Det är fint i England. På sitt sätt är det fint, men jag föredrar Sverige. Naturen är påtagligare i Sverige, och det gillar jag. Jag gillar också att naturen är tillgänglig. Det är aldrig några problem att ta sig ut i naturen. För oss svenskar är det här självklart, men det är inte det i England.
England har en fin landsbygd, men det är just en landsbygd. En landsbygd med fina slingrande vägar kantade av klassiska höga häckar, men det är ingen riktigt natur. Den är inte orörd. Inte på samma sätt som i Sverige.
Bakom de höga häckarna är det ofta privatmark och bredvid de fina slingrande vägarna finns det inga trottoarer. Vägrenen är också obefintlig så det är i princip förenat med livsfara att springa på vägkanten. Jag vågar inte det.
Jag är i England nu, på ett ställe som jag har varit på tidigare, och det här inlägget är schemalagt. Jag skrev alltså inlägget i söndags, men det publiceras idag.
Planen är att jag under min vistelse här ska springa två lätta distanspass, men när jag skriver det här vet jag inte riktigt hur jag ska springa. Åt vilket håll? Åt vilken riktning? Vi får se.
När ni läser det här har jag förhoppningsvis redan sprungit ett av passen, och om allt går som det ska springer jag det andra passet samtidigt som det här inlägget publiceras, alltså onsdag klockan 19.00. Tänk vad schemalagt livet kan vara.
2 kommentarer:
Kul! Och märkligt att jag också schemalagt denna kommentar att postas onsdag kl 19:40 :-)
Men jag håller helt med dig om bristande tillgänglighet på naturen i många andra länder.
Ha, ha Peter!
Ja, tänk om man kunde göra så :-)!
Jag var faktiskt ute och sprang ett pass Fartlek när det här inlägget publicerades. Lite kul att det blev så :-)!
Ha det fint!
Skicka en kommentar