Det är kul att springa fort, men det spelar ingen roll hur fort jag springer om jag springer åt fel håll. Det betyder att jag inte bara kan springa fort. Jag måste tänka också.
Idag tänkte jag springa intervaller, men där tänkte jag nog lite fel, tänkte jag, och när jag hade tänkt det tänkte jag att jag skulle springa ett progressivt distanspass i stället.
Det blev ett distanspass i terrängspår, men så värst progressivt blev det inte. Det orkade jag inte. Efter 5 kilometer kändes benen väldigt stumma.
Uppenbarligen var benen fortfarande stumma efter onsdagens terrängintervaller. Idag orkade jag inte mer än 12 kilometer i jämn 4:51-fart.
2 kommentarer:
Skönt att höra att det inte bara är en själv som har stumma ben efter intervaller. Men luften kändes för en gångs skull denna sommar riktigt skön att springa i, lite lätt regnmätt.
Hade också tanken om progressivt och lyckades höja tempot de sista 2.5km (4:54, 4:42. 4:27) men där stumnade jag helt och tog det väldigt lugnt på joggen hem sedan
Håkan - Bra att du lyckades höja farten :-). Själv är inte mina ben redo för det. Jag måste bli av med det stumma/träningsvärken :-).
Tänkte också på att det inte är ofta vi får springa i regn nu för tiden. Idag var det nog nästan första gången den här sommaren :-).
Skicka en kommentar