick vi ut och åt en gemensam middag med de övriga löparna i vår resegrupp och dagen efter åkte jag tillbaka till Central Park och graverade in mitt namn och sluttid på min medalj. Jag köpte också en finisher tröja och en New York Times eftersom mitt namn fanns med i tidningen.

Det enda tråkiga var att jag hade lite ont i halsen under fredagen och lördagen så jag turistade inte så mycket i New York. Det gör dock inte så mycket eftersom jag har varit där förut och det viktiga var att jag kunde genomföra loppet.

Återhämtningsjogg

Kom precis hem från en tvådagarskurs och igår blev det en lugn Återhämtningsjogg längs vattnet ute på Lidingö. Det var kallt och ruggit men riktigt skönt att få springa lite igen. Rundan blev 5 km på 25:50, 5:10 min/km.

I början av gårdagens pass kändes det stelt och konstigt men efter 10-15 min kändes det riktigt bra. Jag har verkligen förstått och tagit till mig det här med återhämtningsjoggar nu. Efter långa och utmattande pass är det verkligen skönt att få ge sig ut på ett kort och lugnt pass. Benen och övriga delar av kroppen känns mycket bättre efter dessa pass. Synd bara att det tog 3 dagar efter NYCM innan jag kom ut och genomförde passet men, det finns skäl till det också.........

På söndag skall jag ut igen på ett lite längre men fortfarande lugnt pass. Kanske åker till Brottby och provar deras spår, hmm, jag får se.

Träningskläderna är återigen nerpackade

Har ännu inte tränat efter NYCM. Jag har helt enkelt varit för trött och känt mig lite småkrasslig. Vädret och snöslasket har inte heller varit så inbjudande.

Hur som helst ligger träningskläderna återigen nerpackade i en väska eftersom jag i morgon skall på tjänsteresa och i morgon kväll tänker jag hitta lite tid för en lugn träningsrunda. Det blir då ett kortare pass på ca 30 min i lugn fart.

Läste på Jogg också att dagens avsnitt av Sverige springer, på TV 4 Sport, klockan 22:40, kommer att handa om NYCM. Det får jag inte bara missa :-).

Det är så mycket jag vill dela med mig av kring NYCM, framtida målsättningar, osv, men jag hinner inte skriva ner allt för tillfället utan jag får helt enkelt ta de framöver. Prioritet 1 är reseberättelsen men den kommer att ta några dagar till.

Jag ser fram mot en lugn helg.........

New York Marathon 3:31:06

Kom precis hem och är väldigt trött. Ett längre inlägg om resan och loppet kommer inom de närmaste dagarna men kort så är jag riktigt nöjd med allt.

Sista 5-7 km av loppet var riktigt tunga. Jag hade krampkänningar på flera ställen och var strax innan mål tvungen att stanna och "dra ut vaden". Var inte riktigt beredd på backarna utanför Central Park (5:th ave) och i Central Park. Dessa backar var tyngre än vad jag trodde.

Det var oerhört mäktig att springa över Verrezano bron strax efter start och se Manhattan, Frihetsgudinnan och New Yorks hamninlopp i morgonsolen.

NYCM är precis lika roligt som alla säger. Publikstödet på 1:st avenue var helt otroligt. Det var 5-6 led publik bakom ett kravallstaket och nästan alla (!) skrek öronbedövande, ringde i klockor och visslade med visselpipor. Spektaklet pågick i ca 5-6 km innan det lugnade ner sig. Det stod också mycket publik i Brooklyn och Queens. Enormt publikstöd, jättekul!!!

Här är tiderna:
5K, 00:24:45, 24:45, 04:57 min/km
10K, 00:48:23, 23:38, 04:44 min/km
15K, 01:12:45, 24:22, 04:52 min/km
20K, 01:36:57, 24:13, 04:50 min/km
Halvmarathon, 01:42:20
25K, 02:01:56, 24:59, 05:00 min/km
30K, 02:26:51, 24:55, 04:59 min/km
35K, 02:52:44, 25:53, 05:11 min/km
40K, 03:18:56, 26:12, 05:14 min/km
Mål, 03:31:06, 12:10, 05:32 min/km

OK, jag missade sub 3:30 men det blev ändå pers med 5:05 min och jag kom på plats 5216.

Med hela upplevelsen runt omkring går det inte att misströsta att jag inte höll hela vägen men jag försökte verkligen. Försökte till och med att springa samtidigt som jag masserade vaden (krampkänningar) men det gick så klart inte :-).

Jag återkommer med en reseskildring och lite mer om loppet men nu måste jag sova.......

Packat & Klart

Nu är det Packat & Klart inför New York resan. Jag gör som Stefan Holm och packar skorna i handbagaget. Det har jag lärt mig är bra om resväskan försvinner på vägen över Atlanten. Alla andra kläder kan man köpa nya på plats men ett par insprungna löparskor kan man inte hitta så då packas de ner i handbagaget :-).

Imorgon klockan 08.00 lyfter planet från Arlanda och jag är riktigt förväntansfull. Dock har det varit lite stressigt idag så jag hade faktiskt inte tid med en 10 km träningsrunda som planerat. Nu är det så att jag tror inte det har någon som helst betydelse, kanske till och med kan vara bra.

Nästa träning blir som jag skrev tidigare morgonjoggen i New York på lördag. Tror inte att jag orkar ge mig ut på en lugn jogg i morgon när vi kommer fram, men om jag mot förmodan orkar det så kommer jag att jogga lite lugn för att hålla igång kroppen.

Vet inte när jag kan skriva nästa inlägg men skall försöka komma åt en dator och göra kontinuerliga uppdateringar.

Ibland är det svårt.......

........att göra som man säger :-)

Idag skulle det bli en lugn jogg på 5 km. OK, det blev 5 km och det blev ganska lugnt de första 2.5 km (4:54-fart) men sen blev det inte riktigt lika lugnt. De sista 2.5 km gick i 4:27-fart (mycket uppför också) och det är inte "lugnt tempo". Inte för mig i alla fall.

Rundan kändes skön och i morgon blir det 10 km distanslöpning lite snabbare än tävlingsfart på söndag.

Kul också att det blev så varierande tips i mitt förra inlägg angående strategi inför NYCM. Jag har tidigare lärt mig läxan och vet att jämn fart är bäst men ibland kanske man vill "chansa lite" som några var inne på. Uppriktigt sagt vet jag inte hur jag kommer att göra.

Troligtvis kommer jag att påverkas lite av den vanliga trängseln och förhoppningsvis hamnar jag på ca 4:50 fart första 5 km och beroende på hur det känns så hanterar jag resten av loppet därifrån.

Tack för alla synpunkter. Jag gillar era attityder :-)