söndag 25 augusti 2013

Vill inte veta

1995 sprang jag Lidingöloppet på 2:10:31. Vid den tiden bestod min löpträning av att tre gånger per vecka springa 20 km terränglöpning i progressiv fart. Drack gjorde jag efter passet. Åt gjorde jag någon gång efter passet. Det var inte så noga.

1995 visste jag ingenting om löpträning. Jag visste ingenting om energitillförsel eller vätsketillförsel. Jag saknade kunskap. Jag saknade kunskap om hur svårt det är att springa Lidingöloppet på 2:10:31.

På onsdag ska jag springa Hälsoloppet, 5 km, i Huddinge och jag har bestämt mig för att springa loppet utan klocka. Jag ska bara springa så fort jag kan hela tiden.

På onsdag kommer jag inte begränsas av tanken "Oj, 3:40 på första kilometern. Nu kommer jag bli trött. Nu måste jag sakta farten".

Utan klocka kommer jag inte veta hur fort jag springer. På onsdag ska jag släppa kontrollen. Jag ska bara springa så fort jag kan hela tiden. Vi får se hur det går.

Dagens pass blev en halvmara terränglöpning i 5:14-fart.

6 kommentarer:

Håkan sa...

Jag tror att springa utan klocka faktiskt kan hjälpa! Och jag tror att man klarar av att springa fortare än vad man tror.

Jo förr i tiden visste jag inte heller hur man skulle göra, och då sprang jag betydligt fortare, men å andra sidan var man ju yngre då :-)

Lennart sa...

Håkan - Ja, visst var vi yngre :-). Vi får se hur det går att springa utan klocka. Tycker det ska bli kul :-).

Ingmarie sa...

2.10 är inget man snyter ur näsan så där bara, fråga mig, men som sagt var- vi var några år yngre. :-)Vad siktar du på för tid på LL i år?

Henrik sa...

Jag känner igen det där :-) När jag precis börjat på mitt första riktiga jobb 2000 blev jag övertalad att vara med i något lopp som gick på Djurgården (minns inte vilket) och sprang då 5 km på en tid under 21 minuter. Min träning då bestod av att springa någon gång lite då och då... inget kontinuerligt och vad kilometertempo var hade jag ingen aning om :-)

Ska bli spännande att se hur det går för dig utan klocka :-) Lycka till!

Marianne sa...

Hej Lennart
Ibland är det bäst att inte veta, att släppa kontrollen, att inte bli bromsad av puls- eller pace-siffror, att bara springa på, försöka att komma ikapp andra löppare, och ge allt.
Får jag berätta ännu en framgångshistoria för dig?
Förra onsdag var jag tvungen att släppa kontrollen. Jag tävlade på 10.5 km. Vi sprang på en dammig grusväg längs en älv i skogen. Och det var omöjligt att läsa pulsklockan, eftersom kvällssolen flimmrade som en stroboskop mellan grenarna.
Så vågade jag att bara orientera mig efter andningen och springa ikapp de andra kvinnor. Det slutade med att jag fick håll efter 8 km - och jag helt oväntad landade på 3. platsen - av 59 kvinnor i min kategorie :-)
Vad bra att jag inte hade sett att hjärtat hade slagit med mycket mer än 170 slag ibland!
Det ska gå jättebra att springa 5 km helt utan kontroll av klockan - lycka till jag håller tummarna!

Lennart sa...

Ingmarie - Mmm, allt var så lätt när man var yngre. Angående målsättning på LL så ska jag inte springa LL i år.... :-).

Henrik - Rolig berättelse. Tur att vi inte vet hur jobbigt saker kan vara innan vi gör dessa saker, för då hade vi nog haft mycket ogjort :-).

Marianne - Klart att du får berätta framgångshistorier. Det är bara roligt, och vad kul att du kom 3:a i din klass. Härligt :-)!

Nu blev jag ännu mer inspirerad att prova springa utan klocka :-).