- Bra tänkt, säger jag till M när jag springer förbi honom.
Jag är ute och springer ett lättare distanspass på skogsstigar. Det är blött och regnet hänger i luften. Skogen ligger öde och tyst. Jag förväntar mig inte att möta någon.
Stigen leder upp på ett berg, och ner på andra sidan. Plötsligt ser jag att det är något som rör sig mellan träden. Det är en löpare som springer på samma stig som jag, fast åt motsatt håll.
Precis innan vi springer om varandra ser jag att det är M. M som jag nästan bara möter på olika tävlingar och banpass på Vallentuna IP. Aldrig annars.
Vi hälsar när vi möts, och jag tror att vi båda tycker det hela känns lite otroligt. Lite otroligt att våra vägar korsars så ofta utan att vi planerar det.
När jag springer vidare reflekterar jag över att vi ofta träffas utan att ha kontakt med varandra. Som nu. Mitt ute i skogen. Mitt ute i ingenstans. Bara så där.
5 kommentarer:
Och nu undrar min morgontrötta hjärna: Vad var det som var "Bra tänkt"? :-)
Bra fråga :-). Kanske lite långsökt men det syftade på att han var ute i skogen och sprang precis som jag. Kanske borde ha förklarats mer :-).
Nejdå. Det räcker nog om du förklarar det i en kommentar för dina lite trögare läsare ;-)
Henrik - Inte är du trög inte :-). Du är ju den enda som har påpekat att det fanns en brist här :-). Det tycker jag var skarpsynt :-).
:-)
Skicka en kommentar