Tillbaka från England. Tillbaka i Sverige. Tillbaka till vanliga rutiner, till facebookflödet, till träningsdagboken, till diskussionerna på Jogg. Allt är som innan, som alltid. Allt är som vanligt.
Tillbaka till bloggen. Samma blogg och samma texter som
innan. Läser andra bloggar. Läser samma texter som innan, som alltid. Allt är som vanligt.
Tillbaka till löpningen. Springer ett vanligt distanspass terränglöpning över 18 kilometer i 4:54-fart. Ett distanspass i en vanlig skog, i ett vanligt novemberregn, med en vanlig lyckokänsla, samma lyckokänsla som innan, som alltid. Allt är som vanligt.
Jag springer förbi villor, stugor och höghus. Allt är som vanligt i fönsterna. Det ser varmt ut. Det ser tryggt ut. Allt är som vanligt hos familjerna, hos de gamla, hos de ensamma.
Allt är som vanligt hos de lyckliga, och hos de olyckliga. Det ser jag. Jag ser att allt är som vanligt.
5 kommentarer:
Låter ju hemskt! För en som tycker om förändring.
Nått nytt bör hända varje år är min åsikt.
Hej Peter!
Visst låter det hemskt :-)! Det var det som var meningen. Det var meningen att väcka lite funderingar. Vad håller jag på med? Vad gör jag? Det vanliga blir så tydligt när man är borta en tag :-)! Men........
Det vanliga kan också vara en trygghet. Är man lycklig är det vanliga riktigt bra. Man måste inte prova nytt hela tiden :-).
På gott och ont det där. För om "olycklig och ensam" är det vanliga är det ju fruktansvärt!
Ibland kan det vara gott att allt är som vanligt, om man nu på ligger på plussidan så att säga.
Ingmarie - Mmm, visst är det. Tyvärr är det så att det faktiskt kan vara så för vissa. Det får vi inte glömma.
Andreas - Visst är det så. Är man lycklig och trivs med livet så kanske man inte vill ändra på så mycket :-).
Skicka en kommentar