Inför Kistaloppet

Idag var jag på Runners Store och hämtade nummerlappen till Kistaloppet. Som vanligt när jag hämtar en nummerlapp börjar många tankar, kring loppet och förberedelserna, att kretsa i huvudet. Idag har tankarna kretsat mycket kring att resultaten under sommaren inte riktigt blev vad jag hoppades på.

Det är framförallt Bellmanstafetten som förbryllar mig lite. Jag har lite svårt att smälta att jag inte klarade av att springa bättre än 20:33 över 5 kilometer. Jag hoppas att det mediokra resultatet berodde på att kroppen var lite sliten efter Stockholm Triathlon helgen innan, eller att det berodde på att jag hade genomfört ett intervallpass, över 4*1500 meter, två dagar innan Bellmanstafetten.

Tiden 19:43 på Roslagsnatta, den 7:e juli, var också lite sämre än vad jag hade hoppats på. Målsättningen var faktiskt att springa på en tid runt 19:15. Det kanske inte låter som en stor skillnad, men det är det. En fartökning på 5 sek/km är mycket i den farten. Jag vet faktiskt inte varför det inte gick fortare. Jag var nog helt enkelt inte bättre tränad.

Det positiva är dock att jag klarade McMillan´s test, över 3*3200 meter, i en fart under 4 min/km. Här måste jag dock säga att testet slet ordentligt på kroppen. Arenamilen, den 11:e maj, på tiden 41:06 känns också positivt. Efter sommarens träning borde jag ha en högre kapacitet idag, men ska jag vara helt ärlig tror jag att det blir svårt att springa under 40 minuter på lördag. Jag tror att jag kommer att vara väldigt nära 40 minuter, men att jag inte riktigt är där ännu. Troligtvis blir tiden någonstans mellan 39:45 och 40:45.

Jag kommer att försöka springa sub 40 på lördag. Jag ska ge precis allt jag har, eftersom jag hellre "väggar" efter 5 kilometer, än att jag inte satsar hundra procent på att klara sub 40. Det får helt enkelt "bära eller brista". Det bästa är nog att sluta tänka, och bara springa.