När är man löpare? När är man joggare? Ständiga frågor som debatteras med jämna mellanrum, och svaren verkar vara lika många som det finns människor.
En vanlig uppfattning är att en joggare ägnar sig åt jogging, och en löpare ägnar sig åt löpning, och skillnaden ligger i hur fort man springer.
I hårda siffror har jag hört att jogging är ett tempo som är långsammare än 6 min/km, men här brukar också den subjektiva bedömningen vara att jogging är ett tempo som är lite långsammare än det egna miltempot, men jag vet inte. Själv tycker jag att det känns lite fånigt att kvantifiera det på de sättet. Det känns ointressant.
Jag tycker att det inte spelar någon roll hur fort man springer, för det är individuellt. Jag tyckert att det istället handlar om inställningen till vad man gör. Om inställningen till sin löpning.
Jag anser att en löpare ser lite allvarligare på sin löpning än vad en joggare gör. En löpare tänker löpning, pratar löpning, sover löpning och äter löpning, samtidigt som en joggare bara joggar, om ni förstår vad jag menar. Hur fort det går spelar ingen roll.
Nyårsloppet i Vallentuna kanske kan användas som en metafor i sammanhanget. En löpare springer eller överväger att springa ett lopp på Nyårsafton. Det gör troligtvis inte en joggare.
Jag springer Nyårsloppet på nyårsafton, och som en av Sveriges löpare hade jag vilodag idag, men då sprang jag å andra sidan över 80 kilometer förra veckan. Det är sånt som löpare gör.
12 kommentarer:
Jag är nog en joggare, jag joggar mest. Men jag funderar på att springa Nyårsloppet, om jag bara blir av med det onda i knät. Så då är jag kanske en löpare ändå?
Är det ett snabb bana på Nyårsloppet? Alltså bortsett från eventuellt svårsprunget underlag.
Hej Gabriel!
Ha, ha, ja, men jag ser dig som en löpare redan nu :-). En klockren löpare :-).
Banan på Nyårsloppet är två varv på en asfaltbana över 5 km. Inte speciellt svår. En uppförsbacke och några slakmotor finns, men inga större svårigheter.
Som jämförelse kan jag nämna att de året jag sprang Hässelbyloppet på 39:59:20 sprang jag Nyårsloppet på 39:50.
Måste säga att det var en klurig fråga från en joggare :-).
Haha, håller nog med Lennart om att du är en klockren löpare Gabriel :)
För mig är en joggare någon som springer primärt för att motionera och vinna hälsofördelar. En löpare däremot är någon som hela tiden söker nya utmaningar, upplevelser och/eller progression/utveckling inom just löpning.
Hej Jakob!
Intressant asepkt där.
När jag skrev inlägget höll jag också på att leka med orden i anslutning till "tränar löpning" och "löpträna".
Att "träna löpning" och "löpträna" tycker jag är två olika saker, men jag tror att min syn på orden kan relatera till din kommentar, dvs en joggare springer för att motionera/hälsofördelar (alltså löptränar), samtidigt som en löpare söker utveckling inom löpning och alltså "tränar löpning" :-).
Vill också sist kommentera att Gabriels kommentar var härlig :-). Underbart Gabriel :-).
Tycker att sista meningen: "Är det ett snabb bana på Nyårsloppet? " Gör att du är en löpare... Joggar man så märker man inte skillnad på snabb/långsam bana ;-)
I den mån det ska vara någon distinktion tycker jag den har med inställningen till löpningen att göra, ungefär som Jacob beskriver det.
En "joggare" joggar ett par gånger i veckan för att han eller hon upplever att hon måste det, av hälsoskäl eller för att alla andra gör det. En löpare springer för att han eller hon vill och uppskattar det.
Hej Håkan - Ja, frågan var lite avslöjande :-).
Hej Staffan - Jag tänkte också på om man skulle göra en distinktion eller inte. Frågade mig om det inte kunda vara lite av samma sak, men då tänkte jag att vi i så fall har två ord för samma sak, och då blev just distinktionen lite mer intressant :-).
Nu tror inte jag att det finns en specifik gräns utan det du och Jakob är inne på låter vettigt :-).
"En "joggare" joggar ett par gånger i veckan för att han eller hon upplever att hon måste det, av hälsoskäl eller för att alla andra gör det. En löpare springer för att han eller hon vill och uppskattar det."
Här vill jag nog protestera mot Staffans kommentar :-)
En joggare kan nog mycket väl jogga för att hen vill det och trivs med det (kanske än mer än en löpare), och många löpare tränar nog löpning för att det är inne och alla andra gör det.
I mina första 25 år var jag nog en joggare som joggade av fri vilja för att jag tyckte det var kul och jag trivdes med det. De sista 3-4 åren är jag mer en löpare som löptränar, fortfarande hoppas jag det är av fri vilja men det faktum att min satsning som så många andras sammanfaller med det löparboom vi nu upplever, gör att jag tvivlar :-)
Allt sitter i huvudet
Håller med helt om att det är en inställningsfråga och inte en fråga om fart. Har en kompis som för inte alltför länge sedan sprang snabbare än mig, men han sa alltid att han skulle ut och "jogga". Jag hade lite svårt att smälta att jag på våra gemensamma pass hade svårt att hänga med även fast han "joggade" och jag "löpte" :-)
Tack Lennart :-)
Jag skojar lite. Men jag tror precis som Jakob och flera andra att det är en fråga om inställning. Har man någon gång tänkt tanken, eller ställt sig själv frågan om man är en löpare, så är man nog en löpare.
Peter - Jag tror att du hade varit en löpare i alla fall. Även fst det inte hade varit en löparbom :-)!
Johnny - Ja, det gör det :-)
Henrik - Ha, ha. Jag förstår att det kändes lite sådär :-). Utan att egetnligen mena det så "drog han ner" både din och hans löpning till jogging :-)
Gabriel - Så rätt så rätt :-).
Skicka en kommentar