AXA Stockholm Triathlon

AXA Stockholm Triathlon gjorde mig en erfarenhet rikare. I morse när jag kom till tävlingsområdet hade jag noll adrenalin i kroppen. Jag brukar vara nervös och full av förväntan när det drar ihop sig till tävling, men så var det inte idag. Vet inte varför, men det bara var så.

När funktionärerna hade kontrollerat min cykel och hjälm släpptes jag in i växlingsområdet. Jag hittade snabbt en bra plats där jag kunde växla mellan de olika momenten. Mina prylar och pinaler kontrollerades och lades upp på ett bra sätt så att växlingarna skulle ske smidigt. Pratade också ihop mig med mina medtävlare runt omkring så att vi alla visste hur vi skulle springa i växlingsområdet. 10 minuter före start hade jag bytt om och stod på på bryggan iklädd våtdräkt och badmössa. Tur att ingen jag kände såg mig då.... nja, förutom Robert då, men han hade också våtdräkt och badmössa så det jämnar ut sig.

När jag stod där på bryggan hade jag fortfarande noll adrenalin i kroppen. Vattnet kändes kallt, 18 grader, men 3 minuter innan start hoppade jag ner i vattnet och tog några simtag. Allt kändes bra när jag simmade mot startlinjen och lade mig långt bak i startfältet. Tänkte att jag ska hålla mig långt bak eftersom jag inte känner mig som en "fisk i vattnet", och de andra simmar nog snabbare än mig.

När startskottet small och vi började crawla märkte jag att de andra inte heller var som "fiskar i vattnet", utan jag började simma om mina medtävlare. Då började kroppen producera adrenalin. Tänkte att jag kanske inte är så dålig på att simma, så jag började ta i. Simningen gick bra och visst, jag fick ta emot ett antal smällar, och utan att veta om det delade jag nog ut några smällar jag också. Simningen var minst sagt rörig!

Avslutade 1500 meter simning på tiden 30:43, mot planerat 35 minuter, och jag sprang in i växlingsområdet. Det blev en strulig växling som tog 3 minuter och 54 sekunder vilket säkert är 2 minuter mer än vad jag hade räknat med. Hur som helst hoppade jag upp på cykeln och började trampa. Mycket motvind var det längs Strandvägen, Skeppsbron och Södermälarstrand så det kändes lite tungt. På tillbakvägen var det dock medvind, och då kändes det så klart inte lika tungt. Oj vad det gick fort mellan Västerbron och Slussen..... Härlig känsla!

När det var dags att växla om till löpning, och när jag kom fram till växlingsområdet, visade klockan att jag hade cyklat 38 kilometer på 1:15:39, vilket ger en snitthastighet på 30.14 km/h. Det känns riktigt skönt att jag klarade av cyklingen med en snitthastighet över 30 km/h!

Växlingen från cyklingen till löpningen gick bra, och efter 2 minuter och 15 sekunder var jag ute på löparbanan. På löparbanan var det knökfullt med folk, oj vad mycket löpare det var. Det var förmodligen medtävlare som startat tidigare än mig. Kanske var det också triathleter som genomförde sprintdistansen. Hur som helst tänkte jag att jag ska försöka hålla ett tempo på 4:20-4:30 min/km, och det lyckades jag med. Banan var ganska lättlöpt, och när jag kom i mål visade klockan att jag hade sprungit 10 kilometer (om det nu verkligen var 10 kilometer?) på tiden 42:39 vilket ger 4:16 min/km.

Summerat gick hela loppet nästan helt enligt plan. OK, jag tog mig i mål ca 5 minuter snabbare än beräknat, men det är så klart bara positivt. Sluttiden blev 2:35:13 (jmf med målsättningen under 2:40) så jag känner mig helt nöjd. Min placering blev 170 av 611 personer som kom i mål, i klassen "män motion". Det positiva är också att jag säkert kan göra bättre tider med lite bättre växlingar och bättre startposition när simningen börjar.

Det var kul att prova triathlon, och så farligt jobbigt som många vill ge sken av är det inte. Jag kommer säkert att stå på startlinjen fler gånger, men först ska jag springa ett par millopp och London Marathon 2012.